Stella & Sebastian

By Jenny Leeb

En bok om krånglig kärlek, att lita på magkänslan och att våga göra förändringar. Stella och Sebastian har varit tillsammans hur länge som helst och kan varandra utan och innan. Men när det börjar pratas om sådant som giftermål och husköp börjar Sebastian dra sig tillbaka, samtidigt som Stella råkar vara otrogen med en artist på sitt jobb ...Plötsligt har de gjort slut och lever båda singelliv i Stockholms innerstad, och trots allt som har hänt är de fortfarande bästa vänner. Men när Sebastian blir huvudstupa förälskad i Anna och redo att gå in i en ny seriös relation vänds allt upp och ner. Trots att de numera bara är vänner reagerar Stella på ett sätt som varken hon eller Sebastian hade förväntat sig.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Nov 22, 2022
• ISBN: 9788728270080

Book preview

Jenny Leeb

Stella & Sebastian

SAGA Egmont

Stella & Sebastian

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright © 2007, 2022 Jenny Leeb och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728270080

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

S tella fnittrade för sig själv när hon kryssade mellan Teatergrillens bord på väg bort mot trappan som ledde upp till toaletten. Sebastian var något av en expert på att prata med människor, han var ett socialt fenomen vilket ibland kunde göra henne lite irriterad när hon inte var i form själv, men en kväll som denna var det helt underbart. Han hade inlett en skämtsam diskussion med paret som satt vid bordet bredvid om huruvida det gick att gå ut och ha lika kul med sin respektive som med polare. Tjejen och killen var trevliga och glada men hade inte varit ett par särskilt länge och när Sebastian och Stella ogenerat körde sin tuffa men kärleksfulla jargong med varandra såg de lite oroliga ut. Som om de var rädda att de bevittnade inledningen till ett jättebråk trots att Stella och Sebastian bara skämtade. Det var det som var så lustigt, ju mer bekymrade paret såg ut, desto råare blev jargongen och skämten. Stella bättrade på sminket uppe på damtoaletten. Att Sebastian var så social gjorde att Stella ibland ofrivilligt hamnade lite i skymundan och det var det som kunde störa henne. Och hon kunde inte gärna skylla på Sebastian, det var hennes eget fel att hon inte tog plats och hävdade sig. Men den här kvällen var hon på strålande humör och de hade haft jättekul under hela middagen. Det var bara de två men det spelade ingen roll, de hade nästan alltid roligt när de gick ut tillsammans.

Gick det bra? frågade Sebastian när hon slängde sig ner i soffan bredvid honom.

Ja tack, det gick verkligen jättebra att kissa, svarade Stella och himlade ironiskt med ögonen.

Lelle ringde, han kommer förbi.

Var inte han på dejt i kväll?

Jo! Han kommer hit med tjejen. De har varit och ätit middag, sa Sebastian.

Aha, vad kul! Har du träffat henne?

Nej men han verkar gilla henne. Kom hit! Sebastian tog tag i hennes hand och drog henne till sig och kysste henne. Stella blev nästan vimmelkantig, trots att de hade varit ett par i över sex år kunde hon fortfarande bli otroligt attraherad av Sebastian.

Och hur gamla är ni två egentligen? Sitter ni här och hånglar mitt bland alla middagsgäster? Stella vände sig om och fick syn på Lelle och en ljushårig tjej i tajta jeans och grönmönstrad topp. Hon reste sig ur soffan och hälsade glatt på Lelle med en stor kram innan hon vred sig mot tjejen med utsträckt hand.

Stella, presenterade hon sig med ett leende.

Hej! Linda, svarade tjejen och vände sig mot Sebastian för att hälsa på honom också innan både Lelle och hon slog sig ner vid deras bord. Sebastian vinkade till sig en servitör och beställde generöst in en flaska champagne.

Vi måste ju skåla för er två! förklarade han enkelt.

Berätta! Vad har ni gjort i kväll? frågade Stella. Lelle hade haft en mängd olika flickvänner de senaste åren och oftast brukade Stella inte lägga ner någon energi på att lära känna dem, det tog alltid slut ganska snart så det kändes lönlöst. Men Linda såg trevlig ut och det var en sådan mysig kväll.

Vi har ätit middag på Annakhan, sa Linda.

Åh, gud vad gott! Sebastian, varför kan vi aldrig käka indiskt?

Jag gillar inte det, svarade Sebastian med en skeptisk grimas.

Och hur vet du det när du aldrig ens vågar pröva? kontrade Stella.

Jag har ätit indiskt. Flera gånger, hävdade Sebastian buttert.

Gud vad du ljuger. Stella skrattade. Sebastian var hopplös när det gällde mat. Han vägrade gå någonstans där de inte hade en klassisk meny med mycket husmanskost och kött.

"Jag har det! På luncherna."

Han är hopplös. Stella viftade med handen åt Sebastians håll och skakade menande på huvudet åt Linda.

Det var i alla fall jättegott, skrattade Linda och fick en puss på kinden av Lelle. Han såg kär ut, men det gjorde han å andra sidan för det mesta i början och så vitt Stella förstod hade Linda och han precis börjat ses.

Champagnen kom in i en hink med tillhörande vit linneservett över kanten och alla skålade glatt. Sebastian tog Stellas hand under bordet och de log mot varandra i samförstånd. Han visste alltid precis vad hon tänkte och Stella förstod att även Sebastian gillade Linda och hoppades på att det skulle fungera den här gången.

Vill ni ha ett glas? Sebastian lutade sig mot bordet bredvid och fick två förvånade ögonpar riktade mot sig.

Nej tack, det är bra. Vi är precis på väg, svarade killen som de tidigare hade pratat med. Tjejen log artigt men inte utan att se lite misstänksam ut.

Låt dem vara nu, viskade Stella och skrattade varpå Sebastian ryckte på axlarna och utbringade ännu en skål.

Skål för Linda tycker jag, det var verkligen jättekul att träffa dig. Lelle har pratat så mycket om dig! Lelle flinade lite generat men Linda såg bara lycklig ut.

De här två har varit tillsammans i evigheter och de är lika sjuka i huvudet båda två så bry dig inte om vad de säger, sa Lelle syrligt.

Vi är inte sjuka i huvudet! försvarade sig Stella och log med spelad förnärmad min.

Jo, lite. Särskilt när ni är tillsammans, fortsatte Lelle.

Hörru, ska jag börja berätta alla historier jag har om dig kanske? hotade Sebastian.

Det ska du inte göra!

Säg att vi inte är sjuka i huvudet, uppmanade Sebastian roat.

Nej, nej, ni är inte det. Ni är bara … lite speciella, slätade Lelle över.

Ja! Det är bra att vi är speciella, eller hur Sebastian? sa Stella belåtet.

Ja, det är jättebra. Vi är mycket speciella. Får jag en puss? Sebastian pekade leende på sin kind och Stella gjorde honom till viljes och gav honom en puss som lämnade kladdiga märken av läppglans efter sig.

Två timmar senare satt Stella ensam kvar vid bordet och väntade på att Sebastian skulle återvända från toaletten. Lelle och Linda hade gått hem och det var dags för Stella och Sebastian att göra detsamma, annars skulle servitörerna bli galna. Det var nästan tomt i lokalen, som vanligt hade de blivit kvar alldeles för länge. Stella blinkade trött, de som bara skulle gå ut och äta en lugn middag. Så hade det inte riktigt blivit. På håll såg hon plötsligt Sebastian stå en bit bort och skratta åt något han själv eller hovmästaren hade sagt. Hon log och fylldes av värme, det var så de kom undan varenda gång när de var jobbiga och dröjde kvar långt efter stängningsdags. Sebastians charm gjorde att ingen någonsin blev irriterad på riktigt, åtminstone inte så att det inte gick över så fort han började prata med personen i fråga. Stella var inte ett dugg avundsjuk på Lelle och Lindas nya förhållande. Visst, de verkade nykära och lyckliga men gud så jobbigt med den där första perioden innan man visste var man hade varandra.

Fyra år senare

HANDLINGSPLAN 1: 20 JULI 2006

Jobb:

Sluta ha sex med Petter.

Smöra för inflytelserika personer, att vara ögontjänare lönar sig.

Sex/Kärlek:

Igen, sluta ha sex med Petter. Jäkligt onödigt, kan bli komplicerat.

Hitta en ny kille. En kille som varken jag eller någon i min omgivning har en relation till

Hälsa:

Röka mindre, fortfarande endast tillåtet i samband med alkohol Snus = helt ok, i obegränsade mängder.

Dricka mindre. Får även positiva biverkningar för rökningen.

Beställa tid hos gynekologen för cellprov samt kolla könssjukdomar utifall det skulle vara så att Petter inte är helt ärlig när han påstår att jag är den enda han ligger med.

Övrigt:

Sätta av 1 000 kr i månaden på sparkonto.

Aldrig mer ljuga för banken angående renovering av lägenheten för att få utökat bolån. (Om det inte är en nödsituation!)

Bli onödigt rik (på sikt).

M usiken dunkade så högt att ögonen ofrivilligt blinkade i takt, Stella funderade på om det verkligen alltid hade varit sådan hög volym eller om hon helt enkelt hade blivit äldre och fått känsligare trumhinnor? Emma och Lea hade inte synts till på över en halvtimme och om hon inte hittade dem snart tänkte hon åka hem. Stella vinglade till och spillde ut halva drinken på golvet. Hon torkade uppgivet bort den klibbiga vätskan på händerna genom att gnida sig mot de jeansklädda smala låren. Vad fan, suckade hon för sig själv och blängde på killen som hade hoppat rakt på henne i sina misslyckade försök till dans. Var hon alldeles osynlig eller vad var det frågan om? Stella fortsatte att kämpa sig igenom det överbefolkade dansgolvet för att ta sig bort till baren på andra sidan. Väl framme vid bardisken blev hon omedelbart extremt röksugen. I sådana här situationer borde det vara tillåtet att göra undantag från rökförbudet, när man var ensam (= utsatt) och irriterad.

För inte alls särskilt länge sedan, (ett eller kanske två år sedan, tiden gick så fort … max tre år i alla fall) hade hon alltid träffat en massa människor hon kände när hon var ute på krogen och det gjorde hon visserligen fortfarande då och då men det var inte lika självklart längre. På, vad som kändes som, väldigt kort tid hade många bekanta liksom försvunnit och ersatts av en outsinlig radda nykomlingar som med tjugoåringars arroganta och skeva självuppfattning trodde att de var något. Nu var det värre än vanligt eftersom det fortfarande var augusti och alla vettiga människor höll sig långt borta från Stockholms innerstad. Det gick inte att gå ut i Stockholm på sommaren, det var bara turister överallt. Alla som inte kom in under resten av året tog chansen och fullkomligt invaderade alla ställen, inklusive Spy Bar. Hon borde förstås inte ha gått ut men det var lätt att vara efterklok.

Hon såg honom på håll, han gick med säkra steg över dansgolvet rakt mot baren där hon stod. Han var ovanligt lång, det var nog därför hon såg honom, mörk och rätt snygg. Hur gjorde man? Hur gjorde Filippa när hon raggade upp främmande killar? Och hur gjorde Magda när hon var singel och träffade nya killar hela tiden? Det verkade så enkelt men hur började man överhuvudtaget prata med någon man inte känner? Stella tänkte oftast inte på killar när hon var ute, hon fattade inte grejen. Hon orkade inte anstränga sig och blev nästan alltid uppslukad i någon diskussion med sina vänner. En usel singel. Magda hävdade att Stella hade fel fokus och Filippa menade att hon helt enkelt inte var öppen för förslag. Men hon var det, helt vidöppen för förslag. Verkligen. Och nu skulle det ske. Vad var det annars för poäng med att vara singel? Hon hade bestämt att hon skulle göra ett seriöst försök med att träffa en ny kille, om så bara för att få hångla lite.

Stella lutade sig över bardisken och beställde snabbt en ny drink trots att hon egentligen inte var sugen, hon kunde knappast bara stå där helt ensam utan att ha något att göra. Den långe sneglade åt hennes håll och tog plats vid sidan om henne och beställde en öl. Stella mötte hans diskreta ögonkast och log stressat mot främlingen.

Hej, sa hon och vred huvudet uppåt. Tur att hon bar högklackade skor, annars hade hon med sina 160 centimeter inte ens nått honom till bröstet.

Hej!, svarade han glatt och vände sig mot henne.

Har du kul?, frågade hon tillgjort och försökte föreställa sig honom naken, i hennes säng. Ett tips från Filippa, det syns liksom i dina ögon utan att du behöver säga ett ord. Herregud. Stella kände att hon blev varm om kinderna och hoppades att det inte syntes att hon rodnade. Vad höll hon på med? Det här var inte hon, inte alls.

Sådär, du? Han besvarade hennes leende.

Jo då. Stella ansträngde sig för att hålla fast blicken vid hans ansikte istället för att vika undan. Skulle hon verkligen göra det här? Tänk om han kände någon som hon kände? Eller, ännu värre förstås, tänk om han var värsta galningen? Som vanligt tänkte hon alldeles för mycket och en mängd scenarier utspelades i hennes huvud inom loppet av några sekunder innan hon beslöt sig för att kasta alla invändningar åt sidan. Efter tio minuters kallprat gick de ut och tog en taxi nere på Birger Jarlsgatan. Han bodde nämligen också på Söder så de kunde göra sällskap. Det var Stellas förslag, längre än så tänkte hon inte sträcka sig. Det var väl ändå en ganska uppenbar invit? Han fick göra resten, om han nu var intresserad.

D unk … dunk … dunk … det bankade i huvudet. De måste ha spelat ashög musik i går, nu hade hon till slut fått tinnitus i alla fall. Inte särskilt konstigt med tanke på alla spelningar och klubbar hon hade gått på i alla år. Det var snarare konstigt att hon inte hade fått det tidigare. Många hade öronproppar på sig under konserter men det såg bara så himla löjligt ut. Hela poängen med att gå är ju att lyssna på musiken och det gick inte att komma ifrån att hon var fåfäng. Dunk… dunk… Stella satte sig plötsligt upp i sängen med ett ryck och tittade vettskrämt omkring sig. Det bankade på dörren, inte i hennes huvud. Vad var klockan? Hon sträckte ut halsen som en sköldpadda och fick syn på den mörka kalufsen som tittade fram under täcket på andra sidan av sängen. Killen från i går. Hon svalde hårt och kunde inte ens komma på vad han hette.

Knackningarna på dörren var envisa och bestämda. Hon sneglade stressat på killen vid hennes sida som nu hade börjat röra på sig och kravlade snabbt ut ur t-shirten hon sovit i. På darrande alkoholförgiftade ben tassade hon kvickt ut till hallen och hejdade sig besvärat framför den stora spegeln. Hur kom det sig att vissa människor vaknade efter en natt av fylla och såg ut precis som vanligt? Hon själv såg ut som ett jäkla ras. Ögonen var svullna och nerkladdade av gammalt smink som hon uppenbarligen inte hade brytt sig om att ta bort innan hon gick och lade sig. Kroppen var mager som alltid och faktiskt inte lika blek som den annars brukade vara. Hon hade fått lite färg under semestern, hon kanske inte var brun men inte heller kritvit. Brösten pekade knappt märkbart neråt, det var något nytt. Stella sträckte upp armarna mot taket och lyfte därmed upp även brösten, det var så de hade sett ut när hon var tjugofem konstaterade hon bistert. Knack, knack, knack.

Jaa, jag kommer! Hon drog snabbt händerna genom det rufsiga håret och la armarna över brösten innan hon låste upp och öppnade dörren på glänt för att få tyst på oljudet. En beige stabbig liten hundkropp kastade sig in och hoppade exalterat upp längs hennes nakna ben för att hälsa.

Hej Sid, hej hej. Gud vad tidigt du kommer. Det sista var riktat mot Sebastian, inte Sid. Hon pustade andfått och kisade mot Sebastians leende nuna genom dörrspringan medan hon frenetiskt gnuggade sig under ögonen med ena handens baksida för att avlägsna de gamla sminkresterna. Tanken på att det skulle kunna ha varit någon annan som kom på besök slog henne aldrig.

God morgon! Låg du och sov? hälsade Sebastian käckt när Sid sprang vidare in i lägenheten.

Vad tror du? Vad är klockan egentligen? mumlade Stella och ångrade att hon hade tagit av sig t-shirten. Det hade verkat som en bra plan, om hon bara hade trosor på sig kunde hon inte öppna dörren helt och då skulle inte Sebastian kunna komma in. Därmed skulle han inte se den där killen som låg i hennes säng, han som hon inte kom ihåg namnet på. Nu insåg hon dock att nakenheten bara gjorde det ännu mer tydligt att hon hade besök. Hon sov ju för sjutton aldrig naken.

Den är halv elva. Tänkte kolla om du skulle hänga med ut och käka frukost någonstans? svarade Sebastian som om det var helt naturligt att utan förvarning komma och banka på dörren tidigt en söndagsmorgon.

Halv elva? Stella skakade trött på huvudet och blängde anklagande på Sebastian.

Hur ser du ut egentligen? Du är alldeles svullen i ansiktet. Vad gjorde du i går? flinade Sebastian.

Jag var ute, svarade hon kort och fortsatte, och nu får du faktiskt gå. Jag måste sova. Hon drog i dörrhandtaget för att få igen dörren men Sebastian höll emot.

Men hörru, skrattade han.

Tack för hjälpen med Sid. Och släpp dörren, fnyste hon förargat och tryckte med all kraft hon kunde uppbåda sin nakna kropp mot dörren. Sebastian skrattade fortfarande men släppte med ens på motståndet så att dörren stängdes med en smäll.

Stella nästan sprang in till sovrummet igen och drog täcket över huvudet. Och där kom den igen, knackningen. Vad fan … kunde han inte bara gå och låta henne vara i fred?

Vad är det? ropade hon högt utan att längre bry sig om ifall hon väckte nattgästen.

Jag hade med mig några cd-skivor som är dina också, vill du ha dem? svarade Sebastian utifrån trapphuset och hördes alldeles utmärkt genom den tunna lägenhetsväggen. Inte undra på att grannarna tittade så konstigt på henne när hon ofrivilligt krockade med någon i trapphuset eller i tvättstugan.

Släng dem i brevlådan! hojtade Stella tillbaka.

De går inte in!

Stella drog uppgivet undan täcket och plockade långsamt upp t-shirten där den låg slängd på golvet. Hon tittade förstulet på killen i sängen och förkastade omgående tanken på att gömma honom under täcket. Han var ovanligt stor … och lång. Det skulle definitivt synas att det låg någon där. Sid gjorde sitt bästa för att väcka den obekanta nattgästen genom att gå med sina små tassar fram och tillbaka över täcket men hittills hade han inte fått någon reaktion. Hon tog på sig t-shirten och traskade med halvslutna ögon ut till hallen igen.

Får jag dem då! Stella tittade trött på Sebastian genom den nu helt öppna dörren.

Här, Sebastian räckte fram tre cd-skivor och log. När hon tänkte efter hade han flinat hela tiden.

Kan jag inte få komma in? undrade han.

Nej, det kan du inte, konstaterade Stella buttert.

Jag behöver bara låna toaletten, förklarade Sebastian.

Jaha, men det får du inte.

Varför inte det? frågade Sebastian enträget. Stella suckade och gav upp, det var ingen idé.

För att … jag har någon här, erkände hon resignerat men glodde ändå utmanande på honom.

Jaha, men vadå, jag kan väl få låna toaletten ändå? skrattade Sebastian. Han visste mycket väl att han var tvungen att passera genom sovrummet för att komma till badrummet. Det tyckte han var jäkligt lustigt förstås.

Måste du? frågade Stella med bedjande röst.

Ja!

Okej, Stella slog ut med händerna i en uppgiven gest, Men då får du lova att vara snäll. Det var väl inte hela världen. Egentligen fattade hon inte varför hon brydde sig, Sebastian hade ingenting med hennes sexliv att göra. Hon levde sitt liv och det gjorde han också. Och sexliv förresten, hon hade inte ens haft sex den här natten. De hade kommit hem till lägenheten och omedelbart däckat. Totalt misslyckat. Sebastian verkade vara av uppfattningen att hon alltid hade en mängd killar på gång och det fick han gärna tro. Han var ingen duvunge precis. I själva verket hade hon fortfarande bara legat med en ynka kille sedan det tog slut för ungefär ett och ett halvt år sedan. Det skulle kanske bli lite pinsamt för killen i sovrummet om Sebastian klampade in men hon var för trött för att orka bry sig om det.

Nej men du, vi skiter i det. Jag behöver inte gå på toaletten.

Är det säkert? undrade Stella förvirrat och kände sig alldeles yr i huvudet.

Helt säkert, gå och lägg dig och sov du. Vi hörs lite senare! Sebastian log och rufsade om henne i håret innan han vände på klacken och joggade ner för trappan.

Stella återvände för andra gången till sovrummet och la sig utmattad i sängen.

Vad är det som händer? undrade den nyvakna nattgästen. Han skrattade hest åt Sid som stod ovanpå hans mage och blängde reserverat samtidigt som han motsägelsefullt viftade på hela bakdelen för att visa sin goda vilja.

Det är ingenting, det var bara mitt ex som kom förbi. Och det där är Sid, min hund, förklarade Stella snabbt.

Sov du. Sid, gå ner från sängen! Hon klappade killen lätt på huvudet och kände sig med ens som en morsa och inte alls som den sexgudinna hon hade försökt intala sig att hon var i baren några timmar tidigare. Sid såg förnärmat på henne och tassade ner till fotändan av sängen där han gjorde sig så liten som möjligt genom att rulla ihop sig till en boll. Stella log. Det fick duga.

Ditt ex? undrade han och såg med ens stressad ut.

Svante kanske? Gud så pinsamt, hon var för gammal för sådant här.

Ja, men alltså, det var länge sedan. Vi är bara kompisar, det är lugnt, försäkrade Stella.

Vad ville han då?

Eller Anders? Han var inte klassiskt snygg men såg bra ut på ett trevligt och charmigt sätt, som nu när det liksom glittrade till i ögonen på honom och Stella hade svårt att avgöra om han retades eller om han förhörde henne.

Eh, han skulle lämna Sid bara. Och några skivor. Som han visserligen hade haft i över ett år, fortsatte hon tyst tankebanan och suckade samtidigt som hon demonstrativt vände ryggen mot nattgästen och somnade om.

U te på Bondegatan stängdes den tunga porten långsamt bakom Sebastian och han tittade tillbaka upp mot Stellas fönster. Persiennerna var nerdragna och han kunde inte se något trots att ett av fönstren stod öppet. Hon hade väl gått och lagt sig igen. Krupit ner i den varma sängen med en annan kille. Lagt sina smala armar runt honom och tryckt sin nakna kropp mot hans förhoppningsvis håriga rygg. Sebastian ruskade på huvudet för att bli kvitt de obehagliga bilderna som ofrånkomligen dök upp i hans inre, Stella upphetsad, Stellas händer på någon annan, Stellas kropp som mjukt och följsamt hittade rytmen. Han hoppade in i Porschen som stod dubbelparkerad utanför Stellas hus och startade motorn varpå Håkan Hellströms röst omedelbart hördes ur högtalarna. Passagerarsätet var bestrött med små beiga hundhår, ett litet minne från Sid. Han borstade snabbt ner håren på golvet innan han gjorde en snäv u-sväng och tog till höger nere på Renstiernas gata för att åka tillbaka mot Östermalm.

Magen knorrade och påminde honom om att han ännu inte hade ätit frukost och han klev ur bilen uppe på Östermalmstorg i stället för att köra ända hem. Det var nästan alldeles tomt, det var fortfarande tidigt för att vara söndag. Inte ens torghandlarna var på plats med sina grönsaker och blommor, men de kanske inte brukade vara här på söndagar. Sebastian hade ingen aning, han hade aldrig handlat något på torget trots att han bodde knappt fem minuter därifrån. Grönsaker tyckte han inte om och vad skulle han med blommor till? Ett leende letade sig fram när han såg Stellas besvärade min framför sig. Han hade tittat in genom brevinkastet när det tog henne så lång tid att komma och öppna och redan då hade han sett de enorma gymnastikskorna i hallen. Båtar, fiollådor, simfötter. De var förmodligen de största skor han någonsin hade sett vilket var ganska irriterande, stora skor … stor kuk. Äckligt. Stellas uppspärrade svullna ögon när han frågade om han kunde få låna toaletten, obetalbart! Även om hon fortfarande hade varit full hade han inte trott att hon skulle gå på hans banala fint om att cd-skivorna inte gick in genom brevinkastet. Men det hade hon gjort, Sebastian flinade för sig själv och sparkade till en sten på trottoaren. Den studsade iväg och landade några meter framför honom, som om den sa Gör det igen! Matchen var i gång och Sebastian förvandlades till Andreas Andersson. Han dribblade löjligt lätt bort motståndarnas försvar på ett sätt som åstadkom ett hysteriskt jubel bland alla lojala gnagare på läktaren på Råsunda. Några meter framför strafflinjen fintade han målisen med en kvick sidorörelse och satte bollen rakt i krysset. Andreas Andersson alias Sebastian Silverskiöld sprang längs planen och höjde händerna i en lycklig segergest mot supportrarna på norra läktaren. AIK, AIK, AIK! Stenen åstadkom ett plingande ljud då den träffade en röd Mazda som stod parkerad utanför Östermalmshallen. Sebastian tittade oskyldigt och lite irriterat åt ett annat håll, som om han såg sig om efter den idiot som sparkade stenar på bilar. Ingen verkade ha reagerat så han la snabbt ner föreställningen och släntrade fram till bankomaten utanför Åhléns.

Han hade med flit