Bekännelser i Latex: 10 erotiska noveller i samarbete med Erika Lust

By Desirée Coy

"Bekännelser i Latex" består av en samling erotiska noveller där vi får ta del av starka och passionerade scener som skildrar BDSM, sex på offentlig plats, passion, intimitet och kärleksfulla möten.Denna samling innehåller följande noveller: Fönstret mitt emotPublik underkastelse Kommer du ihåg Bekännelser i Latex Svartsjuketerapi Dag röd Renässanslek i skogen Domedagsknullet Cheerleadern och vikingen Kocken och servitrisen Dessa noveller är utgivna i samarbete med den svenska filmproducenten Erika Lust. Hennes syfte är att skildra människans natur och mångfald genom berättelser om passion, intimitet, kärlek och lust i en kombination av starka historier och erotik.-

• Language: Svenska
• Publisher: LUST
• Release date: Sep 22, 2022
• ISBN: 9788728478431

Book preview

Desirée Coy

Bekännelser i Latex: 10 erotiska noveller i samarbete med Erika Lust

LUST

Bekännelser i Latex: 10 erotiska noveller i samarbete med Erika Lust

Copyright © 2022 Desirée Coy och LUST

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728478431

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

Desirée Coy

Fönstret mitt emot

Jag undrar vad alla andra här i huset tänker om dem?

Carol förlorar sig allt oftare i tankar om det nyinflyttade paret högst upp i huset mittemot, trots att hon egentligen inte alls är en sådan person som spanar på andra. Inte nyfiken eller påflugen, utan mer som en liten grå mus. Ingen brukar lägga märke till henne varken på jobbet, i affären eller hemma. Hon är alltid den som behöver harkla sig lätt innan hon säger något för att få ögonen på sig. Behöver höja handen, vifta med ett papper eller göra sig till på annat sätt.

Med tiden har det blivit en vana, att vara den som är men inte syns. Som att hon smält in i tapeterna genom att röra sig försiktigt och aldrig väcka mer uppståndelse eller fokus än så.

Hur blev det såhär? Hon vet nog inte riktigt.

Egentligen har hon inget alls att skämmas eller vara orolig för. Hon är väl helt enkelt bara något så vanligt som blyg. Blyg men samtidigt nyfiken. Och förstås fylld av tusen förnumstiga ord från mamma och pappa om hur hon ska sköta sitt liv. Vara si och så, knappt ens andas så det märks.

Kanske är det den bakgrunden som väckt alla hennes tankar, frågor och fantasier? För om någon skulle undra vad de i huset skulle säga om henne så känns det självklart.

Carol Olson? Ja, det är en oförarglig och stillsam ung kvinna.

Hennes intressen?

Ingen aning, men hon ser ut som att hon äter förnuftig mat, tar långa promenader och sällan är hemma från sitt arbete.

Precis så skulle grannarna kunna beskriva henne. Blekt trevlig.

Men vad skulle de säga om paret mitt emot? Kanske är det så att det är mest från hennes lägenhet som man ser in till dem så tydligt som hon gör? Ju mer hon tänker på saken desto mer troligt är det att det är just hon som ser dem så tydligt. Om man bor under så ser man kanske inte in på samma sätt? Inte heller om man bor på sidan. Då är det kanske mer att man anar att sängen står där i mitten av sovrummet, ja där man kanske faktiskt kan anta att den hör hemma om hon tänker efter. Men som sagt, i sovrummet och vardagsrummet som är utan gardiner ser hon det mesta som försiggår.

Hur de rör sig nakna mellan rummen. Vackra, naturliga och utan blygsel.

De heta kyssarna och smekningarna som bygger upp förväntan. Hon som går upp i brygga medan han slickar henne till extas. Han som stående för in sitt stånd i hennes mun när hon sitter framför honom i soffan. Hur de skyndar in i sovrummet för att få hela sängen till sitt förfogande.

Hon som rider honom så bröst och rumpa dallrar i ljuset från sänglampan. Han som tar henne bakifrån. Ibland i sängen men ibland också medan hon står i fönstret.

Första gången trodde Carol att de båda stod och talade om något. Sedan insåg hon vad hon bevittnade, rytmiska stötar, gungande bröst och oförställd njutning.

I panik hade hon backat och gömt sig bakom gardinen. Plötsligt kom allt så nära och hon skylde sig med de tunna vita gardiner som hon egentligen skaffat mot solen som står på in i lägenheten under dagtid men som mer och mer fått hänga kvar. För bakom dem kan hon fortsätta smygtitta på grannarnas sexlekar utan att själv bli exponerad. I alla fall nästan. Bakom det tunna tyget är hon nästan osynlig men inte helt, och just det kittlar henne lite grann. Får henne att smeka sig själv i smyg och önska att det var hon som blev kysst. Hon som fick smekningar och kärleksbett. Hon som blev tagen mot fönstret.

Tänk om de faktiskt vet att hon ser dem i deras obekymrade, livsbejakande kåta älskog?

Nej, det kan inte vara möjligt. De måste vara omedvetna om vad som pågår i hennes trista lägenhet, naiva rent av. Eller?

Carol brukar alltid duscha när hon kommer hem och sedan dra på sig en enkel klänning. Inga underkläder, mer vågad än så är hon trots allt inte. Men känslan av att vara bar där nere och brösten direkt mot klänningstyget är härlig och fri. Därefter brukar hon göra en kopp te och ta en smörgås med rågbröd, smör, ost och en skiva paprika på. Hon äter hungrigt smörgåsen vid köksbänken men drar sig sedan bort mot fönstret med koppen i sin hand. Smuttar på den varma drycken och konstaterar att ingen kommit hem ännu i lägenheten mitt emot, eller så syns de bara inte. Hon släpper ut en lätt suck.

Nähä, kanske lika bra att dricka upp och lägga sig tidigt? Kanske smeka sig till sömns efter några avsnitt av någon serie på Netflix?

Hon återvänder till köket och gör ännu en smörgås. Äter den mer eftertänksamt och scrollar lite på telefonen. Känner sig lite håglös och inser att spänningen som strålat ut från grannlägenheten har fångat henne i sitt kraftfält. Som magi. Carol suckar och fyller på sin tekopp. Återvänder automatiskt till sin utkiksplats utan egentlig tanke att få någon köttslig underhållning.

Ändå är det som om de två på andra sidan plötsligt bara materialiserat sig där. Hon som står lutad mot fönsterbrädan med blusen uppknäppt och han som står bakom henne och juckar. Synen är så oväntad och erotisk att Carol nästan snubblar bakåt. Varmt vatten väter hennes klänning. Ändå känner hon inte värmen utan bara stirrar.

Kvinnan ser ner och tar emot stötarna men mannen ser rakt in i Carols ögon. Som om hon nu är en del i deras akt. Han ler. Så lyfter även hon blicken. Carol är som fastnaglad, kan inte flytta sig. Även kvinnan ler och famlar efter något. Ett stort pappersark!

Vi ser att du ser oss, står det.

De står stilla några ögonblick som om de vill få budskapet att sjunka in, sedan backar de ur hennes synfält.

Carol känner att magin bryts och tomrummet fylls av plötslig saknad. Hon rusar in i rummet. Hittar en kartongbit, en penna och skriver sitt svar.

Fortsätt, ni är så vackra.

När hon är tillbaka står de liksom och väntar på henne, iförda varsin morgonrock. Hon håller upp sin skylt mot dem.

Snälla, mimar hon och de ler. Kvinnan skriver något och håller upp.

Kom över. Välkommen!

Plötsligt gör Carol Olson det mest impulsiva i hela sitt liv. Hon följer uppmaningen. Snubblar mot dörren, drar med sig handväska och nycklar och skyndar ner för trapporna. Hon själv bor högst upp utan hiss.

Porten mittemot surrar, det är någon som håller på öppna-knappen från sin lägenhet. Carol kliver in i hissen och trycker på översta knappen. Precis när den gått igång tänker hon att hon blivit galen och ska åka ner igen. Skaffa persienner och sluta med sitt tittande. Men så går hissdörrarna upp och hon stirrar rätt in i hans ögon. Igen. Hon rör sig ur hissen och in i lägenheten som om hon drömmer.

Hej, välkommen. Jag heter Simon.

Jag heter Carol.

Han kysser henne på kinderna som de redan vore bekanta. Och det kanske de är?

I hallen står hans flickvän (eller fru?) och