Agneta och Björn

By Siv Widerberg

Agneta och Björn är båda nio år gamla och går i tredje klass. I tolv berättelser får vi läsa om händelser i deras liv. I "Papegojan" ska Agneta för första gången handla julklappar till alla hennes nära och kära helt själv. Men det kan vara riktigt svårt att hålla i pengarna när man ser något som man själv verkligen vill ha. I "Bråk" ser Björn ett demonstrationståg. Hans föräldrar har sagt att man alltid måste bilda sin egna åsikt om saker och ting och det har Björn minsann gjort. Trots att han är ung så är han definitivt redo för att demonstrera. Men hans mamma är inte lika säker på den saken – inte när bråk kan bryta ut vilken sekund som helst.Berättelserna om Agneta och Björn är skrivna för både barn och vuxna. De visar hur unga ser världen och hur både vuxna och barn kan lära av varandra.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: May 17, 2023
• ISBN: 9788726175110

Book preview

Siv Widerberg

Agneta och Björn

SAGA Kids

Agneta och Björn

Copyright ©1969, 2023 Siv Widerberg och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788726175110

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

Man kan tycka, att de små barnens värld är mycket begränsad, och att den inte sträcker sig längre än till horisonten kring deras dagliga himmel. I själva verket har den lika mycket av vidd och fjärran som någon vuxens.

Bertil Malmberg i Åke och hans värld

Papegojan

Portmonnän är skär med en starkt gul blomma i mitten. Blank. Agneta har fått den då hon fyllde nio år, av mormor.

Först hade mormor sträckt fram en bil åt Agnetas bror Rolf, sedan en tidning åt hennes syster Britt.

Hon är sådan, Agnetas mormor; har alltid något med sig då hon kommer på besök.

Men Agneta fick inte bara en sak, utan ett paket med en sak i, vilket är något helt annat och högtidligare. Så var det ju också hennes födelsedag.

Och i paketet hade portmonnän legat, på en femkronorsedel i en ask med skär bomull.

I dag ligger portmonnän i Agnetas jackficka. Hon skall köpa julklappar, och tre ovikta femmor (inte mormors, den har gått åt för länge sedan) har för första gången blivit vikta för att kunna pressas ned i portmonnän.

Fickan putar ut på ett härligt sätt. Portmonnän är stinn som en julkorv.

Femton kronor att köpa julklappar för! Till mamma. Till pappa. Till Rolf och Britt. Till mormor och morfar. Till två klasskamrater (Maud och Maja-Lisa). Kanske också till fröken om det räcker.

Agneta vill gå ensam och får lov till det av mamma som annars inte är mycket för att släppa henne ur sikte. Rolf måste stanna hemma på gården. Han blir tillsagd att inte kinka:

– Agneta måste köpa sina hemligheter själv, det förstår du väl…

Nej, det vill han inte förstå.

Men det måste hon, och går.

Agneta går till Papperslagret, den roliga affären som ligger ganska långt bort, bland de hyreshus som inte är så nybyggda som hennes. I Papperslagret kan man hitta allt man behöver, det är hon absolut övertygad om.

Det är trångt och varmt inne i affärens två små rum. En dam i päls står och bläddrar bland jullöpare. En herre med mörk rock köper röda ljus. En gammal, gammal tant som ser ut som en gumma i en sagobok frågar om det möjligtvis finns smällkarameller med tomtehuvuden klistrade på. – Det finns det inte.

Men det spelar ingen roll med de andra för Agneta. Hon har inte kommit hit för att titta på dem och höra vad de vill ha. Hon står ju här med sin portmonnä och skall själv välja julklappar till alla hon känner.

Själv.

Ensam.

Julklappar.

För femton kronor.

Vad skall hon köpa? Vad skall hon välja till vem?

Ljus? Servietter? Julgranstomtar? Bokmärken? Pussel? Färgkritor? Färdigknutna rosetter? Ljusstakar som ser ut som äpplen? Brevpapper med ljusblå rutor? Ägg av randig marmor?

Det är underbart och svårt.

Mitt i alltsammans får Agneta syn på en stor, grann papegoja på en pinne uppe vid taket. Den har hon aldrig sett förut. Tänk att de har en papegoja här i affären utan att Agneta har vetat om det!

Hon ser närmare på den, och börjar skratta. Papegojan är ju inte levande, utan gjord av fjädrar och något slags konstigt tyglikt tunt papper.

Men den är vacker där den sitter på sin pinne, röd och gul och med lysande blågrön stjärt av riktigt långa glänsande fjädrar. Och så levande som den ser ut fast den är konstgjord…

En liten prislapp hänger ned från papegojans pinne, just vid fågelns ena blanka klo som har ett armband i form av en guldkedja.

Vad står det på prislappen? Hur mycket kostar en papegoja som den här?

Tyvärr är det omöjligt att se siffrorna på prislappen så långt nedifrån. Agneta blir alldeles varm. Om någon hade sett henne just nu, och beskrivit henne, skulle man ha sagt att hon hade blossande kinder. Men nu ser ingen på henne. De har annat att göra i julbrådskan.

Inte heller Agneta märker hur varm hon blivit, och röd. På papegojan och prislappen är det enda hon tänker. Kärleken har kommit så plötsligt och överraskande.

Kärlek vid första ögonkastet som det brukar heta.

Agneta har inte bråttom. Men hon vill fråga. Ändå gör det henne ingenting att kund efter kund kommer in genom dörren och blir expedierad före henne. Sådant brukar reta henne annars, men inte nu. De vuxna kan gott få syssla med sitt och tro att barn är genomskinlig luft.

– Bara de inte köper papegojan!

Tanken kommer plötsligt, nästan som en örfil. Ivrigt smiter hon emellan de andra, tränger sig hänsynslöst fram och frågar utan att vänta på att deras samtal ska ta slut:

– Vad kostar papegojan?

Ingen svarar. Agnetas röst är som myggsurr i en hönsgård.

– Vad kostar papegojan? frågar hon om igen, lite högre.

De ser på henne, men fortsätter med sitt.

– Kan inte tant säja med vad papegojan kostar!

– Vilken då?

De tittar på henne, irriterade.

– Den. Den där!

Agneta pekar upp mot taket och den granna fågeln.

– Tio och tjugufem.

– Tio kronor och tjugufem öre?

– Ja, just det. Men du måste vänta på din tur…

Som om det inte hade varit hennes tur sedan länge! Men det kan göra detsamma. Bara, som sagt, ingen köper hennes papegoja – hennes papegoja.

Kund efter kund handlar. Agneta ser på dem, ängsligt, och lyssnar på vad de skall köpa, men väntar ändå. Hon måste tänka. Och räkna.

Kanske tar det en kvart. Kanske tar det en halvtimme. Själv räknar inte Agneta tiden utan pengarna.

Slutligen bestämmer hon sig för vad hon redan bestämt för länge sedan – även om det kan låta lite konstigt. Papegojan är hennes, ingen annans. Är hennes, och skall bli hennes.

Till sig själv köper hon alltså papegojan. (Tio och tjugufem.)

Till sin mamma köper hon en blyertspenna för tjugufem öre.

Pappa får en kulspetspenna som kostar en och tjugu.

Rolf och Britt skall få var sin karta bokmärken (bilar för Rolf, hästar till Britt) för sjuttio öre stycket.

Mormor och morfar ett ljus för en krona och femton öre. Att dela på. Säkert vill de ha ljuset tillsammans.

Klasskamraternas presenter blir pinglande klockor i gulmetall (femtio öre stycket).

Till fröken är det nog bäst att rita något, göra något själv. Fröknar brukar tycka bäst om hemgjorda presenter, tror Agneta.

Agneta pekar ut och säger till. Expediten skriver siffror på ett block, drar streck under