Slå dig fri: Min väg från medberoende till medveten läkning

By Maria Lindgren

Jag trodde att jag träffat mannen i mitt liv. Det visade sig vara början till ett liv jag inte önskar min värsta fiende. Jag kunde aldrig tro att han som var så charmig och trevlig, som fick mig att känna mig så sedd och älskad skulle få mig att må så dåligt. Tänk om jag vetat det den dagen i maj 2003 hur mina närmaste 5 år skulle bli. Hur många tårar som skulle rinna ner för mina kinder. Hur mycket mitt liv skulle kretsa kring denna man på ett sätt som jag aldrig kunde föreställa mig.

Stressen som jag utsattes för gjorde mig sjuk. Kampen som följde pågick under många år, dels för att hitta tillbaka till mig själv och dels för att förstå varför jag mådde så fysiskt och psykiskt dåligt. Jag tyckte det var dags att börja må bra igen, jag förtjänade faktiskt det.

När något bra hände mig tog det inte lång tid innan jag slogs ner till marken igen, men jag har gång på gång rest mig upp igen. Nu får du möjligheten att följa med mig på min väg tillbaka till välmående.

• Language: Svenska
• Publisher: Mindboozt Publications
• Release date: Sep 19, 2019
• ISBN: 9789198554724

Maria Lindgren

Maria Lindgren är en certiferad natur- och shiatsuterapeut. Hon fortsätter sin utbildning och erfarenhet genom praktik, studier och olika kurser.

Book preview

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Förord

Beror sjukdomar på otur?

Mitt liv som medberoende

Kroppen börjar säga ifrån

När jag fick nog

Nästa chock!

Baksidan av medberoende

Gå till botten med dig själv

När kroppen slappnar av

Bakslag igen

Hallelujamoment

Mitt liv nu

Min väg tillbaka

Kör dig själv till verkstaden

Recept

Yoga

Andning

Tankar

Passion

Odla

Kosttillskott

Meditation

Ta hand om dig själv först

Kinesisk medicin

Honung

Epigenitik

Avgiftning

Mindset

Solens läkande kraft

Att hantera en narcissist

HSP - Highly Sensitive Person

Alkoholist

IVF

MCS

Medberoende

Du som står jämte

Mitt mål

Författarens tack!

Förord

Jag hade lovat mig själv i unga år att en man aldrig skulle få slå mig, men jag missade en mycket viktig detalj, den psykiska misshandeln, om jag kunnat gå tillbaka i tiden hade jag lovat mig själv att en man aldrig skulle få mig i sitt våld. Om jag kunnat gå tillbaks i tiden… Men nu kan man inte det och det här är min berättelse.

När jag ser tillbaka på mitt liv, kan jag ibland undra om det verkligen var jag som gick igenom allt detta. Det känns så långt borta, men ändå kan känslor från det förflutna dyka upp ibland och påminna mig om hur det var. Då känner jag en enorm tacksamhet för att det tillhör det förgångna. Ett liv jag inte önskar någon. Under åren som jag levde med honom var jag mycket frustrerad, arg och ledsen. Mitt liv var en berg- och dalbana.

Min tanke och förhoppning med denna bok är att öka förståelsen för varför man stannar kvar i ett förhållande som är dysfunktionellt, med fysisk och psykisk misshandel. Jag hoppas få dig att se tecknen innan det går för långt.

Jag vill ge en förståelse för att man kan bli sjuk av all stress man utsätts för, att du ska få en förståelse för hur den som lever i ett medberoende mår och även kan må efteråt.

Till dig som står utanför och ser på, vad du kan göra?

Mitt viktigaste budskap är att du kan bli lycklig! Du kan hitta kärleken på riktigt. Du är värd att må bra att vara frisk, att vara lycklig! Det är alla människors rättighet.

Jag skriver om det som hjälpt mig. Varför jag blev sjuk, vad är roten till alla sjukdomar idag? Hur jag tagit mig ur medberoende och sjukdomar och jag hoppas att du hittar något som kan hjälpa dig. Jag vet att det är möjligt inte bara för mig utan även för dig. Hur man kan må efter ett medberoende och hur du kan må helt fantastiskt. Du kommer få nycklarna till ett fantastiskt liv oavsett om du varit i ett beroendeförhållande eller inte.

Detta är inte ännu en biografi eller självhjälpsbok, detta är så mycket mer. Jag vill inte att du lägger ifrån dig boken och känner dig överväldigad. Du kan inte göra allt på en gång. En sak i taget är det som gäller. När du fått in en ny vana är det dags för nästa del. Du kan läsa igenom hela boken eller läsa igenom innehållsförteckningen och bara känna in vilket du behöver just nu och gå till det kapitlet.

Läkning stavas tålamod och att du känner dig lugn. Stress får dig åt precis andra hållet. Dit vill du inte.

Förr stressade vi i tre minuter och återhämtade oss i tre veckor, idag gör vi precis tvärtom. Då blev vi jagade av lejon, om du inte blev uppäten hade du tid att återhämta dig framför lägerelden. Idag utsätts vi för lejon hela tiden, vi tittar i snitt 200 gånger / dag på mobilen. Hur många är det inte som så fort dom får en stund över sätter sig och skrollar på mobilen. Vi har slutat lyssna på våra kroppar och kör på, vi kör över oss själva.

De flesta tar bättre hand om sin bil än sig själva. Jag hoppas att du får många tankeställare och börjar ta hand om dig själv bättre än bilen, för det är du värd. Du är den viktigaste personen i ditt liv. Om du inte tar hand om dig först kommer du inte orka ta hand om någon annan i längden heller. När lampan lyser ilsket rött i bilen kör du den till verkstaden, du tejpar inte över den. Gör inte det med din röda lampa, utan kör dig till verkstaden. Lyssna på din kropps varningssignaler. Den försöker säga dig något.

I dagens samhälle när ohälsan ökar lavinartat kan du inte förlita dig på att någon annan ska ta hand om dig eller ta ansvar för dig. Du och ingen annan än du är ansvarig för din hälsa. Varje minut är en ny chans. Sluta se dina misslyckanden och ge plats åt vad du faktiskt har lyckats med. Ge inte upp! Du gör ditt bästa och det är ingen som begär att du ska göra mer. Du är din största fiende. Sträck på dig själv och var stolt över dina framsteg. Även myrsteg är steg framåt. Idag kan jag säga att jag faktiskt är stolt över vad jag åstadkommit. Mitt mål är att även du ska få känna samma känsla.

Beror sjukdomar på otur?

Jag startar med att få dig att förstå varför vissa saker drabbar oss och andra inte. Vad sjukdomar har med medberoende att göra kommer du förstå under tiden du läser boken.

Har du funderat på varför vi blir sjuka, varför en del verkar klara sig hur illa dom än sköter sig och så finns det dom som gör alla rätt som ändå blir sjuka? Är det ett lotteri? Idag får vi höra att många får cancer eller andra sjukdomar och att det beror på otur. Men är det verkligen det? Inom en snar framtid kommer varannan människa få cancer enligt statistik. Varför har då så många otur idag, men inte för 30 år sedan? Det är många fler idag som är sjuka, som har diabetes, som har allergier. Har du funderat på varför. Vilket svar har du då kommit fram till?

Jag hade en jobbarkompis som levde efter mottot, min morfar har aldrig ätit en grönsak och han är jättefrisk, min arbetskamrat var inte det, men vi lever i ett samhälle där belastningen ökar från generation till generation och från år till år. Genom att bli medveten om vad som orsakar dina problem, blir du Medveten om vad som kan ge Läkning.

Jag anser att det inte alls handlar om otur. Det handlar om hur du lever ditt liv och att det är lättare att skylla på otur än att ta sitt eget ansvar för att du har blivit sjuk, ja det är mycket lättare att skylla på någon annan än att du själv orsakat det. För vem vill ha orsakat att man sitter i den sits som man gör. Eller istället för att ta tag i det själv, förlita sig på att mannen i den vita rocken ska hjälpa dig, eller kvinnan för den delen.

Det finns flera faktorer som gör oss sjuka. Den mat vi äter, om vi rökar, snusar, dricker alkohol eller läskedrycker. Tankar du tänker. Relationer, inte bara till din partner utan till föräldrar, barn, arbetskamrater, skolkompisar och syskon. Din inställning till saker och ting, men även hur du andas. Om du sitter still mycket, stillasittandet jämförs med rökningen, det sägs orsaka lika mycket ohälsa. När vi sitter still har vi en tendens till att äta mer onyttigt med, det kanske är kombinationen.

Du har även det stora problemet idag och det är den teknologiska stressen som orsakas av att vi ständigt ska vara uppkopplade. Stressen av att hinna med allt, det är dock inte stressen i sig som gör oss sjuka utan bristen på återhämtning. Detta gör att vi sover dåligt och den onda spiralen är sluten.

Epigenitik, länken mellan arv och miljö, det som till viss del är nedärvt och det som vi utsätts för av yttre faktorer. Som exempel kan nämnas vad främst din mamma och mormor åt innan och under graviditeten. Du bär på din dotters anlag då äggen bildas under fosterstadiet. När du är gravid så ser kroppen fostret som en främmande organism och passar då på att dumpa av en massa toxiner, det är därför du kan bli av med mensvärk eller något annat problem när du är gravid, inget som man vill göra eller vill veta heller kanske, men epigenitik igen, epi betyder ovanpå gener, vilket betyder att man kan oftast göra något åt det genom att amma länge och se till att ens bebis får den allra bästa näringen och därmed dom allra bästa förutsättningarna för att få ett friskt och lyckligt liv. Låta bli att ge läkemedel i tid och otid, som febernedsättande till exempel. Så länge barnet inte är allmänpåverkat så låt kroppen göra sitt.

En del kan du faktiskt skylla på dina föräldrar, som till exempel vad din mamma åt under graviditeten och vad dom tillät dig att äta som liten. Men du är faktiskt vuxen nu, okej? Så nu får du ta av offerkoftan och se vad du kan göra för dig själv. Sluta skyll på din taskiga uppväxt. Lätt? Nej, det sa jag inte, men helt klart värt det. Tro mig jag vet!

Var det otur som gjorde mig sjuk? Jag har aldrig frågat mig varför jag blev så dålig som jag blev. Jag säger att det vore konstigt om jag inte blivit sjuk. Här är min story.

Mitt liv som medberoende

En vårdag 2003, 26 år gammal blev jag hembjuden till en kompis. Hon frågade om jag ville träffa hennes kompis som var trött på singellivet. Visst varför inte, tänkte jag. Sagt och gjort, jag gick till henne och där träffade jag en man som var mycket charmig. Han visste precis vad han skulle säga för att få mig på fall. Han charmade mig med sitt smicker, något jag inte alls var van vid. Han talade om för mig hur vacker och underbar jag var. Att jag var den han väntat på i hela sitt liv. Det kändes fantastisk att höra. Jag trodde inte att det var sant att en man kunde vara så kärleksfull och ge mig så mycket bekräftelse. Jag gick omkring på små moln mest hela tiden.

Vi satt ofta uppe och pratade långt in på småtimmarna. Han lyssnade på mig och han hörde mig. Det blev sena kvällar, men vad gjorde väl det. Jag kunde leva på att han lyssnade på mig, såg mig och alla dessa kärleksförklaringar som uppfyllde mig. Han var mycket för att kramas, hålla mig i handen och kyssas. Han visade verkligen hur mycket han älskade mig och talade om det. Jag var nyförälskad och tyckte det var fantastiskt. Det andra valde jag att blunda för, dom där små tecknen som gör att det knyter sig i magen. Dom slog jag undan och lyssnade inte, fjärilarna i magen, förälskelsen och att jag ständigt blev upplyft av allt annat var det enda jag ville se.

Allt kändes så himla bra, oftast. Han visade den andra sidan med, men han hade alltid svar på tal. Han visste precis vad han skulle säga och hur han skulle få mig på andra tankar. Han kunde vända och vrida på allt in i oändligheten och jag lät mig vändas och vridas på. Jag ville tro honom, mannen som fick mig att känna mig så fantastisk på ett märkligt sätt. Jag visste någonstans att det inte var rätt men ändå lät jag mig dras med i hans dupering. Magkänslan som säger att något är fel, den lyssnade jag inte på. Allt vi suttit och pratat om var något som han senare kom att använda mot mig. Är det detta som gör att jag än idag har svårt att öppna mig och tro på att folk inte vill använda det mot mig som jag säger? Det tar tid innan jag vågar lita på folk fullt ut.

Jag en tjej med skinn på näsan som sa vad jag tyckte och tänkte. Ändå föll jag för denna man som visade sig ha stora problem, inte bara alkoholism. Jag har förstått efteråt att han är narcissist, en person som invaggar andra i rökridåer och dimma. En person som visar en sida utåt, en mycket trevlig sådan. En personlighet som får alla på sin sida men så en dag smäller det, i mitt fall psykiskt. Han sa saker som bröt ner mig sakta men säkert, omärkbart. Om jag ifrågasatte så var han djupt ångerfull eller helt oförstående. Jag skulle vara tacksam att han inte slog mig, för det hade han gjort med sitt ex. Det var vad han sa. När han sa det knöt det sig i magen och jag kände mig illa till mods. Sakta men säkert gjorde jag mer och mer konstiga saker. Sådant som jag inte skulle gjort för ett halvår sedan. Han hade mig i sitt våld.

Han talade varenda dag om för mig hur mycket han älskade mig, hur vacker och fantastisk jag var, att jag var hans allt, att hans liv nu var komplett och att han inte kunde leva utan mig. Om jag någon dag skulle lämna honom så skulle han ta livet av sig, så mycket betydde jag för honom enligt honom själv. Nu kunde han få det liv han saknade, en familj och en trygghet som han saknat under hela sin uppväxt. Han berättade gärna om sin uppväxt, om otryggheten om hur mycket han saknade sin biologiska mamma. Hur hans fosterfamilj stötte bort honom, att han inte kände sig lika älskad som dom biologiska barnen. Jag trodde honom och jag ville så gärna ge honom allt det. Jag försökte verkligen se till att han kände sig älskad. Men ju mer jag visade för honom ju konstigare blev förhållandet. Jag mådde sämre och sämre, men märkte det inte själv. Alla dessa gånger jag fick ont i magen skulle jag förstått att det berodde på honom inte att det var fel på mig. Alla gånger som jag grät, inte av lycka utan av frustration, ilska och att jag verkligen var ledsen över mitt liv. Jag borde förstått att jag skulle gå. Att i ett normalt förhållande mår man inte så dåligt som jag faktiskt gjorde.

När vi var hemma hos vänner eller på kalas hos släkt, skulle han alltid sitta jämte mig, hålla mig i handen och viskade små kärleksord - Jag älskar dig! -Du är vacker! -Jag kan inte leva utan dig! Han kunde avbryta när någon annan pratade för att viska det. I början kände jag mig som den vackraste mest fantastiska människan på jorden. Han tog gärna över samtalen för han var tvungen att synas. Han kunde inte bara sitta jämte och lyssna. Han tålde inte heller att jag inte inkluderade honom, då fick jag höra det efteråt. Hur utanför han känt sig och hur lite jag älskade honom. Detta gjorde att jag väldigt ofta såg till att inkludera honom i allt, bara för att slippa obehagskänslan och utfrågningar, för att jag skulle slippa känna dåligt samvete, för det var så jag kände till slut.

I början var det väldigt smickrande att höra, jag föll för hans ord, jag trodde på honom. Men efter ett tag började jag se ett mönster, han sa det för att jag skulle säga samma sak tillbaka. Om jag inte sa sekunden efter att jag älskade honom fick jag direkt höra Älskar du inte mig längre?.

Denna ständiga bekräftelse som han hela tiden sökte, förstod jag berodde på hans struliga barndom. Han hade inte fått växa upp i en trygg miljö och då var min tanke att jag skulle kunna hjälpa honom, jag började tycka synd om honom. Jag ville rädda honom. Hur många kvinnor har inte varit där? Vi vill så gärna vara till lags, visa oss duktiga och att vi kan hjälpa till, vara den där duktiga flickan och ja, han hade ju bara mig som han sa. Anledningen till det kom fram med tiden.

Detta ständiga bekräftelsesökande, avundsjukan och hans ständiga psykiska misshandel gjorde att jag drog mig ifrån andra människor. Det var för