Det hälsovådliga hälsohemmet

By Diverse

Det finns människor som ständigt ger polisen mycket att göra. Paavo Laine var just en sådan -- när han var i frihet och inte befann sig bakom fängelsemurar, vilket han ofta gjorde. I den här artikeln skildras några av de brott som Laine (samtliga namn som förekommer i artikeln är fingerade) låg bakom. Här aktualiseras också ett tills vidare ouppklarat brott -- hittills har inte domstolen ansett att polisens bevis är tillräckliga för att fälla honom. Läsaren kan ta ställning till utredningsresultaten och kanske fungera som "detektiv". I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Dec 17, 2018
• ISBN: 9788726017724

Book preview

DET HÄLSOVÅDLIGA HÄLSOHEMMET

Av Timo Siniranta, kriminalöverkonstapel, Tammerfors.

Det finns människor som ständigt ger polisen mycket att göra. Paavo Laine var just en sådan – när han var i frihet och inte befann sig bakom fängelsemurar, vilket han ofta gjorde.

I den här artikeln skildras några av de brott som Laine (samtliga namn som förekommer i artikeln är fingerade) låg bakom. Här aktualiseras också ett tills vidare ouppklarat brott – hittills har domstolen inte ansett att polisens bevis är tillräckliga för att fälla honom. Läsaren kan ta ställning till utredningsresultaten och kanske fungera som detektiv.

Paavo Laines titel eller yrkesbeteckning skulle kunna vara yrkesförbrytare. Men eftersom statens regler ibland sätter käppar i hjulen för den här typen av epitet, angavs hans yrke i fängelsernas handlingar som levnadskonstnär.

När Laine frigavs från fängelset i februari 1990 hade han vistats mer än halva sitt liv bakom murarna för de mest skiftande brott. Vi behöver inte beröra vilka slags brott det handlade om, det räcker att konstatera att han egentligen hade strafftid kvar att avjäna. Om Paavo Laine tvingats avtjäna alla olika straff – utan straffreduktion – så återstod faktiskt mer än 50 år. Men han släpptes alltså i februari 1990.

De som uppmärksammade att Paavo Laine frigavs gjorde säkert reflexionen, att nu borde väl den gamle mannen äntligen ha lärt sig läxan, nu skulle han väl inte riskera att hamna i fängelse igen ...

Visst hade han dragit lärdom och nog hade han haft tid att smida framtidsplaner. Men det var inte sådana planer, som man kunde ha väntat.

I Finland kan villkorlig frihet förordnas för fångar som friges. I så fall tillsätts en övervakare som den frigivne ska anmäla sig hos på bestämda tider. Paavo Laine kontaktade också sin övervakare i St. Mickel, där han senast hade varit skriven. Han förklarade för övervakaren, att han skulle opereras och att han därför behövde stöd av sina släktingar, som bodde i närheten av Tammerfors.

Övervakaren gav honom tillstånd att resa till Tammerfors och sedan upprätthålla kontakten med honom därifrån. I praktiken avslutades hela övervakningen i och med detta löfte. Man kan fråga sig om övervakningen verkligen borde ha slutat på det här sättet. Eller är övervakarens roll nu för tiden bara ett gammalt arv från förr, utan verklig betydelse?

Paavo Laines tre års villkorliga frihet inleddes den 11 februari 1990 och slutade – av många skäl – ungefär ett halvt år senare.

Paavo Laine begav sig alltså till Tammerfors och flyttade in hos sin några år yngre bror, Tauno.

Flyttade till hälsohem

Paavos bror bodde i Velaatta, ungefär 40 kilometer utanför Tammerfors. Fastigheten nyttjades tidigare som hälsohem – namnet hänger fortfarande kvar.

Hälsohemmet ligger i ett fridfullt landsbygdsområde, men levde inte på något sätt upp till sitt namn och i synnerhet inte efter Paavo Laines frigivning. Det hade gjorts om till bostadshus och rymde ett par lägenheter.

Det ursprungliga hälsohemmet hade varit i uselt skick, men nu var huset – eller snarare dess nuvarande invånare – under all kritik, inte minst på