Fångad i en barndom: om anorexi, matvägran och övergivande

By Inger Kier

Författaren berättar om ett barndomstrauma, då hon var 5 år. Hennes lillebror dog. Efter detta trauma utvecklar hon vissa strategier och mönster, hon inte varit medveten om men efter terapier för klienter, har hon blivit medveten om sina egna mönster.
Boken berättar öppet om hennes egna problem. Andra med liknande problem som matvägrare eller anorektiker kan känna igen sig i denna bok. I familjer, där barn dött, kan man erfara denna tomhet och mörker, som drabbar familjen. Hon skriver också om sin egen anorexi eller matvägran och orsaker till den. Om "avvisande hållning".
Även problemen med det hat, som finns bland unga kriminella försöker hon analysera. Hon har erfarenhet från förorterna, där hon varit skolpsykolog.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Sep 26, 2017
• ISBN: 9789177850991

Inger Kier

Inger Kier is a Certified Psychologist / Psychotherapist from Stockholm, Sweden.

Book preview

Tidigare böcker:

Kärlek över Atlanten, 2016

Match made in Heaven, 2016

Dedikation till min älskade Mamma

Jag var 5 år gammal, när min lillebror, 3 år gammal, plötsligt dör. Den sötaste lillebror man kan tänka sig med ljusa lockar och som jag kom ihåg, nära till skratt. Varför hände detta i min familj?

Detta var en hemsk upplevelse. Jag har fått berättat, att jag själv hade öroninflammation och låg till sängs. Vi hade många öroninflammationer i min familj. Det sas, att vi ärvt detta efter pappa, som hade som barn många öroninflammationer. Jag kom ihåg, att jag många gånger fick åka till Sjukstugan i min stad med förskräcklig öronvärk efter en hel natt. Läkaren stack då hål på trumhinnan och varet rann ut. Detta var en sådan underbar känsla, när det rann ut och värken upphörde. Kan inte nog beskriva det som Lugnet efter Stormen eller det Goda efter det Onda eller Paradiset efter Helvetet.

Min lillebror och våra kusiner var ute på en tjärn nära vårt hus och plötsligt brast isen och han föll i vattnet med benen. Mamma, jag vet ej, om hon var där eller om kusinerna ropade efter henne, fick upp honom ur vattnet det fortaste hon kunde. Han fick varma kläder efter detta och något varmt att dricka.

Senare på kvällen får han hög feber, över 41 gr. Mamma åker in med honom till sjukhuset. På den tiden får inga föräldrar stanna på sjukhus med barn utan hon lämnade min lillebror där. Måste ha varit fruktansvärt att lämna honom, så liten som han var.

Efter några timmar ringer de från sjukhuset och säger, att han är död. Han hade fått lunginflammation och kunde inte räddas. På den tiden fanns inte penicillin, som kunde ha räddat honom. Jag har också hört, att han drack vatten från blomvasen, för han var så törstig. Är det en efterkonstruktion eller är det sanningen? Varför var ingen där och gav honom vatten? Är det sanning, så är det hemskt, att det kunde gå till på detta sätt. Min pappa är i Köpenhamn och får meddelandet, att hans son dött och skyndar hem. Man kan ju förstå, vilket drama detta är för mina föräldrar. Pappa har berättat,