Fångad av arbete

By Lena Nevander Friström

Arbetsnarkomani. Vem drabbar det egentligen, och varför? Svaret ligger i balansen mellan livets olika avdelningar: familjen, arbetet och de egna behoven. När dessa hamnar i otakt påverkas människans välmående därefter. Men hur måste då balansen se ut? Det skiljer sig faktiskt beroende på var vi befinner oss i livet, men också beroende på om vi är män eller kvinnor. Den gemensamma nämnaren är att den som under en längre period låter arbetet gå före sina egna, och familjens, behov, riskerar att drabbas utav sjukdom. Personligheten förändras. Plötsligt är man arbetsnarkoman.I "Fångad av arbete" skildrar psykoterapeuten Lena Nevander Friström, med hjälp av vardagliga exempel, hur ett arbetsberoende kan ta sig uttryck. Hon bidrar även med praktiska tips för hur man som beroende kan förändra sig själv och sin situation, genom ökad självinsikt, framtidstänk och en ordentlig handlingsplan. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jul 26, 2021
• ISBN: 9788726877663

Book preview

Förord

Den här boken har kommit till på grund av den kärlek jag hyser till många människor. Det är kärleken till de personer som erbjuder mig episoder ur sina liv som exempel vid mina föreläsningar. Det är kärleken till de många människor som vid föreläsningarna kommer fram till mig och berättar att jag talar om dem. De ser på mig med en förväntan om att jag ska kunna lösa deras dilemman.

För alla dem och förhoppningsvis för många andra försöker jag här sammanfatta min syn på hur viktigt det är att uppnå balans i livet – balans mellan arbete och fritid, mellan egna behov och omgivningens krav.

Den här boken är annorlunda genom ambitionen att se människan i hennes sociala sammanhang. Den handlar inte speciellt om ledare och chefer eller om människor med en viss utbildning. Den handlar om människor med en viss personlighet. Människor med denna personlighet kan vara hårfrisörskor, snickare, koncernchefer, sjuksköterskor, lärare eller socialarbetare. Gemensamt för dem alla är att de har en personlighet som gör dem utsatta för risken att bli utbrända. Upplevelsen av att tappa kontrollen har ingenting med utbildning eller samhällsställning att göra. Utbrändhet drabbar människor med alla sorters yrken. Nu har jag en ödmjuk önskan att den kunskap jag har samlat ska förmå att hjälpa. Jag vill ge hopp. Det går att ändra på en situation, även om den ser dyster ut. Nyckeln till förändring är självinsikt.

Redan för några år sedan blev jag ombedd att skriva denna bok, men jag ville inte. Jag tackade nej. Jag är van vid att tala och tycker om att framträda inför ett auditorium. Däremot är jag inte van vid att skriva och drar mig för att formulera mina tankar i skrift. Först när jag blev presenterad för journalisten Christina Zaar accepterade jag att skriva boken. Hon har formulerat mina ord och sett till att de fogats samman till en läsbar helhet.

Jag vill tacka min familj för deras stöd, min man Björn, mina döttrar Sofia, Åsa, Maria och Charlotta samt Mor och Far. Jag vill även tacka mina vänner – särskilt syjuntan.

Sedan första upplagan av denna bok skrevs har mycket hänt. Forskning pågår inom många olika fält, bland annat försöker infektionsläkare, psykiatrer och magtarmspecialister förstå vad som händer när människor hamnar i utmattningstillstånd som kan leda till en total kollaps – utbrändhet. Samtidigt pågår det en diskussion om hur begreppet utbrändhet ska definieras. Under senare tid har forskningen dessutom visat att symtomen kryper allt längre ner i åldrarna. Vi kan nu kan möta unga »ålders-diabetiker« eller socialt trötta 19-åringar – en skrämmande utveckling.

Norrköping i mars 2001

Lena Nevander Friström

Inledning

Balans i livet

För att må bra måste människan finna en riktig balans mellan arbete, familj och egna behov. Även den som inte lever tillsammans med make/maka och barn behöver ett socialt sammanhang utanför arbetet.

Alla de tre cirklarna ovan ska vara lika stora. Vi behöver prioritera arbete, familj och egna behov lika mycket och ägna dem lika mycket tid. Det betyder naturligtvis inte att vi dagligen ägnar lika mycket tid åt var och en av cirklarna. Det viktiga är att vi tänker efter hur vi fördelar vårt engagemang så att inte en cirkel ständigt får störst utrymme på de andras bekostnad. En familj med småbarn ägnar antagligen familjecirkeln större utrymme under några år för att sedan kanske låta arbetscirkeln ta större plats. Det största problemet för yrkesarbetande småbarnsföräldrar är antagligen att få tid för de egna behoven. Den som är arbetslös har å andra sidan en tom arbetscirkel och behöver hitta ett sätt att fylla den.

Om arbetscirkeln tar stort utrymme under en period av utbildning, arbetsbyte eller omorganisation på jobbet, går det i de flesta fall alldeles utmärkt under en begränsad tid. En del familjer klarar en sådan påfrestning under några månader, andra kanske i några år. Familjen accepterar och försöker underlätta. Men om däremot arbetscirkeln ständigt tar lika stort utrymme och det aldrig blir någon förändring går det inte bra. Den som låter arbetscirkeln ta alltför stor plats underlåter att vara lyhörd gentemot sig själv och sin familj och riskerar bland annat att drabbas av sjukdom, förlora familjen, bli av med sitt arbete på grund av ineffektivitet och att förändras som person.

Denna person hade antagligen från början en positiv inställning till livet och var den som alltid ställde upp, en härligt nyfiken människa som ville allt gott med sitt engagemang. Hög stresstålighet och en förmåga att arbeta bäst under stress bidrog förmodligen till att arbetscirkeln fick så stor plats.

Det finns många olika skäl till att vi tappar balansen i våra liv och att arbetet tar överhanden. För några kan det handla om ett behov av att ha kontroll. Till en början, när arbetsplatsen är ny och läroprocessen i sin början, är allt under kontroll. Men ju mer man arbetar, desto klarare ser man hur mycket det finns att göra. En del av oss kan handskas med kaos alldeles utmärkt medan andra reagerar med stark ångest så fort arbetsbelastningen blir för stor. Känslan av att ha kontroll går förlorad och det krävs fler och fler timmar på arbetet för att dämpa ångesten.

Andra människor arbetar mycket på grund av att de har starka prestationskrav på sig själva. Från början bottnar dessa krav i en positiv önskan att göra saker bra och på ett riktigt sätt. Men även här kan det hela gå över styr och förvandlas till en känsla av att det till slut bara är prestationen som räknas.

Alldeles oavsett var den alltför långdragna obalansen finns och varför den drabbar människan innebär den ett stort lidande, både för den utsatte och dennes omgivning.

En person som låter familjecirkeln växa sig alltför stor kan exempelvis vara en utåtriktad och snabb, lite rastlös kvinna. När hon är barnledig kanske hon passar på att se till att hunden får valpar, skaffar några höns och tar emot grannens barn som dagbarn. Hon är ju ändå hemma. När nu yrkesarbetet inte tar hennes tid i anspråk börjar hon fundera på den där konstföreningen hon saknar på sin ort och startar den. Har hon äldre barn som vill gå i scouterna ställer hon själv upp som scoutledare. Plötsligt sitter hon fast i alla dessa engagemang och vet inte riktigt hur det gick till att hon fick så mycket omkring sig. När hon sedan ska återgå till arbetslivet kvarstår förväntningarna på henne att hon även fortsättningsvis ska klara alla sina sociala engagemang.

Ett par som gifte sig kom från familjer där det var självklart att hela familjen deltog i arbetet. Båda familjerna såg positivt på giftermålet som skulle bidra med en ny kraft till de gemensamma uppgifterna. Hennes familj hade en cateringfirma. Barnen fick tidigt börja hjälpa till. Så fort de fick körkort ställde de upp och körde disk från fester om nätterna och såg till att porslinet var klart för användning igen nästa dag. De lärde sig att göra snygga räkkanapéer färdiga för leverans.

Han kom från en lantbrukarfamilj där man också ställde upp vid höskörd, slakt och andra tillfällen när det krävdes många extra händer till hjälp.

Både hon och han hade yrkesarbeten och ställde dessutom upp i varandras familjer. Till sist blev de helt uppslukade och fick aldrig tid för varandra.

Även den som låter jagcirkeln växa för mycket är antagligen till en början en nyfiken och utåtriktad person som använder all kraft till att förverkliga sig själv. Det är en människa som studerar utan särskilt mål, för att det är så roligt och känns så rätt. Det är en som vill vandra i månader på egen hand i Indien för att det är utvecklande. Så småningom riskerar valet av umgänge att bli en strategisk fråga: »What’s in it for me?« Man kan inte göra något för en annan människas skull (till exempel följa med familjen på en släktträff), utan att själv få något för det. Man kan inte vara nöjd med att glädja någon annan utan måste ständigt tillfredsställa sina egna behov.

Jag är ingen vän av enkla förklaringsmodeller och strikta diagnoser. Diskussionen blir då, i mina ögon, ofta alltför akademisk och man fastnar lätt i behandlingsmodeller kopplade till diagnoserna. Då riskerar man ibland att stjälpa snarare än att hjälpa. Enligt mitt sätt att se på problemet är det viktigaste att lyssna in problematiken, ta den på allvar, och sedan se framåt. Många gånger är detta angreppssätt det bästa för att hjälpa den person som drabbats av arbetsnarkomani och/eller utbrändhet.

I den här boken ligger fokus på den obalans som uppstår när arbetscirkeln blir för stor under för lång tid. Vi känner alla till riskerna med alkoholmissbruk, men arbetsnarkomani är också ett missbruk som får liknande konsekvenser. För