Äldst, yngst eller mittemellan

By Elisabeth Schönbeck

Våra syskonrelationer präglar oss hela livet. Din plats i syskonskaran kan ha stor betydelse för din framtid. Inte sällan gifter sig en lillebror med en storasyster, och är du mellanbarn kommer du troligen att agera medlare även på din arbetsplats.

Men vad händer när en storebror gifter sig med en storasyster, när det bara är mellanbarn i ledningsgruppen och när två endabarn bildar familj? Hur påverkas syskonskarorna av nybildade familjer, och finns det en idealisk syskonplacering?

”Äldst, yngst eller mittemellan” är en intressant och tankeväckande bok om syskonrelationer. Här tas även upp begrepp som pseudotvillingar (syskon som bara har ett och ett halvt års åldersskillnad) och funktionella endabarn (om det är sex år eller mer mellan syskon, eller syskon som vuxit upp i olika hushåll).

Elisabeth Schönbeck är beteendevetare, diplomerad småbarnspedagog och specialintresserad av syskonforskning. Hon arbetar sedan tjugo år tillbaka på heltid med att hålla kurser och föredrag om syskonrelationer och hur de påverkar oss.

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Aug 11, 2020
• ISBN: 9789178299973

Book preview

andra.

Hur kan vi bli så olika?

Jag vill ge dig en noggrann genomgång av teorin innan vi går in på syskonpositionerna. I detta kapitel förklarar jag de termer som du möter senare i boken. Om du är en otålig lillebror kan du självklart hoppa direkt till det kapitel som du är mest intresserad av, men då måste du vara medveten om att du missar en del viktig kunskap.

Vi har alla, oavsett kultur och bakgrund, samma grundläggande behov. För att överleva måste vi äta, dricka och skydda oss mot faror och för att släktet ska fortleva måste vi reproducera oss. Ändå uppträder och reagerar vi så olika i olika situationer.

Hur kan det komma sig? Hur kan det komma sig att en person går i taket medan en annan bara rycker på axlarna? Hur kan det komma sig att en person tar tag i en konfliktsituation medan en annan flyr från den? Hur kan det komma sig att en person klarar sig bra i livet medan en annan, med till synes bättre yttre förutsättningar, ständigt misslyckas?

Arv eller miljö

De flesta av oss skulle antagligen svara att det har med arv eller miljö att göra. Och naturligtvis är det också så, och så långt är de flesta av oss också helt överens. Lika överens är vi dock sällan när vi börjar diskutera om det är arv eller miljö som påverkar vår personlighet mest. Detta är, och har alltid varit, en kontroversiell tvistefråga, och jag skulle våga påstå att det, åtminstone emellanåt, också har varit en politisk fråga.

När jag läste till beteendevetare i Lund i slutet av sextiotalet fick man inte nämna arv alls, men i dag är det mer tillåtet och man gör hela tiden nya framsteg inom den genetiska forskningen.

Men än i dag är frågan kontroversiell och forskare har fortfarande olika uppfattningar om hur stor del av vår personlighet som ligger i generna och hur stor del som beror på miljön.

Och hur ska vi då veta vad som är orsak och vad som är verkan? Om nu sonen till två professorer blir professor eller sonen till två alkoholister blir alkoholist, är vi tillbaka igen. Är det genetiskt betingat eller är det resultatet av den miljö de vuxit upp i?

Manligt eller kvinnligt

Någon tänker säkert att ett svar på frågan om våra olikheter naturligtvis har att göra med att hälften av oss är kvinnor och hälften män, och här närmar vi oss en annan het fråga som följt ungefär samma politiska och trendiga svängningar som den tidigare.

Den amerikanska antropologen dr Margaret Mead studerade under flera års tid primitiva folk på Nya Guinea, Bali och Samoa. Hon menar att vi uppfattar oss själva och gör oss en bild av oss själva beroende på förväntningar och reaktioner från människor i vår omgivning.

Dr Mead visar vilken obegränsad möjlighet en kultur har att forma personer efter ett fastställt beteendemönster, oberoende av vilka arvsanlag de har. Hon ställer sig frågan om det finns manliga och kvinnliga egenskaper som är ärftligt bundna till könet, eller om det kan vara så att olikheterna mellan individerna är mer betydelsefulla än de mellan könen.

Låt oss för en stund följa Margaret Mead i spåren genom att diskutera vad som är kvinnligt, manligt eller rentav mänskligt. Är det genetiskt kvinnliga respektive manliga egenskaper som gör att vi blir så olika, eller har vi uppfostrats till, ett för vår kultur och tid, kvinnligt respektive manligt beteende? Denna fråga är inte mindre kontroversiell.

Under min utbildning till diplomerad småbarnspedagog fick vi lära oss av en neuropsykolog från Lund att män och kvinnor leker så olika med barn att de faktiskt stimulerar och utvecklar olika delar av barnets hjärna. En anledning, så god som någon, att hälften av alla föräldrar, förskollärare och lärare borde vara män. Du kan läsa mer om manligt och kvinnligt på sidan 81 i kapitlet Familjen med två barn.

En sak som jag med min kunskap i alla fall är säker på är att det finns, i beteendet, kvinnliga män och manliga kvinnor, beroende på var de står i sin syskonskara.

Placeringen i syskonskaran

Hur kan det komma sig att två personer som har vuxit upp med samma mamma och pappa och under samma tak ändå kan bli så olika? Jag har själv många gånger undrat över hur jag och mina två yngre bröder har kunnat bli så olika. Som småbarnspedagog och beteendevetare har jag alltid varit intresserad av vår uppväxt och hur den präglar vilka vi blir som vuxna. När jag själv blev mamma till två söner växte mitt intresse ännu mer. Jag såg så tydligt hur deras position som storebror och lillebror påverkade hur de betedde sig och jag insåg hur stor betydelse våra olika syskonpositioner har. Så småningom insåg jag också att oavsett all annan påverkan präglas vi mest av vår placering i syskonskaran.

Det är alltså ingen skillnad mellan att vara storebror på ett gods i Skåne och att vara storebror bland gatubarnen i Rio. På godset i Skåne är det storebror, familjens äldste son, som ska ta över och se till att familjens traditioner lever vidare. Bland gatubarnen i Rio är det också storebror som har ansvaret, ansvaret för att stöldräderna går bra. Annars får syskonen ingen mat på bordet.

Ingen syskonposition är bättre eller sämre, alla har för- och nackdelar, alla behövs och alla kompletterar varandra, men de gör oss olika och får oss att välja olika vägar i livet.

Med placeringen i syskonskaran avses den ordningsföljd någon är född i. Rangordningen eller statusen i syskonskaran behöver inte sammanfalla med ordningsföljden, men kan naturligtvis göra det. Man brukar dela in syskonpositionerna i endabarn, äldstabarn, mellanbarn och yngstabarn. Jag menar att de mest typiska beteendena ser man tydligast när det är tre till fyra år mellan syskonen.

Tänk dig två systrar som är ensamma hemma och i lekens hetta slår sönder en vas. Vad tror du händer när mamma och pappa kommer hem? Det troligaste är att man skäller på storasyster oavsett vem som har slagit sönder vasen.

Storasyster får naturligtvis skäll om det är hon som har slagit sönder vasen, men hon får även skäll om lillasyster är den skyldiga. I det senare fallet har hon ju inte passat sin lillasyster ordentligt.

Föräldrar behandlar aldrig sina barn lika, även om de tror det, och det är bevisat att föräldrar skäller mer på sitt äldsta barn än på sitt yngsta. Om en storasyster och en lillasyster blir så olika behandlade under hela sin uppväxt är det inte konstigt att de blir så olika.

Vi har alla ett behov av att bli älskade och för att bli det använder vi oss av olika strategier. Äldsta- och endabarn känner oftare än andra att de måste vara duktiga och prestera för att bli älskade. Här handlar det alltså om att prestera, göra och de blir också mest älskade för sin prestation, vilket ger dem självförtroende.

Och denna kamp för att bli älskad börjar redan i barnkammaren. Så här sa den duktiga pojken Georg Wald, biolog vid Harvard och Nobelpristagare: Hur tror ni att man blir Nobelpristagare? Man vill ha kärlek, så går det till. Man längtar så intensivt efter det att man arbetar jämt och ständigt och får priset. Det är ett tröstpris. Det som spelar någon roll är kärleken.

Småsyskon, däremot, blir oftare älskade rakt upp och ner för den de är. Det handlar om existens, om att vara. Den sortens kärlek ger självkänsla, eftersom du duger som du är. I mitt förord berättade jag om pojken som trots sin ringa ålder alltid skickades till affären för att handla åt mamma, eftersom han var äldst. Som minsting i samma familj hade han troligen aldrig visat sig i affären, annat än möjligen ihop med mamma. Som minsting hade han kanske till och med belönats med godis vid kassan.

Är det nu så enkelt att bara placeringen i syskonskaran, i bemärkelsen ordningsföljden, bestämmer vårt framtida beteendemönster? Nej, riktigt så enkelt är det förstås inte. Vetskapen om var i syskonskaran någon befinner sig, först, sist eller i mitten, eller vetskapen om att någon är endabarn, säger oerhört mycket om hur vi beter oss. Men för att få en ännu tydligare bild måste vi ta reda på mycket mer.

Vad påverkar utöver placeringen i syskonskaran?

Könsfördelningen

Klimatet i en familj blir helt olika om den består av enbart flickor, enbart pojkar eller av en blandad kompott. En pojke som får en lillasyster utvecklas ofta på ett annat sätt än en pojke som får en lillebror, även om båda är storebröder.

Om han får en lillasyster blir han troligen mer avslipad, mjukare och lite mer ridderlig och han blir mer förtrogen med hur kvinnor fungerar. Om samma pojke i stället får en lillebror blir han troligen mer konkurrens- och tävlingsinriktad, på gott och ont.

På samma sätt blir en storasyster med yngre bröder annorlunda än en storasyster med yngre systrar. Självklart påverkas också småsyskon på motsvarande sätt om de har äldre systrar eller äldre bröder.

Åldersskillnaden

Också åldersskillnaden spelar en avgörande roll. Om åldersskillnaden är arton månader eller mindre använder man beteckningen pseudotvilling.

Pseudotvillingeffekten kan i vissa fall prägla barn med en åldersskillnad på upp mot drygt två år, speciellt när det gäller bröder. Jag går in mer på det senare i boken.

Om det är sex år eller mer mellan syskonen får de typiska endabarnsdrag, man brukar kalla dem funktionella endabarn. En familj med tre barn kan således ha tre endabarn. Detta kanske först verkar obegripligt, men en åttaåring går sällan hem och bankar ner en ettåring. Och det behöver han heller inte, för ettåringen cyklar sällan iväg med åttaåringens cykel. De varken konkurrerar eller fungerar som syskon gör, eftersom åttaåringen är mer som ett slags lillförälder till ettåringen.

Antalet syskon

Hur många syskon vi har kan forma våra karaktärsdrag. Det är inte samma sak att vara lillebror till ett syskon som att vara det till fyra syskon. På samma sätt är det stor skillnad mellan att vara äldst i en syskonskara på två och att vara äldst i en syskonskara på fem. En storasyster till fyra syskon kommer troligen att få ta fyra gånger mer ansvar än en storasyster till bara ett syskon. Ja, hon blir nog varje chefs dröm. Men troligen tycker både hennes syskon och hennes arbetskamrater att hon är fyra gånger så tjatig också.

Vem präglar mest?

Man präglas mest av de syskon som kommer närmast före och efter. I en familj på fem barn präglas nummer tre mest av nummer två och nummer fyra, förutsatt att åldersskillnaden dem emellan är tre till fyra år. Men man måste även vara medveten om att bröder och äldre syskon förmedlar attityder starkare än systrar och yngre syskon. Så har det till exempel varit för våra duktiga ishockeytjejer i Damkronorna, Kim Martin och Maria Roth.

Att jag blev målvakt beror på att min storebror Kristoffer är det, säger Kim Martin. Han är proffs i Frankrike och min förebild.

I en intervju frågar journalisten och tillika Maria Roths storebror Daniel hur stor del han haft i hennes framgång, och Maria svarar: Jättestor … jag gjorde alltid som du när jag var liten. Jag började spela hockey för att du gjorde det.

Upprepning av rollen

Alla har vi en tendens att upprepa vår roll. Vi stärker vår identitet genom att söka upp den arena där vi hade vår glansroll som barn. Då är vi hemma igen, på gott och ont.

Jag hade en gång en åhörare som berättade att hon talat med sin mamma under dagen. Mamman var jätteglad för att hon skulle åka iväg på en semesterresa, men allra gladast var hon för att hon skulle resa med sin storasyster. Klart att hon var glad och lättad, för med ett sådant ressällskap kunde hon glömma allt vad biljetter, bokningar och allt annat jobbigt innebar. Och jag tror inte att storasyster ens tänkt tanken att resan kunde ha ordnats av någon annan än just henne själv, och framför allt inte att lillasyster skulle kunna ha gjort det.

Detronisering

Jag har tidigare i detta kapitel nämnt termen detronisering. Slår man upp verbet detronisera i Svenska Akademiens ordlista över svenska språket kan man läsa att det betyder störta från tronen, avsätta. Begreppet används inom barnpsykologin. Man talar om detronisering i samband med att ett barn får syskon.

Det är naturligtvis spännande och roligt att få syskon, men det kan också vara skrämmande och hotfullt. Hur vi som föräldrar agerar, och hur stor åldersskillnaden mellan syskonen är, har stor betydelse.

För att riktigt sätta sig in i hur barnet upplever sin situation när det får ett syskon, kan man tänka sig hur vi vuxna skulle reagera om vår partner kom hem med någon ny. Om partnern dessutom sa att hon ska bo här nu, skulle vi förmodligen bli skräckslagna och minst sagt känna oss undanskuffade.

Argument som du är så stor och duktig, så du ska få ett eget rum nu, medan hon, som är så liten och osäker, får bo i mitt rum och i din gamla säng, skulle uppfattas som rena avrättningen.

När min lillebror föddes blev allt liksom inte som förr längre. Jag vill att allt ska vara som förr.

Marie, 6 år

Marie vill att allt ska vara som förr, men det kommer det aldrig att bli, för här börjar den ständiga kampen att återerövra föräldrarnas kärlek och uppmärksamhet och att hålla det yngre syskonet borta. Och den kampen fortsätter för många av oss resten av livet, långt efter det att mamma och pappa lagts i graven.

Flera små familjer i en stor

Man kan ofta hitta mönster av flera små familjer i en stor. Om tre barn föds relativt tätt, och föräldrarna sedan gör ett uppehåll på många år innan de skaffar ytterligare två barn, även denna gång relativt tätt, fungerar den familjen inte som en fembarnsfamilj, utan som en trebarnsfamilj och en tvåbarnsfamilj.

Vår EU-kommissionär Margot Wallström är nummer fyra i en syskonskara på fem, och därmed ett mellanbarn om man endast tar hänsyn till antalet syskon. Men eftersom det är mer än sex år till det närmaste äldre syskonet och tre år till hennes yngre syster är Margot ett funktionellt äldstabarn. Hon är självklart en storasyster, precis som Mona Sahlin och Anna Lindh, allihop potentiella statsministerkandidater.

När jag ibland får höra att det jag säger inte stämmer på grund av att någon beter sig som ett endabarn trots att han är nummer tre i en syskonskara, beror det antagligen på att man inte har tagit hänsyn till åldersskillnaden mellan barnen.

Per Gessle är nummer tre av tre syskon, men eftersom det är mer än sju år mellan vart och ett av syskonen består den familjen av tre endabarn, det vill säga funktionella sådana. Och visst har Per Gessle endabarnsdrag. Han har själv sagt att han är nästan sjukligt pedantisk och petig i allt han gör, men så är han också, som många andra endabarn, mycket framgångsrik.

Rang- och könskonflikt

Några begrepp som ofta kan förklara konfliktsituationer i hemmet eller på arbetsplatsen är rangkonflikt och könskonflikt.

Rangkonflikt kan uppstå om två äldstabarn gifter sig med varandra. Båda två är vana att bestämma, föra befälet och att också bli åtlydda. De vill båda aktivt ta kontrollen över situationen, och godtar inte passivt vad någon annan säger eller gör. Säkert tycker båda att det är säkrast att just de går till affären, annars blir inte detta skött på rätt sätt.

Omvänt kan en rangkonflikt uppstå om två yngstabarn gifter sig med varandra. Båda två sitter och väntar på att den andra ska ta befälet, fatta alla svåra beslut och se till att någonting händer. Ingen av dem går iväg till affären, utan båda två förväntar sig att den andre ska gå. De är ju båda vana vid att någon annan tar ansvaret.

Denna typ av rangkonflikt kan naturligtvis uppstå på en arbetsplats om två äldstabarn aspirerar på att vara ledaren, eller omvänt, om två småsyskon båda sitter och väntar på att den andre ska ta ansvaret för företagets policy i en knivig fråga.

Rangkonflikt kan också uppstå mellan föräldrar och barn. Tänk dig en storebrorspappa vars första barn är en son. Vem är storebror i den familjen? I många fall accentueras konflikten än mer under sonens pubertet och frigörelseprocess. Pappan kämpar för att inte tappa kontrollen, samtidigt som sonen, som också är uppfostrad till att ta ansvar och fatta beslut, försöker överta den. Här har vi rangkonflikt mellan två storebröder i samma familj. Detta kan vara förklaringen till att pappan i den här familjen går bättre ihop med lillebror, honom behandlar han bara som han gjorde med sin egen lillebror.

Rangkonflikt kan också uppstå mellan mina barn och dina barn om föräldrarna gifter om sig och den nya partnern har barn från ett tidigare förhållande. Tänk om hela min identitet bygger på att jag är femton år och duktig storasyster. Helt plötsligt gifter mamma om sig och en annan femtonårig duktig storasyster klampar in i familjen. Vem av oss två ska då ge upp sin identitet?

Jag hade för några år sedan förmånen att få medverka vid ett årligt möte med en grupp fosterföräldrar. Det var med stor tillfredsställelse jag med detta synsätt kunde få dem att förstå hur man lättast får det att fungera. Om man har en elvaårig storebror i familjen och tar en annan elvaårig storebror som fosterson bäddar man för konflikter, både för de båda storebröderna och för dem runt omkring. Om man har möjlighet bör man i stället ta ett yngre fosterbarn som redan har storasyskon, just för att undvika rangkonflikt.

Könskonflikt kan uppstå om en flicka med bara systrar gifter sig eller samarbetar med en pojke som bara har bröder. De talar inte samma språk och har ofta orealistiska förväntningar på det motsatta könet, ibland har de kanske till och med lite Mitt livs novell-förväntningar på äktenskapet. Och så blir det ju inte alltid i verkligheten!

Flickan med bara systrar är ofta mer kvinnlig än genomsnittskvinnan och mannen med bara bröder är ofta mer manlig, vilket ytterligare ökar avståndet mellan dem. Kanske ökar det också i vissa fall spänningen på ett positivt sätt, i alla fall under nyförälskelsen.

En god vän till mig har bara bröder och är gift med en kvinna som bara har systrar. För ett tag sedan kom han till mig och sa: Jag har tänkt på vad du har sagt, och jag förstår nu vad du menar, för jag trodde inte att tjejer kunde fisa innan jag träffade Lotta.

Bakgrund

Ibland kommer jag att peka på bakgrunden i familjen. Då kan jag bland annat mena föräldrarnas position i sin syskonskara eller tidigare händelser i form av separation, sjukdom, dödsfall eller andra dramatiska händelser som påverkat de olika familjemedlemmarna på ett avgörande sätt. Även mor- och farföräldrarnas syskonpositioner och händelser i deras liv, och ytterligare minst en generation bakåt, kan vara av betydelse.

Föräldrarnas syskonposition

Äldsta- och endabarn är generellt sett mer resultatinriktade och mer pådrivande, både för sin egen del, och som föräldrar. Mellanbarn och småsyskon har däremot en tendens att vara mindre dominanta och mer eftergivna i sina roller som föräldrar.

Jag säger inte att det ena är bättre eller sämre, det kan vara bättre eller sämre i olika situationer och vid olika tillfällen i livet. Men helt klart är