Det magiska skrinet - Del 3: Tornet, Templet och Mausoleet

By Jan Graah

DET MAGISKA SKRINET del 3 är den sista delen i Jan Graahs berättelse om världens sju klassiska underverk. Idag återstår endast Egyptens pyramider.
Huvudpersonerna Emma och Musen (Mustafa) reser tillbaka till tider då alla underverken fanns kvar. Där får de kontakt med människor, trollkarlar, häxor och andar. På olika sätt hjälper de till att lösa de problem som drabbat, eller drabbar, dem de träffar. Bland annat får de vara med om en kidnappning. De får också träffa en som har evigt liv och en annan som återvänder från de döda.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Oct 4, 2022
• ISBN: 9789180571654

Jan Graah

Jan Graah född och uppvuxen i Helsingborg men sedan länge bosatt i Malmö. Han har varit lärare i grundskolan och särskilt intresserat sig för biologi, historia och psykologi. Han är pappa till tre vuxna barn och älskar att läsa och vara ute i naturen.

Book preview

Innehållsförteckning

Fyrtornet på Faros

1 Emma och Musen (Musse)

2 Jenny

3 Seansen

4 Fångad i en annan tid

5 På «promenad» i tornet

6 Janusflöjten

7 Flykten

8 Hur det gick sen

Artemistemplet i Efesos

1 En omskakande inledning

2 Slumområdet

3 Återseendet

3 Templet

4 Nik, Ozz och Reus

5 Kidnappningen

5 Infångandet

7 En omskakande avslutning

Mausoleet i Halikarnassos

1 Vardag

2 Ett möte

3 Kungaparet

4 En överraskning

5 Uppvaknandet

5 Hemresan

Fyrtornet på Faros

1 Emma och Musen (Musse)

Skolarbetet pressade dem och krävde prov, redovisningar och enskilda arbeten. Därför träffades Emma och Musen inte lika ofta som förr. De gick i var sin nia och eftersom båda var noga med skolresultaten ägnade de mycket tid åt att plugga. Det hade gått nästan en termin sedan de sågs senast.

Under ett veckoslut skulle Musen följa med vännerna på fest till ett sommarställe som en av hans klasskompisars föräldrar hade i skärgården. Ett par av pojkarna hade festat där två gånger tidigare och frågade nu Musen om om inte han också ville följa med. Blyg som han var, hade han först tackat nej och sagt att han skulle resa bort med sina föräldrar. Men efter alla år i skolan med mycket goda resultat och därmed ökat självförtroende, tog han mod till sig. Hans status i den nya klassen hade stigit och den här gången hade han inte några problem med att följa med vännerna till skärgården.

Några kompisar tyckte att hans smeknamn, Musen, inte passade honom längre, så de började kalla honom «Musse», men det brydde han sig inte om. Viktigast var att han inte blev mobbad.

Upplägget på festen planerade ungdomarna under rasterna i skolan Där bestämdes att man skulle «knyta sig», vilket innebar att alla tog med sig något att äta. Något med tacos skulle det vara. Uppgifterna delades sedan rättvist mellan dem som skulle ta med kittet. Några hade blivit lottade till specialuppdrag, bland annat att ordna med musik och ansvara för städningen efter festen.

Totalt skulle 18 ungdomar komma, om ingen lämnade återbud. Lika många flickor som pojkar.

Gustav, kompisen som skulle ha ansvar för festen, hade tillsammans med två av sina vänner pratat regler med sin pappa och då hade de mycket tydligt fått reda på vad som gällde i fritidshuset.

– Ni får inte röka inomhus, fast röker är det väl ändå ingen som gör? Alkoholhaltiga drycker är bannlysta. Och så vill jag att ni tar med er inneskor eller går barfota, vilket kommer att underlätta städningen. Ni får inte kasta annat än toalettpapper i toan. Stugan ska lämnas städad och porslin och glas som ni använt ska vara väl diskade. Fixar ni det, är ni hjärtligt välkomna hit för att festa igen, sa han.

Emma, som var en av tjejerna i parallellklassen var också inbjuden till festen. Hon hade fått reda på att Musen skulle dit, men hon var inte lika säker på att han visste att hon också skulle komma.

För att få sittplats åt så många som möjligt hade Musen och Gustav, tillsammans med en av Gustavs vänner, åkt i förväg för att ställa möblerna i ordning. Det tog inte lång tid att möblera så alla kunde sitta. Musen och de andra två slog sig sedan ner med var sin Red Bull i handen och väntade på kompisarna.

Snart hördes fniss och glada skratt och så stod hela gänget där. Man kunde se att de hade klätt upp sig, för de hade inte de kläder de brukade ha i skolan.

Musen kände hur en varm våg började längst ner i fötterna och vandrade genom kroppen när han fick syn på Emma. Henne hade han inte väntat sig här, och så söt hon var. Hon hade sminkat sig lite, men bara lite.

– Hej, Musen, kul att se dej här, sa hon när hon kom fram till honom. Jag hörde att du också skulle komma.

– Eh, ja, verkligen kul att se dej här.... Det var längesen … vi träffades, sa Musen och kände hur han blev torr i munnen och hade svårt för att tala tydligt.

Så snart den första stelheten lagt sig blev det lättare att prata. Orden forsade ur dem och de hade bara ögon för varandra.

– Kommer du ihåg när vi var hos Silverhand och Guldnäve? Vilket äventyr! Eller när vi följde efter Kamose och fick se hans påhitt och så kusligt det var i pyramiden?

Ögonen lyste på Emma när hon talade.

– O, ja, det kommer jag nog aldrig att glömma, även om jag fortfarande är osäker på om alltihop ändå inte bara var drömmar. Det skulle vara roligt att få göra en resa med skrinet igen, sa Musen.

– Jag har prövat ett par gånger, men skrinet har nog inte varit på humör. Det kanske krävs att du också ska ..., sa Emma, innan de blev avbrutna.

– Musse, Emma, ska ni bara sitta där hela kvällen? Nu får ni slita er, sa en av kompisarna.

Snabbt bestämde de en tid hemma hos Emma en vecka senare.

Under resten av kvällen hade de kul tillsammans med kompisarna och log mot varandra när deras ögon råkade mötas.

2 Jenny

Veckan därpå, träffades de igen hemma hos Emma, Efter så lång tid, ville Emmas föräldrar prata lite med Musen, men Emma drog honom med till sitt rum så fort hon kunde.

De ställde sig över skrinet, höll varandra i händerna och bestämde sig för att dra i guldmyntet på det ena locket. Eftersom inget hände försökte de på det andra sättet att koncentrera sig på en av bilderna på insidan av locket. När de gjorde det fastnade deras blickar på en bild av ett stort torn.

Nu hände något. Skrinet började rista och tjock gul rök, som var så tät att de inte kunde se genom den, fyllde hela rummet. När skakningar och rök försvunnit, täcktes den ena väggen av en stor bild med rörliga figurer, och där såg de ett nästan färdigbyggt torn i fjärran. Otroligt högt, med en flera meter hög sockel, likt en fot under alltihop och med byggställningar