Flickan som försvann

By Gullan Sköld

Det har gått ett år sedan Dala, Kingen och Bulgarien hjälpte polisen att hitta mannen som överfallit Vanja i Säteräng och mördat två av hennes djur. När allt var över så försvann både Vanja och djuren och ingen vet vart hon tog vägen. Och nu är det dags för ett nytt sommarlov. Tänk vad tiden går! När alla kusinerna är tillbaka hos mormor och morfar på Talludden så bestämmer de sig för att kolla läget på Säteräng. Och i den övergivna ladan hittar de något riktigt konstigt. Där ligger en massa stulna båtmotorer! Är det Vanja som har lagt dem där? Eller kan det ha något med mannen som överföll henne att göra? Barnen bestämmer sig för att undersöka saken själva - och det kan bli riktigt farligt... -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jan 6, 2021
• ISBN: 9788726227239

Book preview

författaren.

Flickan som försvann

Kapitel 1 Upptäckten

–Kommer ni ihåg tjejen på bondgården? Hon med fåren? Hon som försvann?

–Det var ju inte bara hon som försvann, hennes får och hästar också!

–Och den nya hunden och alla katterna!

Det var syskonen Dala och Bulgarien och deras kusin Kingen som satt på bryggan hos mormor och morfar ute på Talludden. Skolan hade precis slutat – puh, vad skönt tyckte de alla tre – och ett långt sommarlov väntade. Nästan ett år hade gått sedan de hjälpt polisen att lösa mysteriet med fårflickan, hon som mist sin bästa lammtacka och vakthunden Janne Schaffer. Djuren hade blivit mördade, fått sina halsar avskurna sommaren innan.

–Man är ju sjuk i huvet om man skär halsen av ett får och en hund! Seriöst! fortsatte Kingen, han som egentligen hette Johan, och de andra två nickade.

–Och när de fått tag i den där killen som mördat djuren så bara försvann tjejen, vad var det hon hette förresten? Det var Dala, alltså David, som hade glömt flickans namn.

–Vanja, hon hette Vanja, och gården heter Säteräng. Kommer ni ihåg att vi var där och bankade på dörren ett par veckor efter det att polisen tog han som gjorde det? Det var Bulgarien, eller Sofia, som hon egentligen hette, som tog till orda.

Det hade varit en sjukt spännande sommar, då för ett år sedan, när Kingen gått ut trean, Bulgarien fyran och Dala ettan. Barnen hade tillbringat nästa hela sommarlovet hos mormor och morfar på Talludden, som låg på en ö i Stockholms skärgård. Det hade kusinerna gjort många somrar innan, ja, så länge de kunde minnas faktiskt, men det här sommarlovet blev väldigt annorlunda. Visst hade de badat och fiskat, precis som förut; de hade gjort utflykter med Faster Johnsson som var en gammal plåtbåt, till öarna runtomkring Talludden. De hade plockat kottar, blåbär och hallon, spelat fotboll, byggt lite på kojan i gammeltallen nere vid stranden, fast de hade börjat tröttna på den. Kottinsamlingen fick de en slant för, men plocka bär tyckte mormor de kunde göra utan att få någon lön för mödan, mera än att äta dem, så det hade gått lite trögt. Knappast några katthårsalger hade förstört badvattnet som förut om åren, och de hade hoppat från trampolinen, simmat och åkt badring efter Faster Johnsson från morgon till kväll. Det ovanliga, det som de aldrig skulle glömma, var att de hjälpt polisen att hitta fårmördaren, han som tagit död både på tackan och Janne Schaffer, och den belöning de fått för «ett värdefullt detektivarbete» som poliserna hade sagt.

De hade lärt känna konstaplarna Marika och Olof, varit inne på deras arbetsplats i Stockholm och hämtat sina belöningar, jättefina medaljer, och fått åka en lång tur med polisbåt i skärgården. Det hade inte blivit någon helikopterfärd som de hoppats, men det hela hade varit askul i alla fall.

–Ska vi sticka till Säteräng och se vad som hänt sen förra sommaren? Det var Dala som kom med förslaget, och de två andra nappade direkt.

–Jaa, skrek de i korus, så högt att mormor som satt och läste Dagens Nyheter i den vita trädgårdsstolen nere vid stranden tittade upp.

–Det var värst vad ni skriker! Har det hänt nåt?

–Nädå, mormor, vi tänkte bara göra en liten utflykt! sa Bulgarien och himlade menande med ögonen mot de andra två. Mormor skulle helst inte veta vart de tänkt sig, hon var den oroliga sorten, och hon skulle säkert säga att på Säteräng hade det hänt så ruskiga saker att de borde hålla sig därifrån.

–Ta på er stövlar, bara, det kan finnas ormar ute i skogen. Och fästingar, dom vill ni väl inte ha med er hem! Fästingar är ett otyg, värre än alla andra kryp!

–Ja, ja, vi vet, sa Kingen. Men kan få TBC, borrelia och sånt, vi vet!

–TBE heter det, sa mormor, TBC är något annat!

Den smala stigen genom skogen till bondgården som hette Säteräng var nästan igenvuxen. Barnen fick gå långa omvägar runt nedfallna träd, krypa genom taggiga slånbärssnår och väja för nedhängande grangrenar för att ta sig fram. Ingen använde längre den här stigen, det var tydligt, och den regnblöta vår som just gått över i försommar hade gjort sitt till för att få den redan förut täta vegetationen att ta över helt.

–Fy fabian, vi skulle tagit bilvägen i stället! Det här är ju fett jobbigt att ta sig igenom, suckade Dala.

–Ja, men vi får ju inte gå där ensamma, det har pappa sagt, svarade Bulgarien, som för det mesta gjorde som pappa sa. Det är så mycket trafik, och bilarna kör så fort!

–Det var förra året som vi inte fick gå där, nu är vi ju ett år äldre! Jag tänker gå asfaltvägen hem, hänger ni på?

Det var Johan eller Kingen som han kallades, som stånkande höll på att ta sig igenom albuskar och aspsly. Han hade en blodig reva på högerkinden där en gren vispat till honom.

–OK då, sa Bulgarien, vi är ju inga småbarn längre, och vi behöver ju inte berätta för Eva och pappa!

Eva var Kingens mamma, och hans mamma och pappa var skilda. Kingen bodde halva tiden hos mamma och halva hos pappa, men nu på sommaren var det mest mormors och morfars land som gällde. De andra barnen hade ingen mamma kvar i livet, hon var död sedan flera år. Mormor frågade ibland om de mindes sin mamma, om de tänkte på henne, men hon fick oftast undvikande svar, och drog slutsatsen att det var för smärtsamt för dem att tänka på och tala om.

Det första de såg när skogen gav vika för åkrar och ängar var den röda lagården, där flickan med fåren haft sina hästar. Inhägnaden hade rasat ned på flera ställen, och gräset växte högt och frodigt på lagårdsplanen. En stalldörr stod halvöppen, och en mager svartvit katt slank precis ut när barnen närmade sig. Den tittade sig skrämt omkring och försvann bakom ladan. Alla husen såg övergivna ut, det var uppenbart att ingen bodde här längre.

–Har hon inte tagit med sig sina katter? Hade hon katter förresten, jag kommer bara ihåg fårhunden, Janne Schaffer som hon kallade den, han som fick halsen avskuren. Kingen rös vid tanken.

–Jo, jag har hört att grannarna ett stycke från Talludden, Sadelbergs, ni vet, hade sett flera förvildade katter strax efter det att Vanja försvann, sa Bulgarien. De hade ställt ut mat till ett par av dom, men inte kunnat ta in dom eftersom deras barn är allergiska.

–Konstigt att lämna kvar djur så där, tyckte Kingen och Dala nickade instämmande. Räven kniper dom ju till slut om inte någon tar hand om dom. Det är grymt, katter är också människor, äh… djur, menar jag, la han till och såg lite generat på sina kusiner.

–Skit i katterna, jag är mera intresserad av vart Vanja tagit vägen! sa Dala och såg sig omkring.

–Hon har väl helt enkelt flyttat nån annanstans! Jag tycker vi går igen, det här är inget