Föräldrakärlek

By Ann Mari Orrenius

Synen på vad som är en bra förälder förändras hela tiden. Under 1990-talet började föräldrarollen luckras upp och bli allt friare, samtidigt som de ekonomiska resurserna minskade för både barn, skola och föräldrar. Hur tydliga bör gränserna egentligen vara mellan förälder och barn? I kapitel som "Försoning", "Fasta ramar" och "Skilsmässor och separationer" agerar författaren och psykoterapeuten Ann Mari Orrenius guide i den mycket snåriga djungeln som det innebär att vara förälder. Hon argumenterar för att föräldrar behöver allt stöd de kan få, och med berättelserna i sin bok hoppas hon kunna väcka diskussion i såväl föräldragrupper som i samhället i stort.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Apr 5, 2022
• ISBN: 9788728214312

Book preview

Ann Mari Orrenius

Föräldrakärlek

SAGA Egmont

Föräldrakärlek

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright © 1997, 2022 Ann Mari Orrenius och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728214312

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

FÖRORD

Kunskaperna om barn har ökat snabbt under de senaste decennierna. Bokdiskarna är fulla av böcker om barns utveckling. Vi kan läsa om vad som händer med barnet vecka för vecka redan då det befinner sig på fosterstadiet. Det finns också mycket psykologisk kunskap om den vuxna människan. Om föräldrar är det däremot mycket svårt att finna motsvarande kunskaper. Vad är deras behov? Hur utvecklas de tillsammans med sitt barn?

Vi lever i en tid när föräldrarollen är mer diffus än tidigare. Dagens föräldrar får inte samma stöd från samhället som vi som var föräldrar på 1960- och 1970-talen fick. Resurserna till föräldrar och barn minskar hela tiden, utan att konsekvenserna av detta diskuteras och analyseras. Föräldrar i dag har inte heller ett lika stort stöd från sina egna mammor och pappor som tidigare generationer hade. Flera har skilda föräldrar och många saknar den fasta ram som en nära relation till de egna föräldrarna ger. Det handlar både om geografisk och känslomässig närhet. Mor- och farföräldrar är ofta mycket lämpliga barnvakter och kan trösta både barn och barnbarn när det känns tungt.

Kort sagt, jag tror att dagens unga föräldrar är mer sårbara än tidigare föräldragenerationer var. Samtidigt blir det allt svårare att få stöd och vägledning i att vara en bra förälder.

Under 25 år har jag i mitt arbete som psykoterapeut träffat föräldrar nästan dagligen. Lika länge har jag funderat på vad föräldrar betyder för sina barn och barn för sina föräldrar.

Något universalrecept på det perfekta föräldraskapet finns inte. Varje förälder har sina bekymmer och sin egen bakgrund med vissa specifika källor till glädje och sorg. Jag har lärt mig att det inte är pekpinnar man i första hand behöver: Gör si, men absolut inte så. Det bästa rådet till vilsna mammor och pappor är, enligt min mening, att fundera över sitt föräldraskap. Genom att försöka förstå hur det som hänt tidigare i livet påverkar den egna föräldrarollen, lär man sig mycket om hur man kan utvecklas tillsammans med sina barn.

Jag instämmer helt med den kände engelske barnläkaren och psykoanalytikern D W Winnicott att det är riskabelt och svårt att skriva en bok till föräldrar. Det är så lätt att störa den känsliga process som barn och föräldrar befinner sig i. Att beskäftigt gå emellan med åsikter och tyckanden, eller redovisa teorier innan de vi talar till är beredda att ta dem till sig, kan kanske ofta skada mer än hjälpa.

Min förhoppning är emellertid att denna bok ska mana till eftertanke och inspirera föräldrar att inte bara fundera över sin roll, utan även försonas med sina egna fel och brister.

Boken inleds med ett teorikapitel om vuxenutveckling, några reflektioner kring föräldraskap och en kort historik om hur familjen utvecklats under 1900-talet. Därefter följer tio olika små historier med föräldrar och barn i huvudrollerna där mor- och farföräldrar nästan alltid finns med i bakgrunden. Några av berättelserna bygger delvis på sanna historier, men de flesta är uppdiktade. Historierna talar mycket för sig själva och lär oss förhoppningsvis något om livet. I bokens andra del kommenterar jag dem ändå en i taget.

Det har varit mycket stimulerande att skriva denna bok, inte minst för att så många av de personer jag har träffat genom åren indirekt har fått komma till tals. Jag tackar samtliga dessa föräldrar för att de givit mig tillstånd att anonymt få berätta om deras liv. Jag tackar också min kollega Agneta Kindborg, fil mag i pedagogik, som under flera år har deltagit i planerandet av boken, samt tillsammans med mig formulerat det avslutande kapitlet om var vi kan lära och läsa mer om föräldraskapet och också skrivit litteraturförteckningen.

Till sist tackar jag mina barn Karolina, Tobias och Mattias. Utan den erfarenhet av att vara förälder jag har fått genom dem hade jag vare sig kunnat eller vågat skriva den här boken. Ett särskilt tack till Karolina som hjälpt till vid redigeringen av boken. Min man Håkan tackar jag också för fint stöd och de teckningar han har bidragit med.

Fårö i maj 1997

Ann Mari Orrenius

FÖRORD TILL ANDRA UPPLAGAN

Dagens föräldrar behöver mer stöd i sin föräldragärning.

Det är min övertygelse efter att ha träffat och samtalat med många föräldrar i samband med föreläsningar om innehållet i denna bok. Det är allvarligt att det nu föds så få barn i Sverige. Allt som kan göras för att underlätta för människor att bli föräldrar är viktigt.

Min förhoppning är att min bok ska kunna användas i föräldragrupper och att föräldrarna ska inspireras av berättelserna och ta dem som utgångspunkt för samtal om sina egna liv. Förstår vi mer av sammanhangen i våra liv, står vi bättre rustade att vara goda föräldrar.

Nacka i februari 2000

Ann Mari Orrenius

Del I

Lyckans minut

Är det sant att jag håller

ett barn på min arm

och ser mig själv i dess blick,

att fjärdarna gnistra och

jorden är varm

och himmelen utan en prick?

Vad är det för tid, vad är det för år,

vem är jag, vad bär jag för namn?

Du skrattande knyte med solblekt hår,

hur fick jag dig i min famn?

Jag lever, jag lever! På jorden jag står.

Var har jag varit förut?

Jag väntade visst millioner år

på denna enda minut.

Erik Lindorm

FÖRÄLDRASKAP

Att vara förälder är roligt, men inte lätt. Inte minst för att föräldraskapet är något man aldrig kan avsäga sig. En gång förälder alltid förälder. Och som sådan kan man engagera sig för mycket eller för lite. Man kan också älska sina barn för lite eller för mycket.

Men föräldrarollen uppstår inte ur intet. Vårt sätt att vara förälder hör intimt ihop med hur vi själva är som individer och hur vi använder våra erfarenheter från vår egen barndom. Även när vi blir föräldrar fortsätter vi att vara barn. Relationen till våra föräldrar påverkar oss under hela livet i högre grad än många tänker på. Nyblivna föräldrar som lyckas bevara det positiva i relationen till sina egna föräldrar skapar en ovärderlig trygghetsgrund för sina barn.

Behöver vi då verkligen en bok om föräldraskap? Föräldrar har vi ju varit i alla tider. Vi känner oss fram och följer vår intuition. Alla människor har olika förutsättningar att skapa bra relationer till sina barn, men alla kan utveckla det friska i sitt föräldraskap. Ofta räcker det med att försöka förstå det vi gör i stället för att alltid sträva efter att göra det rätta. Det rätta kan nämligen vara skilda lösningar i olika familjer och i olika situationer.

Människan utvecklas under hela livet. Skillnaden mellan att vara spädbarnsförälder och förälder till tonåringar är enorm. Också samspelet mellan föräldrarna påverkas av barnets ålder, liksom av den familjekonstellation och det samhälle föräldrarna lever i. Det finns många teorier om denna livslånga mognadsprocess. I boken nämner jag några av de teorier som skildrar relationen mellan barn och föräldrar. Teorierna poängterar det dynamiska samspelet generationer emellan och dess betydelse för människors relationer. Förhoppningen är att vi utifrån dessa teorier bättre kan förstå det som händer inom oss och i våra relationer till andra människor. Genom att reflektera över de erfarenheter och känslor vi har och har haft lär vi oss mycket.

Avsikten med denna bok är att försöka ingjuta hopp hos föräldrar genom att visa att det går att växa och utvecklas även som vuxen. Att vara föräldrar är en av våra viktigaste livsuppgifter. Samtidigt lever vi i en tid när rotlösheten är extra stor. Flyttlassen har gått från landsbygd till storstad, men även från land till land. Miljoner människor har lämnat sin hembygd, sin kultur och nästan alla de personer som varit viktiga i deras liv. Uppbrotten är smärtsamma. Alltför få har tillåtit sig eller fått hjälp att sörja dessa tillräckligt.

Separationer påverkar vår individuella utveckling och våra relationer till andra, i synnerhet till våra barn. Överhuvudtaget påverkar våra nära relationer oss mer än vi kanske tror. Med nära relationer menar jag dem vi har till våra barn, partners, föräldrar, syskon och vänner.

Den amerikanska terapeuten Virginia Satir har sagt att det behövs kunskap om tre generationer för att något så när förstå en människa. Hon menade också att det tar tre generationer att driva en människa in i en psykos. Med detta vill hon visa hur viktigt det är att vi tänker och reflekterar över våra liv.

Inom psykologin talar vi om att vi bearbetar det vi varit med om och försöker få ett sammanhang kring våra samlade erfarenheter för att förstå oss själva bättre. Det är en sådan process jag önskar att de som läser denna bok ska påbörja. I boken betonas därför tregenerationsperspektivet. I huvudsak är det föräldrars utveckling i samspelet med sina barn från deras födelse till vuxen ålder som jag har intresserat mig för.

Föräldrakärlek

De flesta nyblivna föräldrar fylls av ömhet, förundran och en stark ansvarskänsla när de första gången möter sitt nyfödda barn strax efter förlossningen. Kärleken till denna lilla nya människa, så totalt oförstörd av påverkan från andra människor, följer ofta med hela livet och är starkare än det mesta.

Forskare har visat att det händer saker med fostret under graviditeten. Redan när det föds har spädbarnet vissa egenskaper och en viss kapacitet beroende på hur graviditeten har varit. Därtill är varje barn unikt genom sin speciella uppsättning gener som det ärvt från sina biologiska föräldrar. Det är viktigt att vi fortsätter att forska om och kring människan ända från hennes tillblivelse till vuxen ålder. Men det är lika viktigt att vi lär oss mer om vad det innebär att vara föräldrar i dag.

Det är så mycket vi är duktiga på i ett land som Sverige: barnsäkerhet, kostvanor och fysisk omvårdnad när barn är sjuka. Vi är världsledande inom såväl mödravård och förlossningsvård som på att stödja pappan när ett barn kommer till världen. Många av våra barnstugor leds av engagerade, varma, välutbildade och kloka förskollärare och barnsköterskor. Också i skolorna finns det många lärare som offrar allt för sina elever. Ändå går det snett ibland. Föräldrar orkar inte alltid med sina barn och alltmer sällan orkar de med varandra som mamma och pappa. Varför är det så? Vilken hjälp behöver föräldrar och vilka kunskaper bör de ha om sig själva för att inte ge upp för lätt?

Föräldrakärleken är