Alla mina älskare 2

By L. Sherman and Jannika Eriksson

Bangkok, 1975. Alexa Wu är supermodell och har rest till alla världens stora modestäder. Nu återvänder hon till Bangkok och på flygplatsen står en speciell man redo att hämta henne. Sedan deras möte i den stora rosa villan har han inte kunnat glömma henne – och nu ska de bo under samma tak.

The Hamptons, 1995. Alexa har samlat sina vänner från ungdomens Bangkok, och nu börjar hemligheterna att avslöjas. Vem är Alexas stora kärlek, och vem är egentligen pappa till June, hennes ett år gamla dotter?

Alexa Wu är en internationell kärlekshistoria i tre delar, full av romantik, hemligheter och stora drömmar.

• Language: Svenska
• Publisher: Risky Romance
• Release date: Nov 23, 2023
• ISBN: 9789180007955

Book preview

Kapitel 1

1975, Bangkok, November

River

Fläkten i taket snurrade runt med ett surrande ljud. Den fuktiga värmen var nästan outhärdlig, och jag kunde inte sova. Även om luftkonditioneringen syntes i allt fler amerikanska hem hade den inte nått hela Thailand. Min goda vän och mecenat, Ariel, hade bara installerat en AC på undervåningen i sin villa. Häruppe under taket var det helt galet varmt. Men jag klagade inte, för han hade öppnat sitt hem för mig i en tid där jag inte stått ut med min familjs medlidande blickar, och deras överdrivna iver att vara mig till lags. Jag hade gett det en chans. Jag hade rest hem efter Vietnam, men efter bara två månader i Carmel, Kalifornien hade jag färdats tillbaka till Fjärran Östern. Han är inte redo. Han är fortfarande ung. Det finns gott om tid innan han ska in i politiken, om det är det han vill.

I min familj tjänade man sitt land. Först tog man en universitetsexamen, sedan gjorde man militärtjänst och därefter gick man in i politiken. Antingen som senator eller, som min far och farfar, guvernör. Jag älskade mitt land och politik. Jag hade varit med i debattgruppen i gymnasiet, läst statsvetenskap, men brann för att måla. Jag hade alltid haft en passion för konst, men i min familj var man inte konstnär till yrket. Mina föräldrar stöttade min konst – som en hobby. De hade accepterat att Thailand var mitt sätt att hantera Vietnam på, för jag hade vägrat att gå i terapi. All respekt till de veteraner som valde att gå till en psykolog, men jag bearbetade det bäst med en pensel i handen. Jag målade det ena motivet efter det andra från Vietnam, floder, berg, djungeln, namnlösa byar som Hanoi och Hoi An, människors ryggtavlor. Aldrig ansikten. Du får all den tid du behöver, hade min far sagt. All den tiden fanns inte. Det var en illusion. Ju hårdare jag jobbade för bli av med känslan av krig, ju mer kontroll fick det över mig. Mardrömmarna skulle sitta i mig för evigt. Så jag målade. En gång skulle all den tiden ta slut, och jag skulle bli tvungen att sätta konsten åt sidan för en annan karriär. Det var inget offer, som Ariel hade frågat mig om när jag ringde och hörde om jag fick bo hos honom ett tag. Varför vill du offra dig och din passion för en politisk karriär? Du är en vuxen man utan familj, utan ansvar. Du kan göra vad du vill, precis som jag. Jag hade mött den karismatiska rikemannen Ariel Levy på en vernissage i ett galleri i Los Angeles några månader innan jag skickades till Vietnam. Han hade berättat för mig om sin villa i Bangkok och att jag var välkommen närsomhelst. Då hade jag trott att han var homosexuell, och jag var van vid att både män och kvinnor flörtade med mig. Jag hade tidigt lärt mig att min kaliforniska surfarstil i kombination med mitt sunda utseende var särskilt attraktivt för alla kön. I skolan hade jag velat se tuffare ut genom att försöka odla skäggstubb.

Jag kliade mig över skäggstubben och bestämde mig för att raka mig. Det var imorgon jag skulle träffa henne, till och med hämta henne på flygplatsen åt Ariel, som varit tvungen att resa tidigare än planerat. Var det något mellan dem? Jag hade inte kunnat fråga honom utan att avslöja mitt intresse för Alexa. Alexa Wu.

Dörren ut till rummets lilla balkong stod på glänt. Nattluften, kryddad av havets genomträngande jordiga lukt, mötte mig redan innan jag nått dörren. Jag öppnade den på vid gavel och gick ut. Sedan den kvällen, för många månader sedan, när jag såg henne för första gången, med det gyllenbruna håret fladdrande längs ryggen och en självsäker blick, hade jag tänkt på henne. Drömt om henne. Föreställt mig hur det skulle vara att älska med henne. Men mest av allt hur det skulle kännas att vara hennes, bara hennes, och att hon var min. Det var precis det som höll mig tillbaka. Jag ville inte dela, och hon var inte redo. Jag drog en hand genom håret, för det var långt ifrån en ideal situation. Jag hade inte planerat att bli förälskad. Fast gjorde man någonsin det? Först hade jag övertygat mig själv om att jag var förblindad, inte bara av hennes skönhet men av hennes personlighet. När hon dansade var hon som ett övernaturligt väsen. Jag log åt mig själv, åt mina poetiska tankar. När jag fick reda på att hon inte kommit tillbaka från Stockholm, utan slagit sig ner i London med en eller annan svensk fotograf, hade jag pustat ut. Å andra sidan förbannade jag henne, för att hon inte såg det jag såg; hur fantastiska vi skulle kunna vara tillsammans.

Jag blundade och föreställde mig hur hon stod i trädgården och såg rakt på mig med en utmanande och strålande blick. Eller på altanen, som på lördagskvällarna ofta blev ett dansgolv. Jag hade aldrig varit så lockad av en annan människa förut, och jag hade haft min andel av kvinnliga bekanta innan Vietnam. Här i Bangkok hade jag isolerat mig, inte haft lust att delta i orgierna eller ha en sexuell relation med någon – eller en relation överhuvudtaget. I ett år hade jag bara drömt om henne, även om jag visste att vi inte hade någon framtid tillsammans. Ändå var det oundvikligt. Så kanske … Jag lutade mig mot balkongräcket och tog ett djupt andetag. Hur skulle jag få henne att se det som jag såg och kände? Varför kom hon tillbaka? Varför inte stanna i New York där modelljobben fanns? Bangkok var ju nästan en utpost, ett ställe där vi gömde oss för verkligheten. Jag drog ner handen, längs min kropp, och stannade vid mitt skrev som reagerat på mina tankar om henne.

Ariel insisterade på att han inte ville ha hyra, och att jag kunde använda bilarna som om de vore mina egna. Länge hade jag väntat på att han önskade något i gengäld för sin generositet, men det hände aldrig. Jag körde fram den krämfärgade Cadillac Eldorado-cabrioleten och parkerade framför ankomsthallen för utländska flyg. Hur skulle man uppvakta kvinnan i sitt liv, när hon inte visste att hon var det? Jag ville inte bara vara en i mängden, ännu ett ligg innan hon gick vidare till nästa? Efter hennes förhållande med Simone visste jag att hon kunde vara hängiven en person – men krävde det en kvinna? Under en lång period hade jag varit förvirrad över mina känslor och hållit mig på avstånd. Jag hade gjort för- och emot-listor i mitt huvud, och hon visste inte vad som stormade i mig. Hon var ambitiös, modig och impulsiv, men också inlevelsefull och empatisk. Hon var paradoxal och jag attraherades av de olika sidorna hos henne. Precis under den leende och livsglada ytan fanns en sårbarhet, som hon inte visade upp. Jag hade sett hur hon visade omsorg om sina vänner med sin närvaro och förmåga att lyssna, vilket var en kontrast till hennes energi på dansgolvet. Och jag ville lära känna henne på djupet, få reda på vem hon var bakom fasaden.

I ankomsthallen blev jag stående vid en pelare nära utgången, även om jag hade kunnat gå ända in till bagagebandet och hämta henne. Men jag ville inte verka för ivrig. Jag var tvungen att gå lugnt fram och ta reda på varför hon hade kommit tillbaka, lära känna henne och öppna upp mig för henne. Det som jag hade undvikit att göra i så många år var jag nu redo för.

Ankomsttavlan visade att flyget hade landat. Jag var i god tid. Skulle hon bli