Styckmordet i Halmstad och fyra andra mordfall

By Diverse bidragsydere

"Styckmordet i Halmstad och fyra andra mordfall" är en samling som kastar ljus på några av de mest omskakande och gåtfulla mordfallen i Nordens historia. Samlingen består av fem olika mordfall, tidigare publicerade som enskilda titlar, och erbjuder en unik inblick i de polisutredningar som följde på dessa mörka brott.
Vid Nissans strand i centrala Halmstad upptäcks ett människohuvud fastfruset vid ån, ett fynd som inleder en av de mest omfattande utredningarna i Hallandspolisens historia.
En antikhandlare hittas död i sin lägenhet i Malmö. Utredningen avslöjar tidigt den häpnadsväckande dödsorsaken – förgiftade chokladpraliner.
Följ polisens arbete i jakten på mördarna till dessa och flera fasansfulla brott.
Samlingen består av: Styckmordet i Halmstad, Makabert fynd i Fabbesjön, Pralinmordet i Malmö, Mordet på Marina Johansson och Michael-fallet.

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Nov 23, 2023
• ISBN: 9788727124995

Book preview

Diverse

Styckmordet i Halmstad och fyra andra mordfall

SAGA Egmont

Styckmordet i Halmstad och fyra andra mordfall

Omslagsfoto: Shutterstock & Unsplash

Copyright ©2019, 2023 Diverse och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788727124995

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

Styckmordet i Halmstad

Styckmordet i Halmstad

Av Jan Westerberg, kriminalinspektör, Halmstad.

Under lek vid Nissans strand i centrala Halmstad gjorde några barn en fasansfull upptäckt: ett människohuvud fastfruset vid åkanten!

Hallandspolisen satte omedelbart in sin handlingsplan vid grova brott, eftersom det makabra fyndet indikerade ett styckmord.

Genom tursamma ‒ eller i varje fall gynnsamma omständigheter ‒ kunde två misstänkta personer gripas redan innan en vecka förflutit efter att brottet förövats.

Vid misstanke om så här grova brott är det viktigt att redan från första början vidta särskilda utredningsåtgärder och undersökningar för att säkra sådan bevisning som vid en eventuell rättegång kan vara avgörande för att fälla en gärningsman.

Och det var vad som drev Hallandspolisen i detta fall. Fyndet vid Nissan gjordes en av de allra sista dagarna under 2002 och det innebar att personal från Roteln för grova brott och Tekniska roteln fick kallas in ‒ trots att flera av dem var jul- och nyårslediga.

Utredningen av det förfärliga brottet blev omfattande och utdragen och dessutom mycket uppmärksammad i massmedierna. Trycket på utredningspersonalen var intensivt, särskilt i inledningsskedet.

Ett vanligt försvinnande?

Söndagen den 29 december 2002 ringde en orolig mamma till polisen i Halmstad och anmälde sin 22-årige son, Marcus, försvunnen. Kvinnan berättade att hon varit i kontakt med sin son på telefon dagen innan, alltså på lördagen den 28 december. Detta samtal, som utväxlades klockan 00.30, var det sista mellan Marcus och hans mamma. Då hade han sagt att han befann sig på sitt jobb, en videobutik i centrala Halmstad. Han hade stannat kvar där efter arbetstidens slut för att få nyckeln till butiken av den expedit som skulle stänga, eftersom han själv skulle öppna butiken på lördagen. Innan Marcus åkte hem tänkte han gå en runda på stan och ta en kopp kaffe och en smörgås.

Modern vaknade klockan 04.30 på natten mot lördagen och då hade Marcus fortfarande inte kommit hem. Hon försökte nå honom på hans mobiltelefon, men fick inget svar. Vid 8-tiden på morgonen försökte hon ringa Marcus på nytt, men då var hans telefon avstängd.

På lördagsförmiddagen åkte Marcus’ föräldrar in till centrum och fann att sonens bil stod parkerad i närheten av videobutiken. De kunde också se att hans arbetskläder låg i bilen. Såvitt de kunde avgöra, var det inget misstänkt med bilen.

Marcus skulle ha börjat sitt arbete i videobutiken klockan 10 på lördagsförmiddagen, men han hade inte kommit dit och hade inte heller hört av sig.

Vem var Marcus?

Marcus var en ganska vanlig kille. Han bodde hemma hos föräldrarna och en något yngre broder på en gård utanför Halmstad. 1998 hade han slutat gymnasiet och arbetade bland annat på ett bibliotek och som affärsbiträde. Sedan några år tillbaka hade han börjat studera på nytt och på helgerna jobbade han dessutom extra i en videobutik i centrala Halmstad.

Modern beskrev Marcus som mycket ordentlig, noggrann och snäll. Hans kamrater beskrev honom som snäll och rolig.

Marcus hade en flickvän, som var ett par år yngre än han själv. Han hade nyligen skaffat en egen lägenhet i Halmstad, men hade ännu inte hunnit flyttat in.

Mamman lämnade ett signalement och kunde bland annat upplysa om att Marcus vid försvinnandet haft en lång svart skinnrock på sig.

Föräldrarnas oro var stor. Deras son hade aldrig tidigare avvikit utan att först meddela sig med dem. Naturligtvis förmedlades föräldrarnas uppgifter om sonen till polisen vid anmälningstillfället.

Det är inte helt ovanligt att oroliga föräldrar vänder sig till polisen och anmäler att deras barn inte återkommit hem som brukligt. Sådant händer för det mesta i samband med att barnet gått ut en veckoslutskväll. Oftast ‒ nästan alltid ‒ resulterar sådana anmälningar i att den försvunne återkommer välbehållen hem. Försvinnandet kan ha berott på att barnet träffat någon på stan, följt med någon hem och av obetänksamhet låtit bli att meddela sina anhöriga. Ibland kan det hänga ihop med en tillfällig schism med föräldrarna. Något sådant var det dock inte fråga om när det gällde Marcus.

Vid anmälningstillfället fick föräldrarna inga uppgifter från polisen som tydde på att något särskilt kunde ha hänt och som kunde sättas i samband med Marcus’ försvinnande.

Den makabra upptäckten

Dagen efter föräldrarnas anmälan, måndagen den 30 december, gjordes den makabra upptäckten vid Nissan, alltså den å som delar Halmstad i en östlig och en västlig del. Stränderna utmed Nissan inne i staden är populära rekreationsområden, inte minst för barn och hundägare.

2002 kom vintern tidigt till Halmstad. Redan i mitten av december hade isen börjat lägga sig i Nissan. Mitt på dagen, måndagen den 30 december, hade två syskon, 10 och 13 år gamla, gått ner till Nissans östra strand för att leka. Inför det stundande nyåret var de och deras föräldrar på besök hos anhöriga, som bodde inte långt från Nissan.

Ungefär en meter ut i vattnet från åkanten hade de sett något skrämmande, något som inte stämde med vad som skall finnas på en sådan plats. De gick hem till släktingarna och berättade om upptäckten. Barnens pappa följde med ner till isen och han kunde då konstatera att barnen uppgift var korrekt; det låg ett avskilt människohuvud fastfruset i nyisen alldeles vid åkanten.

Polis kom till platsen och spärrade av området och därefter inledde kriminaltekniker de första undersökningarna. Den här inledande undersökningen skulle visa sig bli början till en av de mer omfattande i Hallandspolisens historia.

Huvudet konstaterades vara ett manshuvud. Polishundar sattes omedelbart in för att söka av Nissans stränder. Dock gjordes inte några ytterligare fynd denna dag. Men en av hundarna markerade för någonting på den motsatta, västra, stranden ‒ inte långt från Örjans Vall, Halmstad BK:s hemmaarena.

Fyndet var av den karaktären, att utredarna kunde förmoda att ett grovt brott hade förövats. För att inte låsa fast sig vid ett enda spår i ett tidigt utredningsskede, kontrollerades möjliga scenarier särskilt.

Vid vissa förutsättningar kan nämligen exempelvis ett självmord genom hängning leda till att huvudet avskiljs. Sådant är visserligen ovanligt, men det finns dokumenterat och av den anledningen kontrollerade utredarna de närliggande broarna över Nissan. Kroppen och huvudet kunde i så fall ha hamnat åtskilda i vattnet. Enligt denna hypotes borde det finnas en snara under någon bro. Några snaror påträffades dock inte och därmed bleknade denna teori.

Massmedierna informeras

Rättsläkaren som undersökte huvudet frågade utredarna om det passerade någon järnväg i närheten av fyndplatsen. Avskiljningen var nämligen sådan att det vid den första undersökningen eventuellt kunde uppfattas som att den orsakats av ett tåg. Järnvägen går dock ett par hundra meter från fyndplatsen, så även denna hypotes kunde snabbt uteslutas.

Uppgiften om fyndet av människohuvudet lämnades ut till massmedierna. Polisen var angelägen att få hjälp av allmänheten med iakttagelser som kunde sättas i samband med det som inträffat.

En person som rastat sin hund på nyårsafton hade rapporterat till polisen att det låg en svart sopsäck i vattnet strax norr om Örjans Vall. Säcken låg drygt en meter från strandkanten och delvis under isen.

Polishund tillkallades och hundföraren kunde konstatera att sopsäcken innehöll två underben från en människa.

Vid strandkanten och fastfryst i isen påträffades de nedre delarna från två byxben. Även en lång svart skinnrock påträffades. I och med dessa fynd stod det helt klart att ett grovt brott hade begåtts.

Offret identifieras

När det gällde försvunna personer var anmälan om Marcus’ försvinnande den som stämde bäst överens av de anmälningar som Halmstadspolisen fått in. Av det skälet sändes Marcus’ tandkort till Rättsläkarstationen i Lund och därifrån kom ganska snabbt beskedet att det anträffade huvudet tillhörde Marcus.

Utredningen kunde nu inrikta sig på att kartlägga Marcus och hans sista timmar i livet.

Utredningen gav vid handen att Marcus rört sig i centrum efter att han fått nycklarna för att kunna öppna på söndagsmorgonen och lämnat videobutiken. Han hade träffat en del personer som antingen kände honom eller hade känt igen honom. Marcus hade också besökt några krogar i centrum.

Omkring klockan 03.30 gjordes den sista iakttagelsen av Marcus. Han befann sig då på Storgatan utanför en restaurang. Han hade knackat på entrédörren för att få komma in, men städpersonalen hade informerat honom om att restaurangen stängdes redan klockan 03.00.

Marcus hade då lämnat platsen och fortsatt Storgatan söderut. Vittnesuppgifter angav dessutom att Marcus förefallit vara helt ensam då han gick därifrån. Ett kvinnligt vittne ansåg dessutom att Marcus verkat glad och uppåt, trots att han inte blivit insläppt i restaurangen. Hennes intryck var att Marcus var bara något alkoholpåverkad.

Efter denna tidpunkt ‒ alltså klockan 03.30 ‒ upphörde iakttagelserna av Marcus. Den sista observationen hade således gjorts i centrala Halmstad och fyndplatsen för de styckade kroppsdelarna låg inte alltför långt från centrum.

Men var fanns brottsplatsen? Var hade Marcus så brutalt bragts om livet?

Brottet fick massiv massmedial uppmärksamhet och tipsen strömmade in till polisen. Ärendet var av sådan art att det inte bara var lokala medier som uppmärksammade brottet ‒ även riksmedierna rapporterade flitigt.

Mycket tydde på att brottsplatsen kunde ligga någonstans i centrala Halmstad. Det kom in flera tips i detta avseende och dessa kontrollerades noga. Men det kom aldrig något riktigt hett uppslag. Lösningen skulle komma från ett helt annat håll.