Ha, Ha, Ha

By Bo Augustsson

Skrönor om lite av varje. Bland annat om den så kallade mästerkocken i Lerum och hans samarbete med tre olika statsministrar. Stefan Löfven, Magdalena Andersson och nu senast Ulf Kristersson. .

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Dec 14, 2023
• ISBN: 9789180972840

Bo Augustsson

Kallar sig oftast lite anspråkslöst för "Mästerkocken i Lerum, Guds gåva till mänskligheten. Ett epitet som varken är kopplat till religion eller gastronomi utan bara resultatet av ett infall.

Book preview

Innehållsförteckning

Introduktion

Mästerkocken åker tåg

Den unge lastbilschauffören och husförflyttningen

Seriefigurer på seniorboende

Den fantastiska papegojan

Mannen i trädet

Ostindienfararen

Skulle inte tro det om jag inte sett det med egna ögon

Bingo-Johan

Allsångssabotören

Mästerkocken extraknäcker som brovakt

Polisen, rullatorerna och seniorerna

Jordgubbsincidenten

Prästen Teoderics bravader

Generaldirektör Reimers oblida öde

Vaktmästare Johans bravader

Jonas och Nobelfesten

Mästerkocken utesluten ur ornitologiska föreningen

Den gamle och hunden

Mästerkocken – årets lucia

Riksdagsledamoten Jonas

Den gamla tuppen och minnet

Mästerkocken besöker Närhälsan

Mästerkocken arbetar på bilskroten

Mästerkocken som grävmaskinist

Vilken överraskning!

Mästerkocken som kyrkvaktmästare

Oj, oj, oj vilket party det blev

Storstöten i Oslo

Kosläppet

Guldsmedsincidenten

Hur mår egentligen daggmaskarna

EU-valet med komplikationer

Mordgåtan

Grodan Froggs bravader

Mästerkocken möter Greta Thunberg

Madrassbanken

Mästerkocken v/s åklagaren

Kanske inte helt sant men ändå sannolikt

Stöldbegärligt

Bankrånet

Bladlusen Jens v/s rosodlare Kurt Karlsson

Regeringens midsommarfirande

Spädbarnsdemens – ett onödigt gissel

Mästerkockens nattliga bravader

Fiske i grumligt vatten

10 000 metersloppet

Göteborgs kommun v/s Jävla Rabalder

Mästerkocken och den försvunna ministern

Mästerkocken och polisuniformen

Nyårsfirande och akvariefiskar

Mästerkocken kontrollerar utskänkningstillstå

Uppkörningen

En robotgräsklippare berättar

Skytteligaledaren

Älskade Embla!

Nobelpriset i kemi

Rättegång mot Svenska kyrkan rörande brott mot alkohollagen

Mästerkocken får en dos av Pfizer

Vaccinationsmyglet – eller Peter Hultqvists nya bravader

Nobelpriset i fysik

Mästerkocken tar täten den 1:a maj

Mästerkocken åtalad för falsk yrkestitel

Människor jag mött

Mästerkocken och Hesa Fredrik

Brevbärare Jonas bravader

Stöldbegärligt

Den lata myran Laban

En sorglig historia

Trädgårdsmarodören

Problem på flyget.

Brevväxlingen

En osannolik septemberdag

Mästerkocken och vägglössen

Mästerkocken och mopedkörkortet

Stambytet

Ettan kom, tvåan kom, trean kommer så småningom

Mästerkocken som OS-representant i Kina år 2022

Kung Hitchmata den 18:e och erektionen

Vem är Jonas Bergfeldt

Mästerkocken och kassakvittona

En snögubbe berättar

Mästerkocken och medaljen

Galet var det förr men nu är det värre

Myten om den spanska skogssnigeln

Noa, arken och mästerkocken

Vråken

Mästerkocken, mamman, barnet och dvärgkaninen

Mästerkocken som psykolog

Mästerkocken vakar in sommartiden

Mästerkocken läser lusen av

Lerumsloppet

Den eldrivna rullatorn

Björnjakt med problem

Det vietnamesiska hängbuksvinet

Den tvåhjuliga velocipeden

Buss på villovägar

Jonas och den ofarliga terroristen

Mästerkocken åker spårvagn

Mästerkocken som kändistatuerare

Den klantige rån

Storsamlaren Johan Pehrson

Frieriet

Kung Turingos öde

Professorn och svampen

Robin välgöraren och spektaklet på gallerian

Viktig forskning

Invigningen av restaurang Wok`n`Roll

Mästerkocken i riksdagshuset

Horoskop vecka 46

Skönheten och de sju korta

Postnord v/s mästerkocken

Prosten Karlsson. Emeritus

Introduktion.

Många kockar lagar mat i TV, skriver kokböcker och åker världen runt på matlagningstävlingar för att nå ära och berömmelse samt en titel som mästerkock att skryta med. Mästerkocken i Lerum, Guds gåva till mänskligheten behöver inte visa att han kan laga mat eller deltaga i mediala publiksporter för att bli uppmärksammad. En naturbegåvning får ändå genomslag. Intelligens går inte att dölja. I mästerkockens fall är den inte ens mätbar på traditionellt vis eftersom den ligger utanför IQ-testernas mätområde.

Den som eventuellt söker ett samband mellan bokens innehåll och matlagningskonsten kommer att bli besvikna. Det finns redan alltför mycket skrivet i det här ämnet. Att bli ytterligare en kändis som publicerar en kokbok är inget som attraherar mästerkocken i Lerum. Det finns andra mer lockande uppgifter för en författare än att skapa ytterligare ett recept på Janzons Frestelse när det redan finns 1872 varianter på nätet.

Kritikeromdömena om att mästerkocken skulle vara oseriös, självgod, omdömeslös, okunnig och ointelligent faller naturligtvis, som alla kloka läsare förstår, tillbaka på kritikerna själva och deras aldrig sinande avundsjuka.

Till dessa kritiker vill jag bara säga att den som ger en ros åt andra ofta får en hel bukett i retur. I dagens samhälle gäller det ju att synas – den som inte syns, finns inte enligt den gängse uppfattningen.

Mästerkocken står självklart över sådana här egoistiskt modebetonade ideologier och är helt nöjd med att vara en i mängden som inte låtit sig påverkas av nobelprisnomineringen, adlandet, Oscarsstayetten, VM-medaljerna i löpning, fotboll och skidåkning.

Mästerkocken i Lerum

Guds gåva till mänskligheten

Bo Augustsson

Sir Bo

Kommentarer. (Efter förhandsläsningar)

Selma Lagerlöf, August Strindberg, Hjalmar Söderberg, Astrid Lindgren och nu Mästerkocken i Lerum. Det är bara att tacka och ta emot. Vilken lycka att få uppleva detta.

Svenska Dagbladet: litteraturkritiker Store Trutén

*

Genialitet går inte att dölja. Det har Mästerkocken i Lerum bevisat än en gång och vi vanliga människor som sitter på åskådarplats kan bara känna tacksamhet över att få uppleva detta mirakel. Av en äkta göteborgare dessutom. Tack Mästerkocken i Lerum. Guds gåva till mänskligheten.

Göteborgs Posten: litteraturkritiker Knutte Skinn.

*

En av vår tids stora. Kanske den störste har talat igen. Kan historier berättas bättre? Knappast. Mästerkocken i Lerum har en supernovas lyskraft och energiflöde. Kort sagt en värdig kandidat när nästa års nobelpris skall delas ut. Grattis svenska medborgare till att få ta del av detta mästerverk.

Dagens Nyheter: litteraturkritiker Francoise Pernod

*

Please send a copy as soon as the translation is finished.

Joe Biden.

*

Envoyer une copie dès que possible.

Emmanuel Macron.

*

Bitte, eine Kopie schicken so schnell wie möglich.

Olaf Scholz

*

My lawyer will contact you

Donald Trump

Mästerkocken åker tåg.

En osannolik historia om tåg, hängbuksvin och mycket annat.

Med ett stort leende på läpparna och med sprittande muskler i hela kroppen skuttade mästerkocken likt en yster kanin upp ur sängen denna tidiga måndagsmorgon. Vad var det nu som orsakade den här ljuvliga sinnesstämningen? Jo en förestående resa mellan Göteborg och Stockholm. Inte som så många gånger tidigare en resa med bil eller flyg utan med tåg.

En nostalgisk yra för mästerkocken men samtidigt en vision av det bekväma och klimatsmarta alternativa färdsättet till flyg och bil som tåget utgjorde. Ett alternativ som tydligt angav färdriktningen för framtida transporter till lands.

Mästerkockens förväntningar inför resan var stora. Det var ju inte precis igår som det begav sig senast.

På SJ:s hemsida kunde mästerkocken läsa att en tågresa mellan Göteborg och Stockholm bara orsakade ett koldioxidutsläpp motsvarande ett kryddmått bensin per person. En jordenruntresa med samma färdmedel om den hade varit möjlig skulle bara motsvara utsläppen från en enda liter bensin enligt mästerkockens snabba överslag. Valet var enkelt. Aldrig mer flyg eller bil. Miljöpartisterna Per Bolund och Isabella Lövin kunde, eftersom dom själva ansåg sig vara så viktiga för samhället att dom skulle beviljas undantag, fortsätta med sitt flygande i business class. Men inte mästerkocken.

Dagen till ära så valde mästerkocken att klä sig i högtidsdress, alltså frack och dessutom med alla ordnarna snyggt placerade på bröstet. Sällan har den här klädseln varit mer motiverad.

Tänk att återigen få uppleva hur den uniformerade stinsen ger klartecken genom att vissla i sin pipa och vinka med signalstaven till den skärmmössklädde lokföraren som hänger ut genom lokets sidofönster.

Tänk att än en gång få höra perrongens ekande högtalare förkunna var god tag plats...plats...plats, stäng dörrar och grindar...grindar...grindar och tänk att åter få uppleva hur röken från ett pustande och stånkande ånglok likt dansande älvor sveper förbi passagerarfönstren. Ibland mörkare i nyansen när loket får anstränga sig lite extra, men för det mesta oskuldsfullt vit.

Tänk att än en gång få treva sig fram genom dimmorna av cigarr- och cigarettrök när man passerar en rökkupé för att leta upp den egna sittplatsen i en mer hälsosam miljö.

Tänk att åter kunna bli serverad en god måltid på en vit duk av en uniformerad servitör i restaurangvagnen till ackompanjemang av skenskarvarnas rytmiska dunkande och tågvisslans varningsläte. Tänk att åter få se eldarnas svettiga slit med att skyffla in kol i ångpannans omåttligt hungriga energialstrande gap.

Ja, mästerkocken hyste stora förhoppningar inför resan trots att han hört vaga rykten om att kanske inte alla linjer hade ånglok längre utan i några fall ersatt dessa med elektriska lok. Nåväl, det fick bli som det blir. Kunde man förr acceptera att ångloken stannade utmed banan för att fylla på vatten och ibland också kol så kunde man väl också godtaga att elloken tog pauser för att om så behövdes ladda om batterierna för att öka räckvidden. Mer bråttom har man ju inte till Stockholm, möjligen därifrån.

Så var det då äntligen dags. Mästerkocken var först i kön till biljettförsäljningen.

-God morgon sade mästerkocken, jag skulle vilja köpa en tur och returbiljett.

-Jaha svarade kassörskan och vart vill du åka.

-Hit naturligtvis, svarade mästerkocken. Det gäller ju en tur och returresa.

-Ja, ja. Det märks att du är göteborgare men till vilket resmål?

-Stockholm viskade mästerkocken. Vill inte säga det högt för att inte skämma ut mig.

-Det finns andra göteborgare som åker dit också, så det är inget att skämmas över. Fast dom är inte så många. Skall det vara 2:a klass, 2:a klass lugn eller rentav 1:a klass fortsatte kassörskan.

-Jag har ett sällskapsdjur också. Kan man ta med det i 1:a klass?

-Tyvärr inte svarade kassörskan. Vi har en särskild vagn för resenärer med djur. Det är enda stället där det är tillåtet. Är det en hund eller en katt?

-Nja, det är ett vietnamesiskt hängbuksvin som jag skall passa åt Per Bolund. Ja han skall också till Stockholm men får inte ta med det på flyget trots att han flyger business class . Han försökte visst en gång att ta med det i en stor resväska men blev avslöjad av personalen när hängbuksvinet började grymta ganska högljutt redan vid invägningen. Så jag tänkte hjälpa honom svarade mästerkocken. Det väger bara 130 kg och det borde väl ett tåg klara av.

-Tyvärr det går inte alls. Bara smådjur som hund och katt är tillåtna berättade kassörskan.

-Kan jag pollettera svinet i stället undrade mästerkocken?

-Det är mer än tjugo år sedan polletteringstjänsten försvann från SJ så det är inget alternativ heller replikerade kassörskan.

-"Ja då får Per Bolund lösa det på annat sätt själv. Han kan kanske köra sin MC med sidovagn till Stockholm i stället. Det har han gjort förr med hängbuksvinet som burkslav. Fast då har svinet fått problem med ögonen av fartvinden. Men jag vet att han har skaffat MC-glasögon nu till svinet, ja hjälm också så nu går det inte att se skillnad på om det är hängbuksvinet eller hans fru som sitter i sidovagnen. Något som fick tråkiga konsekvenser för Per när han skulle till gammeldanskursen en kväll och kom dit med hängbuksvinet i stället för frun. Hängbuksvin kan nog vara bra på många sätt men dom är värdelösa på att dansa gammaldans. Pers status i fruns ögon är nu lägre än hans politiska status och det vill inte säga så lite.

Jag brukar somna när jag är ute och reser och snarka och antar att 2:a klass lugn inte är aktuellt då så det får väl bli 1:a klass i stället. Frack med ordnar passar nog bäst där också. Antar att många är högtidsklädda när man åker i den klassen".

-1:a klass i X2000 svarade kassörskan.

-Ja det får det bli. Gärna en fönsterplats om det inte drar från fönstren. Det är lätt att bli förkyld när folk öppnar för att få in frisk luft menade mästerkocken. Jag minns en gång när en dam öppnade ett fönster och både hennes hund och fina hatt sögs ut av fartvinden. Hade jag inte fått tag i hennes ben så hade även hon drabbats av samma öde. Som tur var så kom hunden springande ifatt tåget vid nästa station till damens stora glädje. Kan du gissa vad den hade i munnen"?

-Hatten!

-Nej tungan.

-Nu får det vara slut på Göteborgsskämten. Det är ingen risk för drag. Inga fönster kan öppnas och vi har en fantastisk ventilation.

-Vad kostar biljetten undrade mästerkocken?

-Exakt 1000 kronor. Men vi tar inga kontanter fortsatte kassörskan när hon såg att mästerkocken började plocka upp sedlar. Swish eller kort kan du betala med.

-Nu har jag varken kort eller swish men jag fick låna Per Bolunds kort ifall där skulle vara en avgift för transporten av hängbuksvinet. Jag blir nog tvungen att använda det nu när ni inte kan hantera pengar. Jag trodde i min enfald att det bara var bankerna som slutat att hantera pengar men det verkar ha spridit sig. Offentliga toaletter i Göteborg tar numera bara kort också. Alltså inga kontanter, vilket lett till att många kortlösa kissar på sig när dom är i stan för att shoppa. Värst är det för alla kortlösa pensionärer. Man kan se dom stå i klungor med förtvivlan i blicken nästan överallt i centrala Göteborg. Utanför de låsta offentliga toaletterna. Med korslagda ben kämpande mot sina trängningar. Men ingen proteströrelse finns mot det här övergreppet i folks frihet. Då är det roligare att protestera mot vaccinationspass.

Så kunde mästerkocken till slut stolt vandra iväg med sin nyinköpta biljett för att ta sig ombord på tåget och till angiven plats.

Väl inne i den aktuella avdelningen gick mästerkocken, som den väluppfostrade människa han är, runt och hälsade på övriga resenärer och presenterade sig. Många verkade förvånade, en del var irriterade och några jeansklädda mutationer till homo sapiens började skratta när dom fick se den högtidsklädde och ordensbestyckade mästerkocken men dom återvann snabbt besinningen och allvaret när mästerkocken lättade på klädseln och visade sitt svarta bälte. Folkvett måste tyvärr ibland skapas med hot om repressalier. Det visste man på forntiden och det är lika välbekant idag.

Mästerkocken slog sig ner på sin plats och såg sig omkring. Inte mycket var sig likt. Borta var glaskaraffen med vatten som fanns i varje vagn tidigare, borta var rökkupéerna. Restaurangvagnen var ersatt av en bistro, postvagnen med de pannskärmsutrustade postsorterare var nu obemannade godsvagnar. Borta var småkupéerna där man kunde festa utan att störa andra. Borta var hatthyllorna vilket gjorde att mästerkocken fick göra hela resan med den höga hatten på huvudet, borta var också toaletterna utan spolningsfunktion men med avloppshål rakt ner mot banvallen och som bara fick användas när tåget var i rörelse. Nåde den som drabbades av orolig mage när tåget stannat vid en station. Då hade Lanefeldts knipövningar kommit väl till pass. Konduktören med klipptången var ersatt av en tånglös tågvärd och borta var också de bolmande ångloken. Ja allt var annorlunda.

2:a klass lugn hette nu en vagn som skulle vara lugnare än en vanlig 2:a klassvagn. Ingen sådan uppdelning fanns för 1:a klass där det förväntades att alla ändå skulle vara lugna. Borta var också dunket från skenskarvarna eftersom rälsen numera var skarvfri.

Plötsligt satte sig tåget i rörelse. Utan förvarningen om att alla skulle ta plats och att dörrar och grindar skulle stängas. Borta var också stinsen till mästerkockens stora besvikelse. Ersatt av en ljussignal. Mästerkocken fick onda aningar. Snart kommer man kanske att köra direkt utan att stanna vid stationerna mellan Göteborg och Stockholm också. Det verkade inte finnas någon gräns för den brådska som råder. Mästerkocken slöt bedrövad ögonen och somnade.

Mästerkocken drömde att han smugglade ombord Per Bolunds vietnamesiska hängbuksvin som var försett med både MC-glasögon och hjälm och placerade det i sätet bredvid i 1:a klass vagnen. Tilltaget upptäcktes av en nitisk tågvärd som påstod att han genast känt igen passageraren som Per Bolunds hustru vilken han hade träffat på tidigare i en motorcykel med sidovagn utanför en danslokal för några veckor sedan. Dessutom förklarade han irriterat att hon reste utan giltigt färdbevis. Att hon var en simpel fripassagerare helt enkelt. Mästerkocken kände sig då tvungen att förklara att medpassageraren inte var Per Bolunds hustru utan ett vietnamesiskt hängbuksvin men att tågvärden var ursäktad för sitt misstag eftersom till och med Per Bolund själv hade tagit fel vid något tillfälle. Hjälm och glasögon tonar ju ner skillnaderna fortsatte mästerkocken men tar man sig tid att studera den håriga kroppen och svansen så blir skillnaderna ändå ganska tydliga.

Trots mästerkockens tröstande ord så ledde tjuvåkandet till en rättegång med hängbuksvinet i svarandebåset och Per Bolund som försvarsadvokat. Nämndemännen var tre uniformerade stinsar och domaren en pensionerad lokförare i skärmmössa. Drömmen fick ett tvärt slut när mästerkocken väcktes av en grinig medpassagerare som förklarade att mästerkockens högfrekventa snarkningar störde både honom och andra passagerare. Mästerkocken förklarade då att om han inte accepterade en viss ljudnivå så kunde han ta sitt pick och pack och flytta till 2:a klass lugn där risken för störande ljud var minimal. Efter att mästerkocken än en gång lättat på kläderna och visat sitt svarta bälte så lufsade gnällspiken tillbaka till sin plats. Mästerkocken kunde på nytt sluta ögonen och låta sig föras in i drömmarnas värld.

Otack.

Vaknade klockan två i natt och kom på att vi firar bröllopsdag idag.

Väckte frun och gratulerade henne till att ha fått

en så omtänksam, intelligent och stilig make som dessutom är mästerkock.

Fick en åthutning och somnade om. Otack är världens lön.

Det var lika illa vid midnatt när jag väckte henne

för att påminna om att hon glömt att ta sina sömntabletter.

Den unge lastbilschauffören och husförflyttningen.

Han kom inte som ett yrväder en aprilafton med ett höganäskrus om halsen, som Carlsson i Hemsöborna, utan som en lättsinnig kranbilsförare med en vrålande V8-motor under huven. En bakvänd basebollkeps dolde en del av den unge förarens rödlätta hårsvall utan att ge skugga åt det finniga ansiktet men väl skydd av nacken mot den obefintliga oktobersolen.

Chauffören verkade knappt torr bakom öronen, var 23 år gammal enligt namngivningsbeviset, men mycket äldre i sin egen sinnevärld. Han hade trots sin ungdom redan lyckats få patent på en uppfinning, en osthyvelbänk. En miniatyr av en riktig hyvelbänk i vilken man spände fast osten som sedan skivades med en mindre modell av den klassiska hyveln rubanken. Den unge kepsbäraren heter Östen men kallades oftast för Östen med osten. Nu, torsdagen 24 oktober, var det dags för honom att hämta den stora baracken med toaletter och duschar som varit till ovärderlig hjälp för hyresgästerna i kvarteret Vallmon under den tid som ombyggnad och stambyte pågått av toaletter och badrum i deras lägenheter. Baracken med våtenheterna hade inte bara varit en räddning i nödens stund eller en hygienens upprätthållare utan också blivit en samlingsplats. Man mötte sina okända grannar, lärde känna några av dem och fick nya vänner när isoleringar bröts. En del upplevde detta som så positivt att de besökte enheten många fler gånger än vad nöden påkallade. Att vara utan dusch och toalett i bostaden under en begränsad tid var inte bara något negativt.

En äldre ensam farbror i uppgång 112 lär har duschat tio gånger dagligen för att bryta ensamheten och varje tisdag klockan 20 ordnade en av de besökande damerna Charlotta sångstunder i baracken. Allsång med toalotta som hon kallade jippot. Under hennes taktfasta ledning kunde man höra besökarnas allsång eka från toaletter och duschar. Sånt är livet och Fritjof Andersson kunde varvas med Får jag ta hunden med mig in i himlen eller Idas sommarvisa. Ja det var en gemenskapande tid som nu stod inför sitt uppbrott genom den kepsbärande Östen med ostens" försorg.

Liksom när en ryttare kliver av sin häst efter en ridtur, klev nu också Östen med osten ned från den mekaniska hästryggen som monsterbilens förarsäte utgjorde. Tömmarna var ersatta av en ratt och istället för stigbyglar fanns små trappsteg infällda under dörren för att förenkla debarkeringen. Ett ptro betyder ej längre ett stopp och ett smackande läte har nu ingen effekt på hastigheten utan moderna reglage var den unge mannens lydiga redskap när det gällde transporter och lyft. Han var den moderna tidens ryttare som tyglade ett tekniskt vidunder med en lyftkran som kunde manövreras från en låda på magen.

Mästerkocken iakttog skådespelet och som den snälla och erfarna person han är så erbjöd han sig att hjälpa ynglingen i hans svåra uppdrag. Det sägs att bakom all form av altruism så vilar ett egoistiskt motiv. Så icke hos mästerkocken. Det handlade bara om osjälviskhet och absolut inte om en längtan efter att utmärka sig.

Mycket pedagogiskt förklarade också mästerkocken för ynglingen att även mästerkocken hade varit ung en gång, även om det kanske var svårt att tänka sig och att man då kan behöva hjälp av mer erfarna personer samt att ynglingen nu kunde räkna med mästerkockens fulla support.

-Ja åldern har du nog inne med råge för att vara en erfaren person men när det gäller sådan här avancerad teknik så brukar äldre mest vara i vägen, förklarade den kepsbärande Östen med osten samtidigt som han sköt upp Raybanglasögonen på pannan för att kunna se vem han talade med i det gråmulna vädret. Senast en gamling erbjöd sig att hjälpa till så trodde han att jag hade varm korv i lådan . Hans enda erfarenhet av låda på magen var Owe Törnqvist Varmkorv boogie. Nä, gå du och mata duvorna och låt mig vara ifred".

Trots ynglingens avoga och arroganta inställning så lät sig mästerkocken inte nedslås utan gick med liv och lust in i ynglingens aktioner och gav hela tiden instruktioner och goda råd, alltid med hög röst till Östen med ostens alltmer ökande irritation.

Till slut och trots mästerkockens kommentarer hade ynglingen med kranens hjälp lyft upp hela baracken fyra meter ovan mark där den svävade som ett jättelikt ufo.

-Kollade du att det inte var några människor kvar inne i baracken innan du började lyfta gastade mästerkocken?

-Tror du att jag är dum i huvudet eller? Det var det sista jag gjorde innan jag låste den i morse när jag var här och rekognoserade svarade den finniga Östen med osten. Sköt du ditt så sköter jag mitt".

-Då är det väl din nyckel som sitter kvar i dörren. Har du glömt den, replikerade mästerkocken?

-Helvete skriker ynglingen men hinner inte fortsätta sin verbala utläggning eftersom händelserna utspelar sig slag i slag.

Fyra meter över marken uppe i den hängande baracken slås dörren upp och en långhårig man med byxorna nere vid fötterna dyker upp i dörröppningen samtidigt som en vilt gestikulerande dam kommer springande längs gatan.

-Vad fan håller du på med skriker mannen i dörröppningen åt den kepsförsedda ynglingen? Kan man inte gå på toan i lugn och ro utan att skickas upp i himlen? Sänk ner mig för helvete. Du skulle ju komma först imorgon.

Vad har du gjort med min Gustav gastar den gestikulerande damen åt ynglingen. Sänk ner honom med en gång. Korv kan du äta hemma fortsatte hon när hon upptäckte lådan på magen.

Ynglingen lyckas nu trots allt skäll och trots att där samlats åskådare styra ner baracken till marken där en lättad Gustav, fortfarande med byxorna vid fötterna, skuttande likt en kanin kunde förenas med den gestikulerande damen som också var hans fru. Mannen planerade också att läxa upp den finniga ynglingen men gav upp planerna när mästerkocken visade sitt svarta bälte.

Den finniga ynglingen får nu nytt mod och lyfter för andra gången med kranens hjälp baracken till fyra meters höjd. Då händer det osannolika. Barackdörren slås på nytt upp. Den här gången av en ung, vacker kvinna endast nödtorftigt insvept i en handduk. Hennes ilska gick inte att ta miste på.

-Vad gör du skriker hon åt ynglingen? Kan man inte få duscha i lugn och ro? Du är ju inte riktigt klok. Sänk ner mig nu innan jag ringer polisen.

Den sköna hinner knappt avsluta meningen förrän en västklädd kraftigt byggd person dyker upp på arenan. En medlem av motorcykelgänget Hells Angels vars ID-handling, bokstäverna HA lyste på jackans rygg.

En person som inte verkar vara på sitt bästa humör och som inte är mycket för diskussioner utan tar ett stadigt tag om nacken på ynglingen samtidigt som han ropar upp till den lättklädda.

-Håll ut älskling. Din riddare är här. Ta det lugnt! Jag grejar det här.

Därefter vänder han sig till ynglingen och skriker samtidigt som han ruskar om honom som om han vore en dammtrasa.

-Sänk ner henne! Nu! Och släng den där korvlådan åt helvete. Äta får du göra en annan gång.

-De, de, de, det g, g, går inte att sänka ne, ne, ner henne hy. hy, hydrauliken har hängt sig stammar ynglingen. Just då händer det som förändrar allt.

Några solstrålar bryter genom molntäcket och lägger liksom ett koncentrerat solljus på den unga vackra damen i barackdörren. Det var som om en ängel uppenbarade sig. En handduksdraperad skönhet med gnistrande vattendroppar på sin bara hud och nu också ett leende på läpparna. Skönheten i sin fulländning. En uppenbarelse som gjorde att det gick ett sus genom åskådarna. En syn som inte heller skinnvästen kunde motstå. Hans aggressivitet dog ut i solvärmen vid anblicken av den sköna och han visade upp en helt annan sida av sig själv. En romantisk sådan. Han släppte greppet om ynglingens nacke, gick ner på knä och bedyrade ängeln i skyn sin kärlek. Hans nästa fras var den klassiska för en knästående man framför sin älskade.

-Vill du gifta dig med mig frågade han den sköna? Mästerkocken fick en tår i ögat och kunde känna historiens vingslag från Romeo och Julia.

-Oh ja. Jag vill inget hellre blev repliken från dörröppningen. Åskådarnas ögon tårades och jublet ville aldrig ta slut. Mästerkocken fick fatt på ett rep och med ett lassokast upp till kvinnan kunde han ordna så att hon kunde ta sig ner. Ur åskådarskaran träder en ung präst fram och ber att få hjälpa till med vigseln. Vilken också äger rum på plats i en kort men romantisk ceremoni med mästerkocken och ynglingen som vittnen. Brudgummen iförd HA-väst och bruden en rosa handduk. Alla snyftade, hurrade och var glada. Östen med osten öppnade lådan på magen och bjöd alla på varm korv. Vilken fest det blev.

Till epilogen hör också att kepsynglingen till slut fick ned baracken på lastbilsflaket och kunde köra iväg, lyckligt ovetande om att ännu en gestikulerande person, en i kvarteret boende poliskonstapel, just öppnade barackdörren och skrek ut sin ilska över den oväntade bilresan. Men det är en helt annan historia.

Seriefigurer på seniorboende.

Mästerkocken förmedlar.

Det är jag som är Fantomen, den vandrande vålnaden, alla bovars skräck. Men det var då det. Har ni inte märkt vad som hänt med oss seriefigurer under åren. Vi har blivit gamla, mycket trötta och mycket utarbetade efter ett stressigt yrkesliv. Vi sitter nu här med trygghetslarm, färdtjänst, hemtjänst och försöker upprätthålla livet på den statliga

pensionen, överlevnadsbidraget. Blir jag yr så trycker jag bara på en knapp och då kommer en ung söt sjuksköterska och hjälper mig. Blir jag inte yr så trycker jag ändå på knappen och då kommer samma trevliga sköterska och frågar hur det är fatt. På så sätt får jag en del extrabesök som bryter ensamheten. Någon tjänstepension har vi ju aldrig fått ta del av.

Det är tacken för våra samhällsinsatser. Fantomen den vandrande vålnaden skulle ju vara för evigt eftersom uppdraget överfördes i hemlighet från generation till generation. Det fungerade under 18 generationer. Men det var innan internet. Min son skulle skratta ihjäl sig om jag tvingade på honom fantomendräkten. Så långt har det gått. Jag är den siste fantomen. Min son har vigt sitt liv åt sociala medier och datorer. Maskeringsförbudet som infördes för några år sedan berövade mig slutligen möjligheten att vara yrkesverksam. Fantomen utan mask är lika omöjligt som en fredagskväll

utan Tacos. Att sitta på ett hem, spela bingo på tisdagar och lyssna till sjömanssånger som framförs av Farbror Mysings trio på torsdagarna är ju inget liv för en pensionerad fantom. Min häst Hero fick inte plats på hemmet och har därför tagits ifrån mig och sålts på en hästauktion. Hunden Devil, min älskade följeslagare tillbringar numera sina dagar som sällskapshund åt en dement äldre matematiklärarinna som ägnar dagarna åt att försöka lära Devil multiplikationstabellen.

Var tror ni förresten att min dödskallering är? Jo, på pantbanken eftersom Diana fick gå dit med den en dag när pensionen inte räckte till mat. Ta en titt på mig. Varför tror ni att jag burit mask? För att inte bli igenkänd eller för att skrämmas? Ha, ha, ha. Nej för att dölja påsarna under ögonen som sömnbristen orsakade under mina många och långa uppdrag. Fantomen av idag är en skugga av sitt forna jag. En skugga av en vandrande vålnad där den tighta dräkten ersatts av landstingets rymliga velourkläder och toaletter med förhöjda sittringar..

Det är ju inte så konstigt att man känner sig extra trött precis som vännen Stålmannen som inget hellre önskar än att kunna slänga den förbannade stödkäppen och rullatorn som han är beroende av. Just nu är han bara en skugga av sitt forna jag. Kryptoniten har gett honom kroniska besvär. Gjort honom allmänt försvagad och berövat honom flygförmåga och superkraft. En yrkesskada som aldrig hade behövt inträffa om facket och arbetsmiljöverket skött sig och sett till att han fått rätt utrustning. Var fanns skyddsombudet? Jag bara frågar. Men det har väl varit roligare och prova ut rätt ergonomiska stolar åt kontorsfolket än att skydda oss som åtar oss riskfyllda uppdrag för samhällets bästa. Otack är världens lön. Dräkten hans är såld på auktion och hela vinsten gick till tecknaren. Kanske lika bra det eftersom han den sista tiden blev mobbad av de andra gamlingarna på hemmet för att han gick omkring i en kroppsstrumpa hela dagarna.

Lika illa är det med Tarzan – apornas son. En mycket kär gammal vän som blivit trött av all exploatering under så många år. Förslitningsskador i båda armarna efter allt lianklängande och hudskador av solen eftersom inga solskyddsmedel erbjöds. Tänk er själva att som enda klädesplagg vara hänvisad till ett minimalt höftskynke under Afrikas brinnande sol med 0 i solskyddsfaktor. Det vrål han tvingats utstöta hela tiden har också lett till skador. Permanenta skador på stämbanden och lett till att hans röst numera bara kan frambringa viskningar. Vilken respekt tror ni att Tarzan skulle åtnjuta i en bovjakt om han bara kunde viska till dom kriminella. T.ex. pst, snälla, kan ni inte sluta stjäla

Jag blir så förbannad när jag tänker på hur man utnyttjat oss. Ta t.ex. Kronblom. Från början en friluftsmänniska med intresse för jakt och fiske. Numera bara mycket slutkörd efter 90 års exponering i tidningarna av flera generationers tecknare. Det är väl inte konstigt om han föredrar sofflocket då och då. Han skulle naturligtvis haft pension för länge sedan. Färdtjänst också för den delen. Hans fru Malin tröttnade, lämnade honom för tre år sedan och gifte om sig med den välbärgade grosshandlaren i Vinkelboda. Så Kronbloms enda kontakt med omvärlden idag är genom hemtjänstens dagliga besök. Inte ens en smartphone finns i hans hem.

Ja, och så har vi Musse Pigg. Inte fan är han pigg längre. Utslagen – ligger på intensiven för sin andra hjärtinfarkt på kort tid. Det är tacken för att han stressat runt i serierna under 90 år för att smarta affärsmäns intressen skulle gynnas. Inte ens Jan Långben har längre kraft att besöka honom. Mimmi som han numera är gift med efter det att amerikanska moralister protesterat mot deras osedliga samboliv har fullt jobb med att ta hand om en allt lojare Pluto.

Vi har ju också 91:an Karlsson. En från början lugn och sympatisk kille som nu gjort lumpen i 85 år. Det som trots allt höll honom kvar var förälskelsen i Elvira. Inte så konstigt att han började skjuta vilt på logementet när serietecknaren gifte bort Elvira med överste Gyllenskalp efter en skarp duell med major Morgonkröök om hennes gunst. Varför lät inte myndigheterna honom mucka för 80 år sedan? Och var fanns general Bäävenhielm?

Det finns många fler tragiska exempel. Stora Stygga vargen är ett. Inte fan är han stygg längre. Något snällare och beskedligare får man leta efter. Jag kan inte ens minnas när han åt en gris senast än mindre hur han försöker pusta bort en dörr eller annat hinder. Skulle han blåsa kraftigt så skulle han bara pusta bort sig själv. Så svag har han blivit. För att stå ut med stressen så tog han till spriten. Det var hemskt att se en varg i sina bästa år brytas ner av missbruket. Och inte bara det utan hur han också lyckades dra med sig de tre små grisarna ner i träsket. Mycket tragiskt och vad gör myndigheterna. Inte ett dugg. Inte ens organisationen AG (anonyma grisar) ville hjälpa till.

Tänker också på Tuffe Viktor. Inte fan är han tuff längre. Orkar knappt upp ur soffan längre. Finner inte ens någon glädje i att bråka med sin svärmor. Han är gammal och trött efter decennier av äktenskapsbråk, ölkonsumtion och fruntimmersaffärer som tecknaren tvingat in honom i.

Och så Björnligan. Jjag säger bara Björnligan. Nu är det länge sedan dom stal några pengar. Denna kraftfulla, uppfinningsrika trio orkade helt enkelt inte längre. Förslitningsskador och stress är orsaken. Numera åker dom runt på ålderdomshemmen och sjunger andliga sånger. Dom kallas sig visst för Tre trallande nallar. Fy tusan, jag mår illa bara jag tänker på det. T.o.m. Joakim von Anka hade kunnat sova lugnt på sina penninghögar numera om han inte förlorat dom på lotto. Ett senkommet spelmissbruk ledde till hans fall och ruinering. Han tillbringar nu sin ålderdom hos Oppfinnarjocke i dennes nybyggda Friggebod.

Tänk bara vilka sociala förhållanden som vi tvingats in i. Jag själv som fick bo i en dragig grotta i djungel och Tarzan som fick bo i en osäker trädkrona tillsammans med apor och förflytta sig med hjälp av lianer. Inte klokt. Ingen lämnade in orosanmälningar eller larmade socialtjänsten. Vi kräver att samhället nu tar sitt ansvar och ger oss en den respekt som vi pensionärer förtjänar.

Hjälper Vitaepro mot skavsår?

Visst! Precis lika bra som mot allt annat.

Den fantastiska papegojan.

Mästerkocken i Lerum, med tillägget Guds gåva till mänskligheten bland vännerna, hade knappt hunnit svälja förrätten på Sjömagasinet, där han tillsammans med hustrun Rosamunda som vanligt intog dagens lunch när barndomsvännen Jonas oväntat dök upp.

Jonas var sig precis lik trots att det var några år sedan man träffades, sånär som på en detalj – en väsentlig sådan. På Jonas högra axel satt nämligen en livs levande papegoja och nafsade honom vänligt i örat. En goja av arten Grå Jako (psittacus erithakus på ornitologers och de lärdes språk). Världens klokaste fågel med förmågan att lära sig mer än 2000 ord, svara på frågor, bilda meningar, imitera ljud och sjunga. Ett fantastiskt sällskapsdjur som kan uppnå nästan lika hög ålder som människan.

-Hej Jonas, hojtade mästerkocken. Det var längesedan. Roligt att se dig igen. Och en papegoja har du skaffat dig ser jag.

-Ja hej på er också, svarade Jonas. Ja en papegoja har jag skaffat mig. Ja egentligen har jag fått den. Ett fantastiskt husdjur som berett mig mycket glädje men också ställt till det rejält för mig.

-Berätta, sa Rosamunda. Vad har hänt?

-Ja det hela började på Stadsbiblioteket där jag satt djupt försjunken i allvarliga tankar. Ja egentligen roliga tankar som varför bokstaven s finns med i ordet läspa, eller om sterilitet är ärftligt, eller om kärleken är blind varför är det då populärt med sexiga underkläder och vad man kallar en kaffepaus på en tefabrik. När jag är som mest undrande över djupet i de här tankarna så skriker någon i mitt öra god dag, god dag, god dag med hög röst. När jag tittar upp så ser jag en ganska kortväxt man med en papegoja på axeln. En Grå Jako.

-Du får ursäkta mig. Det var inte meningen att papegojan skulle börja prata just nu. Men den har varit tyst i två timmar och då händer sådant här ibland, förklarade mannen.

-Det är okej, svarade Jonas. Jag gillar papegojor och har länge funderat på att skaffa mig en.

-Då kanske du vill ha min. Du får den för jag har blivit tvungen att göra mig av med den.

-Varför det, undrade Jonas?

-Jo, svarade mannen, jag har äntligen fått mitt drömjobb och blivit antagen som medlem av påvens vaktstyrka om 110 man. Det så kallade Schweizergardet som bildades redan 1506 för att skydda den heliga stolen". Ja man måste vara schweizare och katolik för att få det uppdraget och det är jag även om jag bott många år i Långtbortistan eller vad det nu heter det där asiatiska landet. Ja i alla fall så är inte papegojan välkommen till Vatikanen. Kvinnor som äkta makar och papegojor är inte tillåtet bland kardinaler och påvar. Det är celibat som gäller. Däremot kan ett bordellbesök då och då pigga upp kardinalerna utan att anstöt väcks. Diskretion är en hederssak även när man som för några år sedan fick smuggla ut en kardinal som hade det dåliga omdömet att dö mitt under en högtidsstund på en bordell. Han bars ut i skydd av mörkret via en bakdörr av några kardinalkompisar. Han lär ha dött med ett leende på läpparna. Papegojorna är alltså tabu även om det finns många likheter med kardinalerna när dom mässar som värst.

Du får min papegoja här och nu om du vill", fortsatte schweizaren.

-Tackar, sa Jonas. Den tar jag gärna emot. En stor lycka för mig och mycket oväntat.

-Berätta mer. Vad hände sedan, undrade Rosamunda?

-"Ja det hände saker hela tiden. Den följer alltid med, sittande på axeln och orsakar både glädje och bekymmer. Mest bekymmer. Men låt oss börja i dur.

Häromdagen när jag handlade i snabbköpet var alla kassor stängda utom kassa 1 där det tyvärr var en lång kö. Då säger papegojan med hög och myndig röst vi stänger nu kassa 1 och öppnar kassa 2 varvid alla likt yra höns rusar bort till kassa 2. Det blev en snabb service för mig i den nu folktomma kassan 1. Fast det är ju inte alltid som det är lika roligt", menade Jonas.

Gå aldrig på en auktion med en papegoja fortsatte han. För ett tag sedan var jag på en bondauktion och fick betala 800 kronor för en gammal utsliten särk".

-Det verkar ju inte klokt, sa Rosamunda.

-Vad skulle jag göra? Papegojan bjöd över sig själv hela tiden. Näst högsta budet låg på 10 kronor. Som tur var så hann jag dra iväg innan papegojan ropat in en gammal skördetröska också som hon kastat lystna blickar på.

-Ja det hade ju varit jobbigt, menade mästerkocken.

-Ja, och det är inte så roligt heller när man får örfilar av kvinnor som papegojan busvisslar på och kallar sexbomb eller kalaspingla. Ja det brukar ju kunna passera ute på gatorna men det är värre med alla mammorna på klassmötena och kyrkbesökarna under högmässan. Ja allra värst var det när jag var inbjuden till FI, ja feministiskt initiativ, för att hålla ett anförande. Jag har aldrig blivit så blåslagen förut och hade inte papegojan angripit stridstupparna och försvarat mig så vet jag inte hur det hade slutat. Vet ni vad som fick FI medlemmarna att gå i taket? Jo det var när papegojan sa, kvinnorörelser är nog bra men de gör sig bäst i sängen". Ja schweizaren hade lärt papegojan en hel del.

Fast ännu värre var nog papegojans uppträdande under Almedalsveckan på Gotland. Som ni vet så är jag medlem i partiet med en röd ros som symbol och under Magdalena Anderssons stora tal så var jag en av många intresserade åhörare. Tillsammans med papegojan som dagen till ära dekorerats med en röd ros. Var papegojan har sin politiska hemvist är jag inte säker på men jag har mina aningar. Hos socialdemokraterna är det i alla fall inte.

Magdalena Andersson hann knappt öppna sitt anförande innan papegojan började skratta. Högt och ljudligt. Ja dom är röststarka individer de riktiga papegojorna men har ändå inte rösträtt. Det har bara de mänskliga papegojorna, och dom finns det gott om. Efter varje ny mening från Magdalena så följde nya gapskratt omväxlande med kommentaren skitsnack. Ja ni har säkert läst om det i dagspressen och om hur upphetsade partisympatisörer kastade sig över både mig och papegojan för att med våld få ordning på sammankomsten. Något som dom snabbt fick ångra efter att ha blivit hackade av papegojan som inte heller skrädde orden utan kallade dem för sossehuliganer. Ja det ordet fanns också med i hennes vokabulär. I Svenska Dagbladet kunde man dagen efter läsa på första sidan "papegojan Magdalena Andersson utskrattad av papegoja.

Lite roligare men ändå genant blev det när jag bevistade kungens invigning av den nya Hisingsbron i Göteborg och min Grå Jako ropade kära Örebroare varje gång som kungen öppnade munnen för att säga något. Skrattsalvorna från den stora åhörarmassan triggade papegojan än mer och till slut började hon också sjunga Kungssången av alla sånger. Fast på värmländsk dialekt vilket ledde till än mer skratt".

-Ja jag förstår att du har bekymmer med fågeln, genmälde mästerkocken.

-Ja och det händer andra saker också. Nu senast under min systers stora kyrkbröllop så började papegojan sjunga Helan går...redan vid brudgummens intåg och när prästen ställde den viktiga frågan tager du denna Rebecka..... så stönade papegojan oj, oj, oj vilket elände. Till slut när ceremonin efter mycket om och men var över och prästen sa du kan kyssa bruden nu" så