Patriarkens död

By Markus Tullberg

Nyårsdagen 1923 hittas baron Karl Bask brutalt mördad. På den insnöade herrgården befinner sig hans barn, församlade i föräldrahemmet för första gången på länge. Är det kanske någon av dem som bragt baronen om livet under natten? Och hur har det till synes omöjliga mordet gått till? För att lägga pusslet av ledtrådar börjar kommissarie Valter Green nysta i relationerna mellan syskonen och deras komplicerade förhållande till fadern. Familjens öde visar sig vara sammanflätat med herrgårdens märkliga historia.

”Patriarkens död” är den andra delen i serien om Valter Greens mysterier. Följ med till det tidiga 1900-talet och möt kommissarie Green när han tar sig an en rad synnerligen kniviga mordfall.

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Jan 28, 2021
• ISBN: 9789180000734

Book preview

Partiarkens död

Markus Tullberg

Copyright © Markus Tullberg 2019, Word Audio Publishing 2021

Omslag: Maria Borgelöv

ISBN: 978-91-8000-073-4

Utgiven av Word Audio Publishing Intl. AB

www.wordaudio.se

[e-mail]

Svartbäckens herrgård i norra Uppland, första januari 1923

Svartbäckens herrgård stack upp ur snötäcket som en ensam tryffel på ett stort silverfat. Nyårsdagens sol var närapå skoningslöst stark, och det nya året kunde inte börja på ett mer spektakulärt sätt – en bländande ljus morgon och ett nytt mordfall för Valter Green.

Tre män närmade sig stenkolossen mitt på slätten. Alla var ovana skidåkare, och trots deras stora ansträngningar gick det inte särskilt fort.

Äntligen händer det något, flämtade Leopold Flemming mellan andetagen när den skräckslagne betjänten från Svartbäcken var en bit ifrån dem. Valter Green log mot sin vän, noga med att inte släppa skidspetsarna med blicken.

Din tillvaro här ute … måste sannerligen vara bottenlöst tråkig … om ni till och med välkomnar … ett mord på er enda granne … som ett trevligt inslag i vardagen, stötte han fram i de iskalla utandningarna.

Stundtals saknar jag verkligen livet i Stockholm. Men vad gör man inte för konsten? sade Leopold Flemming skämtsamt.

Han syftade på de oljemålningar som han ägnat sig åt sedan han pensionerats från jobbet som professor i historia vid Stockholms högskola, och flyttat hem till sin barndoms trakter i Roslagen.

Leopold Flemming, som bodde i ett litet stenhus på den avstyckade fastigheten, var Svartbäckens närmaste granne, och det var därför de hade förärats med ett brådskande besök av herrgårdens betjänt, Herman Hjort. Faktum var att Herman Hjort utgjorde dess samlade personalstyrka och hade ensamt ansvar för att betjäna baron Karl Bask – den enda boende i residenset utöver honom själv. Enligt den uppjagade betjänten hade Svartbäcken nu förlorat sin herre. Han hade tydligen själv hittat sin arbetsgivare död denna vintermorgon och begett sig till Leopold Flemmings hus för att låna en fungerande telefon. Självklart fanns det ingen telefon i det enkla huset, men däremot en erfaren kommissarie som gärna tog sig an fallet.

De skyndade sig alltså nu fram över ett helt orört snötäcke. I alla fall var det helt orört om man bortsåg från ett ensamt skidspår som löpte i en vid cirkel runt den stora byggnaden samt det spår som Herman Hjort lämnat efter sig när han tagit sig ner till Leopold Flemmings hus. Det enda som i övrigt bröt upp det jämna snötäcket var en liten samling träd en bit bort från byggnaden. Valter Green misstänkte att snön låg så tjock att den dolde en noga anlagd park med små buxbomshäckar, grusstigar och kanske till och med en liten bäck.

Så fort de kom in i den imponerande herrgården kunde Valter Green höra upprörda röster som slungade våldsamma anklagelser mot varandra. De rappa ordväxlingarna och den stundtals osmakliga vokabulären skapade en spricka i den nästan sakrala atmosfär som annars vilade över byggnaden. Hallen sträckte sig två våningar upp och avrundades av ett välvt tak i utsirat, mörkt trä. På väggen rakt fram hängde en stor oljemålning som avbildade residenset och dess omgivande bruksmiljö i ett romantiskt skimmer. Ett par skidor stod lutade mot garderobsdörren i liten pöl av vatten. Herman Hjort sparkade av sig snön och hjälpte de båda besökarna av med ytterkläderna. Han gjorde en gest med handen i riktning mot rösterna.

Den här vägen, mina herrar.

De sex personerna i salongen hade placerat sig så långt ifrån varandra som det överhuvudtaget var möjligt. Så fort Valter Green och de andra kom in i rummet tystnade alla. Herman Hjort klev in mitt på golvet och talade till de närvarande med stor pondus, lite som om