Förlorat Hopp

By C.T. Karlsson

En mycket värdefull tävlings- och avelshingst blir stulen från ett stuteri i Glommen, strax norr om Falkenberg. Hingstens ryttare anklagar stuteriägaren för att undanhålla hästen med vilja, samtidigt som en sörjande hästskötare börjar bete sig allt konstigare.

Då hästskötaren en dag påträffas död under ett av bakhjulen på gårdens traktor, väljer Falkenbergspolisen att tillkalla Enheten för grova brott i Halland, med kriminalkommissarie Magnus Johansson och kriminalinspektör Kajsa Rudolfsson i spetsen.

Som ung, nytillträdd chef för enheten måste Magnus Johansson ständigt brottas med gamla stofiler som vägrar förändring och som motarbetar honom i allt. Pressen på utredningsteamet är stor och tiden är knapp. Men allt är inte som de verkar på den halländska kusten och oförutsägbara händelser sätter käppar i hjulet för polisen.

C T Karlsson är författare till populära deckarserien Falkenbergsmorden och feelgoodromanen Underbara Maj.

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Feb 25, 2019
• ISBN: 9789178292196

Book preview

[e-mail]

Kapitel 1

Havsmarkens Gård mellan Glommen och Olofsbo, måndagen den 21 maj

I displayen på mobilen såg Agneta Petersson ett telefonnummer hon inte kände igen. Trots att hon för länge sedan bestämt sig för att inte svara på sådana samtal klickade hon på den gröna knappen. Den rödmålade långa nageln gav ifrån sig ett knackande ljud på skärmen.

Försöker du undanhålla hingsten för mig?

God morgon, Petra! sa Agneta och tittade på sitt armbandsur. Klockan var strax efter sju på morgonen.

Inser du inte att vi har flera tävlingar inbokade? avbröt Petra. Vi har en stor chans att nå VM och du bestämmer dig för att gömma hästen för mig! Det är fan patetiskt! Petra Ericsson skrek så att Agneta var tvungen att hålla mobilen en bit från örat.

Men lugna ner dig nu, Petra! Jag undanhåller inte Hopp för dig. Du ska få tillbaka honom. Han har bara några tömningar kvar.

Du lovade att han inte skulle behöva ingå i aveln den här gången, så nära inpå Falsterbo Horse Show och mitt i min satsning mot VM!

Ledsen Petra, men det kommer jag inte ihåg att jag lovat dig. Det är minst lika viktigt för mig att ni når VM och OS som det är för dig. Vårt avtal är kristallklart på den punkten.

Jag hoppas verkligen att han mår bra! Och att den där försupna hästskötaren du har anställd har skött sig?

Klart att han mår bra och du ska inte prata ner mina anställda. Stina är den bästa hästskötaren man kan ha! Jag ser till att han blir transporterad till din gård så fort veterinären sagt att det är okej! Han är hemma igen innan du kommer tillbaka från dina tävlingar i Schweiz. Agneta höll andan och hoppades att Petra skulle acceptera.

Ja. Okej då. Petra klickade bort samtalet.

Agneta trummade med vänsterhandens fingrar i bordet och lyfte med den andra handen förstrött kaffekoppen till munnen. Hon hade fått lite mer att tänka på än hon velat. Inte nog med att en av landets bästa hoppryttare var förbannad på henne, hon hade problem med personalen också. Stina Svensson, som arbetat hos Agneta i tio år var väl en sak, men den nya lilla snärtan Astrid trodde att hon kunde göra som hon ville. Stina hade beklagat sig mer än en gång.

Plötsligt bankade det på köksdörren och Stinas röst hördes utanför. Agneta gick mot dörren och låste upp den samtidigt som hundarna skällde intensivt. Utanför dörren stod Stina med uppspärrade ögon, hon var andfådd och försökte få fram ett budskap.

Tyst! skrek Agneta till hundarna som slutade skälla och tog ett steg bakåt.

Hopp ... Hopp och Alfredo ...

Vad, Stina? Vad är det med Hopp?

Han är borta!

Va? Vadå borta?

Jag gick in i stallet för att fodra morgonhöet och ... Alfredos gälla gnägg saknades och när jag tittade bort mot Hopps box var den tom. Dörren stod öppen, på vid gavel. Han är borta! De är båda borta! Stinas röst bar knappt.

Agneta trängde sig förbi Stina ut mot hingststallet. Det kunde inte vara möjligt att Agnetas mest värdefulla hingst var borta. Hennes ögonsten. Stina hade säkert bara ställt honom i en annan box eller släppt ut honom och glömt bort det. Kanske Astrid äntligen börjat ta ansvar och hjälpt henne. Stina halvsprang efter Agneta.

Var är Astrid? Är hon på plats? flåsade Agneta.

Hon har inte kommit än.

Inte kommit än? Hon ska vara här klockan sju, prick!

Ja, exakt! svarade Stina. Agneta kunde höra triumfen i rösten.

Gruset knastrade under Agnetas inneskor. Hon hade i hastigheten glömt att byta och hundarna var ikapp i tron om att det var en promenad, fast en lite ovanlig sådan eftersom matte hade bråttom.

Följet nådde stalldörren, klev in och blev stående. Agneta uppfattade lugnet som rådde där inne. Hingstarna mumsade på sitt morgonhö och frustade nöjt mellan tuggorna.

Hon tog sats mot boxen som var Havsmarkens Hopps hemvist på stuteriet. Hans lilla kompis, shetlandsponnyn Alfredo, bodde även han där. Men boxen ekade tom. Stina hade haft rätt.

Agneta snodde runt och stack in huvudet i varje box. De som skulle vara tomma var tomma och de som skulle vara bebodda var det. Hon gick vidare ut mot ridhuset. Kunde Hopp vara där?

Har han kommit lös finns det risk för att han springer in till stona och fölen! utbrast Agneta. Hon sprang ut till hagarna, men där var allt lugnt. Både i hagen där ston och föl gick, och i hagen med dräktiga ston på tur att föla.

Hingstarnas hagar var rutor med högt stängsel. Agneta blickade ut över dem också men såg inte Hopp någonstans.

Agneta höll upp handen mot hjärtat, det kändes som att det var på väg att hoppa ut ur bröstet på henne. Magen vred sig och hon snurrade runt flera varv som för att se om hon kunde få syn på den svarta vackra hingsten.

Agneta, han är borta. Jag har letat över hela gården, sa Stina och la en hand på Agnetas axel.

Agneta ryckte till och försökte samla tankarna.

Stod stalldörrarna öppna också?

Stina nickade.

Var inte de nedersta dörrarna stängda?

Stina skakade på huvudet.

Vem var sist i stallet igår?

Det brukar vara du, Agneta, viskade Stina, med nedböjt huvud.

Men jag är säker på att jag stängde de nedersta dörrarna. Tvärsäker!

Kan Astrid ha varit i stallet efter dig?

Men hon bor ju inte ens på gården. Varför skulle hon det?

Hon kanske har släppt ut dem ...

Samtidigt som Stina sa det sista kom Astrid åkande mot dem på moppen.

Är det dags att komma nu? frågade Agneta och såg barskt på henne. Astrid tog av sig hjälmen och stängde av motorn. Agneta kände hur ilskan bubblade inombords.

Jag ... jag försov mig ... förlåt, stammade tjejen, tomatröd i ansiktet.

Vet du var Hopp och Alfredo är? Nu stirrade Stina också stint på Astrid.

De är väl i boxen?

Nej! De är borta!

Agneta tyckte att Astrid såg genuint överraskad ut. Kunde Agneta själv ha missat att stänga stalldörrarna? Men varför skulle hon ha gjort det? Stuteriet hade hon haft i tjugo år. Aldrig någonsin under de åren hade något liknande hänt. Då kom hennes make, Bill Klintberg Petersson, komma släntrande från huset.

Vad är det som står på?

En av hingstarna har försvunnit, sa Agneta och stålsatte sig för att inte börja gråta. Hon var tvungen att ta befälet över situationen. Astrid, du tar din moppe och letar ner mot havet.

Astrid nickade och körde iväg.

Stina, du tar fyrhjulingen och letar upp mot vägen så tar jag bilen och tittar längre bort. Vi håller kontakten via mobilerna.

Timmarna gick. Inte ett spår av hästarna stod att finna. Agneta, Astrid och Stina återsamlades inne i stallgången. Agneta hade lugnat ner sig något men var fortfarande lite uppjagad.

Hade Hopp själv tagit sig ut från boxen hade han väl sprungit direkt in till stona? frågade Stina och tittade Agneta i ögonen.

Agneta nickade.

Dessutom hade han väl gett sig på de andra hingstarna i stallet först.

Agneta suckade djupt.

Hennes man anslöt sig till de tre.

Jag har också letat men kan inte se den någonstans.

Han heter Hopp och inte den! utbrast Agneta men ångrade sig snabbt. Bill kunde inte klandras för att han inte var van vid hästarna.

Jag tror vi måste ringa polisen och efterlysa dem, sa Agneta.

Nej! Det ska du väl ändå inte göra. Hästkraken har säkert sprungit iväg och vi kommer snart att hitta honom. Det går ju hästar överallt i omgivningen.

Jag kan gå in och ringa till omkringliggande gårdar. De kanske har sett honom, sa Agneta och fick bråttom upp till mangårdsbyggnaden. Bill gick efter. Då stannade Agneta till och vände sig mot de två ur personalstyrkan.

Fixar ni de vanliga sysslorna nu, så hörs vi sen.

Havsmarkens Hopp och hans följeslagare Alfredo var borta. Det slet och rev i bröstet på Agneta. Hon hade själv fött upp hingsten. Petra hade tävlat hästen i hoppning de senaste två åren och det hade gått över förväntan. De två passade riktigt bra ihop. Även om Petra var en dryg och jobbig person så var hon en riktigt bra ryttare.

Agneta tog sig för den krampande magen och kröp ihop på stolen. Hon hade varit på väg att ringa polisen flera gånger under förmiddagen. Bill avrådde henne å det bestämdaste från att göra det. Han menade att polisen ändå inte skulle göra något eftersom hästarna förmodligen rymt från stallet under natten. Nu var Bill iväg på ett ärende och Agneta tittade på skärmen på mobilen hon höll i handen. Hon klickade på telefonluren och lät fingrarna trycka in 114 14 på knappsatsen, numret till polisen.

Hej, jag undrar hur man anmäler hästar som försvunna?

Var har de försvunnit ifrån?

Från mitt stall i Glommen ... från Havsmarkens Gård.

När försvann de?

Under natten.

Har ni letat i närområdet?

Ja, vi har letat till fots, med fyrhjuling och med bil men har inte hittat dem.

Jag skickar en notis till trafikledningscentralen så att bilister håller ögonen öppna för att undvika olyckor. Ni får fortsätta att leta.

Agneta drog ett djupt andetag och hörde Bills ord i huvudet.

Jaha ... men ..., stammade hon.

Hör av er igen när ni hittar hästarna så att vi kan meddela trafikledningen.

Samtalet var över. Bill, Agnetas andra man i ordningen, hade haft rätt. Polisen skulle inte göra något för att leta efter hennes guldklimp.

Bill hade tröstat Agneta när Gunnar, hennes första man, hastigt gått bort. En dödlig hjärtinfarkt och livet tog en annan vändning. Teknikföretaget GunAg AB, som Agneta och Gunnar byggt upp från grunden, hade sålts bara två veckor innan dödsfallet. Tack vare det kunde Agneta behålla gården, stuteriet och sin värdighet.

Bara ett år efter Gunnars begravning gifte sig Agneta och Bill. Idag kunde hon, i sina svagaste stunder, fundera på varför hon haft så bråttom med att gifta om sig. Men hon mindes hur hon tyckte att han varit så snygg i sitt bakåtslickade blonda hår, med tenniströja, loafers och chinos. Under början av nittiotalet skulle han varit ett riktigt modelejon. Det var som om han stannat kvar i den eran. Hela hans personlighet osade den tidsandan. Agneta blev varm i kroppen när hon tänkte på deras första tid tillsammans. Hon väcktes ur dagdrömmarna av att det knackade på köksdörren.

Har ni hittat dem? Agnetas hopp höjdes och hon drog efter andan.

Nej, inte än. Men jag kan liksom inte släppa det där med att boxdörren stod öppen. Du skulle ju aldrig missa att stänga stalldörrarna, så jag misstänker att Astrid slarvade när hon kvällsfodrade. Hon påstår att hon var noggrann, men ..., sa Stina och stirrade stint på sin arbetsgivare. Jag tycker att du ska ringa polisen. Tänk om de springer ut på någon väg och blir överkörda …, snyftade hon.

Jag har faktiskt redan ringt polisen och de skulle meddela trafikledningen.

Är det allt?

Agneta nickade och studerade Stina och hennes askgrå hy. Under de tio år som Stina arbetat på hennes stuteri hade det varit en del problem med henne men hon var en stjärna med hästarna. Hon hade en lugnande inverkan på vilken tokig häst som helst. Hon hade varit med alla ston när de fölat och skötte sina sysslor exemplariskt. Dock hade Stina sporadiska problem med alkohol och följaktligen pengar.

Stina plockade upp en trasa ur den väst