Jag ska bli mamma

By Karin Milles

"Den här boken är mitt försök att, medan fostret växte i min livmoder, söka svaret på hur jag som människa, kvinna, feminist, vän, älskarinna och yrkesarbetande också skulle kunna bli mor utan att förlora förståndet."Den 22 juli 1998 tar Karin Milles ett graviditetstest och får reda på att hon är med barn. Detta är något hon och hennes man har önskat och sett fram emot, men det känns också helt ofattbart. Omedelbart bestämmer Karin sig för att anteckna sina tankar och upplevelser från graviditeten, vilket har resulterat i den här boken. Karin sätter ord på funderingar om själviskhet, rädslor och avundsjuka på barnets pappa. Hon beskriver de olika stadierna i graviditeten och tankar kring ultraljud, missfall och sexliv. Ta del av en blivande mammas förväntningar, drömmar och farhågor. Hur gör man för att inte förlora sitt tidigare liv? Hur fungerar jämställdhet i föräldraskapet? Och vad innebär det egentligen att bli förälder? -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Dec 14, 2022
• ISBN: 9788728386316

Book preview

Karin Milles

Jag ska bli mamma

SAGA Egmont

Jag ska bli mamma

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright © 2001, 2022 Karin Milles och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728386316

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

Till H och E

Förord

Detta är dagboken från min graviditet. Innan jag blev gravid hade jag ingen aning om att det skulle vara en så omvälvande och genomgripande process att baka barn. Vissa perioder tyckte jag att det upptog mina tankar nästan dygnet runt. När jag inte lyssnade på förlossningshistorier i fikarummet hade jag ont i ryggslutet eller sprang på toaletten. Eller sov.

Jag hade också ett omättligt behov av att diskutera allt som hade med graviditeter att göra. Jag kunde prata i timmar om det som skedde och skulle ske i min kropp. Oändligt är det antal berättelser om andras graviditeter jag fick höra, och jag hade gärna lyssnat på minst lika många till.

Naturligtvis plöjde jag också all litteratur som fanns på området. Men även om det var intressant att läsa hur många gram det lilla fostret vägde i de olika veckorna, när illamåendet skulle gå över eller vad bäckenuppluckring berodde på, så ville jag också veta vad andra gravida kvinnor tänkte. Vad kände de när fick reda på att de skulle få barn, hur funderade de kring kärlekslivet och hur reagerade de på att bli mödrar?

Ingen älskad, vän eller bekant kunde rimligtvis motsvara mitt behov av samtal under den här tiden. Dagboken blev därför min bundsförvant. Närhelst det pockade skrev jag ner mina tankar – allt från vardagliga iakttagelser av kroppsliga förändringar och klagolåtar över alla krämpor till mer allvarliga funderingar om hur ett barn skulle förändra mitt och min mans liv. För att inte tala om ännu allvarligare tankar kring graviditetens och moderskapets betydelse i dagens samhälle.

Den här boken är mitt försök att, medan fostret växte i min livmoder, söka svaret på hur jag som människa, kvinna, feminist, vän, älskarinna och yrkesarbetande också skulle kunna bli mor utan att förlora förståndet. Jag vet inte om jag lyckades, men dagboken blev i alla fall fullskriven. Så blev den också boken jag själv hade velat läsa – en kvinnas funderingar under graviditeten.

För att ange hur långt gången graviditeten är brukar man säga vilken vecka man är i, vilket anger nästa fullgångna vecka. Att vara »i tionde veckan« innebär alltså att graviditeten gått nio fulla veckor plus en eller några dagar. En graviditet omfattar normalt 40 veckor, men biologiskt varar den egentligen bara 38. De två veckornas tillägg beror på att man räknar från och med mensens första dag istället för ägglossningen fjorton dagar senare, eftersom mensen är lättare att hålla reda på. Med de två veckornas tillägg är man alltså i tredje veckan redan när man blir gravid.

Varje ny vecka i dagboken inleds med ett kortare avsnitt som berättar om fostrets utveckling och vad som händer i den blivande mammans kropp. Faktaavsnitten är granskade av Marika von Hámos, leg. läkare, specialist i gynekologi och obstetrik. Längst bak i boken finns en lista på intressanta böcker.

Dagboken

Vecka 3

Befruktningen sker och ägget börjar dela sig. Det vandrar sakta ner genom äggledaren för att sedan fästa vid livmoderväggen. Precis när det växer fast kan en del kvinnor känna ett litet stick i livmodern och fa en liten blödning, en s.k. nidationsblödning. Slemproppen som täpper till livmoderhalsen bildas.

Vecka 4

Moderkakan börjar utvecklas. Cellklumpen är nu nästan 1 mm stor, och ett förstadium till hjärna och ryggrad formas.

Den blivande modern kan känna av en ökad progesteronhalt som ökad trötthet.

Vecka 5

Embryot har bildat anlagen för nervsystemet, hjärnan och ryggmärgen. Navelsträngen bildas också.

Den blivande modern kan redan nu vara illamående, trött och ha spänningar i brösten.

Torsdag, 22juli 1998

Vi är med barn! Idag hade jag köpt ett graviditetstest för att jag gått över tiden med några dagar. H och jag åt på ett thaiställe och efteråt tog jag helt enkelt stickan och gick in på gästtoaletten. H blev rätt chockad när jag kom ut och bara nickade. Sedan satt vi där, uppkrupna på de höga pallarna och försökte fatta det ofattbara. Vi är med barn!

Fast jag har anat det redan från början. Redan när jag kände ägglossningshugget förra månaden tänkte jag att det kunde bli barn nu, med tanke på att vi inte längre skyddar oss. Dagarna efter ägglossningen började jag också känna av något i magtrakten. Något litet och varmt. Det här berättade jag inte för någon, inte ens för H, utan det lilla och varma var min egen hemlighet. Jag blandade mina gin och tonics mycket svaga och satt bara och smuttade på middagsvinet. Visserligen hade jag trott förr att jag var med barn utan att vara det, men jag tyckte nog ändå att det kändes litet annorlunda den här gången. Och jag hade alltså rätt. Jag är verkligen med barn. Jag ska verkligen bli mamma.

Vecka 6

Redan nu har små knoppar som ska bli armar bildats på embryot, och det är möjligt att urskilja både ögon- och öronanlag med ultraljud. Hjärtat slår.

Många kvinnor blir känsliga för vissa lukter och smaker och tycker t.ex. att kaffet smakar illa. Brösten kan också förändras, bli ömma eller uppvisa pigmentförändringar.

Tisdag

Nu är jag i Grekland. Sol och semester var det tänkt, men jag ligger här på sängen och mår illa. Cikadorna knirrar utanför i det obevekliga solljuset. Det är värmebölja, över trettio grader, så jag vet inte om det är hettan eller det där i magen som gör det. Men H mår misstänkt prima och är ute och åker moppe.

Graviditeten känns av på fler sätt. Brösten är spända, mycket mer än de brukar vara före mens. Jag måste till och med sova på rygg för att det gör så ont att ligga på dem. När jag kissar tar det tiotusen år för det känns som om något är i vägen. Och magen känns liksom utspänd, som efter en ordentlig middag. Men jag vill inte dra in den, för jag är rädd om det lilla och varma.

Jag blev jätteirriterad när jag hörde en kollega på jobbet uppmana en gravid kvinna att ta det lugnt på semestern. »Nu ska du bara ta det lugnt och sköta om dig, strunta i alla måsten och bara vila.« Jag förstår inte varför graviditeten ska användas som ett skäl för kvinnor att ta hand om sig och må bra. Varför uppmanas inte alla, alltid, att inte slita ut sig, att ta hand om sig och vila? Varför får man bara ta hand om sig när man är på smällen, dvs. när man tar hand om ett nytt litet liv? Är ens eget liv inte värt att ta hand om?

Å andra sidan tänker jag nu att det ju är rätt. För även om mitt liv väl i princip är lika mycket värt som bebins så kan ju jag ta hand om eller missköta mig och det hela är mitt eget val. Men bebin, den har inte valt att bli till, och den kan inte välja hur den ska leva och sköta sig. Och då är det också på mitt ansvar att den mår bra. Läskigt, att jag inte längre är oberoende och får göra som jag vill, supa och slåss ... utan att det jag gör nu påverkar en annans liv och att jag måste leva därefter.

Så nu får jag alltså inte dricka någon sprit – här nere som den är så billig! Jag undrar verkligen hur jag ska kunna avstå från det minsta lilla glas i nio hela månader? För även om det inte behövs några mängder, ett glas räcker, är det bara så att alkohol är en mästare på att framkalla de där extraordinära känslorna. Visst ger fallskärmshoppning, alla rätt på tentan eller förälskelse ungefär samma rush – men det är ju lättare att bara ta ett glas vin eller två. Nu när det är semester och allt. Jag minns vår bröllopsresa för fyra år sedan då vi också åkte till Grekland. Vi satt i baren och drack roliga drinkar med paraplyer och pratade om livet. Så blir det inte i år. Medan H sätter i sig paraplydrink efter paraplydrink snurrar jag på glaset med isat kaffe och försöker att inte bli avundsjuk. Han ska också få barn men han slipper vara absolutist på semestern.

Strängt taget har jag inte varit absolutist. Vi köpte en halvflaska champagne i taxfree-butiken, och jag drack ett glas när vi satt på vår lilla uteplats igår. Visserligen bara ett glas, men ändå. Förr i tiden, t.ex. när jag låg i mammas mage, då var det ju inte alls så här noga med graviditet och alkohol. I familjealbumet finns en mycket vacker bild där mamma sitter och balanserar ett vinglas på magen som jag låg i. Och jag blev ju okej. Men jag har lite dåligt samvete ändå. Är jag så slö att jag inte kan offra mig och avstå från lite champagne för min bebis bästa? Jag kanske inte borde bli mor om jag är så självisk? Vem vet hur fantastisk bebin hade kunnat bli utan champagnen? Om något går snett vill jag veta att det inte var mitt fel.

Å andra sidan är det väl dumt att göra en så stor grej av det. Det är inte säkert allt blir bra bara för att jag avstår från alkohol, det finns tusen saker som kan skada bebin. Mammorna till neurosedynbarnen trodde att det var säkert att äta värktabletter. Vad tror vi är ofarligt idag? Tänk bara på alla kemikalier och besprutningar som jag antagligen får i mig bara av att andas luften omkring mig eller äta en apelsin? H har en skrämmande effektiv myggspray med en lång varningstext på grekiska. Jag lägger mig under en handduk när han börjar spraya med den, men det finns säkert spår kvar i rummet ändå. Kanske är det supergiftigt för små foster, vem vet?

Det är kanske först när man blir med barn som man inser hur mycket farligt det finns i vår värld. Och då är det här med alkohol en baggis – för det kan man ju avstå ifrån. Det är svårare med alla de andra farligheterna som man inte kan komma ifrån för att man är fullständigt omgiven av dem, som avgaser i luften och gifter i maten.

För att inte tala om allt man gör som säkert kan vara farligt. Igår var vi ute på långfärd på eftermiddagen. Längst i norr finns en liten udde som heter Sapfos klippa, där den grekiska kvinnliga poeten enligt legenden