Damen är gjord av bly: Western

By Neal Chadwick

av Neal Chadwick


Den här boken har en storlek som motsvarar 116 pocketbokssidor.


Jolene är bunden till Rex Herron. Hon är till och med villig att offra sheriffen för att behaga Rex. Men så får hon veta något som får henne att bara tänka på hämnd ...

• Language: Svenska
• Publisher: Alfredbooks
• Release date: Apr 27, 2023
• ISBN: 9783745229356

Book preview

Upphovsrätt

En bok från CassiopeiaPress: CASSIOPEIAPRESS, UKSAK E-Books, Alfred Bekker, Alfred Bekker presents, Casssiopeia-XXX-press, Alfredbooks, Uksak Special Edition, Cassiopeiapress Extra Edition, Cassiopeiapress/AlfredBooks och BEKKERpublishing är varumärken från

Alfred Bekker

© Roman by Author

COVER WERNER ÖCKL

Neal Chadwick är en pseudonym för Alfred Bekker.

© detta nummer 2023 av AlfredBekker/CassiopeiaPress, Lengerich/Westfalen

De påhittade personerna har inget att göra med verkliga levande personer. Likheterna i namnen är tillfälliga och inte avsedda.

Alla rättigheter förbehållna.

www.AlfredBekker.de

[e-mail]

Följ oss på Facebook:

https://www.facebook.com/alfred.bekker.758/

Följ på Twitter:

https://twitter.com/BekkerAlfred

Läs de senaste nyheterna här:

https://alfred-bekker-autor.business.site/

Till förlagets blogg!

Håll dig informerad om nya publikationer och bakgrunder!

https://cassiopeia.press

Allt om skönlitteratur!

Damen är gjord av bly: Western

av Neal Chadwick

Den här boken har en storlek som motsvarar 116 pocketbokssidor.

Jolene är bunden till Rex Herron. Hon är till och med villig att offra sheriffen för att behaga Rex. Men så får hon veta något som får henne att bara tänka på hämnd ...

1

Jolenes nakna kropp glänste i solen när hon klev ut på flodbanken. Flickan från Moonlight Ranch sträckte sig. Hennes fulla bröst böljade fram. Vattnet pärlade av dem.

Det var en jävligt varm dag och den unga kvinnan hade haft nytta av att svalka sig lite.

Ljudet av en galopperande häst fick dem att vakna upp och uppmärksamma det. Mannen som red över slätten mot Rio Bonitos strand blev snabbt större.

Den nakna unga kvinnan sträckte in armarna i sina böjda höfter och tittade mot nykomlingen.

Hon hade bundit sin egen häst vid en buske några meter bort. Hennes klänning hängde från sadelpallen.

Hon gick till hästen och tog fram Winchester från scubbard.

Under tiden hade ryttaren rusat fram och tyglat sin häst. Ett fult ärr sträckte sig över hans ansikte. Det fanns en blixt i hans ögon. Med en girig blick täckte han den nakna kvinnan.

Jolene höjde gevärspipan en aning.

Hon var inte bra på vapen, hon hade nästan ingen erfarenhet av det.

Dåren skrattade när han såg hur klumpigt hon hanterade den.

Han hoppade ur sadeln och tog den långa piskan från pallen med en lättsam rörelse.

Gör inte dig själv olycklig, flicka!

Ta inte ett steg till! väste Jolene. Hon laddade geväret. Dåren stirrade mer på hennes bröst som svajade fram och tillbaka med denna ryckiga rörelse. Det var en syn han bara inte kunde komma ifrån.

Var försiktig så att du inte skadar dig själv, morrade dåren.

Ett skott gick av och brände en handbredd framför den ärrade mannens stövlar.

Han hoppade ofrivilligt ett steg tillbaka. Hans häst hoppade åt sidan och rusade iväg, gnällande. Dåren var inte tillräckligt snabb för att fånga den i tyglarna och hålla sig kvar. Så han förbannade mörkt för sig själv. Hans ansikte förändrades. Hittills hade han tydligen betraktat den här affären som en lek. Men det var över nu. Han tog piskan med vänster hand och greppade den så hårt att knogarna stod vita.

Har du blivit galen, slyna! skällde dåren ut.

Jolene själv blev förvånad av skottet. Hon hade uppenbarligen inte avfyrat det med flit.

När idioten ville ta ett steg mot henne höjde hon ändå pipan igen.

Dåren frös till is.

Du är sen, Rex Herron, mumlade hon.

Den ärrade Herron, ägare till HAPPY SINNER Saloon i Lincoln, förvrängde ansiktet och visade två rader av rovdjurständer som blinkade.

Jag är sen, men jag är stor! Det ska du få reda på, Jolene!

Dra åt helvete, Rex Herron. Jag är trött på att bli lurad av dig! Tårarna glittrade i hennes ögon. Jag är verkligen trött på det!

Kom igen, älskling. Har du ett av dina humör igen, eller vad är det som händer?

Du tror att du kan göra vad som helst med mig, va? Säg att du tänker ta tillbaka Moonlight Ranch från Jim McEvan och göra mig till den första flickan där...

Lyssna, Jolene..., försökte Herron att göra en invändning, men Jolene lät honom inte komma till tals. Hon avbröt honom ohövligt. Hennes röst rullade nästan över.

Nej, lyssna nu på mig, sade hon, inget har kommit av dina löften.... Att Jim McEvan fortfarande är sheriff och bordellägare i ett. Och både på Moonlight Ranch och som Town Marshal i Lincoln sitter han fastare i sadeln än någonsin.

Herron tog ett djupt andetag.

En mörk rodnad täckte hans ansikte.

Ja, frågan om Jim McEvan, den där luffaren som hade sprungit hit, som saloonägaren såg honom, satt fast som en smärtsam tagg i hans själ. Så säker hade Herron trott sig vara på att äga Moonlight Ranch, den största bordellen i området bredvid hans HAPPY SINNER Saloon. Efter Carrie Manwells, ägarens, död verkade det vara en liten sak att få tag på denna egendom. Men så hade den här främlingen dykt upp.

Carrie Manwells arv.

Och han hade inte bara gjort anspråk på Moonlight Ranch, nej, folket i Lincoln hade gjort honom till sin stadsmarskalk.

Sedan dess har Herron förgäves försökt att driva bort denna konkurrent och motståndare från Lincoln County igen.

Hittills utan framgång.

Varken pengar eller ett hagel av blybönor hade hittills lyckats driva bort McEvan. Han var en tuff kille, det måste jag ge honom. Alla mördare och revolvermän som Herron hittills hade skickat efter stadsmarskalken hade antingen fått lämna utan att ha åstadkommit något eller låg nu på Boothill med ett osmyckat träkors i huvudet.

Och även om en del människor i Lincoln inte gillade att deras sheriff också var ägare till en bordellranch, så accepterade de flesta av dem det. När allt kommer omkring kände de att de hade hittat rätt man för sheriffjobbet. En som faktiskt hade tillräckligt med status för att i viss mån kunna sätta laglösheten på plats.

Men Rex Herron hade inte alls gett upp sina planer på att förgöra McEvan.

Salongsägaren var dock också realist.

Det var bara de dumma som körde huvudet genom väggen och fick blodiga näsor. En man som Rex Herron var mycket försiktigare.

Vi måste ha tålamod, Jolene! sa han.

Den nakna kvinnan skrattade skrikande.

Hennes bröst darrade när hon gjorde det.

Jolene var ett kapitel i sig självt.

Hon var bunden till honom. Åtminstone var det vad Herron alltid hade trott fram till idag. De träffades i hemlighet för snabbt sex.

Herron var alltid redo för ett hett nummer. Och vid detta tillfälle försåg Jolene Herron alltid med de senaste nyheterna från Moonlight Ranch. Rakt från lejonets håla kallade Jim McEvan.

Men på sistone hade ilska byggts upp i den unga Moonlight Ranch Lady över Herron.

Inte nog med att han inte höll sina löften i hennes ögon, han älskade att spela sina perversa lekar med henne.

I flera veckor var hon tvungen att täcka en piskrem på halsen med ett halsband för att slippa bli ständigt besvärad med frågor. Hennes kropp var trots allt hennes kapital.

Tålamod, tålamod!, sa hon som Herron. Hon kände till hans ordspråk vid det här laget och började tröttna på dem. Du har predikat det för mig ett bra tag nu. Avgjort FÖR länge för min smak!

Älskling!

Ge mig inte den mjuka försäljningen! Ingen kommer att köpa den ändå!

Herron grinade.

Jag vet att du gillar det bättre när du får stryk!

Rex, antingen gör du något åt McEvan eller...

Eller vad?

Eller så kan du göra det själv i framtiden, din jävel!

Herron skrattade hårt.

Fortsätt så, älskling! Jag gillar en kvinna med temperament! Det borde du veta vid det här laget!

Jolene laddade Winchester-pistolen en gång till.

Du tar mig inte på allvar, Rex!

Gör inget dumt nu!

Jag har dödat för dig, Rex Herron, och du behandlar mig som en dörrmatta! Till och med till våra möten kommer du inte i tid längre och låter mig vänta som... Hon talade inte längre, tvekade och svalt sedan. Tårar av ilska glittrade i hennes ögon.

Herrons ögon blev snäva. Han vände sig kort om, nästan som om han fruktade att någon hade hört Jolenes ord.

Flickan kramade föraktfullt ihop munnen.

Oroa dig inte, vi har inga vittnen här...

Du har ännu inte pratat med någon om att det var du som förgiftade stackars Carrie Manwell då...

Det är inte så att jag är galen och överlämnar mig själv till bödeln!

Herron spottade ut.

"Ja, jag skulle inte