Att Jaga en Vålnad

By Claudio Ruggeri

På ett poliskontor i Castelli Romani sydost om Rom arbetar polisinspektör Vincent Germano och hans team. Under en utredning av mystiska händelser i samband med fotbollsmatcher får de ännu ett fall på halsen. En ung kvinna anmäls saknad och Germano anar att något allvarligt har hänt, trots att han egentligen inte har något konkret att gå på. När kvinnan sedan hittas död och fallet visar sig ha kopplingar till ett olöst fall 15 år tidigare väcker det hemska minnen för Germano. Ska han än en gång bli lurad av en vålnad?

• Language: Svenska
• Publisher: BadPress
• Release date: Aug 14, 2018
• ISBN: 9781547541683

Claudio Ruggeri

Claudio Ruggeri, 30岁。出生于Grottaferrata (罗马)。现为从业人员，前裁判员。他遍游各地，在美国呆了很久，2007年回到意大利。写作是一直以来他的最大爱好。

Book preview

Författarens förord

Den här boken är ett fiktivt verk.

Alla likheter med händelser som ägt rum och/eller personer som finns i verkliga livet ska betraktas som en ren tillfällighet.

Innehåll

Prolog

Kapitel 1

Kapitel 2

Kapitel 3

Kapitel 4

Kapitel 5

Kapitel 6

Kapitel 7

Kapitel 8

Kapitel 9

Kapitel 10

Kapitel 11

Kapitel 12

Prolog

Ska vi leka tjuv och polis, pappa? Det var vad Luca brukade fråga sin pappa när han behövde muntras upp. Han älskade att springa runt i huset, det var den perfekta trösten efter en dålig dag.

Hans pappa var tyst i några sekunder innan han svarade. Han brukade titta frågande på sin son, försöka lista ut om något hänt som gjort sonen ledsen. Men när han förstod att hans son bara ville ha lite roligt, var det omöjligt för honom att säga nej.

Okej, okej, men passa dig, du kommer inte att komma undan den här gången!

"Ha, ha, du ska passa dig, pappa! Ditt hår har redan blivit grått!"

Hastigt tittade pappan mot spegeln i matsalen, bara för att konstatera att hans åttaårige son hade rätt.

Plötsligt var jakten i gång, på samma sätt som den brukade. De sprang oftast runt i huset en stund sedan störtade Luca in i föräldrarnas sovrum, där hans mamma förtvivlat försökte få hans ett år gamla tvillingsystrar att sova.

––––––––

Han skrek: "Det här är ett rån! och Upp med händerna! så högt han kunde och det slutade alltid på samma sätt. Tvillingarna började gråta och hans mamma, Arianna, hotade med att ge honom en örfil. Då dök hans pappa upp för att gripa" honom och ta honom till hans rum.

Hans pappa, polisinspektör Vincent Germano, kunde aldrig riktigt bli kvitt känslan av obehag när han var tvungen att gripa någon i sitt eget hem.

Vincent föddes i San Fransisco av italienska föräldrar för 45 år sedan. När han tog sin examen vid 23 års ålder hade familjen bestämt sig för att belöna honom med en resa till Italien. Landet som hans mamma, pappa och deras syskon hade lämnat många år tidigare.

Sedan dess hade han varit kvar. Han träffade Arianna, de blev förälskade och strax efteråt sökte han till poliskåren. Vissa människor är födda till ett visst yrke, han var född till att bli polisinspektör, precis som hans pappa som arbetade vid FBI.

Förutom detta gemensamma kall hade han inte ärvt mycket från sin far, förutom att de hade samma intensiva blick och en vana att ge varje polisinsats ett engelskt namn.

De talades vid i telefon då och då. Germano den äldre gav sin son värdefulla råd som i vissa utredningar visat sig vara ovärderliga. Intuition och motiv, intuition och motiv, var ord som Germano den yngre fortfarande upprepade som ett mantra. Ibland när utredningar hamnade i en återvändsgränd kunde han ta sig vidare genom att reflektera över sin pappas ord.

––––––––

Enligt hans pappa var man tvungen att ta ett steg tillbaka för att se hela bilden, först då kunde man ta till sig detaljerna.

Polisinspektören brukade tvinga sig själv in i den tankegången, alltför ofta blev han låst i de fall han försökte lösa. Det kanske verkade märkligt, men han tyckte om att intala sig själv att när man är på jakt efter mördare, våldtäktsmän och utpressare, kan man inte jobba sig på samma sätt som när man skriver ut parkeringsböter.

––––––––

En kväll tidigt på våren, kände sig Germano alltför splittrad för att ta sin hund Black på den vanliga kvällspromenaden. När han hade lagt sin son bestämde han sig för att se efter vad som visades på tv och efter en stunds zappande mellan kanalerna, fastnade han för en match mellan Milan och Roma. Matchen var riktigt spännande så han tände en cigarett och valde att avsluta kvällen med att titta på 22 män som sprang efter en boll.

När det bara var några minuter kvar av matchen ringde telefonen. Han gissade att det var till honom, den tiden på dygnet var det knappast till någon annan, men trots det lät han sin fru svara.

Vinnie! Vinnie, det är till dig!

Germano stängde av tv:n och lyfte på luren i vardagsrummet.

Hallå.

God kväll polisinspektören, det är Di Girolamo.

Poliskommissarie Giulio Di Girolamo var en extremt organiserad, flitig och noggrann man. Hans enda dåliga egenskaper var att han saknade intuition och hade bristande sinne för utredningar. Färdigheter som tyvärr inte kan förvärvas i ett klassrum.

Låt höra.

I morgon är det söndag.

Just det, vi möts på stationen vid 18.30, informera Pennino, Fiorini och Venditti. Jag kontaktar Parisi.

Perfekt, då ses vi i morgon.

Ja, vi ses i morgon.

Dagen därpå var det en speciell lunch på hans svärmors restaurang, men han skulle anlända lite senare än planerat.

1

Operation FÖRLÄNGNING hade dragit i gång en månad tidigare, när en ung fotbollsdomare hade kommit till stationen för att berätta att han hade blivit utsatt för brutalt och hotfullt beteende under en match dagen innan.

Domaren De Simoni beskrev i detalj allt han hade fått stå ut med från hemmapublikens sida, både under och efter matchen mellan Virtus och Real, båda Castelli Romani lag.

Polisen som tog emot hans redogörelse var Valentina Fiorini, en kvinna i trettioårsåldern som tjänstgjort i kåren i fyra år. Efter att hon fått ovärderlig erfarenhet i den kalabriska staden Crotone hade hon begärt att bli förflyttad till en polisstation i Castelli Romani utanför Rom och hennes önskan hade uppfyllts.

"Så för att sammanfatta, herr De Simoni, är du helt säker på att fansen som hotade dig var Virtus supportrar?

Ja, jag är säker. De försökte till och med komma in i mitt omklädningsrum vid halvtid, de höll i en död katt och sa att jag skulle sluta på samma sätt.

Men exakt vad ville de?

Enligt dem borde jag ha skickat ut ett par Real spelare och dömt minst en straff.

Världen håller på att bli galen, muttrade Fiorini, som kunde se på domarens ansiktsuttryck hur mycket stress han utsatts för dagen innan. Hon suckade och fortsatte.

Nåväl, var snäll och skriv ner allting i din redogörelse så ska vi försöka göra vad vi kan. Kan du säga lagets namn igen?

Virtus.

Och ligan?

Regional Under-14 år.

De skakade hand och när De Simoni lämnade stationen blev Fiorini stående en stund, osäker på om hon skulle berätta om redogörelsen för Germano när han var tillbaka.

Polisinspektören återvände sent på eftermiddagen och ute var det redan mörkt. Det var i slutet på mars och eftersom klockorna ännu inte ställts om kom skymningen alltför tidigt.

Fiorini tvekade en stund innan hon gick till sin chefs kontorsrum för att berätta om de olyckliga händelserna kring domaren.

Så vad tänker du kring det här, Valentina? Germano tilltalade alla med förnamn, så fort han hade möjlighet.

De här Virtus fansen måste vara riktiga odjur.

Ja, du kan väl slå en signal till fotbollsförbundet för att höra om det har varit några andra incidenter i samband med Virtus. Återkom till mig när du vet mera.

Okej, det ska jag göra, polisinspektören.

––––––––

Ett par dagar senare återkopplade Fiorini till Germano.

Jag har lite nyheter om Virtus.

Låt höra.

Det var två liknande incidenter förra året, då domarnas bilar vandaliserades. Klubben fick böter och det verkar som att de har lugnat ner sig i år.

"Eller så har de blivit