My som i @my_story

By Åsa Bonelli

Efter en - även med vanedrickaren Mys mått mätt - ovanligt blöt Stureplanstillställning, vaknar den kända influencern upp i sin säng med tidernas baksmälla och otaliga minnesluckor. Och när My upptäcker att hennes föräldrar, hennes syster och bästa vännen Lukas alla sitter i hennes kök och väntar på henne, kan hon utläsa av deras anklagande stenansikten att det inte bara kommer att handla om den sedvanliga klagovisan om Mys vilda, oansvariga liv.

Mys farhågor besannas, det hon gjort kvällen innan är det som fått droppen att rinna över för hennes familj, och om hon inte går med på att skickas iväg till Italien på någon slags avvänjning, så klipper hennes familj banden med henne, för alltid.

På väg mot Toscana tar My allt med godan ro, övertygad om att hon lätt överlever ett par veckor på något schysst rehab, det kanske till och med kan bli ganska skönt att få slappna av. Men väl framme hos moderns väninna - som visar sig driva ett illaluktande högljutt hundstall ­- blir My brutalt varse att vistelsen inte kommer att bli någon dans på rosor.

Men det som först framstår som ett hopplöst och nedkopplat helvete på jorden, visar sig så sakteliga vara så mycket mer, och My tvingas för första gången titta efter vad som finns inne i henne själv. Och det hon närmast betraktat som ett tomt skal, tycks innehålla dolda skatter.

"My som i @my_story" är en varm och humoristisk berättelse om vikten av att ibland stanna upp och omvärdera sin livssituation.

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Jan 2, 2018
• ISBN: 9789175239897

Book preview

[e-mail]

ett

My kände hur insidan höll på att vändas ut och in och hur magsyran frätte sönder matstrupen, och hon var helt övertygad om att det aldrig skulle kunna gå att äta fast föda igen.

Hela badrummet tycktes rotera runt sin egen axel och trots att My stod på knä med huvudet hängande ner i toalettskålen, tappade hon balansen och for med ena axeln före ner i golvet som var klätt med ett exklusivt klinker.

Handen hamnade i något kladdigt när hon med möda hävde sig upp till sittande igen. Hon rynkade näsan av den sura lukten, drog ner en av de kritvita handdukarna från hållaren och lät tyget suga upp det kletiga. Kastade den åt sidan när ytterligare en kräkkonvulsion skälvde genom kroppen. Något obestämt fastnade i en hårslinga som föll ner över pannan när maginnehållet plaskade ner i toaletten.

Ofrivilliga tårar blandat med mascara randade kinderna och My drog in en spottloska som hon genast gjorde sig av med.

Det var oklart hur mycket som runnit ner i strupen denna kväll. Så många gratis drinkar – så svårt att säga nej. Hon hade ett grumligt minne av smällande korkar från ett okänt antal Moët Chandonflaskor och drinkar blandade med juice. Eller – vodka gick förresten alldeles utmärkt att dricka ren. Med is …

Ytterligare en kramp och en spya. Hur mycket fanns det i magen, egentligen?

Satans, jävla skit!

Mys röst studsade mellan väggarna. Den patetiska rösten som tillhörde någon som var fake och som inte var värd allt det som fanns runtomkring. Hon hatade allt. Hatade alla. Mest av allt sig själv.

Magsyran bubblade ikapp med ilskan. My slet åt sig toalettborstshållaren i porslin och hörde hur den splittrades mot väggen.

Fy fan, vad äcklig hon var!

Tröttheten tog över allt mer. Kunde det inte bara vara imorgon? Då skulle allt vara som vanligt igen. Snyggt, polerat och välpaketerat.

Kroppen förlorade styrka och gled ner mot golvet som var behagligt varmt av värmeslingorna. Håret klibbade fast över kinden och återigen stack en sur lukt henne i näsan. Hon gjorde en min av avsmak. Alltså lika vidrig på insidan som på utsidan.

Med en suck slöt hon ögonen och lade sig raklång på rygg. Så skönt att äntligen få glida bort i mörkret. Få slippa tänka. Slippa känna. Det var det enda hon välkomnade. Allt annat kunde dra åt helvete. För det var hon som hade makten. Makten att bestämma vilka av alla ass-licking-jävlar som betydde något. Hiss eller diss. Det var hon det.

Queen of fucking everything.

Vad i helvete är det du håller på med? Lucas röst skar som en giljotin genom luften. Avbröt tankarna och fick My att ofrivilligt krypa ihop. Vad gjorde han här? Hon blinkade mot dörröppningen. Gav upp när det var omöjligt att fokusera.

Snälla, ville hon säga. Jag orkar inte ikväll. Du ska vara på min sida. Alltid.

Hon slappnade av mot mörkret och lät sig dras ner.

två

Ögonen klibbade och munnen likaså. My behövde vatten. Hon kunde inte påminna sig att hon någonsin varit så törstig som nu. Med ett stön rullade hon över på sidan och slängde ena benet över sängkanten. Försökte sätta sig upp, men ångrade sig genast när bakfyllan vände sig i magen och började trycka på bak i svalget. Med ytterligare ett stön lade hon sig ner igen. Hon var nog inte ens nykter än.

Hon skulle aldrig mer dricka sprit. Från och med nu tänkte hon bara hålla sig till vin och öl. Och bubbel, såklart. Men alkohol var det sista hon ville ha just nu. Eller var det kanske just det hon behövde? En återställare, för att plana ut? Hon kröp ihop till fosterställning och slog armarna om benen. Nej, om så livet hängde på det skulle hon inte kunna få ner en endaste liten droppe. Men längtan efter vatten växte sig allt större och ett tryck över blåsan började göra sig påmind. Hon måste på toa. Om en stund. Karusellen bakom pannan måste bara sluta snurra först.

Vad hade hänt igår egentligen? Minnena var klara från det att hon anlänt till den påkostade festen för ett välkänt vodkamärke vid åtta och sedan partat rejält tre timmar framåt. Efter det var allt som ett enda stort, svart hål. Jo förresten, det hade varit någon incident med en avbruten klack som kunde ha varit hennes men likväl någon annans. Oviktigt, egentligen. Med en garderob där paren trängdes i rad efter rad, var ett par trasiga skor det sista My behövde bekymra sig för.

Solen strilade in genom den vita, florstunna linnegardinen. Reflekterade i dammkornen som bjudit upp till dans. Det verkade bli ytterligare en fin sommardag. Hon kanske skulle försöka att orka ta sig ner till Rålambshovsparken och bara däcka på en filt i solen?

Vad var det för dag idag? Lördag? Nej, det var ju måndag. Äh, lördag eller måndag. Det spelade ingen roll. Om man som hon inte var bunden till varken arbetsplats eller fasta tider, rullade veckodagarna bara på i ett enda töcken.

Hennes trevande över nattygsbordet hittade mobiltelefonen och hon tryckte på ikonen för Instagram. Skrev hashtagen #vodkapartysthlm och började scrolla bland de otaliga bilderna som laddats upp från gårdagens fest.

Och där var hon. My i en rockig pose med utsträckt tunga och uppsträckt pek- och lillfinger. Det kopparröda håret svettigt och halvöppna ögon med glansig blick. My, panna mot panna och tätt omslingrad med en okänd kille. My, med slutna ögonlock och ett glas i ena handen när hon pussade … Anastasia på kinden? Hur hade det gått till? Hon gillade ju inte ens Anastasia.

Nu gick det inte att ignorera längre, hon måste till toan innan hon sprängdes. Den här gången tog hon det betydligt mer varsamt när hon satte sig upp. Oändligt försiktigt tog hon sig upp på fötter och tvingades att för ett ögonblick stå helt stilla innan det kändes säkert att kunna röra sig utan att tappa balansen.

Varför var sovrumsdörren stängd? Hon brukade ju alltid sova med den öppen. Hon gläntade och stannade sedan upp. Fyra välbekanta röster hördes ifrån köket. Hörde hon verkligen rätt?

Doften av nybryggt kaffe hängde i luften och ljudet från slamrande porslin och bestick hördes tvärs över lägenheten.

På lätta fötter tog hon sig genom vardagsrummet och såg noga till att undvika de golvplankor som knarrade. Nej, hon hade inte haft fel. De var verkligen här. Allihop. I hennes kök.

Hon tog det fulla klivet fram i dörröppningen. Föste undan en hårslinga bakom örat och satte handen på ena höften.

"Vad gör ni här?"

Mamma, pappa, Mys syster Molly och Lucas tystnade tvärt.

Lucas drog ut en av köksstolarna. Sätt dig. Efter frukosten ska vi prata.

tre

My granskade människorna runt köksbordet. Letade efter tecken på att någon av dem inte längre skulle kunna hålla sig och med ett skratt utbrista:

Du skulle se din min! Här vill vi bara bjuda på frukost och så ser du ut som om vi ska anklaga dig för mord.

Men mammas bekymmersrynka mellan ögonen, pappas sammanbitna min och Mollys nedslagna blick sa något annat. Den ende som inte vek undan utan snarare tycktes utmana My att säga emot, var Lucas. Han som aldrig någonsin, under deras trettonåriga vänskap, tittat på henne med ett sådant allvar. Och My tyckte sig till och med kunna ana ett ogillande.

Vad är det som har hänt? My lade en hand på sin systers axel innan hon rundade bordet och slog sig ner. Registrerade den lätta ryckningen som när någon instinktivt är på väg att dra sig undan, men sedan väljer att inte såra. Är det någon som har dött, eller? Hennes sneda leende dog när Molly fortsatte att undvika alla försök till kontakt och istället lutade hakan mot ena handflatan och vände huvudet mot fönstret.

Mamma? En hård klump började bildas i magen. Pappa?

Lisbeth räckte över brödkorgen. Ät en smörgås först, så tar vi det sedan.

Men skämtar ni, eller? My puttade undan den vänliga handen. Den som tydligen tyckte det var livsnödvändigt att dotterns mage inte var tom. Det fattar ni väl att jag inte kan äta när ni ser ut som ni gör.

Det kanske inte är den främsta anledningen till varför du inte kan äta? Där var det igen. Allvaret hos Lucas som My aldrig sett.

Vad fan menar du med det?

Precis vad jag säger. Hur mycket drack du igår egentligen?

Vadå’rå?

Svara bara.

Men inte fan vet väl jag! My slet åt sig en servett och torkade upp skvätten med mjölk som hamnat utanför koppen.

Lucas lutade sig tillbaka och korsade armarna över bröstet. My stirrade på sina föräldrar. Varför sa de ingenting?

Bäste vännen fortsatte. Men du vet väl på ett ungefär? Var det två glas vin eller tio? Ett par öl? Eller kanske några shots? Han sniffade i luften. Du luktar ju fortfarande sprit.

My slog ut med händerna. "Men lägg av! Vad är det här? Någon jävla intervention, eller?"

Nu lyckades hon äntligen fånga Mollys uppmärksamhet. Lillasystern vred på huvudet och det som syntes i de isblå ögonen fick klumpen i Mys mage att bli större och tyngre. Mollys tårar blänkte till innan de svämmade över och lämnade våta spår efter sig på de släta kinderna innan de droppade ner på bordet. Pappa strök sin yngsta dotters rygg i långsamma smekningar.

My fortsatte att stirra. Varför gråter du, Molly?

Hon pressade samman handflatorna under bordet och svor inom sig för att rösten med ens förlorat sin självsäkerhet. Men var det något hon aldrig klarat av så var det att se den två år yngre systern ledsen. Det var därför som My alltid låtit henne få som hon velat under deras uppväxt. Det var bara tur att det inte gjort Molly till en odräglig snorunge, utan hon gav lika mycket som hon fick. Sa nästan aldrig nej utan var den som ställde upp för dem hon älskade. Det var att gå emot naturens lagar att tycka illa om Molly.

Med kaffekoppen mellan sina händer sköt My häftigt bak stolen och reste sig. Alltså, nu får ni ge er! Sedan när blev det intressant hur mycket jag dricker när jag är på fest?

Lucas drog upp mobilen ur byxfickan, drog och tryckte på skärmen. I en långsam rörelse lade han den på bordet så alla skulle kunna se.

Sedan det här.

fyra

Sms från Anastasia.

Varför har du Anastasias nummer? My kunde knappt fatta det. Den där pantade bruden som de båda öst skit över hur länge som helst.

Verkligen? Jag får det här skickat till mig och det enda du bryr dig om är att jag har hennes nummer. Lucas knackade hårt på skärmen med pekfingret. Titta på bilden, för fan!

Men det var ju just det hon inte kunde. För den väckte det som hon med all kraft och så länge försökt kväva. Men blicken hann ändå registrera motivet innan hon hann vända sig undan.

My, sittande på trottoaren med en sko utan klack. Hängande huvud och håret som en klistrig gardin för ansiktet. De särade benen som bjöd vem som helst att se att hon