Paradoxen

By Lotta Malkar and Karin Ersson Ekstam

"Paradoxen" är den andra, helt fristående, boken med managementkonsulten Zara Stolt som huvudperson. En trivseldeckare i modern näringslivsmiljö om dolda hemligheter innanför kontorets väggar.

Ett stort tyskt elektronikföretag köper upp en mindre svensk ingenjörsfirma, vilket inte ses med blida ögon av alla anställda. I ett läge när internationellt värdefulla företagshemligheter står på spel och det är oklart vem som blir vd i det nya bolaget flyter både gamla och nya konflikter upp till ytan. Kulturkrockar och oväntade känslor är bara några av ingredienserna i kampen om chefsstolen. Och frågan är om någon varit beredd att sträcka sig ända till mord?

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Dec 27, 2019
• ISBN: 9789178295685

Book preview

igen?"

Kapitel 1

Alltihop hade börjat några veckor tidigare som ett ganska typiskt uppdrag på SHF Consulting AB i Stockholm, managementkonsultbyrån Zara Stolt drev tillsammans med kompanjonerna Albin Fromm och Magnus Hård. Hon kom så väl ihåg sitt första möte med Jörg Heinemann, den tyske koncernchefen som på rekordkort tid skulle komma att dominera hennes tillvaro på ett sätt hon inte alls trivdes med. Just som hon tyckte att hon hade rätt bra koll på det mesta i livet.

Zara, fyrtiosju år och singel, var medveten om att hon ibland lät sitt behov av frihet och självständighet ta sig lätt absurda uttryck. I arbetet var hon mycket disciplinerad och det var sällan som hennes uppdragsgivare anade ens en bråkdel av hur hon såg ut på insidan. Med kompanjonerna Albin och Magnus var det lite annorlunda. Framförallt Albin, som varit något av en mentor för henne och som hon fortfarande litade på i svåra frågor, visste nära nog allt om Zara. I alla fall allt av betydelse. Magnus var inte riktigt lika intresserad av vad som kunde dölja sig under ytan och så var han alldeles för upptagen själv med sitt ibland lätt kaotiska liv där det mesta kretsade kring hustrun och de fyra barnen – och Magnus behov av att låtsas som om han var lika fri som han någonsin varit. Vi lever alla i våra livslögner, tänkte Zara, fast några av oss är mer medvetna om det än andra.

Riktigt äkta singel var nu inte Zara längre. Hon hade blivit sambo. Eller rättare sagt mambo som det lite putslustigt kallades när vuxna barn efter avslutade studier eller äventyr ute i världen, plötsligt flyttade tillbaka hem till mamma. I det som varit Zaras arbetsrum bodde sedan en månad sonen Lukas, spelutvecklare från Visby, som lyckats få ett kanonjobb i Stockholm. Alla visste ju hur bostadssituationen i huvudstaden såg ut, så det var knappast något att säga när han bad om att få flytta in. Det som skiljde Zaras och Lukas situation från de flesta andras var bara det att han inte flyttade tillbaka hem. De hade inte bott tillsammans sedan Lukas var fem år och det var drygt tjugo år sedan. Jodå, visst hade de tillbringat semestrar och helger tillsammans, men det hade aldrig varit fråga om någon delad vårdnad. Föräldraansvaret hade helt och hållet axlats av Lukas pappa. Ingalunda särskilt rättvist och det var nästan märkligt att de alla tre hade så goda relationer till varandra. Men att det inte är läge att säga nej när ens enda barn för första gången på allvar ber en om något hade Zara förstått. Inte för att hon ville det heller. Men just detta att dela bostad, hade hon verkligen ingen vana vid.

Den ovana känslan till trots, så var det rätt mysigt att sitta mitt emot Lukas vid köksbordet. Zara hade jobbat hemifrån på förmiddagen vilket gjorde att hon och Lukas nu kunde mötas över hennes lunch och hans frukost. De var på många sätt så lika varandra. Förutom utseendet som angav tydligt släktskap, hade de samma slags humor och gillade samma slags mat. Båda var nog ganska hårt präglade av Zaras mamma också. Mormor hade alltid varit en viktig person för Lukas och han hade hunnit bli tonåring med marginal innan det dök upp några kusiner. De var för övrigt båda två flickor och hur jämställd och Sverige-anpassad Zaras engelska mor än försökte spela så var Lukas något av mormors favorit. Han hade också lätt kunnat få bo hos henne i Enskede för hon hade gott om plats, men där gick Lukas gräns vad gällde frihet. Så länge han inte störde skulle Zara aldrig ifrågasätta var han var eller vilka tider på dygnet han var borta. Det trodde han däremot att mormor skulle göra. Och förvänta sig en redogörelse. I detalj.

Vad är det för spännande och utmanande uppdrag som du ska ägna dagen åt, då? Lukas röst hade bara ett litet drag av ironi. Att säga att han var imponerad av sin tämligen frånvarande mamma var att ta i, men han respekterade hennes behov av att göra sin grej som han uttryckte det. Säkert hade han varit mindre nöjd om det inte gått rätt bra för Zara rent professionellt. Rent generellt verkar vi människor vara lite mer förlåtande mot de framgångsrika än mot dem som misslyckas. Hans fråga hade hejdat Zara som redan hade handen på ytterdörren, redo att hojta hejdå.

Bra fråga faktiskt svarade hon glatt. Albin har haft ett ganska speciellt uppdrag för en tysk koncern som håller på att skaffa sig ett nytt svenskt dotterbolag. Tydligen har han lyckats bra med uppgiften för han och jag ska träffa deras koncernchef, på tillfälligt besök i Stockholm. Om jag fattat saken rätt är förresten han och koncernchefen gamla bekanta. De var utbytesstudenter eller något sådant för en hiskelig massa år sedan.

Aha, det förklarar den ovanligt strikta klädseln. Du ser alltid rätt formell ut när du jobbar – för att säga ett snällt ord istället för trist – men idag slår du nog rekord. Lukas hade släntrat fram från köksbordet och stod nu nonchalant lutad mot dörrposten.

Zara tittade ned på sig själv. Den svarta kostymen var välskuren, men knappast djärv och den släta, beige toppen som skymtade under kavajen gjorde inte mycket för att muntra upp totalintrycket. De enda utsvävningarna var den tunna, exklusiva klockan och de diskreta briljanterna på fingrar och i öronen.

Bra, det är precis så jag vill se ut. Etablerat framgångsrik. Jag har aldrig träffat den här mannen men jag inbillar mig inte att han är ute efter att hitta Sveriges mest originella konsult. Han vill nog ha ’mer av samma’ som han redan köpt av Albin. Om han alls är intresserad av mina tjänster. Men jag tänker inte störa vårt första möte med att vara fel klädd. Ibland handlar det bästa intrycket faktiskt om att göra så lite intryck som möjligt, hur konstigt det än låter.

Okej, jag köper det. Men du är snyggare när du har något rött på dig.

Kapitel 2

Jörg Heinemann, koncernchef på Schwartz Elektronikgeräte GmbH, var inte riktigt nöjd, trots att han satt i en mycket bekväm stol i Finnairs business class på väg från Beijing. I själva verket var han nog förbannad. Det var en för honom ovanlig känsla och redan det räckte för att göra honom irriterad. Men kunde det verkligen vara så illa att någon sålt företagshemligheter? Någon som han litat på?

Tankarna hade malt runt i huvudet på honom på ett ovanligt sätt ända sedan han lämnat hotellet och gett sig av till flygplatsen. Normalt var han en ytterst systematisk person som snabbt benade upp olika alternativ, utvärderade dem så sakligt han kunde och sedan fattade ett så rationellt beslut som möjligt. I alla fall var det den bild han hade av sig själv. Andra, som jobbat länge med honom, kunde berätta att han var rätt nyckfull och fattade snabba beslut som ibland var grundade på helt irrelevanta saker. En egenhet, som han skulle förneka om någon vågade säga något, var att snygga medarbetare prioriterades över kompetenta. Oavsett om det handlade om män eller kvinnor. Själv hävdade han ljudligt motsatsen. Men just nu var han frustrerad över att hans problem innehöll för många okända parametrar och att han inte skulle kunna gå vidare och skaffa sig mer information förrän han var tillbaka i Europa.

Han skulle ta vägen över Sverige innan han återvände till Tyskland och för den omvägen erbjöd det finska flygbolaget den bästa lösningen. Biljetten hade bokats i god tid, för numera kunde man inte alltid räkna med att det fanns plats på flygen till och från Kina. Först skulle han besöka SHF Consulting som kopplats inför att utvärdera ett bolag som Schwartz tänkte köpa upp i Sverige. Sedan fortsätta till Nyköping. Förvärvet hade gjort att man fick göra vissa förändringar i upplägget av firmans årliga internationella chefskonferens som denna gång skulle hållas i Sverige. Albin Fromm; F:et i SHF, hade sagt att han hade en kollega som nog var mycket lämpad för uppgiften. Jörg hade gott förtroende för Albin, men han ville ändå själv helst träffa de konsulter han anlitade. I synnerhet när det handlade om ledningsfrågor och särskilt om det var någon han skulle uppträda sida vid sida med. Fast viktigast av allt var att han skulle slutföra sitt företagsförvärv. Så här långt var han mycket nöjd. Det innehöll allt han gillade och lite till.

Den gigantiska flygplatsen som stått färdig till OS 2008 kändes fortfarande fräsch. Idag var den dessutom oväntat folktom, om det begreppet över huvud taget existerade i Kina. Mellan de internationella märkesföretagens lyxiga butiker och den kinesiska presentshoppen med exklusiva sidenvaror gled ett antal västerlänningar. Omöjligt att säga om det var affärsfolk eller turister. Frånvaron av kineser var påtaglig och anledningen var enkel. Det var en av de verkligt stora kinesiska helgdagarna och varje kines som kunde hade gett sig av dagen innan för att nå sina nära och kära i tid. Det kändes ovant att det inte var någon trängsel alls och Jörg fick god chans att studera flygplatsens säkerhetsvakter. De synliga var alla unga attraktiva kvinnor som nästan såg ut att ha svarta skoluniformer på sig. I alla fall om man bortsåg från den ganska tunga beväpningen. De påminde faktiskt om levande dockor, men Jörg misstänkte att vakterna var nog så farliga om det behövdes. Samtidigt fanns det något kittlande och lockande hos den motsägelsefulla blandningen av ljuvlighet och antydd våldsberedskap.

Som så många tillverkande företag i Europa hade Schwartz lockats till Kina av den låga kostnadsnivån. Och som nästan lika många hade de upptäckt att kulturkrockar, språksvårigheter med mera gjorde att det inte alltid blev så billigt som man tänkt sig. Jörg Heinemann var lika angelägen som andra om att hålla nere kostnaderna. Men han trodde också att det var klokt att behålla produktutveckling och kärnkompetens i Europa. Därför hade han tyckt att det var smartast att driva två parallella spår i sin framtidsstrategi. Schwartz Elektronikgeräte satsade i huvudsak på Europa, men hade ändå gjort en begränsad satsning i Kina. Så här långt hade han varit nöjd med sin strategi. Det vill säga tills igår kväll. Då han av en slump hade upptäckt något han helst inte velat se. En väldigt stolt kund hade under ett möte visat upp något som störde Jörg i hans innersta och som han visste att han måste gå vidare med, i en eller annan form. Frågan var bara hur. Att få riktiga svar i Kina var nästan omöjligt.

Egentligen hade han tänk sova på planet för att vara fräsch när han kom fram och skulle jobba. Dessutom hade han motvilligt tvingats erkänna för sig själv att åren började göra sig påminda. Han orkade helt enkelt inte riktigt som han gjort för tio år sedan. Jörg Heinemann hade sett hur lysande affärstalanger malts sönder av ett ständigt resande med rubbad sömnrytm som följd. Alltför många försökte varva ned och koppla av med hjälp av ökade doser alkohol och till slut hade de kollapsat. Det var få förunnat att komma tillbaka efter en sådan smäll och han hade inte för avsikt att ramla i fällan. Inte när han klarat sig så här långt med hälsan i behåll. Ändå överraskade han sig själv med att ta en drink när flygvärdinnan kom och erbjöd olika varma och kalla drycker. Innan han somnade hann han med två till. Erfarenheten fick honom dock att varva dem med rätt mycket vatten.

Han tog en stor klunk och tittade, som alltid, fascinerat på hur den kinesiska muren ringlade nedanför honom. Visserligen var det inte sant att den syntes från månen, men här uppifrån flyget var den ändå en imponerande syn. Medan han ännu såg muren tänkte han igenom hur uppriktig han tänkte vara vid sitt möte med Albin i Stockholm. Han gick även, än en gång, igenom hur han skulle presentera sitt senaste beslut vid dotterbolaget i Nyköping: Säkert skulle hans besök väcka en del frågor och skapa oro. Det senare ville han undvika. Han behövde sina medarbetare, både de gamla och de nya och hade därför beslutat sig för att köpa ett bolag till. Kanske kunde Albin följa med honom till Nyköping och stötta när han skulle presentera sitt senaste schackdrag för den lokala ledartrojkan? Albin skulle kunna svara mer detaljerat och svenskt på deras frågor. Det skulle bli spännande att se hur de reagerade. Fan ta dem förresten, tänkte han ilsket. Minst en av dem är en förrädare. Men han ska få se vem han försökt lura. Fast i ärlighetens namn var det oklart om den skyldige fanns i Sverige eller någon annanstans i organisationen. Men han var på så dåligt humör att det inte skulle vara trevligt för någon som råkade komma i hans väg innan den här historien var utredd.

När Jörg Heinemann vaknade, strax innan planet påbörjat inflygningen mot Helsingfors-Vanda flygplats hade han fattat ytterligare ett beslut. Till skillnad från andra moderna flygplatser med dubbelnamn, som oftast betydde att de i själva verket låg på ett aktningsvärt avstånd från den ort de gjorde anspråk på att tillhöra, var Vanda verkligen Helsingfors internationella flygplats. Inte alls som till exempel Stockholm-Nyköping, som ingen ens drömt om att kalla Stockholm innan Ryanair etablerade sig där. För Schwartz del var man dock glada över möjligheten att kunna flyga direkt från Nyköping till huvudkontoret i Lübeck. Men nu var Heinemann på väg till Stockholm och mycket nöjd med att turtätheten till Arlanda från Vanda var så god. Han skulle inte behöva vänta mer än en timme och den tiden tänkte han använda till att informera personen han visste skulle kunna komplettera Albins insatser på ett förträffligt sätt. Förutsatt att han fick något korrigerade instruktioner om uppdragets art.

Charles Smythe hade inte för vana att låta förvånad oavsett vem som ringde eller vid vilken tidpunkt det skedde. Han ursäktade sig för sitt lunchsällskap, tog sin mobiltelefon och gick ut i restaurangens garderob.

Smythe, sa han med avsiktligt dämpad stämma. Han lyssnade på rösten i andra änden utan att göra några som helst kommentarer. Så sa han bara, "Självfallet, inga problem.

Kapitel 3

Det var en märklig känsla som fyllde Zara när hon vandrade nedför Tegnérgatan mot Sveavägen. Lukas hade alltid varit en liten kille i hennes värld, även om hon mycket väl visste att sonen var vuxen sedan flera år. Men kommentaren om vad hon klädde i fick henne att inse hur Lukas såg henne på ett sätt hon inte tänkt på. Självklart var hon hans mamma, men han kunde också bedöma hur hon tedde sig jämfört med andra kvinnor. Det var en ny tanke. Den var också lite oroande. Hon hade inte lust att bli sedd som trist och formell, hon som varit den eviga rebellen, i alla fall privat. Men insåg också att mycket i hennes stil och framtoning numera signalerade etablissemang. Det fick henne att känna sig påtagligt gammal en kort stund. Så slog hon bort den tanken och skyndade på stegen ner mot kontoret på Kungsgatan. När hon svängde in från Sveavägen kunde hon inte motstå att titta i den enorma hobbybutikens fönster. Klippa, klistra och pyssla hade aldrig varit hennes melodi och hon kände en oförklarlig fascination inför affärens utbud. Vem handlade pärlor, paljetter, flörtkulor, piprensare med mera i denna butik som måste ha en av Sveriges högsta hyror. Att det kunde finnas sådana marginaler i priset på modellera och material till inbjudningskort, tänkte hon. Otroligt egentligen.

Väl framme gick hon först in på toaletten. Visst låg det något i det Lukas sagt, men hon bättrade på sitt klarröda läppstift och tyckte att hon i alla fall inte såg trist ut. Så var hon redo för mötet med Jörg Heinemann. Han och Albin hade redan börjat diskussionen, men det var överenskommet att hon skulle ansluta efter en halvtimme. Då skulle man också byta språk. Zara hade läst tyska i skolan men det var länge sedan och hon hade aldrig underhållit de kunskaper hon en gång eventuellt haft. Det fanns för- och nackdelar med att ha vuxit upp i en tvåspråkig familj där man talade engelska hemma. Otroligt bra eftersom det gav många fördelar att vara helt flytande på ett världsspråk. Men också en nackdel eftersom det var så enkelt och bekvämt att alltid hålla sig till just engelskan. Andra språk blev på något sätt inte lika viktiga att lära sig. Zara visste att det varit dumt att tänka så, men det hade hon gjort som tonåring och nu blev det aldrig riktigt tillfälle att reparera skadan. Albin däremot pratade mycket god tyska och hon kunde höra att herrarna hade ett ganska livligt samtal när hon knackade på och sedan öppnade utan att invänta något svar.

Egentligen visste hon inte vad för bild av Jörg Heinemann hon gjort sig. Men hon blev nästan full i skratt när den stiligt gråhårige mannen vecklade upp sin långa kropp ur Albins besöksfåtölj. Han såg skarp och spänstig ut, en man som var van att få sin vilja igenom. Han var nog angelägen om att verka kraftfull, men i det klara dagsljuset tyckte Zara att han såg outsövd ut med påsar under ögonen. Men så kom han också direkt från Kina. Han log ett leende som inte riktigt räckte upp till ögonen och sträckte fram handen. Jisses, tänkte Zara, han ser ut som ’senior’ i de där annonserna Boss brukar ha med en yngre och en något äldre affärsmannatyp i eleganta kostymer. Men det är klart, Boss är ju tyskt.

Heinemann granskade kvinnan framför sig och konstaterade att hon duger. Helst hade han kanske sett att hon varit något yngre men man kan inte alltid få allting man vill. Dessutom krävde den sorts kompetens han letade efter just nu ofta att man hade livserfarenhet också. Då kan man inte gärna vara någon junior. Men hon såg ju ganska bra ut, totalt sett med en gissningsvis snygg figur, även om den doldes rätt mycket av kavajen. För en bråkdel av en sekund var det nästan som om Zara kunde ana vad han tänkte och hon kände sig inte helt bekväm med det. Så blev det tyst. Heinemann ryckte till sig initiativet och började prata.

Han visade sig tala en närmast perfekt engelska. Det var kanske inte särskilt förvånande med tanke på hans internationella karriär. Förutom att Zaras tyska inte räckte till fanns det en annan fördel med engelskan. Det var lättare att glida ur tyskans formella niande även om man också på engelska ofta sa herr och fru eller doktor eller vad det nu kunde vara, till folk man inte hade en personlig relation till. Den amerikanska vanan att kalla folk vid förnamn i internationella affärssammanhang har dock spritt sig och det gjorde onekligen en del saker lättare. Men Zara var alldeles för erfaren för att luras att tro att där för den sakens skull fanns någon slags vänskapsrelation. Dessutom kände hon inte någon större lust att bli vän med den dominante mannen framför henne. Det var något i hans utstrålning och attityd som gjorde att Zara blev på sin vakt. Samtidigt hade det varit konstigt om Jörg Heinemann kallat Albin vid förnamn och henne Frau Stolt. Säkert en vanesak och enkelt för en tysk, men i hennes öron blev det konstigt.

Utmärkt att du kunde vara med idag, började Heineman ganska formellt. Det blev ju väldigt kort varsel men jag är i Sverige bara idag och vill sätta igång den här processen så snart som möjligt.

Processen visade sig bestå av flera delar och det var de som i huvudsak berörde medarbetarna som Zara i första hand förväntades ta hand om.

Som du säkert känner till har vi sedan många år ett svenskt dotterbolag som ligger i Nyköping, inledde han sin förklaring. Vi sysslar med verklig spjutspetsteknologi och är ledande inom vårt specialområde. Men, bristen på skickliga ingenjörer – ja på ingenjörer över huvud taget – är skriande. Det gäller över hela världen och inte minst i Tyskland. I Nyköping har vi turen att ha några riktigt skarpa medarbetare som vi är angelägna om att behålla. Jag är allt annat än sentimental eller känslosam, men vårt företags kapital sitter i huvudet på våra medarbetare. De kan välja att gå ut genom dörren vilken dag de vill. Så attraktiva är de för andra företag. Det gäller för oss att se till att de stannar. Samtidigt behöver vi fylla på med nytt blod och nya kunskaper. Det har Albin hjälpt mig hitta i ett litet, hårt nischat, men otroligt kompetent företag i Gävle. I kväll slutför vi Schwartz Elektronikgerätes förvärv av Dahlmek AB. Allra bäst utväxling på investeringen får vi om vi kan lägga ihop de två bolagens, det i Nyköping och det i Gävle, verksamheter. Gör vi rätt kommer vi att ha ett företag med en oslagbar kompetens. Gör vi fel har vi snabbt ingen verksamhet i Sverige värd namnet. Och det är här jag behöver hjälp. Jag behöver helt enkelt någon som går in och faciliterar det första riktiga mötet mellan gamla och nya nyckelmedarbetare. Dessutom vill jag gärna att du också bildar dig en uppfattning om dem. Förhoppningsvis ska en av dem leda verksamheten i fortsättningen. Och det är inte givet att det blir Schwartz nuvarande svenske VD.

Nähädu, tänkte tyst Zara när hon lyssnade på Heinemanns beskrivning. Sentimental och känslosam är säkert det sista du är. Högt sa hon däremot Intressant! Ni har legat länge i Nyköping, sa du, sa Zara. Får jag fråga varför ni etablerade er där från början? Det var kanske inte helt självklart då, gissar jag.

"Ja, den anledningen heter egentligen Rickard Zetterqvist. Briljant ingenjör som jobbade hos oss i Lübeck men