Tjernobyl och två andra katastrofer

By Diverse bidragsydere

"Tjernobyl, och två andra katastrofer" är en samling som fördjupar sig i några av de mest omskakande händelserna i modern europeisk historia. Samlingen belyser tre katastrofer och ger en inblick i utredningarna och räddningsinsatserna som följde i deras kölvatten. Samlingen har tidigare publicerats som enskilda titlar.
Ur polisens perspektiv utforskas Tjernobylkatastrofen, en händelse som inte bara skakade den forna Sovjetrepubliken Ukraina, utan även Sverige och stora delar av Europa, den fruktansvärda Estoniakatastrofen, samt den ödesdigra vårdagen då M/S Scandinavian Star fattade eld i Skagerrak. Samlingen ger insikter i utredningarna och räddningsinsatserna som försökte hantera katastroferna – händelser som resulterade i en tragisk förlust av många liv och som berör och påverkar oss än idag.
Samlingen består av: "Tjernobyl", "Estoniakatastrofen från polisens horisont" och "SOS från Scandinavian Star".

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Nov 23, 2023
• ISBN: 9788727124971

Book preview

Diverse

Tjernobyl och två andra katastrofer

SAGA Egmont

Tjernobyl och två andra katastrofer

Omslagsfoto: Shutterstock & Unsplash

Copyright ©2019, 2023 Diverse och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788727124971

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

Tjernobyl

TJERNOBYL

Få människor i Sverige står i dag frågande inför namnet Tjernobyl. Så gott som alla vet att det är namnet på en stad i sovjetrepubliken Ukraina vars kärnkraftverk en vårdag 1986 drabbades av en fruktansvärd katastrof som gav genljud över hela världen, skakade hela det ryska samhället i dess grundvalar och medförde svåra följdverkningar även för andra länder, inte minst Sverige.

Under tiden 15–21 februari 1987 hade överingenjören Kaare Brandsjö, Svenska Brandförsvarsföreningen, Stockholm, tillfälle att på ort och ställe, efter inbjudan från den sovjetiska pressbyrån APN och med visum utfärdat av Sovjetambassaden i Stockholm, studera räddningsjänsten och katastrofmedicinska åtgärder efter olyckan.

Med benäget tillstånd av Kaare Brandsjö har Nordisk kriminalkrönika här tillfälle att publicera Brandsjös redogörelse för besöket, omfattande bl a en kortfattad beskrivning av olyckan, dess orsaker och konsekvenser, den sovjetiska räddningstjänstens insatser, befolkningens evakuering o s v. Men innan vi går in på Brandsjös redogörelse skall vi låta våra läsare få del av berättelsen om hur katastrofen först blev känd i Sverige – för den delen också i världen i övrigt utanför Sovjetunionen. Polismästaren Lars Nylén i Tierps polisdistrikt berättar:

Höjd beredskap vid Forsmarksverket och polisen i Tierp

Måndagen den 28 april 1986 placerades Forsmark i Norduppland på världskartan. Det hela började med att man på måndagsmorgonen strax efter klockan 07.00 vid en utpassering från block 1 konstaterade högre radioaktivitetsnivå än vanligt.

Ytterligare mätningar inleddes omedelbart och snart kunde man fastlägga att radioaktivitet fanns runt samtliga block och även i kraftverkets närhet. Inne i stationerna var allt emellertid som vanligt och inga ovanliga aktivitetsnivåer fanns.

Den förhöjda yttre aktiviteten påminde i sin sammansättning om aktivitet från kärnkraftverk vilket gjorde det omöjligt att utesluta att radioaktiviteten kom från Forsmark. Allt verkade förbryllande.

Kraftverksledningen samlades i kraftverkets kommandocentral. Därifrån larmades nu myndigheterna i haveriorganisationen genom att Höjd beredskap anbefalldes.

Forsmarksverket ligger i Tierps polisdistrikt. Vid polismyndigheten i Tierp är polisledningen samlad till sedvanligt måndagsmöte. Det är polismästare Lars Nylén, polisintendent Anders Danielsson, poliskommissarie Sture Olsson och kriminalkommissarie Göran Sydner.

Klockan 11.15 ringer telefonen i polismästarens rum. Det är vakthavande befäl som berättar att han strax innan fått ett meddelande från länsalarmeringscentralen:

– Ett mindre utsläpp har skett vid Forsmark. Höjd beredskap.

Alla tittar på varandra och konstaterar att ingen hört talas om att någon övning skulle vara på gång. Danielsson får polismästarens uppdrag att verifiera larmet genom kontakt med länsstyrelsen som är ansvarig för räddningsledningen i sådana här nödlägen. Då Danielsson inte får någon kontakt med länsstyrelsen ringer han Forsmarksverket direkt och får av bevakningschefen Bernt Johansson veta att radioaktivitet mätts upp utanför Forsmark, att man ställer sig frågande till att det egna verket skulle vara läckan och att man vill ha hjälp med att spärra av vägen till kraftverket.

Polischefen konstaterar att det uppkomna läget inte passar in på något av de planlagda alternativen. Det gäller ändå att vidta åtgärder. Polischefens ledningsstab upprättas omgående och tjänstgörande personal samlas för information och utsättning. Uppgiften blir att hindra människor att komma in i det kontaminerade området, att uppträda på ett sätt som innebär ett förtroendeingivande lugn hos allmänheten och att vara beredd att vidta åtgärder i nästa larmnivå.

Klockan 11.47 får polisen veta att kraftverket börjat utrymma all den personal vid verket som inte oundgängligen behövs och att dessa är på väg till den förplanerade utrymningsstationen i Norrskedika. Tidigare hade man endast talat om att skicka hem folk. Polispersonal sänds omgående till utrymningsstationen för att vara behjälplig. Så småningom samlas cirka 1 000 personer på utrymningsstationen tillsammans med en stor skara pressfolk. Namnet Forsmark är på väg ut över världen.

På Forsmarksverket fortsatte man att leta efter en onormal utsläppskälla. Man trodde att det skulle komma att dra ut på tiden och följdaktligen började vi på polisen att ställa in oss på kvällsjobb och personalavlösningar. Timme för timme bleknade under eftermiddagen misstanken bort om en läcka i Forsmark. I stället började misstankarna riktas först mot någon reaktor i Baltikum och senare ännu längre österut. Misstankarna följde utsläppets spår mot sydost.

På utrymningsstationen väntade de utrymda lugnt och tålmodigt fram till klockan 15.30 då polischefen över polisens högtalare kunde berätta att Forsmark inte var boven i dramat. Först i nyhetssändningarna på måndagskvällen kom misstankarna om en allvarlig civil reaktorolycka i Ukraina. Nyhetsbyrån TASS meddelade att ett reaktorhaveri inträffat i Tjernobyl i Ukraina. Nyhetsbyrån berättade även att de skadade får hjälp och att åtgärder vidtagits för att begränsa effekterna av skadan.

Så döptes kärnkraftsolyckan i Forsmark om till Tjernobyl. För några dagar fick spaningsarbetet efter statsminister Olof Palmes mördare backa från tidningarnas förstasidor och löpsedlar. Men liksom mördarjakten alltjämt sätter sina spår i det svenska samhället, har utsläppet från Tjernobyl lämnat spår som kommer att bestå länge i det Norduppländska polisdistriktet. Norr om Tierp kommer för lång tid framöver att uppmätas förhöjda radioaktivitetsnivåer.

Och nu till Kaare Brandsjös redogörelse under titeln:

Erfarenheter från Kamedouppdrag i Sovjet 1987

Med introduktionsbrev från KAMEDO (Katastrofmedicinska organisationskommitén), Räddningsverket och Brandförsvarsföreningen, beviljades Kaare Brandsjö visum från Sovjetambassaden i Stockholm och inbjudan av den sovjetiska pressbyrån APN att i Ukraina studera räddningstjänst och katastrofmedicinska åtgärder efter Tjernobylolyckan. Uppdraget genomfördes under veckan 15–21 februari 1987.

Genom medverkan av Sveriges dåvarande ambassadör i Moskva, Anders Thunborg, ordnades möjlighet till intervjuer med de personer som i akutskedet hade ansvaret för ledningen av räddningstjänst, evakueringar och medicinska åtgärder efter Tjernobylolyckan. Bland dessa kan särskilt nämnas följande:

Ukrainas social- och hälsominister med doktor Anatoly Romanenko i Kiev, som även var chef för universitetssjukhuset i Kiev.

Brandgeneralen Filipp Desyatnikov i inrikesministeriet, som var högsta chef för brand- och räddningstjänsten i Ukraina.

Brandmajoren Leonid Teljatnikov vid Pripjats brandkår, som var räddningsledare inom kraftverket under de första två timmarna efter den ödesdigra explosionen.

Vid senare sammanträffanden med professor Angelina Goskova, från strålskadekliniken nr 6 i Moskva, och brandgeneralen och chefen för högsta sovjets brand- och räddningsdirektorat i Moskva, I. F. Kimstach, har kompletterande uppgifter erhållits om katastrofmedicinska erfarenheter efter Tjernobylolyckan.

Efterföljande redogörelser för räddningstjänst och katastrofmedicinsk verksamhet i Ukraina efter Tjernobylolyckan är baserade dels på berättelser av de förutnämnda personerna, dels på informationer lämnade vid IAEA:s (International Atomic Energy Agency) expertmöten i Wien i augusti 1986 och i februari–mars 1989.

Tjernobyl och Pripjat

Kärnkraftverket i Tjernobyl har fått sitt namn av den gamla staden Tjernobyl i sovjetrepubliken Ukraina. Staden är belägen cirka 100 km norr om huvudstaden Kiev. Staden Tjernobyl hade före katastrofen en befolkning uppgående till cirka 12 500 personer.

Kraftverket började byggas 1974 på ett flackt område 25 km norr om staden Tjernobyl, vid bifloden Pripjats sammanflöde med Dnjepr. Samtidigt började en ny stad med namnet Pripjat växa upp cirka 3 km från kärnkraftverket.

Denna nya stad växte snabbt samtidigt med kraftverkets utbyggnad. De två första reaktorerna, 1 och 2, togs i bruk 1977. Ytterligare två reaktorer, nr 3 och 4, var klara 1984. En tredje etapp med ytterligare två reaktorbyggen benämnda 5 och 6 var påbörjade när olyckan inträffade. Pripjats befolkning hade då vuxit till cirka 48 000 personer.

Staden Pripjat skildrades i en sovjetisk tidskrift före olyckan som en mönsterstad. De större bostadshusen började byggas 1975. De ligger, liksom kraftverket, på ett område med sandavlagringar, ängsmark och skog. Husen är omgivna av talldungar och