Magins Ledsagare Del III

By Anders Falestal

I uppföljaren till Magins Ledsagare del 1 och 2, slår Mörkret till. Sohren befinner sig utanför staden Ramahs portar. Murar och drakkvinnan Thonin förbereder sig för strid. Manda och Jahs tar sig till ohvistaden med Laneri och Nikal där de kämpar mot mörkret tillsammans med Zera och Hamis. Andy får hjälp från De Rastlösa att behärska astralen och förbereder sig för strid

• Language: Svenska
• Publisher: Anders Falestal
• Release date: Sep 10, 2012
• ISBN: 9789198033625

Anders Falestal

Hi everyone. I ́m a storytelling "young" man who finally got my act together to write the stories that I ́ve harboured for so long. I have already started on three different stories from epic fantasy to urban fantasy. My first story was The Pathfinder. I haven ́t finished it yet:) Besides being a nightowl and a father I ́m also a guitarteacher, teaching at a music college in sweden. I am a former student at MI (GIT) in L.A and I really like to shredd on my guitar for inspiration. I hope that you ́ll enjoy reading my books as much as I do writing them:)

Book preview

PROLOG

KAPITEL I Flykten från berget

KAPITEL II Rånad

KAPITEL III Sandbåten

KAPITEL IV En Siares vision

KAPITEL V Förödelsen av Ramah

KAPITEL VI Den Rastlösa

KAPITEL VII Ohvi

UTKAST FRÅN DEL TVÅ

PROLOG

Andy Soane, en av De förbjudna, har jagats av Representanter från Magikerorden. Under sin flykt har han funnit vänner och hjälp utav Representanten Hamis, alven Alain och syskonen Manda och Jahs.

De fyra Mörkermagikerna vill att Andy ska öppna porten till De Eviga dimensionen så att deras mästare, Sohrerna, återigen kan härska över De levande.

Under Andys och Hamis flykt från de övriga Representanterna, flyr de upp mot bergen där Andy blir fångad av den gamle Davos. I mötet med Davos så förlorar både Andy och Hamis sitt minne och Hamis flyr ensam nedför berget i tron att han är jagad. Hamis befriar Zera från Alains alvcirkel och hon erbjuder sin hjälp till att Hamis ska återfå sitt minne. De beger sig mot ohvistammen för att få hjälp tillsammans med Representanterna Marisse och Varto.

På andra sidan ohviöknen så har syskonen Manda och Jahs lämnat staden Bareh bakom sig efter att ha besegrat Mörkermagikern Alonse tillsammans med Laneri och Nikal från ohvistammen.

KAPITEL I

Flykten från berget

Jag kommer fortfarande ihåg. Jag har fortfarande kvar mitt minne. Jag måste fly!

Han sprang fram till celldörren och försökte öppna den men det var låst från utsidan. Han såg sig omkring i cellen för att se om det fanns någonting som han kunde använda som verktyg eller vapen men det fanns ingenting.

Han satte sig ned på stengolvet och försökte tänka ut en plan. Det enda han kom fram till var att försöka rymma så fort dörren öppnades. Han försökte komma ihåg vad syskonen hade berättat om skrinet. Det fick inte öppnas och han skulle göra allt han kunde för att skydda skrinet. Han satt och grubblade en stund när han plötsligt kom ihåg att syskonen berättat att han hade magi.

Magi! Jag är en av de Förbjudna! Vad var det som Jahs hade sagt om magin?

"De Förbjudnas största magi är tanken och sinnets vilja att förändra och påverka. Tro på dig själv och fly".

Jag har inget att förlora. Jag måste försöka med någonting.

Han gick försiktigt fram mot dörren och studerade den noggrant uppifrån och ned och sida till sida efter svagheter men dörren var perfekt. Inte en enda liten springa längsmed dörrens kanter var synlig

Hur ska jag göra?

Han pekade mot dörren och talade med en befallande röst.

Öppna dig! Släpp ut mig! Ramla omkull!

Hans röst blev starkare och starkare och han var säker på att någon kunde höra honom därute om de placerat ut en vakt.

Den växande känslan av frustration och desperation ökade behovet att bli fri och fly.

Släpp ut mig dörr! Jag befaller dig! Skrek han och slog med sina händer mot den massiva trädörren tills hans knogar var blodiga och såriga.

Till slut gav han upp och sjönk ihop på golvet och kände tårar rinna längs med hans kinder. Han satt där och stirrade på dörren med en känsla av raseri och hopplöshet. Han sträckte ut sina blodiga händer mot dörren.

Jag ska komma ut härifrån och du ska inte få hindra mig. Det ska bara vara en hög med träflisor när jag är klar med dig.

Han såg på sina händer och föreställde sig hur dörren låg sönderslagen i små bitar på golvet framför sig. Han kunde inte låta bli att glädjas av tanken. Han såg på dörren igen med tårfyllda ögon.

Jag vet hur du kommer se ut när jag är klar med dig.

Han gnuggade sig i ögonen för att se bättre men det blev ingen skillnad. Rummet såg konstigt ut och när han fokuserade blicken så kunde han nästan urskilja konturer som han inte sett tidigare. Han såg på dörren igen och såg ett mönster, det var som små självlysande trådar som hängde ihop. Varje liten tråd satt ihop med en annan. Han närmade sig försiktigt med ena handen.

Vad är det här för något? Kan jag röra vid trådarna?

Han satte sin hand mot ytan och tog tag i mönstret och drog till. Ett stort hål gapade mitt i mönstret och han ramlade ned baklänges av förvåning. Han blinkade några gånger men mönstret var borta. Allting såg ut som förut fast med en viktig skillnad. Dörren hade ett stort hål i mitten och Andy kunde enkelt krypa igenom och ta sig ut.

Han stack ut huvudet genom hålet och såg att han kunde gå åt både vänster och höger.

Är det här min magi? Hur gjorde jag?

När han var ute korridoren så träffades skrinet plötsligt av en grön ljusstråle från gången till höger. Han stannade tvärt och såg hur den gröna strålen blev starkare och starkare. Det kändes som att någon var på väg hit mot honom och skrinet. Han började springa i motsatt riktning och hoppades att han kunde ta sig härifrån den vägen.

* * * *

Davos följde ljuset från amuletten och hans nyfikenhet växte och växte allteftersom den ledde honom mot pojken Andy.

Ha! Har pojken alla svar? Har han allt som jag vill ha? Har han skrinet?

Davos svängde i korridoren och såg till sin förvåning att den gröna ljusstrålen passerade pojkens celldörr och fortsatte bort i korridoren.

Davos rynkade pannan medans han sprang och stannade tvärt framför pojkens celldörr. Han såg hålet och fortsatte springa.

Nervositeten steg men inte av rädsla för att pojken skulle smita iväg, för korridoren som han följde ledde ingenstans. Nervositeten kom från alla förväntningar han hade på skrinet och makten som skulle bli hans. De mäktiga Sohrerna skulle vara honom evigt tacksam när han öppnade porten. Evigt tacksamma. Han saktade ner på tempot och lyssnade spänt. Det fanns ingenstans för pojken att ta vägen.

När Davos svängde runt nästa hörn såg han Andy sitta ihopkrupen mot väggen i det bortre hörnet. Han lyfte varsamt armarna över sitt huvud med öppna handflator. Han kunde inte göra något åt det gröna ljuset men han hoppades att han kunde lugna pojken från att göra någonting drastiskt.

Davos tog några försiktiga kliv framåt tills Andy skrek till högt och nervöst;

Stanna! Kom inte närmare.

Davos studerade pojken ett kort ögonblick innan han började tala med en så len och vänlig röst som möjligt.

Andy, det är bara jag Davos. Din farbror. Visst kommer du ihåg mig? Du kanske har glömt alla de andra efter din olycka men mig måste du väl komma ihåg? Eller hur? Låt mig hjälpa dig.

Davos tog ytterligare ett försiktigt steg framåt när Andy reste sig upp och lyfte skrinet. Davos flämtade högt och stannade tvärt.

Andy! Gör ingenting dumt nu. Det där skrinet tillhör mig. Jag lovar att inte bli arg för att du stal det bara du lämnar tillbaka det till mig nu.

Davos log så gott han kunde och sträckte fram sina armar i en förlåtande gest.

Kom igen nu Andy. Ge farbror Davos skrinet och jag lovar att allt kommer att bli bra.

Jag kommer inte ge dig någonting gubbe! Jag vet att du är här för att stjäla skrinet. Den där amuletten är beviset. Jag vet inte vem du är men min farbror… det tror jag inte.

Davos blev röd i ansiktet och knöt sina händer hårt så att knogarna vitnade.

Andy jag förlåter dig för det som du nyss sade. Jag förstår nu att du inte kommer ihåg mig heller. Om vi bara kunde…

Aldrig! avbröt Andy. Du ska visa mig vägen ut härifrån nu… annars kommer jag att öppna skrinet själv och trampa sönder innehållet så att ingen kan använda sig av den.

Davos samlade sig snabbt.

Vägen ut? Du vill gå ut? Men varför sa du inte det med än gång. Du är fri att gå och komma som du vill här Andy det vet du ju… eller visste. Följ efter mig bara. Vi kan gå förbi mathallen om du är hungrig. De finns alltid någonting gott att hämta därifrån.

Davos vände om och gick med stadiga steg tillbaka i korridoren. Han stannade efter en stund och kastade flyktigt ett öga på Andy.

Men kom då Andy! Du ville ju ut härifrån.

Andy såg hur den gamle gubben försvann bakom ett hörn och började försiktigt följa efter.

Om han tror att jag är så enkel att lura så känner han mig inte alls. Om jag var fri att gå som jag ville… Varför var jag då inlåst i en cell? Så fort jag ser en utgång ut härifrån så sticker jag.

Han kom fram till hörnet som gubben försvunnit bakom och stannade tvärt. Två främmande män stod en bit fram i gången och hindrade gubben från att komma förbi. Andy hade inte klivit ut i gången helt och smög försiktigt tillbaka och lyssnade spänt på vad som sades.

Du får ursäkta oss så mycket herre Davos men vi har en plikt gentemot Orden och om vi anser att vi behöver undersöka någonting som vi anser behöver undersökas… så har du ingen rätt att hindra oss.

Magiker Jun, du glömmer din plats. Det här är en fristad och i den här fristaden är det mitt ord som är lag. Om jag säger att ni inte har tillåtelse att vistas i den här korridoren så är det bara att gå eller pröva er tur.

Pröva vår tur? Skrek Samos ilsket.

Du har en fristad för att vi låter dig ha en fristad. Om vi vill undersöka om pojken kan befinna sig i den här delen av din borg så tycker jag bara synd om dig om du skulle försöka stoppa oss. Jun lade en hand på sin kamrats axel och fångade Davos blick med sina ögon.

Vi ser ogärna att det här ska leda till onödiga åtgärder som att kalla in fler från Orden hit. Om du inte låter oss passera så tolkar jag det som att du har något att dölja och då kommer vi att agera utifrån det, sa Jun sakligt.

Davos såg hur Luftelementaren stirrade på hans amulett.

"Om det är amuletten som oroar er Luftelementar så kan ni få den. Jag behöver den inte men ni