Ett halvlyckat självmord

By Pär Ödlund

En regntung novembernatt tar en man vad som är tänkt att vara sitt livs sista bittra promenad. Med enbart livets vedermödor och ensamheten som sällskap släpper han taget om stålräcket. Han faller bara för att vakna upp i en sjukhussäng efter ännu ett misslyckande. Väl hemma möts han av ett brev, ett brev som inte bara ger honom den son han inte visste om utan också mening.

Boken handlar om en man som funnit ett barn, ett barn som förlorat sin mamma och en kvinna som når fram till två människor som slutit sig från världen precis som hon. Den handlar om en värld som varken kan eller vill förstå, om psykiskt lidande och hopplöshet men samtidigt om lyckans förmåga att uppstå först när den är som minst väntad.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Dec 28, 2022
• ISBN: 9789180270502

Pär Ödlund

Efter att ha jobbat med kultur och media på en mängd olika sätt och i en mängd olika forum har jag nu äntligen lyckats avsluta en bok. För tillfället driver jag det anspråkslösa produktionsbolaget Hakuna Matata Produktion som nu sysslar främst med podd och text, men som tidigare även rört sig inom film och scen. Utöver det har jag för många ungar och för trånga bokhyllor.

Book preview

Ett halvlyckat självmord

Tack

I

II

III

IV

V

VI

VII

VIII

IX

X

XI

XII

XIII

XIV

XV

XVI

XVII

XVIII

XIX

XX

XXI

XXII

XXIII

XXIV

XXV

XXVI

XXVII

XXVIII

XXIX

XXX

XXXI

Impressum

Tack

Tack! Du som håller i den här boken har hjälpt mig att uppnå en dröm som jag haft sen jag själv höll min första bok, att få ur mig en egen. Mycket möjligt har du just nu gjort en lika stor blunder som jag gjorde när jag som femtonåring försökte läsa Dostojevskijs mästerverk Brott och Straff, men jag hoppas att du inte ska tappa bort dig lika mycket som jag gjorde. Jag är ju trots allt vare sig ett banbrytande geni eller en lite svår ryss med stora krav på sin läsare. Så lägger du boken åt sidan är det sannolikt av andra skäl, som tur är är den inte fullt lika lång.

Den här boken blev mitt sätt att hantera en rad saker som kunde tagit livet av mig under andra omständigheter och även om det inte handlar om mig hade den kunnat göra det. 

I

Det regnade. Inte ett småtrevligt harmoniskt regn som på ett dramatiskt sätt fångade allvaret i situationen och samtidigt gav den en sorgsen och stämningsfull ambiens. Det här måste vara den enda platsen i världen där det kan regna underifrån. Han drog den genomvåta på tok för tunna rocken tätare omkring sig, vilket egentligen bara ledde till att han blev ännu kallare och om möjligt våtare. Vårrockar borde inte få säljas av attraktiva expediter.

Med en djup suck fortsatte han upp längs brons gångbana, tydligt uppdelad i en fil för cyklister och en för gångtrafikanter. Gångtrafikanter, ett sådant oerhört fånigt ord. Snart skulle han emellertid slippa alla fåniga ord och de fåniga människor som kommit på dem. Någon hade en gång skämtat med honom och sagt att han måste lida av idiotiasis eftersom han såg idioter överallt. Han hade enkelt svarat att så kanske var fallet om det innebar att ständigt vara omgiven av dem och med de orden hade ytterligare en flyktigt bekant blivit allt flyktigare.

Ljusen bredde ut sig framför honom och staden såg nästan vacker ut i januarinatten, trots att den fortfarande till viss del var en skitig industristad med total avsaknad av stadsplanering. Det var såhär han trivdes bäst med att se den, på avstånd, samtidigt skulle han aldrig kunna lämna staden. Han var inte en av dem som deklarerade till alla som orkade lyssna hur mycket han älskade platsen han fötts på, såna människor var idioter. Han kände för staden lite som man gör för en katt man en gång skaffat och tyckt om men sedan tröttnat på, nu var det för sent att göra sig av med den. 

En bil väckte honom ur hans tankar genom att plöja upp en generös våg vatten över de delar av honom som fram till nu mirakulöst lyckats hålla sig halvtorra. Den första instinktiva ilskan gick i rasande hastighet över i frustration som slutade i samma läge av melankoli som följt honom ut från den instängda lägenheten. Med ytterligare en djup suck fortsatte han att gå.

När han nått en bit upp på bron stannade han. Tanken hade varit att göra det vid krönet där han hade som bäst utsikt över staden, den plats som gett honom så mycket lidande. En villkorslös kapitulation inför allt han inte längre orkade med, men vem orkar vara melodramatisk när ändå inte ens någon bevittnar eländet. Det fanns inte ens en mås som kunde störa hans sista stund i livet. Inte ens de är väl så korkade att de ger sig ut i det här vädret. Han blickade ut över staden en sista gång, satte händerna på räcket och började häva sig upp. Händerna gled av och han slog i stålbarriären på vägen ner mot asfalten där han landade i en oprydlig hög. Skulle någon kört förbi skulle de förmodligen tro att någon av stadens hemlösa slutligen tröttnat på samhällets glömska och lämnat sitt mobila bohag på kanten av bron i hopp om ett bättre liv någon annanstans.

Han tog sig sakta upp på fötter igen, rättade rutinmässigt till kläderna och gjorde ett nytt försök. Den här gången hördes ett högt skarpt ljud när byxorna sprack längs med skrevets insida. Helvete.

Tredje gången tog han sig över och trots att vinden varit lika kraftig på andra sidan av det solida stålräcket gjorde den sig än mer påmind på den yttre sidan. Han höll sig krampaktigt fast i räcket och såg nu med adrenalinets hjälp allt så mycket tydligare än innan. Titta inte ner. Han tittade ner, det svarta vattnet stirrade tillbaka långt nedanför. Helvete. Sådär stod han en stund tills det började protestera våldsamt i armarna och axlarna började skaka. Tankar avlöste varandra i en salig röra. Han tänkte på sin dementa far som inte känt igen honom de sista åren. Han tänkte på sitt arbete och ifall någon skulle märka att han inte kom till jobbet på måndag. Han tänkte på Henne och så släppte han taget. 

II

Rösten var raspig och hade en lätt brytning. Rösten som surt mumlande beklagade den tur som tydligen hade räddat hans liv. Den berättade i vresiga stötar om hur han landat precis bredvid kustbevakningen, hur de tagit honom