Okända anor

By Tina Karlsson and Callin Öhrvall Delmar

Det är nyårsafton och Kajsa Rudolfsson sitter på en trevlig middag med sin familj och kollegor i Falkenberg. Men när hon får ett samtal om att en död person hittats i vattnet vid Pannebo hålor är det bara för henne och kollegan Barre att ge sig iväg. Något som inte uppskattas av Kajsas man Mattias. Den döde på stranden är strypt med ett läderskärp och i halsen hittas rester av en annan människa. Ingen verkar veta vem den döde är.

Den kände tv-kocken Hubert har gjort succé och öppnat flera restauranger i Stockholm, men när affärerna går sämre lånar han pengar av fel personer och dras in i en ond spiral han blir oförmögen att lösa på egen hand. Samtidigt sliter livet på Kajsas och Mattias relation, och Barres mamma Soraya dyker upp hemma hos honom och berättar att hans far har gått bort. Fadern som aldrig har kunnat acceptera att hans son är homosexuell borde vara det sista hindret för Barre och hans mamma att kunna bli en familj igen, men i skuggan ruvar kusinerna som delar pappans värderingar. När någon kastar ett exploderande föremål mot Barres hus vet han inte längre om attentatsmannen är någon som figurerar i utredningen på jobbet eller rentav en person i hans egen familj.

"Okända anor" är den fjärde delen i serien Falkenbergsmorden.

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Jun 27, 2022
• ISBN: 9789180004558

Book preview

Okända anor

Tina Karlsson

Copyright © Tina Karlsson, 2022

Omslag: Anders Timren

ISBN: 978-91-8000-449-7

Utgiven av: Word Audio Publishing Intl. AB

www.wordaudio.se

[e-mail]

1

Nyårsafton 31 december 2019

Det glödde fint ur grillen och eldkorgen som var placerade strax intill en av de vattenfyllda hålorna. Röken steg och följde med vinden in över land. Mannen vände sig om och blickade ut över havet. Det var mycket vackert här i naturreservatet strax norr om Glommen. Platsen hade för länge sedan använts för att bryta sten för att bygga hamnen här. Nu var hålorna vattenfyllda. Den mörka vattenspegeln krusades lätt i vinden. Hörsägen sa att den största av hålorna var bråddjup och att det på botten stod en gammal traktor.

Mannen hörde sorlet från nyårsgästerna när de kom gående längs stigen. Förväntan och glädje fyllde honom.

Hej, vänner, och varmt välkomna!

Gud, så mysigt du gjort det, sa en kvinna.

Här finns mat, öl och snaps. Har ni med förslag på lekar?

Absolut, vi har med oss både det ena och det andra, svarade en annan gäst.

Börja med att ta något att dricka så brassar jag på älgskavet, sa mannen och vände sig mot grillen där han även placerat ett stort stekfat.

Dofterna som spred sig från det fräsande köttet var magiska. Salt, peppar, messmör och chili slängdes på stekhällen och ökade på det himmelska.

Satan i gatan så gott det luktar, utbrast en man i sällskapet samtidigt som han öppnade en ölburk.

Idén att påbörja nyårsfirandet utomhus hade mannen med grillen fått när han sett i en app att vädret skulle tillåta det. Om regnet stått som spön i backen som det gjort de senaste två dagarna hade det inte riktigt blivit samma sak.

Resten av kvällen skulle de allihop tillbringa hemma hos honom. Nyårsraketerna låg förberedda i hallen i huset, champagnen var på kylning och ingredienserna till kvällens middag låg i kylskåpet. Allt var minutiöst planerat. Det fanns alla förutsättningar att detta skulle bli en nyårsafton att minnas länge.

Efter två timmars utomhusaktiviteter var det dags att släcka grillen och eldkorgen och fortsätta festen inomhus.

Jag hämtar vatten att släcka med. En av gästerna tog tag i hinken för att hämta vatten ur en av hålorna.

Kvinnan föll på knä vid vattnet och förde den rosa hinken ner mot ytan. Plasthinken gjorde visst motstånd och hon tvingade ner den under ytan med kraft. Rörelsen stannade av när hinken stötte i något. Vattenytan bubblade av luft som steg upp mot ytan. Som i slowmotion såg kvinnan något komma upp från djupet, något som frigjort sig och ville upp till ytan. Något som liknade en människokropp.

2

Nyårsaftonsmorgon 2019

Resväskorna hade stått orörda i hallen sedan familjen Rudolfsson kommit hem från semesterresan över jul och mellandagarna. Det var hög tid att packa upp dem och sätta i gång tvättmaskinen. Kajsa Rudolfsson suckade tungt. Det jobbigaste med att resa var att behöva ta hand om tvätten efteråt. Hennes man Mattias hade vaknat på fel sida, om man nu kunde göra det. Dottern Lovisa däremot var lycklig över att äntligen vara hemma igen. Hon hade redan sprungit hem till sin bästa kompis som bodde två hus bort. Lovisa gick i första klass på Långavekaskolan i Glommen och hade många kompisar. Dock var Tekla den hon mest lekte med.

Nu stod både Kajsa och Mattias i hallen på bottenvåningen utanför tvättstugan.

Älskling, hur är det? frågade Kajsa och strök Mattias på kinden.

Jag är lite seg bara. Det var skönt att vara i väg men …

Men?

Mattias dröjde med svaret och såg ner på väskorna. Det var som om han bar på något han ville ha sagt.

Kajsa böjde sig ner och välte den större av de två väskorna för att kunna öppna den.

Jag har faktiskt lite dåligt samvete för att jag inte åkt och hämtat hundarna än.

Men åk du och gör det, jag fixar väskorna.

Säkert?

Klart att det är. Jag saknar dem också, faktiskt.

Mattias log och drog upp Kajsa på fötter och kysste henne.

Min fina kriminalkommissarie, sa han och krängde på sig jackan. Ses om en stund då.

Kajsa såg efter honom. Han hade blivit lika uppspelt som Lovisa när hon fått klartecken att leka med kompisen Tekla. Det var första gången på två månader han kysst henne så intensivt. Hon hade väl inte varit bättre själv kanske.

Kriminalkommissarie Kajsa Rudolfsson hade ganska nyligen tillträtt som chef på enheten för grova brott i Halland, ett ordentligt men naturligt kliv uppåt i karriären. Efter några år med olika chefer, mer eller mindre bra för jobbet, hade till sist frågan kommit från regionpolischefen om Kajsa ville söka tjänsten. Det var oerhört smickrande. Kajsa hade innehaft chefspositionen i lite mer än tre månader just den här nyårsaftonen.

Hon och Mattias hade, när hon fick erbjudandet, bestämt att de skulle utvärdera hur arbetet fungerade med familjelivet och relationen efter ett halvår. Ändå tyckte Kajsa att Mattias förhöll sig annorlunda till saker och ting som rörde just familjelivet och deras relation än tidigare. Någonstans inom sig kände hon det som om en tagg började växa fram. En infekterad och smärtsam tagg.

Under deras resa, som skulle varit en avkopplande sådan, hade Mattias knappt tagit i henne. Det var liksom inte likt honom. Hon tänkte att hon nästan var svältfödd på sex. Hon ville ligga men han verkade inte intresserad. Hur Kajsa skulle närma sig ämnet hade hon ingen riktig plan för. De som alltid kunnat prata om allt.

Kajsa skakade av sig tankarna och tog itu med de nedpackade kläderna. Ikväll skulle de gå på fest hos goda vänner och hon ville verkligen vara på gott humör.

Hela familjen Rudolfsson, inklusive hundarna, gick tre hus bort på Breviksvägen till Bahram, även kallad Barre, och Richard Mohebbi-Wismarsson. Kajsa var lättare till sinnet. Mattias hade varit glad, kramig och nästan som vanligt när han kommit hem med hundarna. De i sin tur hade på sitt karaktäristiska schäfersätt gnytt och burit runt leksakerna för att visa sin glädje över att åter vara tillsammans med sin flock.

Det var schysst av Richard och Barre att vi fick ta med hundarna. Man vet fan aldrig hur mycket fyrverkerier de skjuter upp i år. Det funkar ju liksom inte om de blir skotträdda, sa Mattias och såg sig om.

Förvisso var de båda tränade polishundar men man visste aldrig om de kunde bli skrämda. Man skulle nästan kunna säga att den yngre av hundarna numera var Mattias närmaste kollega, den var hans ständiga följeslagare i arbetet och de var båda stationerade i Varberg. Mattias hade tidigare varit stationerad i Halmstad som hundförandepolis med Tassus, den äldre av de två hundarna.

Fick vi med oss presenten? frågade Mattias och stannade in på steget.

Jag har den här i påsen med förrätten, svarade Kajsa och lyfte upp Ica-påsen hon bar på. Samtidigt såg hon att hans ansikte stelnat till igen.

Lovisa ringde på dörrklockan och dörren öppnades av Richard.

Varmt välkomna in från kylan. Hur är det med en sån här fin tjej då? frågade Richard och lyfte upp Lovisa i famnen.

Det är bra. Vi har med oss en present till dig och Barre, sa Lovisa och kramade om Richard.

Vilken tur vi har då. Richard satte ner Lovisa på golvet igen och Barre kom emot dem.

Bahram och Richard hade nyligen flyttat tillbaka till Glommen efter en tid i Göteborg. Till Kajsas stora glädje hade Barre börjat arbeta på enheten för grova brott i Halland igen. Tidigare i deras karriärer hade Kajsa och Barre arbetat för polisen i Falkenberg under den numera pensionerade polischefen Raúl Morales. Det var innan omorganisationen inom myndigheten. Där hade de även träffat åklagare Ylva Isaksson som till slut tackat ja till giftermål med Morales efter intensiv uppvaktning från honom.

Lovisa tog upp presenten ur plastpåsen Kajsa höll i handen och gav den till Barre samtidigt som han böjde sig ner för att ge henne en kram. Kajsa log åt henne och tänkte att Lovisa avgudade dessa två män. Ibland passade Barre och Richard dottern och då ville hon alltid sova över hos dem. Eftersom varken Mattias eller Kajsas föräldrar fanns i närheten var hjälpen från paret ovärderlig.

Kajsa hörde både Ylva och Raúls röster längre in i huset. När Kajsa, Mattias och Lovisa precis fått av sig sina ytterkläder och skor hördes dörrklockan igen. Den här gången var det Anna och Bosse Jönsson med barnen som trängdes i hallen för att få av sig jackor och skor.

Anna var en av Kajsas bästa vänner och tillika medlem i bokklubben som träffades en gång varannan månad och pratade om allt annat än böcker.

Ska du på bokklubb hos Maria om två veckor? frågade Anna samtidigt som hon och Kajsa kramade varandra.

Jag tror det … om det funkar med jobbet alltså, svarade Kajsa och hoppades att inte Anna skulle kommentera det ytterligare.

Inget jobbsnack i kväll, sa Mattias och spände ögonen i Kajsa.

Vad är det med honom? frågade Anna när Mattias lämnat hallen.

Kajsa mötte först Annas blick, ryckte på axlarna och såg sedan ner i golvet.

Behöver du prata?

Äsch, han tycker väl att jag arbetar för mycket. Men vi har ju varit på Kap Verde i en vecka och inte gjort annat än vilat, så jag vet faktiskt inte vad det är med honom.

Anna lade handen på Kajsas arm och kramade den försiktigt.

Ni måste nog prata med varandra ganska snart, sa Anna.

Kommer ni? frågade Mattias från dörröppningen till vardagsrummet.

Kajsa nickade, tog Anna i handen och anslöt till de andra.

Varmt välkomna hem till oss, sa Richard och höjde glaset med välkomstdrycken medan han tittade var och en i ögonen. Till och med barnen hade fått fina specialdrinkar i glasen.

Vi är jätteglada att ni alla ville fira nyår med oss, fyllde Barre i. Rudolfssons ansvarar för förrätten, jag och Richard för huvudrätten, Jönssons för efterrätten och paret Morales fick den svåraste uppgiften, dryckerna.

Mycket trevligt ordnat. Vi har sett fram emot att träffas hela julen, svarade Ylva och såg på Raúl som nickade nöjt.

Kajsa försökte tränga undan känslan som grott i henne tidigare under dagen. Nu var de alla samlade och skulle ha trevligt.

I köket fixade Kajsa och Mattias i ordning förrätten. Kajsa lyfte upp avokadofrukter, färsk dill och en skål inklädd i plastfolie. Med ett leende räckte hon Mattias avokadon. Han stod redo med skärbräda och kniv. Hon såg hur hans käkar malde.

Du, Kajsa, kan du lova mig att du och Barre inte pratar jobb ikväll? sa Mattias samtidigt som han delade avokadofrukterna.

Men vad är det, Mattias?

Bara lova mig det, sa han och vände sig mot henne.

Kajsa nickade men sa inget utan fortsatte att lägga den egenhändigt tillagade räksalladen på avokadohalvorna. Hon toppade med en dillkvist och kände hur tårarna brände i ögonen. Hon försökte att inte visa Mattias reaktionen på hans beteende. Vad var det med honom? Kajsa hade inte nämnt arbetet överhuvudtaget under deras gemensamma resa till Kap Verde. Bara när Mattias ställt frågor, men det kunde väl ändå inte räknas. Innan resan hade hon i och för sig varit så stressad att hon ibland glömt bort saker. Det värsta var väl att hon en gång glömt att hämta Lovisa från fritids. Oförlåtligt, ändå på något sätt förståeligt. Sedan Kajsa blivit befordrad hade hennes arbetsbörda ökat enormt mycket vilket lett till att hon aldrig hann träna längre, försummade vännerna och glömde att äta. Än värre var att sömnen hade påverkats negativt. Inte ens en vecka på en all-inclusiveresort hade vänt den trenden.

3

Nyårsafton 2019

Stämningen runt bordet var trots allt trevlig, precis som det ska vara en nyårsafton. De personer Kajsa tyckte allra bäst om i världen var samlade och hon var dessutom helt ledig. Trots det låg arbetsmobilen i byxfickan. Den hade varit med henne på resan också. Men hon hade gjort allt för att gömma den för Mattias. Det var när hon var tvungen att ladda den som han noterat den men inte nämnt det.

Hon såg sig runt bordet. Lovisa, Mattias, de allra bästa vännerna Anna och Bosse, Bahram och Richard, Raúl och Ylva satt alla och pratade högljutt med varandra. Skratten ljöd och besticken slamrade mot tallrikarna. Axlarna sänktes i takt med att Mattias ansiktsdrag mjuknade. Det skulle bli en fin kväll. Det bestämde hon sig för i alla fall.

Kajsas mobiltelefon vibrerade i fickan och kroppen stelnade till. Hon tappade uppmärksamheten på samtalet runt bordet och Mattias märkte det. Hon kände hur hans blick följde henne när hon försiktigt reste sig upp och gick ut i hallen. Med en suck plockade hon upp mobilen och med ett tryck på skärmen accepterade hon samtalet. Den som ansåg att det var viktigt att ringa henne en nyårsafton måste mena allvar.

Vad har hänt? frågade Kajsa uppringaren och lyssnade intensivt till rösten.

Eva Strandberg, krimjouren här. Ledsen att störa på självaste nyårsafton men vi fick ett ärende från vakthavande som jag vill att ni kopplas in på omgående.

Okej, jag lyssnar.

Det är i Glommen, vid något som heter Pannebo hålor. Vet du var det ligger?

Det vet jag. Fortsätt, svarade Kajsa. Hon ställde sig så nära ytterdörren som möjligt och lutade pannan mot den.

Ett nyårsfirande sällskap hittade kvarlevor av en person i en av de där vattenfyllda hålorna. Jag har tekniska på plats och vi kommer att skicka kroppen till rättsmedicin i Göteborg. Min första tanke var att personen råkat slå i huvudet och ramlat i vattnet men det har framkommit omständigheter som gör att jag inte tror det längre. Det är definitivt en brottsplats nu.

Okej, jag förstår och litar på att du håller mig underrättad.

Området är naturligtvis avspärrat men kan du komma hit ikväll eller skicka någon från er? Jag tycker det vore bra.

Okej, jag kommer så fort jag kan. Jag tar eventuellt med mig kriminalinspektör Bahram Mohebbi. Kajsa knackade bort samtalet på skärmen och svalde ljudligt. Hur fan skulle hon hantera detta nu? Hon drog ett djupt andetag, vände sig om och hoppade till när hon såg Barre stå i hallen.

Vad har hänt, Kajsa?

Hon berättade om samtalet och tittade forskande på Barre för att se om han hört vad hon sagt precis innan hon klickade bort samtalet.

Tycker du att det är okej om du följer med?

Självklart, jag ska bara förklara för Richard, sa Barre och vände om in mot matsalen.

Vid matbordet hade tystnaden lagt sig och alla tittade frågande på Barre som gick fram till Richard. Kajsa ångrade att hon frågat om Barre kunde följa med. Hon kunde åka själv och briefa honom efteråt. Barre och Richard var ändå värdar för nyårsfesten. Kajsa hann inte stoppa Barre.

Det är klart att du inte ska låta Kajsa åka själv. Vi tar hand om disken och fortsätter festen utan er två, sa Richard och såg sig omkring bland de sittande gästerna runt bordet.

Jag och Ylva förstår. Åk ni och skynda er tillbaka i stället, sa Morales och lade armen om Ylva.

Kajsa, jag är så imponerad av dig och Barre, hoppas att ni hinner tillbaka till tolvslaget, sa Anna och reste sig upp för att ge Kajsa en kram.

Kajsa tog emot kramen och såg Mattias mörka blick. Lilla Lovisa skickade henne i stället en slängkyss. Hon kunde inte riktigt andas ut och det dåliga samvetet gnagde. Men hon hade inte tid att fördjupa sig i de känslorna.

Klockan hade hunnit bli åtta på nyårsaftonskvällen och det blåste en frisk vind från väst. Duggregnet lade sig som en hinna på vindrutan. Kajsa parkerade bilen bakom teknikernas och kunde se brottsplatsen upplyst med stora lampor från förarplatsen. Sidorna i det vita tältet teknikerna spänt upp rörde sig betänkligt i vinden. De möttes av chefstekniker Sara Ericsson i tältöppningen.

Gott nytt år, Sara.

Tack. Jaså, ni blev hitkommenderade.

Ja, Eva tyckte att det brådskade.

Sara himlade med ögonen och nickade.

Olikt Sara att reagera på sådant, tänkte Kajsa. Vad kan du berätta, Sara?

Vi har en man som med största sannolikhet bragts om livet. Kroppen har enligt min bedömning legat i vattnet ungefär två dygn. Rättsmedicin kommer att ge en mer exakt uppskattning. De rep som satt runt kroppen för att tynga ner den under ytan har släppt, förmodligen i samband med att festdeltagarna skulle hämta vatten att släcka grillen med, och kroppen har flutit upp till ytan. Jag återkommer när jag har haft möjlighet att göra en bättre undersökning av det material vi tar med oss in.

Har vi en identitet?

Nej.

Tack, Sara. Kajsa vände om och gick för att möta upp krimjourens räv Eva Strandberg. Deras vägar hade korsats tidigare och Eva var gammal i gamet.

Dropparna från regnet hade löst upp lite av Kajsas mascara. Det var sällan Kajsa sminkade sig men till nyår tyckte hon att det kunde passa. Med pekfingret försökte hon ta bort mascara som runnit ner längs kinden. Hon försökte ruska av sig Mattias blick som hängde kvar på näthinnan.

Tjena Kajsa, jag sa precis till Mohebbi här att jag släppte iväg festdeltagarna. De sitter i det där huset och känner sig väl inte så festsugna längre, kan jag tänka. Evas minspel kunde lätt tolkas som bittert och missunnsamt om man lyssnade på ryktena som gick på stationen. Eva hade alltid varit föremål för tyckare. Hon hade också bidragit till snacket om sig själv genom att beklaga sig om både det ena och det andra. Sällan var hon nöjd med någonting.

Berätta hur de hittade kroppen, bad Kajsa och plockade upp anteckningsblocket och pennan för att vara redo.

Sällskapet träffades här på plats klockan femton idag. Redan vid fjorton trettio hade en av dem tänt grill och eldkorg. Samtidigt pekade hon ut platsen. Under två timmar umgås man och grillar. En del öl dricks och strax innan sjutton bestämmer sig gänget för att släcka kvarvarande glöd och eld. Eva gjorde en paus och kollade av att hon fortsatt hade deras uppmärksamhet.

Kajsa nickade och log uppmuntrande.

En kvinna tar då en hink, som Sara nu har packat ner, och går till den här hålan, sa Eva och pekade på den närmsta vattenfyllda hålan. Hon knäböjer vid vattenkanten och börjar sänka ner hinken som stöter emot något. Kvinnan tar i lite extra och får då på något sätt kroppen att komma upp till ytan. Hon blir naturligtvis chockad.

Det kan man ju förstå. Kände de igen mannen?

Eva skakade på huvudet till svar.

Har du antecknat deras kontaktuppgifter? frågade Kajsa och fick snabbt en papperslapp i handen.

De är beredda på att du kommer och pratar med dem ikväll om du vill. Du ser det där vita huset? sa Eva och pekade mot ett hus som var rejält upptänt.

Kajsa nickade. Hon tänkte inte gå dit och prata med dem ikväll. Det fick vänta till nästa dag. De hade redan redogjort för kvällen och allt fanns nedtecknat.

4

Nyårsdagen 1 januari, 2020

Morgonen i köket hos familjen Rudolfsson hade inte börjat på bästa sätt. Lovisa, som känt av att hennes föräldrar inte var riktigt sams, hade vaknat på dåligt humör. Det var väldigt ovanligt att Lovisa skrek och gnällde.

Jag vill inte ha någon frukost har jag ju sagt! skrek Lovisa till sina föräldrar.

Lovisa, inte den tonen! Mattias vände på en femöring och spände blicken i dottern. Om du inte vill ha någon frukost kan du lämna bordet och gå upp på ditt rum.

Lovisa blängde tillbaka och gjorde miner mot Mattias.

Den yngre av schäferhundarna, tillika Mattias närmsta arbetskollega, gjorde allt han kunde för att få husses uppmärksamhet. Han slickade på Mattias händer, gnydde och svansade runt medan den äldre, Tassus, lade sig vid Kajsas fötter.

Men Tassus, måste du ligga och fisa precis vid mig? sa Kajsa och viftade med handen framför näsan.

Kajsas ord fick Lovisa att fnissa och hennes dåliga morgonhumör verkade vara som bortblåst. Kajsa skrattade också åt situationen. Mattias verkade dock inte lika lättroad.

På natten när familjen kommit hem från nyårsfirandet hos Barre och Richard hade Mattias sagt vad han tyckte och tänkte. Kajsa arbetade för mycket, pratade enbart jobb och satte familjen sist. Mattias tyckte att det var oförskämt av henne att lämna festen för att arbeta när hon faktiskt egentligen var ledig. Det sved i hjärtat och Kajsa visste inte hur hon skulle förklara för honom att hon inte visste hur hon skulle göra annars. Om någon skulle förstå hennes arbete borde det ju vara Mattias, den superduktiga hundföraren hos polisen i Varberg. Till slut hade Kajsa ilsknat till och fräst åt honom att hon gjorde så gott hon kunde och att de båda kommit överens om att hon skulle ta tjänsten. Det var inte ett beslut som hon tagit lättvindigt och Mattias fick också ta ansvar för beslutet. För första gången i deras relation hade de somnat som ovänner.

Kom pojkar, så ska ni få gå ut i trädgården, sa Mattias och öppnade altandörren.

Hundarna svassade efter med viftande svansar. Länge stod Mattias sedan och tittade på hundarna genom fönstret. Det såg ut som om han frusit till is, blivit en staty. Kajsa ville bryta isen men hon visste inte riktigt hur. Det var länge sedan de bråkat med varandra bortsett från de senaste två månaderna och Kajsas mage sved till. Gråten trängde bakom ögonen. Det var orättvist att hon inte skulle kunna satsa på karriären utan gnäll, stöd och förståelse. Var han avundsjuk, eller?

Mattias vände om och gick rakt mot Kajsa. Ögonen var nu alldeles tårfyllda och hjärtat slog fort.

Förlåt Kajsalisa. Jag vet inte vad det är som gör att jag reagerar så häftigt så fort det handlar om ditt jobb. Han drog henne intill sig och kramade om henne hårt.

Kajsa borrade in huvudet mellan hans huvud och axel och snörvlade till. Han strök henne över ryggen och viskade i hennes öra.

Du gör ju så gott du kan och om någon skulle fatta det borde det vara jag. Han tog henne om axlarna och höll henne så att han kunde se in i hennes tårfyllda ögon. Jag skäms verkligen för att jag var en sån idiot igår. Det var lågt av mig att säga alla de där dumheterna. Kan du förlåta mig?

Jag gör så gott jag kan, Mattias, och jag vet inte hur jag kan göra annorlunda. Jag saknar oss. Jag är så trött.

Han kramade om henne ännu hårdare. Förlåt.

Kajsa kände hans starka armar omfamna henne, nickade och torkade av ansiktet med baksidan av handen. De log mot varandra och kysstes. Lovisa kom fram och ville också vara med i kramen.

Jag älskar dig, Kajsa, sa Mattias.

Jag med, sa Lovisa och kramade om Kajsas huvud ännu hårdare.

Efter frukosten fanns känslor från grälet ändå fortfarande kvar inombords och det skavde. Kajsa skulle behöva tänka igenom hur hon ville ha livet, arbetet och fritiden. Var skulle hon sätta gränser? Hon hade inte kommit in i jobbet riktigt än. Det var mycket administration och många lösa trådar som hennes företrädare inte helt bundit ihop. Det var sällan hon själv fick vara med ute på fältet och det var ju det arbetet som hon tyckte mest om. Idag tänkte hon vara med på fältet och överlämna spaningsarbetet till kollegorna under morgondagen.

Chefstekniker Sara Ericsson och