Bergtagen: Minnesanteckningar från Ligurien

By Ada Mihkelson

I nordvästra Ligurien i Italien finns en liten provins om heter Imperia.
Imperia tar emot både hav och berg.
Under nästan två decennier har jag lärt känna en enkel medeltidsby i bergen.
Med pensel och några minnesanteckningar har jag samlat ihop till en minnesbok.
Det har blivit en del av mig.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: May 2, 2022
• ISBN: 9789180579971

Ada Mihkelson

Mina arbetsuppgifter har varit många genom åren från lagerarbetare till resemannekäng i olika länder. Sedermera utbildade jag mig till lärare med min bas i Stockholm.

Book preview

Tillägnad min familj

INLEDNING

Mellan hav och berg

En vecka i oktober

Två år har passerat

Pietrabruna

Min första bergsvandring 1993

Odlingar i bergen

Det gula guldet

Inte bara pasta … pasta

Hjärtevännen

Olivfestival

En alldeles särskild by

Riviera dei Fiori

Bröderna Hanbury

Avslutning

Om man kommer till en trakt där alla fruktträd står i blom, där mandelträd, persikor och körsbär står skirt vitt och rosa mot den knallblåa himmelen. Om man då säger «här vill jag stanna för alltid», då är man fantast! Dessa skrivna ord kommer från författarinnan Kristina Lindstrand som reste till Ligurien i mitten av 1950-talet. Hon besökte flera byar i trakten omkring Rappolo. Hon blev förälskad i byn Santa Maria del Campo och kände att här vill jag stanna, här vill jag leva och bygga mig ett hus! Hon gick omkring i byn och fann ett övergivet stenhus som var täckt med murgröna, runt fanns fruktträd och olivträd. Kristina utbrast Santa Maria är vårt! Kristina förde dagbok från den dagen hon köpte ruinen. Året var 1956. Boken heter «Leva i Ligurien». Hennes skildringar om vardagslivet, vänner och högtider har betytt mycket för mig, framför allt att inte ta något för givet som gäst.

Vår i San Lorenzodalen 1991.

Trettiofyra år senare letade vi efter ett boende, också i Ligurien. På nordvästra sidan av Ligurien i San Lorenzodalen, dalen som ligger mellan Sanremo och Imperia, fann vi ett stenhus i en liten by i bergen. Det är den resan jag skall berätta lite om. Jag förde anteckningar, målade och fotograferade från den dagen vi blev gäster i Pietrabruna.

MELLAN HAV OCH BERG

Två vägar slingrar sig genom San Lorenzodalen. Intill stranden går den antika vägen Via Aurelia. Motorvägen skär igenom tunnlar. Den gula vägen från strandbyn San Lorenzo al Mare riktar sig upp till bergsbyarna Torre Papone, Boscomare och Pietrabruna.

En långhelg i maj månad 1990 reste vi till Medelhavets kust för att titta på hus. Med tre objekt i handen landade vi med en duns på Côte d’Azurs flygplats i Nice. Lukten av hav, salt och sand gav oss besked om att vi landat på jordstycket Medelhav! Med hyrd bil far vi i väg för att titta på objekten, ett hus utanför Nice, en lägenhet i Dolceacqua, det sista var i byn Pietrabruna. De två första objekten var inte vad vi tänkt oss och det minst intressanta sparade vi till sist. Från Ventimiglia upp på stora motorvägen genom ett 40-tal tunnlar och emellanåt en fantastiskt vacker kustremsa, Vi skall ta av från motorvägen vid Imperia West för att nå kusten där San Lorenzo al Mare ligger. Därifrån skall vi söka oss upp till byn Torre Papone. En slingrande väg som är kantad med olivträd följer oss som ett band upp till korsningen strax nedanför Torre Papone. Här har vi bestämt möte med en man som skall visa oss objektet i Pietrabruna. Vi har god tid på oss, slår oss ner under ett olivträd och väntar tills vi hör en bildörr slå igen. En vänlig och livlig man möter oss med välkomnande ord, erbjuder sig att vi kan åka upp i hans bil för kanske är vi obekanta