Hennes Rockstjärne-miljardär

By Jessa James

Du måste förstå. Jag var blyg. Arton. Och så kär var jag redo att ge upp allt. Det var bara det att han tillät mig inte. Han krossade mitt hjärta. Drev mig bort. 
Nu är han tillbaka. Han är en rockstjärna, ett rötägg, en egoist, en tatuerad rockgud, med nakna kvinnor som ber om hans uppmärksamhet. Han har platina-album, pengar, berömmelse. Alla vill ha en bit av honom. Alla utom jag. Jag har redan haft min bit. Mitt hjärta krossades i en miljon bitar när han gick. Jag är fortfarande trasig på insidan. 
Jag älskade honom. Jag litade på honom. Och han förstörde mig. Bara en fullständig idiot skulle låta honom komma nära. 
Men när han rör vid mig, så smälter jag. Mitt hjärta rusar. Jag längtar efter honom. Jag antar att jag inte är så smart trots allt.

• Language: Svenska
• Publisher: KSA Publishing Consultants, Inc.
• Release date: Apr 21, 2021

Book preview

Author

1

Kit

---

Alla killar har en tjej som kom undan. Den som fick hans värld att snurra för att sedan strula till hans liv. Ja, jag hade en. Crystal Kerry. Skit. Att ens tänka på henne var som att köra in en påle i mitt hjärta. Fick min pung att värka. Hon hade varit perfekt. Min förbannade gymnasie-flickvän. Visst, flickvän.

Jag hade glömt hur jävla trångt det var i New York och var tvungen att sicksacka mellan alla människor på trottoaren. Fan, det var vansinne. Men jag var bara en i mängden. Jag var inte Kit Buchanan, sångare i Nightbird. Jag var bara en kille, vilse i ett hav av människor. Tack gode gud. Mina tankar var hos Crystal och jag behövde inte fastna hos fans som ville ta en selfie eller få en autograf över tuttarna. Jag ville vältra mig i den som kom undan. Nej, den jag hade jagat bort och krossat, som en pansartank som rullade över en mjuk, söt, oskyldig kattunge.

Crystal hade varit The one. Hade varit snäll och försiktig, alltid haft ett leende åt mig sedan första dagen av årskurs tio. Hon hade förflyttats till Withfield Prep som stipendiestudent. Våra klasskamrater visste att hon kom från fel sida av stan. Fattig. De hade sniffat fram hennes arbetarklassbakgrund, trots att hon såg ut som alla andra i den marinblå och gröna uniformen.

Det hade varit svårt för henne, att vara ny. Vara vacker. Alla tjejer som hade flörtat med – och knullat alla killarna, hade plötsligt fått konkurrens. Inte för att Crystal någonsin gjorde något. Det räckte med att vara söt. Killarna kallade henne färskt kött. Med sitt blonda hår och blekt blå ögon, såg hon lika överklassig ut som alla andra. Men till skillnad från sina klasskamrater visste hon inte vilken effekt hon hade på andra. Hade inte någon aning om att hon var sexig. Inte bara medelmåttigt sexig, som varenda tonårskille ville sätta på, utan natt efter natt med våta drömmar sexig. Eller runka i duschen tänkandes på hennes uppnosiga bröst och sexiga långa ben.

Det var okej för mig att lusta efter henne, men inte alla andra. Speciellt inte svinen från lacrosse-laget, som hade gjort det till sitt mål att se vem som fick knulla henne först. De ville ha den där stipendie-oskulden och slog vad om det.

Jag hade stoppat den där skiten snabbt. Mina knytnävar gav mig en tredagars avstängning, men jag skulle ha gjort om det igen, när som helst. Ingen skulle röra Crystal. Ingen… utom jag. Hon var min. Jag visste det den första förbannade gången jag såg henne.

Mina föräldrar hade gett mig fan för att jag hade hamnat i bråk. Gett mig fan för avstängningen. Get mig fan för alla timmar jag spenderade på att spela gitarr och skriva musik. Jag antar att jag hade gett lika mycket tillbaka. Genom att inte vara den perfekta sonen, den framtida Vd:n för Buchanan tillverkning, genom att inte vara en typisk Buchanan. Fan, jag hade fötts med en silversked i munnen, men jag hade spottat ut den och greppat tag om en gitarr istället. Jag hade varit familjens jävla svarta får. Var det fortfarande. Och att leva i det förbannade huset efter att mina två äldre bröder hade tagit examen från Withfield och fortsatt till Ivy League skolor, hade pressen legat på att upprätthålla standarden.

Hur som helst. Jag hade gett upp möjligheten till det när jag var tio och ville ta gitarrlektioner istället för att spela Beethoven på piano. Jag visste att jag aldrig skulle klara av att uppnå deras standard. Det hade inte vart värt ansträngningen.

När det gällde Crystal, hon ville vara framgångsrik på Whitfield. Fan, det hade varit hennes chans, hennes möjlighet att ta sig bort från det råtthål hennes hem var. Med en mamma som var en dörrmatta åt en pappa som drack för mycket och inte kunde hålla kvar ett jobb, visste hon att det var hennes flyktväg. Och hon tog den fan i mig. Fick A i alla kurser, var kursetta och fick hålla tal på studenten. Hon hade lyckats med allt detta trots att jag följde henne som en kärlekskrank idiot. Men jag älskade henne, skyddade henne. Hon var mitt liv och jag var så mycket mer än bara hennes pojkvän. Hon berättade allt för mig. Gav mig allt.

Ja, hon hade gett mig ett ögonkast och smällt. På något sätt, genom något jäkla mirakel, hade hon förälskat sig i mina vassa kanter, det faktum att jag inte passade in, inte brydde mig. Hon visste att jag var hennes beskyddare, att jag skulle göra vad som helst för henne. Vi må ha varit varandras första, men jag jade inte tagit stipendie-oskulden. Nej, hon hade gett den till mig en natt, bak i min bil. Vi hade varit förälskade. Till och med sagt orden. Jag hade hävt ur mig dem när hon sjönk ner i mitt knä, naken, våt och för mycket för min sjuttonåriga kropp att stå emot. Crystal och Kit. Vi var oskiljaktiga. Jag visste att jag inte förtjänade henne. Jag var en bortskämd silversked. Jag hade aldrig jobbat så hårt som hon tvingades göra. Hon hade varit smart, så jävla smart, och jag gjorde vad jag kunde för att hålla henne säker från de avundsjuka bitcharna, och borta från sportfånarna som såg samma saker som jag gjorde. Hon var inte bara smart, hon var underbar, hade kurvor och ett