Det ofrånkomliga motgiftet

By Torbjörn Skog

Det var inget spontant över separationen, den var planerad och förberedd. Hon sa att hon inte var kär längre, varken i honom eller i den nye mannen som hon gissningsvis skulle dela säng med. Smärtan är oresonlig och gör honom yr. Kroppen försöker på olika sätt hantera detta svek. Han kräks. Som att sorgen i första hand sitter i magen och nu ska ut ur hans inre. Han har inte ätit något ännu i dag. Det bränner i halsen. Hur i hela friden ska han kunna bli av med henne? Hon är precis överallt, både i historien och i framtiden. "Det ofrånkomliga motgiftet" är en historia om moral och längtan och om rädslan för det man inte känner till.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Apr 21, 2021
• ISBN: 9788726861075

Book preview

författaren.

Tionde februari

Det har gått två veckor sedan hon tog barnen i varsin hand och föste ut dem genom dörren. Barnen hade ryggsäckar på sig och verkade besvärade, så som barn kan reagera över att föräldrarna beter sig på pinsamma sätt. Två barn, pojke och flicka, fem och sju år. Albin och Elsa. Övernattningspackning i ryggsäckarna.

Så här efteråt kan han fundera på var hon hade sin packning någonstans i just det ögonblicket. Hade hon redan flyttat innan hon hämtade barnen? Det var alltså inget spontant över separationen, den var planerad och förberedd. Hon sade att hon inte var kär längre, varken i honom eller den nye mannen som hon gissningsvis skulle dela säng med och låta sig belägras av. Bli inträngd med. En annan mans svett på hans kvinna. Hennes fingrar. Hennes mun.

Smärtan är oresonlig och gör honom yr. Kroppen försöker på olika sätt hantera detta svek. Han kräks. Som att sorgen i första hand sitter i magen och nu ska ut ur hans inre.

Han har inte ätit något ännu i dag. Det bränner i halsen. Bättre att fylla magen med en pizza så att det finns något att kräkas upp. En födelsedagspizza på hans trettiosjunde födelsedag. Ja må han leva uti hundrade år. Den första födelsedagen någonsin utan att någon viskande försökte vara tyst så att han inte skulle vakna innan sången. Inget kan omöjligen vara ensammare än att vakna i fullständig tystnad på sin födelsedag. Den absoluta botten av övergivenhet. Hon är så elak, så hänsynslös, så motbjudande förfärlig att hon tar hans barn och låter honom vakna ensam på hans egna födelsedag. Och nästa år blir det samma sak igen.

Hon sade att hon redan före jul hade funderat på att lämna honom men väntade så länge hon orkade, för barnens skull. Några veckor till gjorde inte så mycket när hon faktiskt stått ut med honom i fjorton år. Det innebar att hon låg med honom på juldagsnatten medan hon tänkte på den andre mannen.

– Gjorde du det?

– Vadå?

– Tänkte du på honom? När vi låg med varandra för första gången på månader, tänkte du på honom då?

– Inte direkt tänkte, men visst har han funnits i mig ett tag. Han är ju en god vän. Jag skulle kunna ljuga för att inte såra dig, men visst är det väl bättre att jag är uppriktig? Du säger att ljug är det värsta du vet. Visst, jag tänkte på honom.

– Tänkte du på hans penis?

– Sluta nu.

– Jämförde du oss och lyckönskade dig själv för att du skulle byta upp dig? Han kan knappast vara sämre för då skulle du stanna kvar hos mig och jobba vidare med vårt äktenskap och det gemensamma liv vi byggt tillsammans. Istället går du ut genom dörren och bryr dig inte det minsta om hur det känns för mig som fått hela din separation serverad utan att på något sätt få vara med om att genomföra den. Jag fick inte en chans. Du hade redan bestämt dig. Min röst räknades inte.

– Jag hade redan bestämt mig. Din röst behövdes inte. Jag vet att det är orättvist men precis så gick det till.

– När slutade du älska mig?

– Jag vet inte. På sätt och vis kommer jag alltid att älska dig, det vet du. Däremot var det något som saknades, som alltid har saknats, men som jag valde att strunta i. Du är en god man men jag vill ha mer av livet.

– Vad erbjuder han som jag inte kan ge dig?

– Sannolikt inget annat än att jag använder honom för att göra mig fri från dig. En sorts språngbräda bara. Känna lukten av en annan man ett tag. Medge att det är enklare att acceptera separationen eftersom jag går till en annan man, än om jag bara skulle ha tröttnat på dig. Jag skulle kunna säga att jag är trött på dig och funderat på att lämna dig ett bra tag nu, men att tillfället inte dök upp förrän jag råkade hamna i säng med honom efter julfesten. Han är inte särskilt viktig men jag bor där ett tag tills jag fått en egen lägenhet.

– Vet han om att du bara utnyttjar honom?

– Det är ingenting du har med att göra.

Han borstar tänderna för att bli kvitt smaken av kräks. Födelsedagskräks.

När hon fyllde fyrtio var det någon som sade att nu kommer de farliga åren, och att hon har ett försprång på drygt tre år. Hälften av alla äktenskap tar slut och de flesta går sönder när man fyller fyrtio. Vilken tur att han är äktenskapets ankare som hon skulle kunna dra efter sig i åtskilliga år till. Den pålitlige mannen som aldrig varit otrogen, som nästan aldrig tittat på någon annan kvinna.

Det är så satans orättvist! Hon inte bara lägger sig med en annan man, hon lämnar honom efter en månads betänketid och går till den andre. Som att han jämfördes och tyvärr inte gick vidare till finalen.

Nu kräks han igen.

Han trodde att hennes otrohet efter julfesten vid Lucia skulle föra dem närmare. De grät mycket och pratade på ett sätt de nog aldrig tidigare gjort. Han var så säker på att de älskade varandra och att denna kris skulle stärka dem. Det han inte berättade var att han naturligtvis skulle hämnas. Han skulle också lägga sig med någon kvinna någonstans, men hade ännu inte räknat ut med vem. Klart han skulle vara otrogen. Det måste han, för sin självkänslas skull.

Inte ens det fick han göra innan hon lämnade honom. Bedragen och lämnad.

I två veckor har han försökt kräkas henne ur kroppen men det verkar mest som att det växer åt fel håll. Fjorton år tar längre tid att bli kvitt än han trodde. Hon är inväxt i alla hans kroppsdelar. Hennes lukt och smak är en del av hans person. Han hör hennes röst i lägenheten och ser de jävla kaffekopparna hon fick av sin mor. Och de snart mördade krukväxterna som han vägrar vattna. Hämnd är också att ta livet av hennes blommor.

Det går inte att ta bort henne. För varje gång han lyfter ut något från henne blir det ett tomrum och där rinner smärtan in. Bort med hennes kropp ur sängen och in med några extrakuddar och täcket från skåpet innan smärtan fyller hennes halva av sängen. De senaste nätterna har han somnat i soffan och nu kan han inte ens gå in i sovrummet längre. Alltså sätter han sig på sängkanten och håller emot kräkset i munnen. Hon ska inte vinna det här. Inte en chans. Sängen köpte han innan de träffades och hade säkert andra kvinnor i. Visst hade han det? Det är hans säng.

Sorgen väljer tårarna nu och det är han inte beredd på. Gråten är skrikande. Han slår med knutna händer på kudden och kommer på sig med att tycka det ser lite löjligt ut. Och hoppas att grannarna inte hör hans skrik. Sorgen är förfärlig men inte längre total. Det finns något löjligt här som han inte känt tidigare under dessa två veckor. En liten överlevnadslöjlighet.

Hur i hela friden ska han kunna bli av med henne. Hon är precis överallt, både historiskt och i framtiden. De skulle leva tillsammans i resten av sina liv, det var de överens om efter julfesten. Han trodde i alla fall det. Visst höll hon med honom om att otroheten bara var en fyrtioårskris som han kunde förlåta, eftersom han ännu inte var där. Nu har hon kastat in honom i ett liv han inte bett om där han måste fylla deras säng med kvinnor vars lukter ska ersätta henne så att smärtan späds ut. Jävla människa. Hon har nog ingen aning om hur illa hon gjort honom. Hon säger att hon alltid kommer att älska honom men det är väl knappast så här man visar kärlek. Försvinn, hemska människa! Radera oss och allt det vi har gjort tillsammans. Upphör.

Och med det vakuum som uppstår när han förtränger henne, kommer en massiv längtan efter att hon ska ångra sig och komma tillbaka. Skramla med nyckeln i låset och bli stående i hallen med hängande huvud och snö på skorna.

– Förlåter du mig?

– Klart jag förlåter dig. Kom hem så börjar vi om.

Börja om, igen. Hon har nu svikit honom två gånger med samme man under några vintermånader. Släpper han in henne i sitt liv kommer han också att vara rädd för den tredje gången, för den åttonde, hundrade. Han är bedragen och det enda sättet att försvara sig är att också bedra. Där var hon snabb och försvann innan hans hämnd skulle drabba henne. Det kommer han aldrig att förlåta henne för, men skulle hon nu komma tillbaka så skulle åtminstone hämnden kunna genomföras.

– Kom hem, jag förlåter dig för jag vill göra dig så illa att inget av det här kommer att vara värt något. Du ska utplånas och förgöras. Du ska ut ur mig och vår historia och aldrig mer ens nämnas. Försvinn, svekfulla älskade människa som jag var villig att utplåna mig själv för att få behålla.

Det är nog bra att hon inte står i hallen. Hon har förresten ingen nyckel längre. Inte ens den fick han ta ifrån henne. Hon lämnade den själv, som en sorts ceremoni, ihop med vigselringen. Ganska typiskt henne att förekomma på precis alla sätt. Ceremonier och ritualer. Hon är verkligen en fantastisk kvinna som han lätt skulle kunna gifta om sig med, nu när äktenskapet upphör om mindre än sex månader.

Han vet inte hur han ska hantera detta. Den han älskar och direkt beundrar är också den kvinna som gör honom så illa att han kräks. Så löjligt.

Om hon ska ersättas med det enda han just nu har, annat än tårar och kräks, är det alltså löjligheter. Löjliga tankar och löjliga resonemang. Vem är den löjligaste person han känner som kanske för en gångs skull skulle kunna hjälpa honom med något annat än att en gång i tiden ha gjort hans mor med barn?

Mycket riktigt sitter pappa vid ett bord i pizzerian. Han har tre glas framför sig varav två är tomma. Det är bara pappa och tillfälliga gästarbetare som brukar sitta här. Alla andra i Högsjö köper pizza på avhämtning, men inte pappa. Och denna födelsedag kommer den bedragne trettiosjuåringen också att sitta här, mittemot sin patetiska far som även han är en förlorare. Misslyckade far och son vid samma bord på en bypizzeria alldeles för långt bort från civilisation och kultur. Den enda fördelen här är att hans x-fru kommer att snabbt få sig en egen lägenhet så att hon slipper betala med sin kropp varje natt hon övernattar hos sin kollega han faktiskt inte har något namn eller ansikte på. Imponerande förträngningsmekanismer, och nu bor hans barn hos denne förförare.

Sur uppstötning. Han sköljer ner den med pappas öl och är snabb att hålla glaset bortanför pappas räckvidd. Stjäl alkoholistens öl och se på fullaste allvar hur skräcken lyser i hans ansikte. Han ställer tillbaka glaset på bordet och sätter sig framför pappa. Bokstaverar ljudlöst den pizza han alltid köper till andra-generations-invandraren i kassan som nickar bekräftande.

– Grattis på födelsedagen, säger pappan och tar fram ett platt paket från under bordet någonstans.

– En present? Tack!

Han är helt klart hungrande efter kärlek, bekräftelse och uppvaktning nu. Pappans present gör honom tårögd, även om han redan vet vad det är i paketet: En diktsamling obegripliga betraktelser, oläsbara sanningar och svårformulerade drömmar om ett annat liv än detta. Allt författat och tryckt på eget förlag av hans biologiske far vars gener är det som gör dem båda deprimerade utan särskild anledning.

– Hur mår du? Du ser blek ut.

– Katrin har lämnat mig. Hon tog med sig barnen och flyttade till någon idiot här i trakten någonstans. Sedan stannade tiden och jag har liksom inte kommit utanför lägenheten på två veckor.

– Ska ni skiljas?

– Hon tar hand om allt det där. Hon är familjens organisatör. När hon lämnade nyckeln och packade ner barnens tandborstar gav hon mig en pärm med hyreskvitton och avbetalningarna på bilen. Den har jag bläddrat i den senaste veckan och konstaterat att hon skött all ekonomi under vårt äktenskap. Jag har betalat henne det hon begärt, utan att ha en aning om vad elen och hyran kostat. Fullständigt överlåtande av ansvar. Hade vårt äktenskap varit en biofilm hade man lätt kunnat räkna ut att det är hon som ska överge mig och inte tvärtom. Det var hon som hade all koll. Jag bara väntade på resten av livet ihop med henne utan att ha en tanke i huvudet.

– Ska ni ha delad vårdnad om barnen?

– Fråga inte mig, jag vet fortfarande ingenting.

Pizzabagaren ställer fram pizzan Taormina på bordet. Taormina efter staden på Sicilien, här felstavat Taromina på menyn. Och en stor stark, utan att ha frågat. Antingen är det allmänt känt att Katrin lämnat honom eller så vet alla att han fyller år. Alternativt är det så vanligt att far och son brukar dricka öl här så att ingen ifrågasätter stamkundernas vanor.

– När din mor lämnade mig var det precis likadant. Vi tycks ha samma smak för kvinnor. Fullblodsadministratörer med svettiga ljumskar.

– Bli inte vulgär. Det är min mor du pratar om.

– Jag gillade Katrin.

– Jag vet. Vi har ibland pratat om det. Hon tyckte det vara kul att hennes makes farsa var kåt på henne, medan jag kanske var lite mer reserverad. Nå, snart är hon skild och ledig för alla förslag.

Magsyran tar sig genom näsan och droppar i servetten som han snabbt hinner trycka mot ansiktet. Helvete.

– Ska du inte öppna din present? Det är min senaste. Bättre har jag aldrig varit. Det kanske inte är någon tröst för dig men livet blir faktiskt enklare ju äldre man blir. Du är inte ens fyrtio ännu. Mer än halva livet kvar. Glöm Katrin och gå vidare. Det finns massor av ensamma kvinnor i Högsjö som bara väntar på dig.

– Finns det?

– Nja, i Vingåker då. Eller Katrineholm, Örebro, Norrköping. Vi är ju bara några mil från Sveriges demografiska mittpunkt Hjortkvarn. Här är i stort sett närmast till alla kvinnor i hela Sverige.

Pappan tömmer entusiastiskt ölen och får en ny utan att behöva säga till. Servicen på pizzerian är imponerande. Men pizzan växer i munnen, trots att den smakar som vanligt.

– Jag står inte ut med att vara kvar här. Hon har lämnat mig, förstår du? Snart vet alla att Katrin tröttnat och de kommer att tycka synd om mig och samtidigt skratta bakom min rygg. Hade vi haft ett passionerat förhållande skulle hon fortfarande ha varit kvar. Nu vet alla att vi inte ens låg med varandra.

– Gjorde ni inte? Då gjorde hon dig en tjänst som gick.

Pappan böjer sig fram över bordet och sänker rösten.

– När din mor gick bort sörjde jag henne i några månader. Sedan började de ensamma grannfruarna ringa på. Jag har nog aldrig haft så mycket sex som det första året efter din mammas bortgång.

– Du brukar säga det.

– Jag älskade henne men inte var det särskilt mycket sex med henne.

– Jag vill fortfarande inte höra detta. Det är nog illa att du skriver om det i dina böcker, men där kan jag välja att inte läsa de sidorna.

– Ska du inte äta mer? Kan jag ta resten? Det är synd att kasta bort så mycket mat.

Framåt tidiga kvällen har han druckit alldeles för många öl för sin svältande kropp. Pappan är tryggt berusad och mild i ögonen. Den enda som inte har problem med alkohol är alkoholisten. Själv mår han direkt illa och svajar när han reser sig.

– Jag går hem nu. Min trettiosjunde födelsedag är härmed firad och jag lovar innerligt att aldrig fylla år mer på denna pizzeria.

– Glöm inte din present.

Han drar på sig jackan och har problem att hitta ut genom dörren. Det är ett sorts tunnelseende som påminner om ungdomens fyllor, innan kroppen lärde sig hantera vad spriten gör med sinnena. Nu ska han faktiskt bara gå några hundra meter i en riktning han gått i hela sitt liv. Åtminstone de senaste fjorton åren. Vänta nu, mamma och pappa bodde i grannhuset tills mamma dog. Hur kunde han glömma det? Han är ju född där. Och när pappa ville ha en mindre lägenhet fanns redan Katrin där.

Helvete! Landar mjukt i snön. Han försöker resa sig men det är halt. Blir sittande vid vägkanten en stund innan det blir för pinsamt att stå ut med den äldre damens blickar bakom de ljusa gardinerna i hennes köksfönster. Han vinkar lojt mot henne och fortsätter sin vingliga promenad hem. Aldrig mer så många öl. Aldrig mer lyssna på pappas löjligheter. Pappas möjliga löjligheter. Larviga möjligheter. Fan! Ramlade på sidan denna gång. Vad är det för en jävla halka just nu. Borde sanda innan någon bryter ryggen av sig. Det ömmar i ett revben på höger sida. Snusdosan i innerfickan måste ha centrerat trycket och förmodligen gjort en stämpel på nederkanten av hans bröstkorg.

Ytterporten är fortfarande öppen och han anstränger sig hårt för att ta sig upp de två våningarna. Lägenhetsdörren är olåst. Glömde han låsa? Naturligtvis. Ingen annan har nyckel hit, ingen! Hans skrik ekar i trappuppgången och han stänger snabbt dörren efter sig.

Det värsta med att bli lämnad är att det är så pinsamt. Visst gör det ont och visst känner han saknad, men hela jävla Högsjö kommer att tycka det är genant att ens nämna Katrin den närmaste framtiden och det är svårt att hantera. Allt är krångligare än han hade förväntat sig men gissningsvis är detta en reaktion av några miljoner reaktioner han nu har framför sig. Detta liv kommer att vara som att läsa pappas böcker. Förutsägbara plågor, blandade med någon magnifik upptäckt som redan beskrevs i den första boken för åratal sedan.

Det enda annorlunda med denna öl-och-pizza-fylla är att han inte längre mår illa. Tvärtom. Magen är behaglig och nöjd. Det går alltså att äta bort sorg. Han lägger sig i sängen, hans säng, på sin sida. Försöker lägga sig i mitten. Sparkar lite och upptäcker att han har skorna på sig. Nå, senare. Något blir väldigt milt nu. Det är så här det känns att inte ha ont. Visserligen tårar bakom ögonen men på en armslängds avstånd.

En sval hand på hans panna. Mjuk, åldrande hud. Den handen känner han igen, trots att det var årtionden sedan sist.

– Mamma, viskar han. Jag är så ledsen. Jag är så förfärligt ledsen.

– Det är jag också, viskar hon. Det gör mig så ont att se dig så förtvivlad och jag känner mig så otillräcklig som inte kan trösta dig. Det är inte meningen att min älskade son ska plågas på det här sättet, och jag blir arg när jag ser så valhänt din far försöker trösta dig. Han är en idiot.

– Han är nu den ende jag har kvar. Både du och Katrin är borta. Utan pappa skulle jag ha ingen och då skulle jag väl inte kunna finnas.

– Du har dina barn.

– Har jag? Katrin har tagit ifrån mig allt.

– Du måste ta tillbaka dem. Glöm Katrin och din fyllefar. Lova mig nu att lägga all energi på att få tillbaka dina barn. Du måste ha en plan. Livet börjar strax om och nu ska du göra allt bättre än någonsin tidigare. Börja med att ta tillbaka dina barn. Jag är ledsen att jag inte förberedde dig på att detta skulle kunna ske, men inte ens jag kunde veta hur illa det skulle kunna bli. Den enda som tycks njuta av situationen är din far.

– Nu är du orättvis. Han är bara gammal och full.

– Jag tyckte inte att han sörjde mig särskilt mycket heller. Alldeles för snabbt ihop med andra kvinnor efter min begravning. Du skulle ha sett hur han åt den kvinnliga prästen med ögonen. Lagom kul scen att ta med sig in i evigheten. Jag hoppas du inte ärvt hans lättsinne och oförmåga att ta till sig andra människors känslor. Lyssna inte på mig, jag märker att du somnar nu. Vet bara att jag ska hjälpa dig genom denna skilsmässa så mycket jag förmår. Detta är för att jag inte alls tog hand om dig så mycket som jag skulle ha velat när du var barn. Fokus var hela tiden på min sjukdom och på din pappas längtan efter andra kvinnor. Det fanns helt enkelt inte tillräckligt med plats för dig, och det sörjer jag.

– Vad sade du?

– Sov, min son. Imorgon försöker vi ta tag i det här och kommer att börja med att ta av dig dina kängor. Förresten ser jag att du ännu inte bytt lakan sedan Katrin sov här. Hela lägenheten skvallrar om att hon precis gick ut genom dörren och stoppade tiden. Vi startar klockorna imorgon, du och jag. Städar bort henne, byter lakan och rensar bort din fru så mycket det går. Jag sörjer henne inte. Du är värd någon så mycket bättre än Katrin.

Elfte februari

Värd någon bättre än Katrin. En underlig kommentar, men ganska typisk för att komma från hans mamma. Själv skulle han aldrig kunna tänka på ett sådant sätt. Att han förtjänar någon bättre än den han älskar. Vad är i så fall att älska om det finns en misstanke om att den kvinna man valt är en sorts basvariant, i avvaktan på någon bättre? Man väljer en gång och sedan fortsätter man att vara trogen sitt val.

Katrin valde bort honom. Testad, värderad och bortvald. Det tog fjorton år innan hon tröttnade eller så var det faktiskt så att man växer ifrån varandra, även om den andre inte växte åt något håll alls. Den hon istället valde anser hon har ett begränsat användningsområde. Någon att ligga med under tiden hon letar efter någon annan.

Magen hämtar sitt illamående ur samma odefinierade område som plågan, och nu tycks den vara orienterad kring hennes opersonliga sexliv.

Han hinner till toaletten innan gårdagens pizzarester kommer upp. Den mesta näringen ur löken och salamibitarna är nog redan sorterad av hans magsäck. Kräkas vetemjöl är nog den bästa uppstötningen.

Han har sovit med kängor och ytterkläder. Och hörde sin mor igen. Hon har pratat med honom på samma sätt under hela hans liv, men sedan hon dog har pratet blivit innerligare och mer närvarande. Däremot går det inte att veta när hon lägger sin hand på hans panna, bara att den är väldigt välkommen. Som att längtan efter hennes tröst är det som hämtar henne.

Alla föräldrar har dåligt samvete inför sina barn men bara mamma gör något bra av det. Hon utgår från sin otillräcklighet och gör den på så sätt osårbar, vilket den också är. Hon är ju död sedan länge. Döda människor är svåra att förändra. Det känner de till och behöver inte släta över sina oförmågor.

Pappa lever och går att dela en pizza med. Ändå är det