Gubbligan

By Sten Lindqvist

Att ett fattigt parti poker kan få oanade konsekvenser står alldeles klart i denna skruvade spiondeckare med postadress Jämtland. När panksionärerna Stefan och Christian får den briljanta idén att länsa ödehus på antikviteter, för att sedan sälja dem dyrt, är de inte sena med att skrida till verket. Bekantingen Thomas går efter lite trugande med på att hyra ut sin tomma ladugård. En husbil, pyntad med oskyldiga klisterlappar, blir dessutom snart den perfekta täckmanteln för en stöldturné. Ja, allt verkar faktiskt gå som på räls för amatörtjuvarna från Storsjön – ända tills ett hus bjuder på oväntat motstånd. Utan att de riktigt förstår hur det gått till har Stefan, Christian och Thomas plötsligt blivit indragna i en livsfarlig kamp om rikets säkerhet, där både SÄPO och främmande makter är dem hack i häl. Vad är det egentligen för hemligheter de råkat snubbla över? -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: May 31, 2022
• ISBN: 9788728120613

Book preview

Sten Lindqvist

Gubbligan

SAGA Egmont

Gubbligan

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright © 2022 Sten Lindqvist och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728120613

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

Prolog

Två fattiga pensionärer, eller panksionärer som Stefan föredrog att kalla dem, båda 69 år, skulle bryta sig ur sina miserabla, fattiga och händelselösa liv.

Kapitel 1

Norrut

Det som skulle utveckla sig till en desperat jakt på liv och död hade börjat som en relativt oskyldig idé, född efter några glas vin och under ett pokerspel med tre kronor som maxinsats. Jag höjer två för att köpa. Christians sluga blick var som vanligt outgrundlig men det svaga leendet avslöjade honom. Stefan såg det och gick med låtsad tveksamt med. Båda köpte tre kort och smög fram de tre nya som om de vore professionella och garvade pokerspelare. Stefan köpte in en till knekt till sitt givna par och vann till slut potten, hela sex kronor.

Gubbarna var ungkarlar, eller gamstrekar som man sa här och de hade egentligen bara tre tidsfördriv förutom TV:n. Boule om vädret tillät, lite fiske ibland och den eviga pokern.

Nää, det här duger inte, sa Stefan.

Ingen av oss kan bli rik på det här, vi är ju båda fattiga pensionärer och nu är det dags att vidga vyerna och börja vinna några rejäla potter.

Hur då, har du någon smart idé, ska vi råna ICA eller drömmer du?

Nej, men jag har en plan, och han kunde inte undgå att jämföra sig med Sickan i de otaliga rånarfilmerna. Men planen gick inte ut på att råna någon, nej, de skulle stjäla dyrgripar som sedan länge var bortglömda och knappast skulle saknas av någon ägare. Åtminstone inte i närtid. Hoppades han.

Christian log som om han hade fått en given kåk. Hans leende nådde ända till de gråa ögonen, som bara var något mörkare än hans skäggstubb. Leendet slätade ut ett fåtal av hans rynkor men 75-wattslampan ovanför köksbordet, som hade överlevt LED-lamporna i en evighet, dolde varken hans begynnande flint eller iver. Stefan lutade sig framåt och avslöjade några gamla sårskorpor under hans kalsnaggade hjässa. Det var sviter från sommarens solande utan keps.

Hör du. sa Christian medan han lutade sig fram över köksbordet.

Varför ska vi krångla till tillvaron, det är ju ändå ganska bra som det är och vi har onekligen haft en del nöjen. Kommer du ihåg ballongdansen hemma hos Maj-Britt och Anita?

Men snälla Christian, det var ju för tjugofem år sedan. Om vi skulle bjuda på samma nöje i dag skulle vi inte ens behöva blåsa upp ballongerna. Nej du, nu ska vi bli rika.

Jamen, kläm fram det då sa Christian ivrigt medan han verkat ha glömt både pokern och sitt halvfulla vinglas.

Tjuvar, vi ska bli tjuvar. Men inte som andra tjuvar, inte de desperata knarkare som stjäl ur förmodat rikemansvillor. Nej, vi ska sikta in oss på ödehus, gamla förråd och lador och leta efter dyrgripar och antikviteter Där ingen ertappar oss eller saknar något förrän alla spår är för gamla. Enkelt uttryckt, vi stjäl norrut och säljer söderut.

Christian glodde rakt in i Stefans blå ögon och där fann han inget tvivel men han ruskade ändå långsamt på huvudet.

Ja det låter ju som en idé, men så enkelt kan det väl inte vara?

De satt konspiratoriskt lutade över köksbordet och korten var redan glömda. Då knackade det några gånger vid köksfönstret och båda spratt till, som om de redan vore påkomna. Men det var bara en Talgoxe som tog för sig ur Stefans fröautomat. De flög runt som tättingar för att hämta näring inför nattens kyla.

Nä, vem har sagt att det ska vara enkelt. Vi behöver en hel del resurser och grejor innan vi ens kan börja.

Det låter dyrt. Vad du än har tänkt dig, så låter det redan för dyrt

Tjatgubbe, sa Stefan. Det gör väl inget om det tar ett år eller mer innan vi kan börja skörda. Under tiden kan vi finplanera och fixa allt vi behöver."

Nä, i och för sig. Men vad har du tänkt dig att vi behöver då? Frågade Christian fortfarande tveksam.

Två billiga och två dyra saker. En kraftavbitare och en kofot, ja också några handskar och mössor. Ja visst ja, några billiga dekaler till bilen. Som till exempel: NATURMÄTNING, FAUNAINVENTERING och annat påhitt som ger oss en viss legitimitet.

"Och de dyra då? Frågade Christian alltmer skeptiskt.

En begagnad skåpbil och en drönare sa Stefan utan att blinka, enbart för att höja trovärdigheten.

Skåpbilen kan jag förstå men vad fan ska vi med en drönare till?

Spaning Christian, vi måste ju kolla läget innan vi slår till och då är ju en drönare med kamera oslagbar.

Det låter som minst femtiotusen, sa Christian och hans tvekan förtydligades när han nämnde den stora summan.

Jag tror inte att femtiotusen räcker. Men om vi planerar ett halvår medan vi skaffar grejorna, kan du få ihop ett bidrag då? Vi måste ju dela vinsten lika eller i relation till insatserna

"OK men vad då, bidrag? Christian verkade både skeptisk och frågande.

Stefan log och svarade med ett leende. Jag har redan femtiotusen och kan nog lägga undan några till innan vi kör igång.

Christians leende antog samma form som om han fått en given triss och då spelade Stefan ut sitt sista ess.

Google maps och Google earth och en GPS här hemma så blir det löjligt enkelt. De vapnen kommer att ge oss ovärderlig hjälp. Men ute på uppdragen är det tre saker vi måste undvika. Mobiltelefon, dator och kreditkort, de går alltid att spåra. Fast jag vet i fan hur det går till.

Nu svalde Christian planen utan tvekan och skålade i det hemgjorda vinet för framgång. Men han skulle ändå göra sin egen riskanalys.

Kapitel 2

Två dagar senare satt de i det skarpa lampskenet och nu var kortleken inte närvarande. Vädret var som vanligt avsett för inomhusaktiviteter och regnet trummade oavbrutet mot köksfönstret. Christian satt med en massa kritiska noteringar i sitt A-fyra block men han hade dessutom en del produktiva förslag. Stefan hade en liten hög med små lappar framför sig som han vände och vred på.

Har du fått lappsjuka, eller?

Så kan man också se på saken. Jag klipper ner all reklam som har en vit baksida, snål som jag är.

De satt mitt i Jämtland i ett litet samhälle vid Storsjöns nordvästra strand. Det var i princip bara två händelser som räddade dem från riktig lappsjuka eftersom ingen av dem var älgjägare, för jägarna levde ju sitt eget liv.

Det var den årliga trollingtävlingen och den välbesökta Glamusik-festivalen som räddat dem. Trollingen brukade locka ett sjuttiotal båtar från hela Sverige samt en trogen besättning från Tyskland. Gla’musikfestivalen behärskades till cirka åttiofem procent av norrmän i olika berusningsgrader. Både Stefan och Christian brukad ställa upp med ideellt arbete, både före, under och efter de båda arrangemangen.

Under några få dagar varje sommar fick de träffa och i bästa fall umgås med några andra än de gamla vanliga ortsborna. Men i detta Coronans år var allt inställt.

Har du kommit på något vettigt? Frågade Christian.

Tror det, svarade Stefan, vi måste fixa ett förråd eller mellanlager, så att grejorna hinner kallna. De kan behöva ligga till sig minst ett år. Så det dröjer innan vi får skörda. En del kan vi nog pytsa ut så pass att vi går runt. Vad tror du om det?

Instämmer helt, men då måste vi väl hyra något?

Jag har en känning, han heter Thomas och han bor bara en halvmil härifrån. Han har en ladugård och ett antal lador som står tomma. Det bästa är att vi kan lita på honom för han har varit med förut, om både det ena och andra.

"Vi kollar upp både honom och hans utrymmen innan vi bestämmer oss, men jag har tänkt på en annan sak:

"Vi kan inte använda vare sig