Kristine!

By Monika Thormann

Detta är en betydelsefull, lättillgänglig men också lite allvarsam berättelse om en flicka som lever, leker och går i skolan i Tyskland under andra världskriget.Fantasifulla och livliga Kristine bor på en båt i Berlin när andra världskriget börjar. Hon bor där tillsammans med sina föräldrar och deras två hundar, Nero och Max. I närheten bor också Onkel Mattis och Kristines fisförnäma farmor. En dag får Kristines pappa ett jobb där han ska hjälpa judar att lämna landet. Men när han börjar bevakas av nazisterna bestämmer sig familjen för att flytta till en annan båt vid kusten. Där får Kristine börja i en ny skola. Ibland hittar hon på bus och när mamma blir arg så rymmer Kristine. Men som tur är sticker hon bara hem till kompisen Brigitte. Följ med Kristine på hennes roliga men också lite läskiga äventyr. Kommer hon att lära sig simma? Och hur ska det egentligen gå för modiga Kristine?"Kristine!" har vunnit hederspris i Bonnier Carlsens manustävling inom tema historia. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Feb 15, 2023
• ISBN: 9788728535738

Book preview

Monika Thormann

Kristine!

SAGA Kids

Kristine!

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright ©2003, 2022 Monika Thormann och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728535738

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

Titeln är en återutgivning av ett tidigare verk utgivet med dåtidens språkbruk.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

FÖRORD

Den här berättelsen handlar om Kristine. Hon bodde på en båt med sin mamma Matilde och sin pappa Conny i staden Berlin i Tyskland. Där bestämde en man som hette Adolf Hitler. Han ville göra Tyskland till världens största land, men han ville inte att alla skulle få bo där. Till exempel ville han döda alla som tillhörde den judiska religionen, alla handikappade och alla romer. Ja, han tyckte faktiskt illa om alla som inte var som han.

Längs bryggan

– Kristine, Kristine! Kristine!

Kristine skuttade fram längs bryggan. Hennes bruna flätor guppade upp och ner. Hon hörde pappas röst, men hade inte lust att springa tillbaka. Hon ville se hur många båtar som fanns längs bryggan.

– ….14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, tjogotio … Tjugotio båtar! Det var fler än igår.

– Kristine, Kristine! Kristine!

Nu hörde hon pappa ropa igen.

– Det är bäst att du skuttar tillbaka, sa Onkel Mattis. Och ramla inte i sjön.

Kristine flinade mot Onkel Mattis. Han log tillbaka och sedan försvann han ner under däck.

Onkel Mattis hade den finaste båten. Repen låg i perfekta rullar på däck och all mässing var så blankpolerad att man kunde spegla sig i den. Det var en stor segelbåt och han bodde på sin båt precis som Kristine, pappa Conny och mamma Matilde gjorde på sin. Det var inte bara Onkel Mattis båt som var perfekt. Hela Onkel Mattis var fantastisk. Han hade blont hår, blå ögon och det underbaraste leende man kunde tänka sig. När han var klädd i blå-vit-randig seglartröja och vita seglarskor tyckte Kristine att han såg ut som havets prins. En sådan man skulle Kristine gifta sig med när hon blev stor.

Att han dessutom kunde trolla fram godis varje gång Kristine hälsade på gjorde inte saken sämre. Godiset bara låg där på bordet i ruffen, bakom kuddarna i kajutan eller gömt i hans hand. Kristine undrade så hur godiset kom dit, men Onkel Mattis bara skrattade och sa att det minsann var Näcken som lade dit det. Kristine visste inte vad hon skulle tro. Näcken hade hon ju aldrig sett. Hon hade bara hört att han var farlig.

– Onkel Mattis, Onkel Mattis! Vill du se att jag kan springa baklänges? ropade Kristine och började springa.

Hon såg hur Onkel Mattis kom upp ur kajutan för att titta på henne. Då ökade hon farten och hojtade:

– Titta så fort jag springer!

Onkel Mattis svarade inte. Istället såg Kristine att pappa var på väg ut på bryggan. Vad bra, nu får pappa också se att jag kan springa baklänges, tänkte hon och höjde handen för att vinka till pappa medan hon fortsatte springa. Pappa vinkade inte tillbaka.

Han kom springande efter Kristine.

Hon ökade farten.

Plötsligt fanns det ingen mer brygga att sätta ner foten på. Kristine kände hur hon tappade balansen. Hon försökte hejda fallet genom att flaxa med armarna. Det hjälpte inte. Hon föll baklänges ner i det kalla vattnet. Kristine försökte skrika:

– Mamma! Pappa!

Hon fick vatten i munnen och hon spottade och hostade. Någon tog tag i henne. Hon drog in luft när hon kom upp till ytan. Pappa var alldeles intill. Han höll sin arm runt hennes midja och lyfte upp henne över vattenytan. Han frustade som en valross. Onkel Mattis stod på bryggan och sträckte sin hand mot dem. Först drog han upp Kristine och sedan hjälpte han pappa Conny upp. Då, när Kristine stod på bryggan igen, kände hon hur iskallt vattnet var. Hon skakade av både köld och rädsla.

Pappa var jättearg när han kom upp ur vattnet. Hans bruna ögon gnistrade svarta och han skrek:

– Förbannade unge! Vet du inte att du inte får springa baklänges på bryggan? Fattar du inte att du kan drunkna. Och titta nu, min nya skepparkavaj är helt förstörd.

Kristine sa ingenting. Hon bara stod där med tårar i ögonen och skakade. Då böjde