Hämnden på Rivieran

By Jerk Wiström

Svenskarna på franska Rivieran lever livets glada dagar.

Ibland finns det dock någon skitstövel som behöver överlämnas till den franska polisen.

Då får man lämna champagneglasen för en stund och jobba som detektiv.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Feb 21, 2017
• ISBN: 9789175694580

Jerk Wiström

Jerk Wiström är pensionär och bor på franska Rivieran sedan ett antal år. Han är intresserad av konst, litteratur, mat, vin och golf. Och så tycker han om att själv skriva, detta är hans tredje bok.

Book preview

17

1

Sten Erik Axel Berg var tio år när kriget tog slut. Han gick sista året i folkskolan och skulle snart in på läroverket.

Hur upplever man kriget när man är en knatting med golfbyxor på vintern och blå gymnastikbyxor och sandaler på sommaren? Så här långt efteråt kan man ju fundera och komma ihåg - rätt eller fel.

Det var kuponger på mat och kläder. Mörkläggningsgardiner! På väggen i köket satt en världskarta där man kunde följa krigsrörelserna. Grannen hade också en karta. En del höll på tyskarna. Inte alla! En del höll vare sig hit eller dit utan följde bara med som man gör i Sverige. Vi som egentligen inte har med det hela att göra. Men det hade vi mer och mer, allt eftersom tiden gick. Svenska soldater sändes ut över landet för att svettas, frysa och bevaka. Norge hade intagits. Danmark var fullt av tyskar. Judar, och andra som ville klara sig undan nazisterna, smugglades över sundet från danska kusten till Helsingborg och andra platser där det var lätt att ta sig in med båtar som inte alltid var så sjövärdiga.

Sten hade en morbror som bodde i Helsingborg och Sten hade varit där ett par veckor under en sommar. Han hade fått vara med och stått där på stranden med de svenska mottagarna. Det var alltid lite hemligt när de åkte ner till stranden sent på kvällarna. Men Sten visste att man hjälpte till att rädda folk som ville komma undan kriget.

Han hade åkt tåg ensam från Västerås till Helsingborg. Där hade hans moster, morbror och två kusiner, två tjejer med egna killar, tagit hand om honom. Han hade fått lära sig simma på Pålsjöbaden. Han hade lärt sig hitta i en helt ny stad. Det var en äventyrssommar.

Stens granne i Västerås hette Hansson. Han var juvelerare och hade sin guldsmedsbutik i kvarteret. Han var tysklandsvän. I varje fall före krigsutbrottet och de första åren när tyskarna tog för sig. Sedan ändrade han sig som så många andra.

Hansson hade en svart Mercedes, cabriolet, med röd skinnklädsel. Sten älskade bilen och fick följa med på en åktur när Hansson var på gott humör. Det var han för det mesta även om han fick ta emot mycket bannor av hustrun, tant Kristina. Och de bannorna hade han gjort sig förtjänt av. Hansson hade en dambekant i Stockholm. När han kom hem med bilen från huvudstaden kunde det höras på gården och i trappuppgången.

-Nu kommer han hem med horambulansen! Stanna i Stockholm och förstör inte livet för oss här hemma!

Men ilskan avtog - och tilltog. För det mesta var det riktigt bra stämning i huset. Och när Hansson varit på ett av sina affärsbesök i Tyskland hade han alltid med en present till Sten. Han hade inga egna barn och tyckte det var roligt att ta med något hem. Det fanns gott om leksaker och tennsoldater i Tyskland och Sten hade en full uppsättning med soldater i tyska uniformer. Tant Kristina var också nöjd när maken varit på resa. Även hon packade upp presentpaketen och glömde för ett tag de där onödiga resorna till Stockholm.

Hanssons resor till Tyskland avtog i samma takt som de tyska förlusterna tilltog. Den vansinniga korpralens felbeslut kostade hundratusentals människor livet, gång på gång, trots de tyska officerarnas varningar. Ett par gånger försökte man också arrestera eller ta livet av Hitler men misslyckades. General Rommel var en framgångsrik och uppskattad officer som misslyckades i ett kuppförsök mot Hitler och därefter tog sitt liv. Hitler lät honom välja. Ta livet eller låt hela Rommelfamiljen leva i förnedring!

Efter den svinkalla vintern 1942 när tyskarna påbörjade sin förlust mot Stalingrad kom en vändpunkt i kriget. I januari 1943 kapitulerade Tyskland mot Sovjetunionen. Två miljoner döda och kriget tog en annan vändning. Nu började de flesta nazivänner ta bort bilderna av herr Hitler, både från porträttsamlingarna och tankebanorna. De som från början inte förstått hade börjat förstå. Förföljelserna mot judar och romer, koncentrationsläger och specialutbildade råskinn som lärt sig älska att tortera och förgöra!

De pålästa och kloka hade tidigt insett vad som var på väg att hända. Torgny Segerstedt på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning var så tydlig i sin envisa kamp mot nazismen att både Per Albin Hansson och Gustaf V fick problem. Karl Gerhard var också så tydlig i sin kritik, på revyscenen, att det blev bråk med UD efter protester från den tyska legationen i Stockholm. En del tidningar vinglade med sina värderingar och övergav inte Hitler på riktigt förrän de allierade började segra.

Tyska folket förstod inte det här, sa en del. Visst gjorde man! De jättelika massorna som jublat och nazihälsat när Hitler eller andra i hans anhang talat, eller rättare sagt skrikigt, från talarstolarna. Visst förstod de. Då! Men det blev värre. Tyska folket fick också ändra mening om Adolf Hitler och hans gärningar! Dessvärre fick många betala med sina liv. Precis som alla andra som drabbades av korpralens önskan att bli världens herre. Men det tog tid för många tyskar att förstå att Hitlers tusenåriga rike inte skulle födas den här gången heller, när Tyskland skapade världskrig.

Propagandaminister Joseph Goebbels höll fantastiska tal bara några dagar före den tyska totalkapitulationen. Det hjälpte förstås inte. Han hade tidigare, med framgång faktiskt, hävdat att en aktiv propaganda håller framtidstron och kampviljan uppe. Fester, skådespel, marscher, heilrop, fanor och trumpeter! Olympiaden inte att förglömma! Goebbels var en otrolig talare. Det saknades inte jubel när han framträdde.

Men det var Hitlers tal som verkligen frälste massorna. Han var också en god talare, men det som avgjorde hans framgång var den genomsyrade tro på sin idé som ingen kunde missta sig på. Han var ju fullständigt ärlig. Det var till och med så att kritiker ibland glömde bort sig och jublade - tills de insåg att det inte var en teaterföreställning de bevittnade. Detta var en av förklaringarna till att Hitler skapade det helvete som under så många år, i många länder, skapade nöd och fattigdom och död, död, död… 50 miljoner hade dött av kriget. 6 miljoner judar hade mördats. Det kan skrivas en gång till. 50 miljoner, 6 miljoner. Det är inte endast stora tal. Det är människoliv!

Sten minns att när freden kom så firades den i skolan. Rektorn talade - eller gjorde han det - men det fanns väl en rektor? Man kan ju inte minnas allt. Men magistern, som var en hygglig karl, minns man. Han talade om de ljusa tider som skulle komma. När bananbåtarna kom till Sverige på hösten 1945 hade magistern med sig en full korg till klassen. Det var fantastiskt. Tidigare hade man jagat tuggummin som kom från USA. De kom i mindre sändningar, så de var viktigt att veta i vilken affär man just då kunde handla. Men bananer!

- Bananer, jag älskar fortfarande bananer, så många år senare, berättade Sten för gubbarna på golfklubben i Biot på franska Rivieran.

Sten, och hans hustru Lena, bodde nu i Antibes sedan slutet på 2000 men spelade golf i Biot. 1945 var mycket, mycket länge sedan!

2

Nice spelade 1-1 mot Lille och