Brevet som försvann : vinst och förlust i e-postens tid

By Anders Mathlein

Med e-posten har det handskrivna brevet blivit något av en raritet från en svunnen tid. Men hur påverkas människan av att inte använda papper och penna? I Brevet som försvann undersöker författaren Anders Mathlein vilka förtjänster och förluster den digitala utvecklingen kan tänkas medföra. Tillsammans med ett antal välkända författare, bland andra Lena Andersson, Jan Guillou och Susanna Alakoski, reflekterar Mathlein kring synen på skrivandet och verktygens roll genom historien, i dag och i framtiden. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Feb 17, 2021
• ISBN: 9788726814330

Book preview

författaren.

1. Ett brev betydde så mycket

Var satt hon när hon skrev? Hur var hon klädd?

Kanske hade hon slagit sig ned vid den stora fotogenlampan som senare hade en hedersplats i mitt barndomshem och som nu står på en hylla bakom mig. Skärmen och bränslebehållaren är målade i milda nyanser av gult och grönt, mässingsfoten är fästad i en liten platta av marmor.

Elektricitet fanns naturligtvis i huset i Arvidsjaur på den tiden, men hon nämner i ett brev att man ändå gärna tänder fotogenlampan eftersom den inte bara ger ett så trivsamt sken, utan också alstrar förbluffande mycket värme. Det kunde säkert behövas där uppe, hundra mil norr om Stockholm, där folk var vana vid att det kunde vara trettio grader kallt. Pappa hade som ung upplevt minus fyrtiofem; då blev det en isbit av spottloskan innan den nådde marken.

En natt läser jag brev skrivna på 1930– och 1940–talen från min farmor till min far. Då bodde och arbetade han i Stockholm och bildade familj. Farmor dog ett par år innan jag föddes, och jag har bara sett något enstaka fotografi av den kvinna som är en av orsakerna till att jag finns till, och som så säkert och elegant har fört reservoarpennan på arken jag har framför mig. Hon kostar på sig dekorativa slängar och bågar här och där, hon skriver om stort och smått, om tilldragelser på orten, om syskonen, om farfars sjukdom, hon ger sonen goda råd om val av bostad och hälsar till fästmön som småningom skulle bli min mamma. Det händer att hon mellan raderna antyder besvikelse över att det är glest med brev i andra riktningen, å andra sidan fanns nog inte så många förströelser i hennes lilla frostnupna ort på den tiden sedan hushållssysslorna var avklarade, så farmor hade tid att ägna sig åt skrivandet.

Adresserna på kuverten skiftar åtskilliga gånger under åren. Det är Döbelnsgatan, David Bagares gata och Roslagsgatan, men när min äldste bror har fötts finner familjen en större bostad i Atlasområdet och farmor noterar nöjt att det är på nedre botten. Det betyder att om den lille i ett obevakat ögonblick skulle ramla ut genom fönstret kommer det inte att få katastrofala konsekvenser.

Tiden har givit bläcket en sepiaton. Ibland är det svårt att tyda hennes konstfulla skrivstil, men den var säkert exemplarisk för sin tid. Det var så här mor och son kommunicerade med varandra. Telefon var dyrt och togs till bara i speciella situationer.

Breven har i årtionden legat omknutna med ett snöre i en låda djupt inne i förrådet. Av någon anledning tittar jag inte närmare på dem förrän nu. Att hålla i dessa blad som vikts samman av farmor och lästs av min far någon dag eller två efter dateringen blir ett slags tidsresa. De levde i en annan värld än jag, hade helt andra referenser, och ändå uppstår en känsla av närhet och intimitet. Och det känns inte som om jag snokar, det farmor skrev skulle kunna läsas högt i familjen. Omtanken och rapporterna om vardagsbekymmer och glädjeämnen ger både henne och pappa tydligare konturer. Jag vet ju inte vem han var på den tiden, tiotals år innan jag skulle bli till.

När det hade kommit ett brev från farmor kunde pappa bara av handstilen på kuvertet säkert avgöra vem som hade skrivit. Men sådant hör nu till det förgångna. Många unga människor har aldrig fått ett handskrivet brev, och de något äldre kanske inte minns när de senast fick eller skrev ett. Och hur många av oss känner igen sina vänners handstilar?

I den digitala tiden försvinner brevets funktion som ett sätt att hålla kontakt. Bland e-post, sms och uppdateringar på Facebook och andra sociala medier förefaller ett handskrivet brev som något av en raritet, en anomali, en försändelse från en annan tid.

Begreppet brev för skriftligt meddelande kan i sig ha en mängd betydelser. Kärleksbrev, avskedsbrev, vänbrev, krav- och hotelsebrev, kondoleansbrev, tiggarbrev, rekommendationsbrev, tackbrev eller brevet från Lillan; allt kan rymmas på ett ark papper, nedkastat i hastigt mod eller omsorgsfullt utformat efter moget övervägande.

Den här boken kanske ska ses som ett slags avskedsskrift till brevet, eller låter det för pretentiöst? En sorgesång tillägnad det handskrivna meddelandet?

Att beklaga det döende brevskrivandet kan låta som ett nostalgiskt kväkande ur teknikfientlighetens träsk, men det finns en och annan aspekt av ämnet som tål att begrundas. Även om man ser försvinnandet som en naturlig konsekvens av den tekniska utvecklingen, och att snabbheten och enkelheten i modern kommunikation är avgjorda framsteg, så är det också somligt som går förlorat.

Parallellt med det tynande brevskrivandet till förmån för elektronisk text skrumpnar också vår förmåga att skriva för hand. Allt fler barn börjar lära sig att skriva på tangentbord för att först i nästa steg öva handskrift. Att många vuxna i framtiden kommer att ha en handstil som tidigare generationers tioåringar tycks oundvikligt, men det finns en rad aspekter på frågan som har med inlärning, läsförståelse och inte minst skönhetsvärden att göra, vilket jag återkommer till i nästa kapitel.

Antalet brev har minskat kraftigt sedan den digitala tekniken tagit över. Enligt Post- och telestyrelsen sjunker brevvolymerna år efter år. Det handlar fortfarande om stora mängder post, men det är mest fråga om brev till och från myndigheter, räkningar, reklam och inte minst e-handelsförsändelser. Privatbrev utgör bara några få procent, och det totala antalet brevförsändelser har minskat med en fjärdedel den senaste tioårsperioden. År 20I4 distribuerades 2,4 miljarder brev i Sverige, vilket är hundra miljoner färre än året innan och nära en miljard färre än vid