Revolvermannen hämnd: Western

By Neal Chadwick

Westernroman av Neal Chadwick


Den här boken har en storlek som motsvarar 115 pocketbokssidor.


Jack Ryan behöver desperat ett jobb. I Lordsburg erbjuds han möjligheten att arbeta som chaufför för Larry McDunns transportfirma. Men Ryan har ingen aning om hur farligt det kan vara att köra en godsvagn...

• Language: Svenska
• Publisher: Alfredbooks
• Release date: May 7, 2023
• ISBN: 9783745229547

Book preview

Neal Chadwick

Revolvermannen hämnd: Western

UUID: 54074543-aacb-49a6-9713-fa5d1f7377fe

Dieses eBook wurde mit StreetLib Write (https://writeapp.io) erstellt.

Inhaltsverzeichnis

Revolvermannen hämnd: Western

Upphovsrätt

1

2

3

4

5

6

7

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

32

Revolvermannen hämnd: Western

Westernroman av Neal Chadwick

Den här boken har en storlek som motsvarar 115 pocketbokssidor.

Jack Ryan behöver desperat ett jobb. I Lordsburg erbjuds han möjligheten att arbeta som chaufför för Larry McDunns transportfirma. Men Ryan har ingen aning om hur farligt det kan vara att köra en godsvagn...

Upphovsrätt

En bok från CassiopeiaPress: CASSIOPEIAPRESS, UKSAK E-Books, Alfred Bekker, Alfred Bekker presents, Casssiopeia-XXX-press, Alfredbooks, Uksak Special Edition, Cassiopeiapress Extra Edition, Cassiopeiapress/AlfredBooks och BEKKERpublishing är varumärken från

Alfred Bekker

© Roman by Author

COVER WERNER ÖCKL

© detta nummer 2023 av AlfredBekker/CassiopeiaPress, Lengerich/Westfalen

De påhittade personerna har inget att göra med verkliga levande personer. Likheterna i namnen är tillfälliga och inte avsedda.

Alla rättigheter förbehållna.

www.AlfredBekker.de

[e-mail]

Följ oss på Facebook:

https://www.facebook.com/alfred.bekker.758/

Följ på Twitter:

https://twitter.com/BekkerAlfred

Läs de senaste nyheterna här:

https://alfred-bekker-autor.business.site/

Till förlagets blogg!

Håll dig informerad om nya publikationer och bakgrunder!

https://cassiopeia.press

Allt om skönlitteratur!

1

Ljudet av galopperande hästar fick Jack Ryan att vakna upp. En sekund tidigare hade han sovit djupt och återhämtat sig från ansträngningarna från den redan tre dagar långa ritten genom det karga bergslandskapet, men nu var han klarvaken.

Ryan knäppte ihop ögonen och tittade upp mot den blodröda morgonsolen. Fyra ryttare rörde sig mot honom i snabb takt. Deras gestalter stod som dystra skuggor mot solljuset.

Ryan tog fram Winchester-pistolen som han hade liggande vid sadeln och laddade vapnet. Bättre att vara på den säkra sidan än att vara ledsen. Det fanns inte tillräckligt med tid för att knyta på pistolbältet. Ryan stod på den dammiga marken utan sina stövlar och väntade.

2

Ryttarna kom inom några meter från Ryans läger och tyglade hästarna. De fyra anländande var väl beväpnade. Kanske var de bara cowboys från någon av rancherna i området. Åtminstone hoppades Ryan det, men det var något med dem som fick honom att inte tro det.

Kanske var det den elaka glimten han såg i ögonen på den första av de fyra. Killen bar en mörk hatt och hade ett långt, fult ärr rakt genom ansiktet. Han slappnade av med sin högra hand så att den alltid var nära den .45:a som han bar i sitt hölster. Narren lät sina ögon vandra kort över Ryans läger.

Mannen med ärret spottade ut.

God morgon, mina herrar, sade Ryan med fast röst.

Ingen av männen svarade. Istället tittade de bara nedlåtande på Ryan.

Ryan förvrängde ansiktet.

Det verkar som om du inte pratar med alla!, konstaterade han och tänkte: "Skitstövel!

Den ärrade mannens ansikte ryckte till. Hans drag frös till en kall mask.

Ryan hade sänkt Winchestergeväret en aning, men var redo att dra upp det och avfyra det när som helst. Han var en bra skytt, både med revolvern och geväret.

Ryan iakttog varje rörelse som de fyra gjorde. En av dem hade ett mjukt, dunigt skägg och verkade mycket ung för att umgås med dessa tuffa killar.

Ryan uppskattade att han var högst arton år. Kanske till och med yngre.

Men det betydde inte att man kunde underskatta honom. Han kunde verkligen hantera sitt järn. Han bar ett mycket lågt spännebälte för vapen. Han vände sin indiska bockskinnsjacka åt sidan så att Colt-greppet var synligt.

En av de andra utbytte en snabb blick med den ärrade mannen och steg sedan av sin häst. Mannen var vänsterhänt, att döma av vilken sida han bar sitt vapenhölster. Ett elakt flin spelade runt hans tunna läppar. Hans blick gick över Ryans saker och pekade slutligen på hästen. Ryan hade bundit fast den vid en buske.

Hans sadel är förmodligen inte värd mycket, men hästen ser ganska duglig ut! sa vänsterhäntagaren och vände sig till de andra.

Kolla sadelväskorna, Cole! väste mannen med ärret.

Hans röst klingade som is.

Handen rörde vid revolverhandtaget.

Cole, den vänsterhänte mannen, kliade sig på hakan och skrattade utmanande åt Ryan. Du har väl inget emot det?

Om du rör de där sakerna är du en död man, sa Ryan lugnt. Hans starka händers grepp om Winchestergeväret skärptes. Ryan höjde pipan något och lät den peka i Coles riktning. Cole tvekade en sekund medan en av ryttarna flyttade sig åt sidan.

Ska vi döda den här killen, chefen? frågade mannen med ärret och vände sig till Cole.

Den vänsterhänta mannens ansikte förändrades omärkligt.

Coles vänstra hand var i nivå med revolvern, med den högra pekade han på Jack Ryan. Lyssna, din sadelkarl. Ingen tupp kommer att kråka efter dig om vi begraver dig här ute i ödemarken någonstans. Vi vill bara ha dina saker, men du kan få det på ett annat sätt. Förstår du det?

Ryan gissade att han inte hade någon större chans. Under en bråkdel av en sekund hände ingenting. Sedan gjorde ett klick Ryan till en saltpelare.

De tre som fortfarande satt på sina hästar hade nästan samtidigt dragit fram sina revolvrar och spänt sina kukar.

Släpp den!, morrade mannen med ärret.

Ryan tog ett djupt andetag, sänkte Winchester och kastade den på marken. Motstånd var helt meningslöst för tillfället. Även om han inte fick en kula från motståndarnas första salva hade han inte en chans, eftersom det inte fanns något skydd inom tjugo meter.

Så där, ja! grinade Cole. Så där ja!

Han gick fram till Ryan och såg honom i ögonen. Ryan var något längre än den vänsterhänte mannen. Cole böjde sig ner efter Winchester och tog upp den.

I nästa ögonblick såg Ryan en kolv komma mot honom. Han lyckades undvika det värsta i sista sekunden, men fick ändå tillräckligt mycket för att flyga iväg i stoftet på längden. Han snurrade runt en gång och landade nära sina stövlar.

Om du försöker något är du slut, Saddleback! väste Cole.

Ryan blinkade.

Cole kastade under tiden Winchester till mannen med ärret. Han fångade den. Hans ansikte förblev helt orörligt.

Cole gick sedan igenom Ryans sadelväskor. Eftersom han inte kunde göra det tillräckligt snabbt hällde han helt enkelt ut innehållet på golvet. Lite proviant och ett byte av skjorta kom fram. Dessutom fanns det en läderpåse som innehöll exakt tre gulddollar. Cole stoppade ner påsen i sin jackficka. Sedan lyfte han upp det hoprullade bältet med pistolhölstret och vände blicken i Ryans riktning.

Var är Colten?

Såld, svarade Ryan.

Cole visade tänderna som ett vilt djur.

Tar du mig för en idiot? väste han grymt.

Ryan förblev lugn och ryckte på axlarna.

Du kan titta lite mer om du inte tror mig! svarade han lugnt.

Cole blev arg.

Han kastade ilsket hölstret och bältet i askan från den släckta lägerelden och tog långa steg mot Ryan som låg på marken. Cole var en stor och stark man. Han stödde händerna på höfterna och grimaserade föraktfullt. Det verkar som om du inte riktigt har förstått din situation, Saddleback!, snarkade Cole.

Jack Ryan tog snabbt tag i en av de kasserade stövlarna. I nästa ögonblick höll han en revolver i handen och spände hammaren.

Coles ansiktsuttryck stelnade när han tittade in i den tomma mynningen på Colt .45:an.

Han svalde.

Om någon av er rör sig är det slut med er chef, ropade Ryan till de tre andra när han reste sig upp och tog revolvern ur Coles hölster.

Coles medbrottslingar var förlamade. De verkade fortfarande obeslutsamma om de skulle ta hänsyn till sin fjärde man.

Sänk era vapen! beordrade Ryan.

Kom igen, gör det! ropade Cole, som nu var märkbart obekväm i sitt eget skinn. För helvete, gör som han säger!

Vi borde ha dödat honom direkt!, morrade mannen med ärret ilsket. Han höll Ryans Winchester i sina händer en stund innan han slutligen kastade geväret i dammet. Okej, sadeltramp. Du vinner! väste han.

Sänk pistolbältena! Alla tre!, instruerade Ryan killarna. De lydde. Det ena hölstret efter det andra seglade ner i dammet. Och en stund