Livet i familjen: - om det viktiga samtalet

By Jesper Juul

Vad ska man göra åt småbarnens sömnproblem, tonåringens skoltrötthet och elvaåringens hopplösa matvanor? Och hur ska man få förhållandet till sin partner att överleva när allt omkring är kaotiskt?

Dagens barnfamilj är en rörlig grupp av föräldrar, barn och kanske styvföräldrar och styvbarn som inte kan luta sig mot tidigare generationers erfarenheter, utan man ofta uppfinna familjelivet på nytt. Det finns inga givna lösningar, men det finns möjligheter att göra samspelet enklare och roligare.

Här resonerar den erfarne familjeterapeuten Jesper Juul om betydelsen av gemensamma värden och om viktiga huvudpunkter, såsom likvärdighet, integritet, ansvar, gemenskap och vuxnas ledarskap. Genom en rad vardagsexempel belyser han olika situationer man som förälder kan hamna i och hur man bäst kan hantera konflikter, osäkerhet och problem i familjelivet.

"En läsupplevelse som inte ger några pekpinnar utan istället styrka och tröst." BTJ

• Language: Svenska
• Publisher: FamilyLab Sverige
• Release date: Nov 22, 2019
• ISBN: 9789198574043

Jesper Juul

Jesper Juul (f. 1948) familjeterapeut och författare, har levt i tre olika familjer och har en son (f. 1974). Jesper Juul har en gedigen erfarenhet från många olika sammanhang med bl.a. barn och unga med störande beteende, med grupper av ensamstående mödrar och med föräldragrupper. Under perioden 1979 till 2004 ledde Jesper Juul Kempler Institutet i Danmark, som framför allt utbildar familjerådgivare och familjeterapeuter. Jesper Juul har dessutom, på frivillig basis, arbetat med barn, unga och familjer i flyktingläger under krigen i det tidigare Jugoslavien, samt med vägledning och vidareutbildning av professionella. Nu ger Jesper Juul största delen av sin tid till Family-Lab International, som ledare, vägledare, rådgivare och terapeut. Family-Lab finns etablerade i 20 länder. Jesper Juul har skrivit flera böcker för föräldrar och professionella, där den mest kända titeln är: Ditt kompetenta barn. Mer info www.jesperjuul.com

Book preview

Livet i familjen

Livet i familjen

Förord

Inledning

1. Likvärdighet

2. Integritet

3. Autenticitet

4. Ansvar

5. Gemenskap

6. De vuxnas ledarskap

Avslutning

Impressum

Livet i familjen

- om det viktiga samspelet

JESPER JUUL

Förord

Få har betytt så mycket för vår syn på barn och föräldraskap som Jesper Juul. Livet i familjen är en av hans viktigaste böcker. Den kom först ut i Danmark 2004, och originalutgåvans undertitel, de vigtigste værdier i samliv og børneopdragelse, säger precis vad det handlar om. För det här är en bok om värden och värderingar.

Jesper Juuls huvudtes är att livet för dagens föräldrar skiljer sig kraftigt från tidigare generationers tillvaro. De gamla kärnfamiljerna har kompletterats med nya sätt att leva tillsammans. Det är bra, men det krävs en hel del eftertanke för att den familjeform som de vuxna väljer ska fungera också för barnen. För Jesper Juul är nämligen familjen viktig, oavsett hur den ser ut! Det är i den nära gemenskapen med några förtrogna som vi kan få den trygghet vi behöver och samtidigt utmanas i vårt sätt att tänka. I familjen får både barn och vuxna daglig träning i att visa respekt, förståelse och medkänsla - förmågor som vi behöver också i andra sammanhang.

Förr fanns fler gemensamma idéer och regler om hur vi skulle leva våra liv och fostra våra barn. Ofta kom de från kyrkan, men gamla familjemönster och statliga påbud kunde också spela roll. Idag har traditioner och auktoriteter av det slaget fått mindre betydelse. Föräldrarna måste därför själva bestämma sig för vad de ska tro på och hur de ska leva tillsammans. Det är inte alltid så lätt. Vi utsätts alla för en korseld av budskap från olika håll, som bloggar, poddar och andra internetkällor. Liksom från experter, ibland självutnämnda, som dessutom ofta tycker olika.

I den situationen finns risk för att vi i vår osäkerhet faller offer för lättköpta budskap och enkla lösningar. Juul varnar för detta och tar till exempel bestämt avstånd från olika metoder för hur man ska få barn att sova eller uppföra sig väl. Han avvisar allt vad redskap eller verktygslådor heter. Barn är inga föremål som ska justeras och anpassas efter de vuxnas önskemål.

I stället förordar Jesper Juul en syn på barn och föräldraskap som jag vill kalla humanistisk. Den bygger på idén om att vi i familjen först måste bestämma oss för vilka värderingar som ska få styra vårt liv tillsammans. Det är inte säkert att vi blir överens om allt, men vi ska i alla fall veta vad vi står för, både var och en av oss och vi tillsammans. Och en sak får vi aldrig glömma: barn är människor, inte blivande människor. De måste därför få finnas med i samtalet.

Jesper Juul delar frikostigt med sig av den värdegrund han själv efter hand har erövrat, både genom personliga erfarenheter och genom samtal med de familjer han mött i sin familjepedagogiska verksamhet. Ingående beskriver han sina fyra grundvärden och vad de betytt för honom: likvärdighet, integritet, autenticitet och ansvar.

Först när vi har en sådan grund att stå på så vet vi hur vi ska handla. Berg som tidigare upplevdes som oöverstigliga blir nu åsar som vi kan vandra upp på tillsammans. Inte alltid utan möda och ibland bara med hjälp av färdledare. Men vi vandrar och vi kommer vidare. Allt blir nu möjligt.

Det jag uppskattar hos Jesper Juul är att han inte bestämmer exakt vad vi måste tro på. Tvärtom uppmuntrar han oss att tänka själva och tala mycket med varandra. I boken får vi, inte minst genom en rad åskådliga vardagsexempel, rikligt med material för sådant givande tankeutbyte.

Så läs och reflektera, på egen hand och tillsammans! Med Jesper Juuls hjälp kan Livet i familjen bli en skola för livet.

Lars H Gustafsson

Inledning

I dagens Europa präglas livet i många familjer av större eller mindre osäkerhet men också av stor nyfikenhet. Det är nu en generation sedan den traditionella kärnfamiljen av typen till döden skiljer oss åt med dess strikta rollfördelning bröt samman. Min egen generation – den första efter sammanbrottet – tog hjälp av några få paroller och en hel del skilsmässor, men det är egentligen först under de senaste tio åren som människor har varit tvungna att uppfinna både parförhållandet och barnuppfostran på nytt. Det är värt att påpeka att detta måste göras av varje par utan att de egentligen har några användbara förebilder.

En familj är inte bara mamma, pappa och barn. Rollen som ensamförsörjare är inte längre tecken på ett socialt misslyckande eller ett fiasko på kärlekens område; på senare tid har styvfamiljen med dina, mina och våra barn tillkommit, och även den frånskilda fadern eller modern utgör ju tillsammans med sina barn, även om de bara träffas med längre eller kortare mellanrum, i psykologisk och existentiell mening en familj. Dessutom finns det homosexuella par med eller utan barn, adoptivfamiljer, fosterfamiljer och generationsboende.

Det handlar om en mycket större förändring än ett traditionellt generationsskifte och det har naturligt nog medfört en stor osäkerhet. I Skandinavien är det dessutom så att mer än nittio procent av dem som blir föräldrar idag har tillbringat cirka tjugo-

femtusen timmar på daghem eller i andra former av barnomsorg utanför hemmet. Många har – på gott och ont – mött mer av professionell pedagogik än uppfostran i familjen. Det är därför inte särskilt överraskande att det som särskilt präglat de senaste åren har varit föräldrars många frågor om stort och smått.

Vad ska vi göra när vår tvååring inte vill sova när vi lagt henne?

Vad gör man när en tioåring vill pierca sig?

Vår fyraåring vägrar att äta grönsaker. Vad ska vi göra?

Hemma hos oss är det totalt kaos varenda morgon. Är det vi som är helt omöjliga?

Jag vill helst undvika konflikter. Är det fel?

När min man är ensam med barnen har han aldrig samma problem som jag. Är det han eller jag som blundar för något?

Min sambo vill ha det lugnt och tyst när vi äter, men nog är det synd om barnen? Vi pratar nästan aldrig med varandra längre. Vad ska vi göra?

För mig är det viktigt med ett bra sexliv, men min man ids bara en gång i månaden nuförtiden. Måste man bara finna sig i det?

Denna osäkerhet och sökandet efter kunskap är inget som utmärker just dagens barnfamiljer. Föräldrar har alltid varit osäkra. Skillnaden är kanske att dagens föräldrar generellt sett är beundransvärt öppna med sin osäkerhet och att vi inte längre lever i en värld där alla vet vad man gör och därmed vad som är rätt och fel. För bara en generation sedan levde vi i relativt isolerade samhällen präglade av en hög grad av värdemässig konsensus som i allt väsentligt var moraliskt grundad: vad gör man och vad gör man inte, vad har man skyldighet till och vad bör man?

När jag som tolvåring 1960 bad mina föräldrar om lov att gå på jazzklubb hördes inte ett uns av tvekan eller osäkerhet i det rungande Kommer aldrig på fråga! som jag fick till svar. Då jag dristade mig till att be om en motivering hette det: Det gör man inte i din ålder och så pratar vi inte mer om det. Efteråt kunde jag gå ut och kontrollera detta påstående med mina jämnåriga kamrater och komma underfund med att mina föräldrar hade rätt. Det fanns verkligen inga andra tolvåringar som hade fått lov att gå. För mina föräldrar och deras samtida var denna kunskap om vad man gör ett stort stöd, som ytterligare förstärktes av en av deras egna grundläggande normer som sade att man inte avviker från vad man gör.

För dagens föräldrar som ska försöka svara tolvåringen som vill pierca sig i naveln, få sitt mobilabonnemang betalt eller som kommer hem full från en fest är uppgiften mycket mer komplex. Att hänvisa till vad man gör eller inte gör fungerar bara den stund som det tar barnet att utväxla ett tiotal sms med sina vänner som sedan används för att visa att det visst finns några som får lov. Föräldrar måste helt enkelt höra sig för med andra. De måste tala med andra föräldrar i samma situation, fråga experter, konsultera skolsköterskan, läraren eller skolpsykologen och till och med då gnager osäkerheten och tvivlet eftersom förståsigpåarna också är oeniga.

På den tiden – för snart ett halvt sekel sedan – hade samhällets ledare också en del förhållandevis klara värdeföreställningar som märktes tydligast i den offentliga debatten, skolornas undervisning och pedagogik och de politiska partiernas ideologier. Dessutom spelade kyrkan fortfarande en viktig roll som den gemensamma moraliska grunden. Idag är det med några få undantag svårt att se skillnaden mellan de politiska partiernas värdegrund och människosyn – om de överhuvudtaget har någon – och till och med de mest framträdande definierar sig mera genom att vara emot något än för något. Sett ur ett familjeperspektiv har ingen av dem något att säga som pekar framåt, varken familjepolitiskt eller i form av några värderingar som skulle kunna få familjeliv och samhällsliv att hänga bättre samman. Skolan lider i stor utsträckning av samma osäkerhet och konflikt- och problemorientering som många familjer, och kyrkan har i många länder svårt att formulera sina i övrigt utmärkta värden på ett sätt som ger mening för nutidens människor. Frågar man vilka värden som dominerar samhällets inriktning och administration måste svaret bli: marknadens. Man kan undra om det överhuvudtaget är möjligt att förstå sig själv som människa idag utan att förstå just marknaden, dess filosofi och mekanismer.

Marknadens värderingar och (brist på) människosyn är helt obrukbara som grund för en familjs liv tillsammans och ändå har marknaden långsamt men säkert kommit att sätta sin prägel också på vår förståelse av det privata rummet. Möjligheten att överhuvudtaget bilda par och familj avgörs i ungdomars medvetande i hög grad av hur man kan marknadsföra sig själv på diskot, på nätet och andra ställen där ensamstående möts för att undersöka och testa urvalet. Självmorden ökar bland vita västeuropeiska kvinnor som inte tycker att de kan leva med att deras bystmått, könsorgan eller benlängd inte motsvarar marknadens idealföreställningar. Barn reduceras i oroväckande hög grad till objekt och handelsvaror. Förutom att det i en hittills aldrig skådad omfattning helt konkret handlas med barn som kommer att utnyttjas sexuellt, adopteras illegalt eller får tjäna som leverantörer av friska organ till sjuka, välbärgade vuxna, har vi allmänt laglydiga medborgare blivit i det närmaste eniga om att det bör vara en samhällsfinansierad mänsklig rättighet att få barn när man inte kan få det av egen kraft. Om man då blir gravid med tvillingar diskuteras på fullt allvar rätten att välja bort det ena fostret och det kommer inte att dröja länge innan beställningen kan innehålla specifika krav på längd, kön, ögonfärg, intelligens och så vidare. För en tid sedan hävdade ett par att de hade rätt att lämna tillbaka ett adopterat barn eftersom kvinnan hade blivit gravid flera år efter adoptionen. Adoptionsförmedlingarna upplever att blivande adoptivföräldrar väljer bort de barn som inte motsvarar familjens självbild. Samhällets institutioner har redan i många år stämplat barn och unga som välfungerande respektive icke välfungerande, som om det handlar om köksmaskiner som uppfyller eller avviker från europeiska standardiseringsnormer. Hittills har det varit fråga om en etisk utförsbacke utan särskilt många kurvor eller hinder och så kommer det av allt att döma att fortsätta. Eller uttryckt på ett annat sätt: sådana tycks våra gemensamma värderingar ha blivit. Så länge som medicinsk teknologi eller kriminella organisationer sörjer för utbudet är efterfrågan inget problem. Sådan är marknaden och frågan är om vi vill leva efter samma kodex i våra familjer.

På samma sätt som barn har blivit