Trygga relationer

By Ann Mari Orrenius

Trygghet är något vi vet att barn behöver. I den här boken redogör Ann Mari Orrenius för anknytningsteorin och hur trygghet uppstår. Genom fallstudier i tre fiktiva familjer med varierande förutsättningar visar hon hur föräldrar på olika sätt kan skapa en trygg anknytning till sina barn. De olika sätten redovisas genom nedslag i familjernas liv vid olika avgörande tidpunkter och händelser, såsom födsel och skolstart. Orrenius visar även vilken roll andra vuxna spelar i barnets liv, såsom förskolepedagoger och familjeterapeuter, och reflekterar genom hela bokens gång över fallstudierna, anknytningsteori och trygghet.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: May 10, 2022
• ISBN: 9788728214305

Book preview

Ann Mari Orrenius

Trygga relationer

SAGA Egmont

Trygga relationer

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright © 2005, 2022 Ann Mari Orrenius och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728214305

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

Till

August, Hjalmar, Ella,

Vera och Sofia

Tack!

Det är många som hjälpt mig med denna bok.

Till psykoanalytikern och författaren Tomas Böhm som skrivit förordet till boken vill jag rikta ett särskilt tack.

Björn Wrangsjö, även han psykoanalytiker och författare, har läst mitt manus och kommit med värdefulla Synpunkter. Vidare har mina kollegor Anna Krantz och Marie Louise Neumann läst och reflekterat tillsammans med mig. Tack!

Och tack Anders Broberg, professsor i klinisk psykologi och forskare vid Göteborgs universitet, för att jag har fått använda mycket av dina sammanfattningar av anknytningsteorin.

Avslutningsvis tackar jag min dotter Karolina Andersson för goda råd, och min man Håkan Sjölin som gjort alla illustrationerna.

Förord av Tomas Böhm

De flesta föräldrar känner intuitivt till vikten av trygga relationer för att barnet ska kunna bli en stabil och harmonisk person. Man beskriver detta ofta i ord som att relationen mellan barn och vuxen ska vara »kärleksfull«, »pålitlig« eller »varm«. Men det är svårt ändå att sätta fingret på vad det är som dessa ord försöker beskriva. Ett mer objektivt sätt att beskriva uppkomsten av trygga relationer är genom anknytningsteorin. Den här boken ger en möjlighet för den vanliga läsaren att komma bakom torra teoretiska beskrivningar, genom att författaren låter oss följa ett antal familjer på nära håll.

Ann Mari Orrenius använder sin långa erfarenhet som terapeut och psykolog för att på ett levande och vardagligt sätt skildra vanliga, igenkännbara situationer från graviditet, barnavårdscentral, daghem och skola med tonvikten på trygghetens förutsättningar. Vi möter här också ansträngda situationer för småbarnsföräldrar som har olika förutsättningar för trygghet och stöd i sin omgivning.

Berättelsen ger en rörande illustration till den bas som anknytningen mellan barn och vuxen utgör för den fortsatta utvecklingen. Från den intuitiva kunskapen om kärleksfullheten rör vi oss till den teoretiska förståelsen och tillbaka till den känslomättade skildringen av hur vuxna beter sig när de kan och orkar bry sig om barns välbefinnande.

I ett sista kapitel får vi även en mer teoretisk ram för det som boken dittills beskrivit. Man skulle kunna säga att anknytningsteorin ger en speciell belysning åt fenomen som vi alla känner igen, men har många andra psykologiska beskrivningar på. Anknytningsteorin fångar upp något väsentligt i det som också kan kallas tillit, »bonding«, närhet, härbärgerande och identifikation. Men i denna teori finns också klara hänvisningar till psykobiologiskt urgamla system, vars psykiska sida vi kanske bara uppfattar intuitivt till vardags.

Som Orrenius beskriver har anknytningsteorin alltifrån sin början varit kontroversiell inom psykoanalysen, bland annat eftersom John Bowlby var psykoanalytiker och den psykoanalytiska rörelsen alltid har varit känslig för det man trott vara utbrytare istället för nydanare. Men med tiden har de upprörda känslorna lagt sig, man har blivit mer inställd på integration och att nyfiket förstå vad andra perspektiv kan ha att ge. Samtidigt har psykoanalysen utvecklat ett annat språk för att teoretiskt beskriva liknande fenomen, något som psykoanalytikern Peter Fonagy diskuterar med betoning på likheter och skillnader. Man kan alltså ana en ny historiskt vetenskaplig fas av försoning.

Orrenius gör också betydelsefulla kommentarer om hur samhällets stöd spelar en oerhört viktig roll i termer av anknytningsteorin. Man skulle kunna beskriva vikten av detta stöd även i andra termer, men just anknytningsteorin är igenkännbar för de flesta i sin praktiska tillämpning och ger en omedelbar känsla av vad det är vi stödjer med det sociala skyddsnätet, och hur viktigt detta stöd är för familjens och individens framtid.

Jag ser den här boken som en bruksbok för barnfamiljer och för de sociala instanser som arbetar med dessa familjer och deras barn. Den kan också användas som ett starkt socialpolitiskt argument mot den risk vi utsätter barnfamiljer och samhället för med all slags social nedrustning av stödstrukturer.

Stockholm, januari 2005

Tomas Böhm, psykoanalytiker

Författarens förord

Den här boken handlar om relationer inom familjer med olika förutsättningar. Jag har velat skildra hur viktiga de tidiga relationerna är och vilken hjälp föräldrar kan behöva för att skapa en trygg anknytning till sitt barn.

Här skildras i flera fall kvinnor som skilt sig och som saknar sin mor och en tryggare relation till henne. Att detta blivit ett så genomgående tema hänger ihop med min egen uppväxt och min längtan efter det kvinnliga. Med det menar jag inte att relationen till fäder och män inte skulle vara lika viktig, såväl för pojkar som för flickor. En frånvarande far blir hos många en ständig längtan som påverkar relationer, yrkesval och förhållande till livet i samma höga utsträckning som en frånvarande mor gör. Andra böcker med detta centrala tema är minst lika angelägna att skriva.

Det är också väsentligt att påpeka att ensamstående mödrar inte ska skuldbeläggas. Visserligen finns det forskning som visar att om en procent av de pojkar som vuxit upp i kärnfamiljer blir kriminella är motsvarande siffra två procent i familjer med ensamstående föräldrar.

Det är också sant att pojkar och män som hamnat i fängelse i de flesta fall har en obefintlig eller dålig kontakt med sin far.

Men de allra flesta ensamstående föräldrar klarar sitt föräldraskap alldeles utomordentligt med hjälp av ett fungerande nätverk. Detta nätverk och i utvidgad betydelse samhället har en viktig roll. I min bok försöker jag visa hur betydelsefulla många vuxna på daghem, i skolor och under fritiden blir i barnens liv.

Boken handlar om trygghet och hur vi i samhället kan hjälpa till att skapa tillräckligt stor trygghet för våra barn och deras föräldrar. Hur ska vi bättre kunna lyssna på barnfamiljerna och förstå deras behov?

Anknytningsteorin är ett verktyg som är aktuellt i forskningssammanhang för närvarande och som jag velat sätta in i ett allmänt resonemang kring det mer allomfattande begreppet trygghet.

Lika central är den eviga frågan om hur mycket samhället ska bidra med och hur mycket vi vill och måste klara som enskilda medborgare. Mitt bidrag är att försöka hålla debatten kring prioriteringar i omsorg, skola och vård levande. Ibland sker klåfingriga omorganiseringar som kanske på sikt blir dyrare för oss alla både mänskligt och ekonomiskt.

Trygga mänskliga relationer är något som bidrar till att ett samhälle mår bra. Frågan är bara hur vi kommer dit.

Nacka, januari 2005

Ann Mari Orrenius

KAPITEL 1

Vad är trygghet?

Att barn behöver trygghet vet vi sedan länge. Dessutom påminner all barnpsykologisk forskning ständigt om det. Men hur uppstår trygghet? Och hur kan ett samhälle hjälpa sina medborgare att bli tryggare? Kan samhället skapa trygghet?

Jag var rädd för nästan allting när jag var liten. För att vara ensam hemma. För konstiga ljud. För att bli sjuk och hamna på sjukhus och kanske aldrig få komma hem mer. När jag blev något äldre var jag rädd för att bli tjock och ful. Då skulle jag inte bli omtyckt av någon.

Visserligen var jag en del av en stor familj, en grupp, och kände tillhörighet i detta sammanhang, men jag saknade djupare kontakt med en särskild person. Det är förmodligen därför jag i dag arbetar så mycket med tillhörighet och nära relationer.

Rädslan som jag haft som barn har styrt mitt yrkesval. Jag ville förstå vad som fanns inuti människor. Som liten fantiserade jag ofta om att ha ett trollspö som jag i hemlighet kunde beröra människor med och på så vis läsa deras tankar. En fruktansvärd önskan, tycker jag i dag. Nu förstår jag att den bottnade i att jag var otrygg och ville lära känna andra människors tankar så att jag skulle förstå dem och därmed känna mig tryggare.

Att utbilda mig till kurator, psykolog och terapeut har hjälpt mig att förstå både andra människor och mig själv bättre. Jag har förstått att människor kan bli tryggare genom att någon aktivt lyssnar på dem och finns med i deras liv medan de söker förstå hur deras känslor uppstått och hur det påverkar deras liv i dag.

Det känns mycket meningsfullt och jag har aldrig ångrat mitt yrkesval.

I dag vill jag mycket hellre lyssna till människor och ta emot deras förtroenden än att beröra dem med ett trollspö för att på ett magiskt sätt se in i dem.

De sista åren har jag arbetat mycket med tillhörighet. Genom mitt arbete, och i samband med min förra bok, Föräldrakärlek – livsviktig men förrädisk, kom jag i kontakt med den så kallade anknytningsteorin. Den engelska benämningen är attachment theory och denna teori presenteras mer utförligt i kapitlet »Anknytningsteori« i slutet av boken.

Anknytningsteorins upphovsman var en brittisk barnpsykiater och psykoanalytiker vid namn John Bowlby (1907–1990). Han efterlyste teoretiska förklaringar till att barn i de flesta fall regelbundet företer vissa behov och beteenden vid vissa åldrar. Under 1950-talet blev han inspirerad av forskare som studerade andra högt utvecklade djurarter (de stora aporna). Etologerna använde termen prägling. Konrad Lorenz (1903–1989) menade att detta var ett medfött anlagsbetingat reaktionsmönster som består av att ungarna i djurvärlden följer efter och härmar moderns beteende. Djurungar kan också präglas på andra varelser än modern eftersom detta är ett instinktivt beteende, till exempel kan ankungar präglas på en höna.

Detta fenomen öppnade nya forskningsvägar för Bowlby och dessa ledde så småningom fram till anknytningsteorin. När han studerade barn som varit utsatta för separationer från sina föräldrar i samband med andra världskriget fann han att närhet till en person har stor betydelse för barns utveckling. Han intresserade sig för hur det gick för barn som förlorat kontakten med sina närmaste, på den tiden ofta modern, genom att de blivit placerade på en institution eller inlagda på sjukhus. Hans resultat blev banbrytande. Han fann att barn som i tidig ålder skilts från sina föräldrar kunde utveckla olika symtom och att det kunde få allvarliga konsekvenser för dem under den fortsatta utvecklingen.

Under senare år har "också andra forskare bidragit till att anknytningsteorin i dag har ett stort anseende i hela världen när det gäller forskning om relationer mellan föräldrar och barn. Barnpsykologen Mary Ainsworth har till exempel visat hur spädbarn knyter an till sina mödrar beroende på hur de blivit behandlade. Hon var verksam bland annat vid University of Virginia i USA och liksom Bowlby på 1950-talet vid Tavistockkliniken i London.

Mary Main, en amerikansk forskare vid Berkeleyuniversitetet i USA som jag haft förmånen att träffa, har utvecklat en anknytningsintervju för vuxna där hon kartlade olika anknytningsmönster hos vuxna och tonåringar. Hon intresserade sig för hur föräldrarna hade blivit behandlade under sin barndom och kunde uppvisa starka samband mellan deras specifika anknytningsmönster och deras barns anknytning.

1999 var jag under två veckor deltagare i ett seminarium om anknytningsteori där Mary Main och Eric Hesse undervisade om sin anknytningsintervju. Det var Anders Broberg, professor i klinisk psykologi vid Göteborgs universitet, som anordnade detta seminarium. Anders Broberg är en av Sveriges främsta företrädare för anknytningsteorin.