Så putsas en skitstövel

By Maria Steen and Maria Lyckow

Trots sina stora olikheter är Agneta och Carina bästa vänner. Agneta röker som en borstbindare, säger vad hon tycker och har gärna ett glas rött i handen, när som helst. Carina har en mer blygsam, romantisk läggning och är aningen godtrogen när det gäller män. Nu är Carina sambo med Mats, som gåtfullt försvinner veckor i sträck och vars mobil alltid tycks ha dålig täckning. Kärleken är blind, men i Carinas fall hade det inte varit helt fel med åtminstone lite ledsyn, anser Agneta och bestämmer sig för att ingripa. Sedan kommer Eva-Lis in i bilden, och oväntade saker börjar hända. ”Så putsas en skitstövel” är första delen i Maria Steens serie ”I vått och torrt”. I den får vi följa Agnetas och Carinas något kaotiska tillvaro, med komplicerade kärleksrelationer, dysfunktionella äktenskap och märkliga missförstånd. Men tack vare sin starka vänskap, påhittighet och handlingskraft lyckas de på något sätt alltid ställa saker till rätta i slutändan.

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Feb 23, 2021
• ISBN: 9789178299737

Book preview

1

Det är alltid någon som låter båten ligga kvar vid bryggan över vintern. Havet är minst fyra grader där kölen sticker ner och värmer skrovet. Alltså, då borde en vinterbadare kunna hoppa i och stå där rätt länge, som en doppvärmare, utan att frysa fast. Fast får man aldrig veta, det finns för få volontärer i området.

Carina sitter på bryggan och sparkar med stövlarna mot bryggkanten. Det är knaprig yta på Borgmästarefjärden. Lågvatten, så hon når inte ner.

Hon spanar ut över isen. Några dagar till med kallgrader och man kan promenera ut till Ljungskär. Ekholmen sticker ut som en droppe i havet och på andra sidan fjärden reser sig hyreshusen på Möllebacken som en vägg mot öster. Lite sol på det här bara, så slår besöksnäringen frivolter igen, tänker hon.

Hon fiskar upp mobilen ur kappfickan och knappar iväg ett sms till Agneta.

Sitter 700 meter ifrån dig och fryser asen av mig. Jag går in på Scandic och tar ut ett par glas vin. Kommer du?

Utan ett glas rött i handen är man inte riktigt klädd, enligt Agnetas mening. Så den där frågan på slutet var mest av artighet.

Carina häver sig upp i stående ställning. Det knakar i knäna men hon är ändå förhållandevis spänstig. Ingen Olga Korbut, men ändå.

Eller kanske precis lika vig som Olga Korbut är i dag? Sparven från Minsk har fyllt sextio, men hon kanske fortfarande kan gå ner i spagat?

To do list: Maila Olga och fråga.

Carina går in i hotellobbyn och väljer ett bord med utsikt mot fjärden. Hon placerar sig själv med ryggen mot fönstret, det får vara nog med lågvatten i dag. Mats har inte varit hemma på flera dagar och hon har svårt att sova när han är iväg. Ja, hon har ofta svårt att sova när han är hemma också. Kan det vara något med månen? Månen drar iväg med havet hit och dit, än är det lågvatten, än är det högvatten.

Mats hade funderat på vattensäng, men det gick bort. Hur skulle den ha betett sig vid fullmåne?

Visst upplever Carina en del högvattenkänsla när han är hemma, men så snart han packat väskan blir det ebb i själen. Lågvattnet rullar in.

Tveksamt ändå om månen påverkar sömnen. Den var ny i nedan i går, men hon vaknade lika förbannat vid tre-halv fyra i morse. En gräslig tid på dygnet. Dagens nagelstora problem växer till ångestfyllda nattliga varbölder.

Vakenmaran väljer ut de sina.

Agneta trippar försiktigt över Saltöbron och försöker undvika isfläckarna. Är det ingen som hade funderat på att salta? Sand verkar inte ha kommit till Blekinge än, men salt brukar man vara bra på. Så fort kylan knäpper till kommer stora saltkaret fram och halkbekämparna strör lika generöst över hela länet, som personalen på MacDonald’s över pommesen i frityrkorgarna.

Uppifrån sett ser centrala Karlskrona ut som en klase vindruvor i vattenbad, lite aväten här och där. En av druvorna är Saltö där Agneta är inneboende i sin mormors hus. Eller, före detta mormor. Hon mötte sin skapare för tre år sedan men Agneta bor kvar och betalar hyran som om ingenting har hänt. Hyresvärden har ingen aning om generationsväxlingen i hans hus och är i ärlighetens namn inte speciellt intresserad av sina hyresgästers eventuella hembud, så länge dödsboet blir tömt snabbt. Eller om hyran fortsätter att trilla in.

Egentligen vill Agneta passa på att ta ett bloss innan hon kommer in på rökförbjudet område, men här gäller det att ha full koncentration på underlaget. Hon pustar lättat ut när hon passerar svängdörren in till hotellet.

Hej!

Där sitter Carina och väntar med två glas propplösare inför det samtal som komma skall. Agneta vet vad det handlar om. Det handlar alltid om det.

2

Carina Aronsson

Namn: Lena Carina Elisabet Aronsson.

Ålder: 47.

Familj: Det är jag och Mats.

Yrke: Revisor.

Läser: Just nu en irländare som jag inte förstår mig på.

Lyssnar: Jag försöker men ibland är folk så tjatiga.

Ser på tv: Det mesta som är lättsmält. Man behöver faktiskt vila hjärnan.

Äter: Jag gillar vegetariskt. Inte för att jag är vegetarian, men om man kunde vara det med en köttbit till så, absolut.

Röker: Nej.

Dricker: Vin helst.

Intressen: Promenader. Nån gång i alla fall.

Umgänge: Agneta. Vi syresätter varandra. Och så Mats förstås, när han är hemma.

Bästa bok: Det måste vara någon av P.D. James.

Bästa film: Jag är ingen filmmänniska så den har jag nog inte sett än.

Är allergisk mot: Pollen.

Undviker: Björkar om våren och gråbo.

Kastar mig över: Mats!

Kör: Har ingen bil eftersom jag inte har körkort.

Bästa semesterminne: När jag var liten och var med mamma och pappa på Öland.

Fritidsintresse: Jag skulle vilja lära mig dansa salsa, men Mats är följsam som en lyktstolpe så det blir nog inte av.

Just nu på nattduksbordet: En veckotidning. Och irländaren jag inte förstår mig på.

Favoritidrott: Boxning. Visst, det är helt idiotiskt att gilla att några försöker slå varandra i ansiktet så hårt dom kan. Men ändå.

Det visste ni inte om mig: Jag spelade fiol när jag gick på mellanstadiet.

3

Agneta hejdar sig när hon får syn på Carina i hotellobbyn, viftar med cigarrettpaketet och går ut igen. Hon drar några snabba bloss, som smakar ganska illa i kylan, och hoppas att de ska hinna prata om något mer än denne evige Mats. Mats Karlberg, Guds gåva till de kvinnor som inte längre kan kosta på sig att be om kvitto så att de kan använda ångervecka eller tre års garanti.

De få vintergästerna sorlar diskret i baren. Agneta snurrar sakta på vinglaset för att få de sista dropparna att samlas i botten. Det är lite för tidigt att ta ett glas till, dessutom är det lördag och dagen är lång.

Tror du på ett liv efter detta? Carina verkar uppriktigt intresserad.

Efter det här glaset, menar du? Agneta gör i alla fall ett försök till att få påfyllning.

Nej, jag menar, när respiratorn är avstängd. Får man en ny chans tror du?

Nja, jag vet inte. Om det är så kan man ju undra vem man var förra gången … Du! Det kanske är så att det bara finns ett visst antal människor på jorden. Det har alltid funnits så många och kommer alltid att finnas. Alla dyker upp i ny skepnad hela tiden.

Låter det inte för enkelt?

Nä, varför då. Förlossningsavdelningen är helt enkelt bara en kläckningsmaskin för en ny Hitler som är snäll och heter Urban Eklund och är rörmokare? Moder Theresa kommer igen och blir liberal i sitt nästa liv och röjdykare i nästnästa. Vem skulle du ha velat vara?

Svårt. Jag funderar nog mer på vem jag skulle vilja bli nästa gång.

Förstör inte det här nu. Tänk!

Okej. Jag skulle ha velat vara … Marie Curie. Hon fick Nobelpriset två gånger.

Men, hon dog ju av en radiakdos!

Ja, det var väl en himla tur. Annars hade jag ju inte suttit här, om man ska gå efter dina teorier. Vem hade du själv velat vara?

Adam Cartwright.

Va! Han fanns ju inte, det var ju en roll.

Okej. Vi tar väl nästa liv då. Jag skulle vilja bli arbetare på en tobaksplantage i Bolivia.

Okej, gå ut och rök då.

Agneta huttrar utanför entrén. Det är länge sedan hon bodde på hotell. Man kanske skulle ta in här en natt? Nära till stan – fast det hade hon i och för sig ändå – fin utsikt, gratis båtplats till gäster som kommer sjövägen. Inte för att hon har båt men i den här kommunen har var och varannan något flytetyg, så sannolikheten att hon träffar någon med vegamössa är rätt stor. Om hon bara försöker.

Men nu gäller det mer att värna om vänskap än kärleken. Det här med Carina och Mats kan inte sluta bra.

4

Agneta Broborg

Namn: Eva Ingrid Agneta Broborg.

Ålder: 43.

Familj: Inte särskilt stor just nu, om man säger så.

Yrke: Logistikassistent (jobbar på ett lager).

Läser: Pocket. Billigt och bra för det mesta.

Lyssnar: På mer och mindre goda råd, lokalradion.

Ser på tv: Deckare, en och annan såpa, nyheter som kilar in sig mellan reklaminslagen.

Äter: Gärna.

Röker: Ja.

Dricker: Ja.

Intressen: Varma bad utan stinkande värmeljus och badsalt.

Umgänge: Kerstin och Carina, om jag ska välja ut ett par. Särskilt Carina.

Bästa bok: Grottbjörnens Folk. Skojar bara. Kommer inte ihåg någon just nu.

Bästa film: Titanic. Rena kaustiksodan för tårkanalen.

Är allergisk mot: Röd paprika och strunt.

Undviker: Röd paprika och veckotidningar.

Kastar mig över: Gul paprika och veckotidningar. Man är väl inte mer än människa.

Kör: Har ingen bil eftersom jag är klimatsmart. Nej, jag har inte råd.

Bästa semesterminne: När jag kom hem från Turkiet och fick sitta på min egen toa. Varför kollar man inte vad man stoppar i sig?

Fritidsintresse: Kommer inte ihåg namnen på alla. Håkan var den senaste. Nej, det var Claude.

Just nu på nattduksbordet: En mobiltelefon som får sms varenda natt. Men vad gör man. Det är ju synd om henne.

Favoritidrott: Fotboll. Det är mer raffel i ishockey, men hallå, varför orkar dom inte mer än trettio sekunder?

Det visste ni inte om mig: Jag är snygg och smal, fast det syns inte så bra.

5

Klockan 03.26.

Sms från Carina: Om man inte öppnar ögonen så borde det vara lättare att somna om. Jag vet ju ändå vad klockan är.

Agneta har inte brytt sig om att räkna hur många sms av den här typen som Carina skickat. De flesta raderar hon för att inte lagringsutrymmet ska ta slut, men det brukar bli minst fyra, fem framåt gryningen när vakenmaran knackar på hos väninnan. Det kan bli fler. Carina väntar sig inget svar så Agneta kan slå av ljudet på telefonen med gott samvete varje kväll. Ibland gör hon det, ibland inte.

Carina kan inte sova som normala människor. Hon vaknar vid tretiden i stort sett varenda morgon. Agneta misstänker att väninnan lider av en mycket ovanlig störning. En hittills okänd åkomma som någon upptäckare får nobelpris för om trettiofem år. En åttiotvåårig exjugoslav får tio miljoner av Nobelstiftelsen. Balkans gladaste barnbarn hurrar. Varför kan de inte ge priset till någon som har ork att sätta sprätt på pengarna själv?

To do list: Maila Nobelstiftelsen.

Agneta har gett Carina alla goda råd som hon kan komma på och Carina har provat att räkna får (svårt när man knappt har sett några live), testat framstupa sidoläge, fosterställning, platt på mage och ryggläge. Hon får inte ut någonting av endera positionen, trots att den här gymnastiken åtminstone borde ha kunnat intressera den som ligger bredvid henne. Om Mats bara inte sovit så oförskämt gott kunde hon ha haft det betydligt skojigare på morgonkulan.

Klockan 03.31

SMS från Carina: Jag kanske inte skulle ha slutat röka. Det var faktiskt lättare att somna om på den tiden. Är det här straffet för ett hälsosammare liv?

Carina var en hängiven rökare en gång i tiden. Då tyckte hon att mornarna kom onödigt tidigt och borde flyttas en bit längre fram på dagen. Tiotiden kanske.

Numera är det tveksamt om det över huvud taget är någon idé för henne att gå och lägga sig.

Egentligen borde Agneta och Carina inte vara så tajta. De är två helt olika personligheter. Agneta vaknar sällan förrän hon kommer till jobbet. Hon har aldrig hunnit duscha innan hon raglar iväg till arbetet och har hon tur har hon fått på sig strumpor i samma färg. I går morse hade hon en blå och en svart. Om det inte varit mönster på den blå hade det inte synts. Ibland har man sån förbannad otur också, konstaterade hon.

Numera tycker Carina att mornarna borde komma tidigare. Låt 02.25 vara gryning och låt alla börja jobba klockan 6.30. Eller snarare 6.00. Annars hinner man precis somna om.

Klockan 03.36

Sms från Carina: Underlakanet ligger packat vid fötterna. Samma varje natt. Jag kunde lika gärna lägga dit det med en gång. Påminn mig om det.

Agneta brukar trösta Carina med att det trots allt kanske finns fler än hon som ligger och mördar minuter den här tiden på dygnet. Hon är ju inte unik på något annat sätt heller. Inte ens hennes namn känns så där exklusivt. Aronsson var givet. I hennes generation fick ungarna oftast bära minnet av den som hunnit först, och Bertil Aronsson var den som först hade dyrkat upp sin blivande frus klädsamma skal av avhållsamhet.

Mamman var tjugo när hon blev i välsignat tillstånd och hon och Aronsson gifte sig snabbt.

På den tiden, förstår du, kom graviditet med vigselbeviset. Eller tvärt om, förklarade hon för Carina många år senare. Pappa Aronsson hade vid det laget bokstavligen fallit på sin post. Han var brevbärare och cyklade omkull med dödlig utgång. Livförsäkringen var som tur punktligt betald.

Carinas förnamn hade släkten däremot haft synpunkter på. Alla ungar i släkten hade utan undantag döpts efter arvsfastrar och andra som kunde bli lönsamma om man kom ihåg tillräckligt många födelsedagar. Men hennes föräldrar ville att hon skulle växa upp harmonisk så det blev varken Hedvig, Asta eller Signe. Det blev Carina. De välbärgade släktingarnas intresse svalnade därmed. Adjö till silverbestick och Ericssonaktier. Sånt kunde hon haft nytta av i dag men vägen dit kanske inte varit målet värt. Skit samma. Det är så mycket andra pengar som hon inte har, så de kan ligga i samma pott.

Lustigt. Förr kunde man bli retad för ett ålderdomligt förnamn. I dag kan man heta vad som helst. Ropa Ella! på ett dagis och ett lämmeltåg i galonbyxor kommer vaggande. Det är inte längre mobbningsvarning på att heta som någons mormorsmor.

6

Carinas barndom var väl inte så pjåkig. Mamma var hemma medan Carina var liten, (ja, hon var hemma innan och efteråt också), högstadiet var en golgatavandring med finnar och tandställning, de tre sista skolåren en pina.

Där kan Agneta känna igen sig. Himlen har hon ingen erfarenhet av än, men hon är fast i tron att om hon kommer till helvetet får hon gå om gymnasiet.

Kärleksfacit hittills? Carina lär ha haft två passioner, tre förlovningar men bara en gång varit nära att bli gift. Det sistnämnda hotet avvärjde sig själv till slut. Det kunde ha gått illa efter vad hon har berättat. Fast det började rätt bra, det kom en konsult till jobbet för att intervjua alla anställda. I och med att det fanns EU-pengar för kompetensutveckling fick hennes chef ett nymornat intresse av vad hans anställda egentligen kunde eller kunde lära sig. Vad gör man inte för pengar?

En konsult, hon hette Lillemor, hade sålt in projektet via länsstyrelsen, och varför inte? Gudarna ska veta att det behövdes pengar i företaget och Carina var beredd att bidra med sitt livs historia och samtidigt försöka övertyga konsulten om att min och företagets kompetens utvecklas bäst om jag får bättra på min franska på ett internat i Bordeaux under, låt säga, två månader.

Men någon hade läst slarvigt i pappren. Lillemor skulle vara Lillebror. Förmodligen en man med föräldrar som inte kunnat stå emot släkten lika bra som Carinas. Eller så ville de inte att han skulle bli stor, men det fick de aldrig uppleva för de dog i en olycka när han var fjorton.

Lillebror var brutalsnygg. Coola, lediga kläder, ett ansikte som snidat i trä. Själva träkänslan följdes upp i ett kalhygge på hjässan, men Carina hade aldrig haft problem med tunnhåriga män.

Hon la genast språkstudierna åt sidan och satsade på något lite mer korrekt. Det blev önskemål om Steg två i revision och trainee på Asea i stället. Vad som helst som kunde låta seriöst.

De satt i Lilla konferensrummet på andra våningen. Det