Prästens lilla kråka och andra noveller: -
()
About this ebook
Related to Prästens lilla kråka och andra noveller
Related ebooks
Kejsarn av Portugallien Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsDirektören Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsHalen Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsAtt drömma Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsDockan Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsMartyren Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsDen vita delfinen Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsPerfekt död Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsSekten Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsEtt halvlyckat självmord Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsGe mig en människa Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsOch lövet från den gamla eken svarade ...: Noveller, berättelser och en och annan dikt Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsStaketet: SilverCloud Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsErsättaren Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsEn gång i livet Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsSvekets gåva Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsFöraktad blir fursten Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsCarrara Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsSandänglar Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsKritikern Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsSkogsblod Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsBomullsfåren i makaronifälten Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsEtt svårt fall Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsÖn Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsVid avgrundens rand Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsFörnekelsen Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsEtt slag i ansiktet: - Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsTack och förlåt Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsI döden är vi lika Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsFara med lögn Rating: 0 out of 5 stars0 ratings
Reviews for Prästens lilla kråka och andra noveller
0 ratings0 reviews
Book preview
Prästens lilla kråka och andra noveller - Kaisa Johansson
Kaisa Johansson
Prästens lilla kråka och andra noveller
SAGA Egmont
Prästens lilla kråka och andra noveller
Omslagsfoto: Shutterstock
Copyright © 2020 Kaisa Johansson och SAGA Egmont
Alla rättigheter förbehålles.
ISBN: 9788726754353
1. e-boksutgåva
Format: EPUB 2.0
Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med SAGA Egmont samt med författaren.
Beslutet
Ovädret hade kommit plötsligt, mörka moln hade rullat in över land som en väldig våg från havet. Himlen blev snabbt jämntjock och vinden började vina runt öronen. Petter körde ner händerna i jackfickorna och försökte skydda sina öron med rockens höga krage där han promenerade med långa kliv längs Prins Bertils stig. Han befarade att alla hans kläder skulle gå att vrida ur när han väl tagit sig hem igen. Hans axlar satt uppe vid öronen och regnet som rann in i nacken, mellan mössan och rocken var isande kallt.
Vädret hade överraskat honom, hade han vetat hur det skulle bli hade han faktiskt inte kommit på tanken att ge sig ut över huvud taget. Solen hade lyst med sin frånvaro när han rullat upp sin rullgardin i morse men det hade varit uppehåll när han rusat iväg för några timmar sedan. Senaste tiden hade han fastnat inomhus med tv-serierna som sitt enda sällskap. De tog aldrig slut, som ett pärlband dök det upp en ny varje gång en säsong var avklarad. Bara en till.
Det hade blivit ett gift, en avkoppling, ett sätt att leva. Men bara när han var ensam.
Imorgon var det dags att jobba igen, helgen hade gått så rasande fort, lika fort som alla andra helger. Under sin långpromenad gick han och grunnade på beslutet som låg framför honom, beslutet som jagat honom ett tag. Det var inte helt enkelt och det kändes lite för privat för att han skulle vilja dryfta det med någon vän. Han visste vilka råd han inte ville höra, det var alltid lätt för andra att stå bredvid och komma med kloka tillrop. För honom själv handlade det om liv och död, även om det kanske var att ta i. Men att veta vad man har är milsvitt ifrån att veta vad man får. Petter oroade sig ärligt talat för att vännerna skulle tycka att han var konstig. De hade alla sitt på det torra, själv hoppade han hit och dit mellan vattenpölarna för att försöka hålla fötterna torra både bildligt och symboliskt. Troligtvis gjorde det varken från eller till för hans fina italienska skor av skinn.
Han var plötsligt omringad av daggmaskar som såg ut att kämpa för sina liv och en rysning for genom hans kropp. De gjorde honom skräckslagen, paralyserad av äckel. Han fick tvinga sig att inte titta på de små krälande varelserna. Deras slingrande genomskinliga kroppar var mer än han kunde uthärda.
När han lyfte blicken fick han istället syn på det lilla fiket vid havet.
Det lyste hoppfullt i fönstren långt där borta vid sanddynerna så han tog ett språng framåt på stigen och lämnade maskmötet bakom sig. Han beslutade sig omedelbart för att gå inom strandcaféet och värma sig med en kopp kaffe och på så sätt komma undan det värsta ovädret.
Ytterdörren plingade till när den gick igen bakom honom och genast stack en ung tjej fram huvudet bakom kassadisken.
Vad får det lov att vara?
Hennes ansikte sprack upp i ett brett leende och hennes mörka ögon lyste till.
Äntligen en kund! Det här vädret skapar minsann inga folkstormar
, sa hon och såg ut som en ivrig hund som längtade efter att få hälsa på sin husse eller matte. Han tänkte inte klappa henne.
Jag ska bara hänga av mig först, jag får nog fundera lite på vad jag vill ha.
Ingen fara, ta din tid. Det har vi gott om idag. Säg till när du är redo, så passar jag på att fixa en grej i köket så länge
, sa hon och försvann ut genom en svängdörr.
Petter tog några steg in i lokalen och konstaterade att han var den enda gästen, det fanns alldeles för många bord att välja på och han började flacka nervöst med blicken. Han stod kvar ett ögonblick och såg sig omkring. Vägde för och emot. Satte han sig vid väggen såg han inte utsikten mot havet lika bra men fick förhoppningsvis vara lite mer privat. Han uppskattade nog egentligen att få vara ensam med sina tankar. Om han istället valde ett bord vid de enorma fönsterna satt han verkligen i blickpunkten, men han skulle också få den bästa utsikten. Han kände sig lite ensam trots allt men varför skulle någon vilja komma fram och prata med honom? Han kliade sig i sitt blöta hår och bannade sin beslutsångest. Han körde ner handen i sin ena rockficka och hittade ett mynt, han körde krona eller klave med sig själv.
Klave för fönsterplatsen och krona för väggen. Myntet blänkte till uppe i luften innan det vände sida och landade i hans utsträckta hand. Klave, han vann! Så valde han ett litet bord vid det stora fönstret med två bekväma fåtöljer, där hängde han sin kappa över ryggstödet på den ena. Tyvärr nådde den ända ner till klinkergolvet och han såg vattnet samlas i en pöl nedanför. Han såg sig obekvämt omkring och mötte tjejens blick samtidigt som han fick syn på sina veliga spår hela vägen från ytterdörren.
Ingen fara
, sa tjejen som fortsatt att iaktta honom med ett brett leende.
Jag kan ta det med en mopp sen, blött ute idag va?
Hon skrattade så att en blank tandställning uppenbarade sig i hennes mun.
Ja, det är det minsta man kan säga, groddräkt och simfötter vore lämplig klädsel.
Han skrattade till samtidigt som han drog handen genom sitt korta blöta hår för att känna om det låg på plats. Hans byxben klistrade sig runt benen och kylan som uppstod fick honom att rysa till.
Varför hade han inte bara vänt stegen hemåt när regnet börjat? Envis som han var så hade han nog trott att det bara skulle vara en tillfällig skur, men nu såg det mer ut som att det var ett dagsregn som hade dragit in. Horisonten över havet såg jämntjock ut genom de stora fönstren.
Typiskt när man var ledig att helgen skulle regna bort, tänkte Petter och ångrade att han reagerat som han gjort. Hade han inte brusat upp som han gjort hade han heller inte rusat ifrån hennes varma lägenhet och serien som de tittat på. Han fick syn på den vita trädörren i hörnet, toalettdörren med ett hjärta på.
Jag ser om jag kan torka av mig lite bara.
Tjejen vid kassan nickade förstående och gjorde tumme upp.
När han såg sig i spegeln blev han nästan förskräckt, han såg verkligen ut som en blöt hund, måtte han inte lukta som en också, han kunde förnimma hur blöta kläder i en överfull buss kunde upplevas och det var inget doftminne som han ville grotta ner sig djupare i. Han skrattade till när han kopplade ihop sig själv med den ystra tjejen bakom