Amor vincit omnia

By Annika Svensson

Både Alice och Chris har det otroligt tufft, de går igenom så mycket jobbiga saker, både ensamma och tillsammans. Chris tar till alkoholen som bedövar och Alice orkar inte mer när hon får ett otroligt jobbigt besked, så hon använder en kniv.
Men de lyckas ta sig genom allt det jobbiga och snart händer flera olika bra saker. Alice har en bucketlist och Chris är fast besluten att bocka av alla hennes punkter.
De reser, de fester, de solar och badar, de äter gott och njuter inte minst av varandra, de köper stora och dyra presenter till varandra, varför inte? De är ju både rika och framgångsrika båda två. De öppnar hotell och även en restaurang i Malmö. Och de har sina vänner som hjälper dem i vått och torrt.
De träffar Maria som blir en i gänget.
Och Linnéa, som vänder upp och ner på deras värld.
Både Alices restaurang, Blaire, och Chris kontorshus, Jones Towers blir utsatta för omfattande skador men de återupplivas igen.
Läs den sista delen i serien om Ali, få svaren på frågorna som du undrar över och se hur det går för henne. Hur ska allt gå?

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Mar 24, 2021
• ISBN: 9789180074827

Annika Svensson

Annika Svensson är en tjej från en liten stad i Skåne, numera har hon lämnat den lilla staden och bor i en annan småstad där. Hon bor tillsammans med sin fästman och två katter. Hon jobbar som masterbarista på en stor cafékedja sedan 8 år tillbaka och hon trivs som fisken i vattnet, det är detta hon vill göra. Men tankarna går ändå till att kanske utbilda sig till något annat. Nu är frågan bara vad. Hon har tre yngre syskon, som dock är vuxna sedan länge, de bor en bit ifrån henne, precis som deras föräldrar. De bor fortfarande i Annikas hemstad. Utöver syskonen så har hon tre syskonsöner och så är hon gudmor till sin bästa väns son. Hennes intressen är kaffe, skriva, hon försöker sy kläder men det går sådär, dock ger hon aldrig upp, största tiden av sin lediga tid sitter hon i soffan och ser på tv. Men hon umgås med sin sambo också såklart och de gillar att vara ute i naturen och promenera även om det inte blir alltför ofta.

Book preview

Till min syster Petra och min systerson Cevin.

Utan er hade jag inte funnits här och kunnat skriva den här boken.

Jag älskar er!

Innehållsförteckning

Prolog

Kapitel Ett

Kapitel Två

Kapitel Tre

Kapitel Fyra

Kapitel Fem

Kapitel Sex

Kapitel Sju

Kapitel Åtta

Kapitel Nio

Kapitel Tio

Kapitel Elva

Kapitel Tolv

Kapitel Tretton

Kapitel Fjorton

Kapitel Femton

Kapitel Sexton

Kapitel Sjutton

Kapitel Arton

Kapitel Nitton

Kapitel Tjugo

Kapitel Tjugoett

Kapitel Tjugotvå

Kapitel Tjugotre

Kapitel Tjugofyra

Kapitel Tjugofem

Kapitel Tjugosex

Kapitel Tjugosju

Kapitel Tjugoåtta

Kapitel Tjugonio

Kapitel Trettio

Kapitel Trettioett

Kapitel Trettiotvå

Epilog

PROLOG

Han stod och tittade blint ut över staden med händerna i fickorna på sina grå kostymbyxor, kavajen hade han tagit av sig och hängt över armstödet på soffan. Den officiella arbetsdagen var slut sedan länge och hela våningsplanet var tomt, men han kunde lika bra stanna kvar och jobba lite till, vad skulle han hem och göra? Han hade ett viktigt möte tidigt nästa morgon och han hade lite kvar som han kunde finslipa på, hemma var det bara tyst och tomt och tråkigt, han skulle ändå sätta sig på sitt kontor där också. Så började hans smartphone på skrivbordet att vibrera och han gick bort för att se vem det var, kanske någon tjej som kunde liva upp hans kväll, det var på tok för länge sedan han fick ligga. Han kikade på skärmen: Simon. Han suckade högt och himlade med ögonen, var inte alls sugen på att höra hans gnäll och klagomål över sitt ex ikväll, men han var inte någon som ignorerade sina vänner, så hövligt svarade han och det visade sig att Simon var glad och taggad, han ville ut för att ta en öl, ragga lite, sade han. Det var inget han brukade göra, men kanske var det dags att bryta gamla vanor, göra något nytt, kanske han kunde hitta någon liten brunett att ligga av sig med, för det behövde han verkligen. Ja, en öl fick det bli, han lät kavajen stanna på kontoret och medan han stod i hissen neråt, kavlade han upp ärmarna på skjortan.

Ett gäng ungdomar kom fnittrande in genom entrén när han var inne på sin andra öl, de var helt säkert sisådär tio yngre än vad han var, ändå fastnade hans blick på en av tjejerna. Hon hade långt blont hår, vinröda läppar och skor med skyhöga klackar, han kunde inte tro sina ögon, hon såg ut som en ängel. Han gillade egentligen inte blondiner, de brukade se fejkade ut. Men det var något med henne, han kunde inte sätta fingret på vad det var, men något var det. Hon var inte som alla andra, hon var inte som någon annan. Han kunde definitivt se de där skorna på hennes fötter mot hans axlar medan han satte på henne.

Hennes vänner slog sig ner vid ett matbord medan hon gick till baren, hon stod med ena foten på fotstödet intill baren och lutade sig med underarmarna på bardisken. Herrejävlar vad vacker hon var! Han måste prata med henne, så han ursäktade sig till Simon och gick bort till baren, ställde sig intill henne, genast kände han hur det sprakade mellan dem, han sade inget, bara sneglade på henne och log, hon gjorde detsamma. Han kunde knappt dölja leendet då en av bartendrarna försökte få hennes uppmärksamhet och hennes kinder blossade upp till tomatrött. Så var det hans tur att beställa, betala och så fick han sina öl, han ville inte gå men där kunde han ju inte stå längre. Han kunde inte sluta se på henne och när hon kommit bort till sina vänner vände hon sig om och såg rakt på honom. Fan! Vad skulle han göra? Skulle han le? Skulle han vända bort blicken? Men han hann inte göra något, hon hann före, log och riktade sedan uppmärksamheten åt sina vänner igen. Henne skulle han ha!

På natten drömde han om ett bröllop, med henne som den vackraste brud han sett, hon kom gående mot honom, på likadana skyhöga klackar, i vitt, han stod vid altaret. Han drömde om vackra stränder och platser som de besökte tillsammans, hon och han. Drömde han om att leva med henne resten av sitt liv?

KAPITEL ETT

Nyårsafton är här. Jag är olycklig över min mors bortgång. Begravningen i veckan tog knäcken på mig. Jag har druckit mig igenom dagarna, spriten dövar smärtan.

Alice svarade ja på mitt frieri vilket gör mig otroligt lycklig. Hon trodde att jag skämtade när jag sa att jag ville gifta mig idag, på nyår. Vilket datum skulle vara bättre? Vi hade firat vår dag med pompa och ståt och fyrverkerier varje år. Trots att jag menade allvar så blir det inte så. Jag vill ha henne som min fru nu direkt! Men jag får snällt vänta. Min mor har nyss gått bort, jag måste smälta den skiten först, och Alice vill ha sin familj med på vårt bröllop. Det kan man ju förstå såklart.

Alla hjärtans dag! Det funkar också. Kärlekens dag. Hon är min kärlek, och kommer för alltid vara det. Jag måste prata med henne om det. Vi har pratat om att ha det till hösten, men fan jag kan inte vänta så länge. Jag häller upp lite whisky i ett glas, lyfter det mot himlen och skålar med min mor, tar en klunk och börjar tänka på henne. Jag kan känna doften av henne, hon använde aldrig parfym, det behövdes inte, hon luktade gott ändå, lite sött och blommigt. Jag tar en klunk till, drycken bränner gott i halsen. Hennes härliga Texasdialekt. Jag ler och är glad över att jag slapp ärva den dialekten. Jag tänker på hennes amerikanska äppelpaj, åh så god den var. Hon brukade ha lite kanel över äpplena och det luktade alltid så otroligt gott när hon stod i köket. Undrar om hennes recept finns nedskrivet någonstans. Hennes mac and cheese slog alla andra jag smakat, med hästlängder! Och hon hade alltid röda läppar.

Alice brukar också ha röda läppar och det påminner alltid om mamma. Det får mig också att le. Är det så att jag gifter mig med min mor, som man brukar säga?

Jag vet inte hur det gick till men redan dagen efter att jag friat till henne så stod det om det överallt, både i tidningar, på nätet och på sociala medier. Det måste vara någon i vår närhet som skvallrat. Samma dag fick jag ett sms från en okänd avsändare, som först oroade mig lite, men sedan släppte jag det. I smset stod det:

-Hon är inte din, lämna henne ifred!-

Jag fattar inte riktigt vad det ska betyda men jag har valt att bara ignorera det.

Hej älskling! Alice kommer ut, iklädd sitt röda sidennattlinne och kimonon som hon hade på sig i julas. Hennes, nu axellånga blonda, hår är smårufsigt efter en god natts sömn. Hon är så otroligt vacker, min fästmö! Jag kan inte slita blicken från henne.

God morgon, min solstråle., säger jag och tömmer glaset i en klunk.

Wiskey nu?, frågar hon försiktigt.

Jag svarar att det är bara nyår en gång om året och hon ber mig att ta det lugnt, säger att det kommer bli en lång dag.

Jag svarar med att dra ner henne i mitt knä och kyssa henne. Hon gör mig så satans kåt! Jag vill ha henne här, nu! Vi kysser varandra och vi båda börjar bli andfådda, jag smeker hennes kropp, ryggen, rumpan, låren, midjan, brösten som hårdnar av min beröring. Jag är stenhård och min kuk bildar ett tält i mina mjukisbyxor. Hon reser sig, drar upp tyget i sitt nattlinne lite och sätter sig gränsle över mig, gnider sig mot mig. Jag blir tokig! Jag måste ha henne. Vi kysser varandra ivrigt, hon reser sig lite och jag fumlar fram kuken. Min fästmö är inte sen att reagera och plötsligt står hon på knä framför mig och särar på mina ben,

kommer närmre mig och tar mig ivrigt i munnen. Det är så himmelskt skönt och jag vill komma i hennes mun. Men det tänker jag inte göra, jag vill känna hennes trånga fitta krama runt mig.

Upp med dig., nästan ryter jag och hon gör genast som jag sagt, slickar sig omedvetet om läpparna och det känns som jag ska sprängas av kåthet.

Ivrigt tar jag tag om hennes höfter och drar henne mot mig, trycker ner henne över min kuk och jag väser ut luft mellan tänderna när hon glider ner över mig. Hon stönar högt, vilket gör mig om möjligt ännu kåtare, jag är redan på väg att komma. Håller fast henne så att hon inte kan röra sig och ber henne att vänta. Jag försöker komma på något osexigt att tänka på för att dra ut på det, men det är omöjligt när hon sitter framför mig, är runtom mig, kramar min kuk, särar på läpparna och är upphetsat röd om kinderna, hon andas andfått. Nej detta går inte. Jag måste få fucking komma! Jag får ta hand om henne efteråt! Jag smeker hennes klitoris med tummen medan jag säger åt henne att rida mig.

Hon verkar vara lika kåt som jag, för hon rör sig snabbt mot mig och gnider sin klitta mot min tumme, det tar bara några sekunder för henne att komma och hennes fitta kramar hårt om min kuk. Hon dövar sina stön genom att försiktigt sätta tänderna i min axel. Nu kan jag inte stå emot längre, jag stöter mot hennes rörelser och kommer hårt och länge i henne och jag stönar ut min njutning.

Länge sitter hon kvar med mig i sig, jag är fortfarande hård, jag vill ha mer, men jag vet att hon behöver en paus innan jag sätter på henne igen. Så väl känner jag min blivande fru. Dessutom har jag en känsla av att de andra i lägenheten kommer att komma ut när som helst, och ingen ska få se min fästmö njuta mer än jag! En kyss och sedan reser hon på sig, ursäktar sig och går iväg.

Själv fyller jag på mitt glas och brygger sedan en kanna kaffe, ringer och ber John, min chaufför och livvakt, att ordna frukost åt oss.

Något rejält så vi står oss ett bra tag., säger jag.

Måns kommer ut till mig i uterummet när jag tänt min morgoncigg, tänder en han också.

Jasså du har redan börjat?, säger han.

Jag nickar till svar, håller fram glaset för att bjuda, och tar sedan ett bloss till.

Ska vi kanske köra på öl till frukosten?, frågar han.

Han har väl rätt. Jag vet att han är orolig för mig, fan jag är orolig för mig! Men låt mig få fucking sörja ett tag! Jag går med på att ta en burk öl istället, vi har trots allt en lång dag framför oss, så han går in och tar fram två burkar från kylen i köket och kastar en till mig. Jag fångar burken, öppnar den, tar en klunk och njuter av den kalla drycken. Alice kommer ut till oss nyduschad med en vit handduk virad som en turban på huvudet och en vit badrock på sig, på fötterna har hon sina fluffiga innestövlar som hon fick av mig i julas.

Ooh, kaffe!, utbrister hon och släpar sina fötter mot köket. I samma sekund som hon kommer bort till köket och börjar hälla upp kaffe i ett glas så ringer det på dörren och hon blir så rädd att hon hoppar till och häller kaffe över sin hand.

Fuck!, utbrister hon i samma sekund som jag flyger upp ur soffan och springer till henne, drar hennes hand till vasken och drar på vattnet i kranen. Måns ser att vi har koll på läget så han går och öppnar dörren, John kommer in med papperspåsar från Minnas konditori.

Alices hand är det ingen fara med, huden är röd och det bränner förstås men det blir inget mer än så av det, och brunchen från Minnas konditori slinker lätt ner med ett par burkar öl. Jag känner mig lullig när jag reser mig för att hämta en tredje burk.

Mer än så minns jag inte från den dagen, allt är en enda stor minneslucka och nu i efterhand hatar jag mig själv för det. Mitt första nyår med Alice och jag minns absolut inget från det.

Nu är dagen över och jag ligger nyvaken i sängen, otroligt bakis, rummet snurrar, jag måste kräkas, reser mig upp på armbågarna för att försöka ta mig in i badrummet men ger genast upp. Slänger ner en fot över sängkanten och sätter den på golvet i hopp om att det ska sluta snurra, fokuserar på att andas för att slippa kräkas. Alice ligger inte på sin sida av sängen, hon måste ha gått upp. Vad är ens klockan förresten? Jag letar efter min mobil för att se vad klockan är, men hittar den inte, den är inte på sängbordet där den brukar vara. Men jag ger upp jakten snabbt, min kropp orkar inte, jag kommer kräkas om jag rör mig. Lika bra att blunda ett tag till.

Jag vaknar av att det plötsligt blir ljust i rummet, snabbt märker jag att det är lampan i taket som tänts, och jag känner doften av kaffe i samma sekund som Alice sätter sig på sängkanten. Hon ger mig först ett glas med grumligt vatten och två värktabletter.

Resorb och alvedon., säger hon bara.

Jag tar emot dem och sväljer tabletterna, dricker resten av vattnet långsamt. Jag vet inte hur länge till jag har sovit sedan jag vaknade förra gången, men jag mår faktiskt lite bättre nu, som tur är. När mitt glas är tomt så tar Alice det från mig och ger mig ett glas med rykande hett kaffe, jag tar en klunk och njuter av smaken. Det blir alltid extra

gott när hon gör kaffet.

Hur mår du?, frågar hon kort.

Som jag förtjänar antar jag., svarar jag tyst.

Minns du ens något från gårdagen?

Jag tar ett djupt andetag, för att få kraft till att svara henne.

Inte sedan efter frukost..

Hon suckar, drar ett djupt andetag.

"Du var helt borta Chris. Jag fick ta hand om dig. Du var full innan

lunch, du kunde inte gå eller stå, eller ens sitta för den delen. Du fick för dig att du skulle gå ut och röka men du vinglade ett par meter och sen föll du, fnittrade som en liten flicka, jag och Måns fick lyfta upp dig och bokstavligt talat bära dig till soffan. Du däckade på soffan innan du ens fått i dig middag, sen har du varit borta sedan dess, Martin och Måns bar in dig hit. En tår rinner längs hennes kind. Jag förstår att du har haft det jobbigt, herregud jag hade nog betett mig på liknande sätt om jag var i din sits, men på vår första nyår tillsammans? Det sårade mig som fan. Jag har själv haft lite problem med alkohol så jag kan absolut förstå den lindring som den ger, men det får vara nog nu Chris. Jag är orolig. Du måste sluta nu." De sista orden viskar hon fram medan tårarna rinner över hennes kinder.

Hon har rätt. Såklart. Men fan jag är inte redo att bli av med alkoholen ännu, den dämpar min smärta, jag är inte redo att få ont i hjärtat av sorg ännu. Men jag sårar henne. Jag vill inte såra henne. Jag måste säga något, så jag berättar exakt det.

Jag vill inte såra dig Alice. Jag är så hemskt ledsen för igår. Jag tänkte till och med på morgonen att jag inte ville sabba vårt första nyår. Jag tar ett nytt djupt andetag. Fan vad jag är bakis! Men alkoholen dövar smärtan, jag vet inte om jag är redo att bli av med den bedövningen ännu. Jag vill inte få ont. Nu är det jag som inte kan hålla inne tårarna.

Hon tar mig i sin famn, håller om mig.

Älskling, du är stark! Du behöver inte alkohol för att vara det. Jag förstår, det tar bort smärtan. Men du bara skjuter på det tyvärr. Ta den smällen nu, istället för att skjuta på det. Jag är här. Jag kommer alltid vara här. Så länge du släpper alkoholen. Jag kan inte vara med dig om du väljer alkoholen. Hon snyftar.

Aldrig att jag skulle välja alkoholen framför henne. Aldrig. Hon är min, inget ska ta det ifrån mig. Det får väl göra ont ett tag då, men utan henne kan jag inte leva, om hon lämnar mig skulle jag få uppleva den värsta smärtan jag någonsin varit med om, det går inte. Jag kan inte andas utan henne.

Alice. Utan dig kan jag inte andas. Det gör ont som fan att min mor gått bort, men det skulle krossa mig totalt om du lämnade mig. Lämna mig inte Alice!

Jag ska inte lämna dig. Om du chillar lite med alkoholen så kommer jag vara din för alltid hjärtat. Jag älskar dig. Att behöva lämna dig skulle krossa mig också!

Jag måste kyssa henne, och det gör jag, hastigt vänder jag upp huvudet och kysser henne, baksmällan är som bortglömd för en stund. När hennes läppar försvinner från mina, så kommer yrseln tillbaka och jag blir tvungen att rusa in i badrummet, kaffeglaset får följa med, det har jag inte tid att släppa förrän jag kommer in i badrummet och hamnar på knä på golvet framför toaletten.

Alice fnittrar när jag kommer ut, hon verkar ha släppt gårdagen.

Bakis?, frågar hon med ett leende på läpparna.

Som fan., svarar jag medan jag går med släpande fötter tillbaka till min plats i sängen.

Något får mig att se på henne igen, något står inte rätt till.

Hur mår du?, frågar jag oroligt.

Hon rynkar på ögonbrynen, skakar på huvudet.

Jag har haft konstigt ont i magen i ett par dagar nu. Jag förstår inte vad det är., svarar hon och trycker med fingrarna mot magen. Jag frågar om hon borde kolla upp det och hon säger att hon vill avvakta lite, att det nog bara är dags för mens, att det säkert går över. Sedan sätter hon sig gränsle över mina lår, kysser mig djupt och nu älskar jag mig själv för att jag borstade tänderna innan jag lämnade badrummet, det lär hon också göra.

När jag smeker hennes lår och upp över hennes rumpa så inser jag att hon inte har trosor på sig, jag blir genast hård, vilket hon såklart märker och börjar smeka mig med handflatan utanpå mina boxer. Hennes blick möter min, sedan flyttar hon sig neråt längs mina ben och drar ner mina kalsonger, jag lyfter på höfterna för att hjälpa lite, och så släpps jag fri. Jag inser inte att jag hållit andan förrän jag lättat andas ut, hon möter min blick igen och sedan tar hon mig i munnen. Hon gör mig galen. hennes läppar och tunga smeker mig och det är så otroligt skönt att jag inte kan låta bli att stöna. Jag reser på mig lite, stödjer mig på armbågarna, för att kunna se henne bättre, det är så sexigt att se henne läppar täcka mig. Så suger hon åt, hårt, så att hennes kinder holkas ur, medan hon fortsätter den sköna behandlingen. Jag står inte ut längre, jag måste ha henne.

Kom hit älskling, sätt dig över mig., väser jag och hon lyder genast. Hon gnider sig mot mig, jag vet inte om det är för att retas eller för att mjuka upp oss lite inför vad som komma skall. Snart greppar hon tag om mig och styr in mig, försiktigt rör hon sig över toppen och jag kan inte låta bli att trycka mina höfter mot henne så att jag fyller henne, vilket får henne att skrika till. Sedan rör hon sig över mig, lutar sig över mig, stönar mot min axel, kysser mig, suger och biter lite försiktigt i huden. Jag lägger mina händer på henne höfter, styr henne och hon vet precis vad jag vill, jag har nämligen upptäckt en sak som gör henne galen. Så gnider hon sig över mig, fram och tillbaka, stönen blir intensivare, högre och så blir hon plötsligt knäpptyst medan hon rör sig över mig och jag känner det. Hennes fitta kramar om mig i spasmer och min mage blir våt av hennes fontänorgasm. Men jag vill inte att hon ska sluta, jag vill att hon ska komma igen, på samma sätt, så jag styr henne och hon fortsätter rida mig, det tar bara några sekunder för henne att komma igen och orgasmen forsar bokstavligt talat ur henne. Hon lutar sig fram igen, kysser mig, andfått lägger hon sig på mig och kysser min axel igen, lyfter på rumpan så att jag nästan glider ur henne och sedan glider hon ner över mig igen. Det är så skönt att jag stönar högt, hon gör samma sak igen och jag stönar, hon ökar takten, åh det är så skönt, det där får mig att komma på två minuter. Hon är så otroligt skön. Min blivande fru.

Den tanken får mig att le samtidigt som jag andas med korta snabba andetag. Hon ligger kvar och jag håller om henne hårt, smeker hennes lena hud, efter en stund kysser hon mig och lägger sig sedan på rygg sidan om mig.

Förlåt för igår., säger jag tyst.

Ja., säger hon. Jag förlåter dig denna gången. Men tro mig, du kommer få gottgöra det rejält under året.

Hmm, två orgasmer om dagen och en resa till maldiverna?

Minst.

Hur var det igår?, vågar jag mig på att fråga.

Hon lägger sig på sidan mot mig, lutar huvudet på armbågen. Vi bestämde oss för att skita i dig och ha kul ändå. Så det var helt okej. God mat, god dricka, trevligt sällskap, och så fick jag en kyss av Sara vid midnatt. Efter hon hade kysst Oskar såklart. Och jag kysste dig trots att du var så gott som medvetslös.

Ha! Så jag fick lite action trots att jag var helt borta. Damn, I’m good!

Hon skrattar. Ja men det var allt, du stank som en hel jäkla spritfabrik.

Jag ska bättra mig, jag lovar.

Bra.

Så lägger hon sig på min axel och vi somnar tillsammans.

Vi är tillbaka i Sverige igen. Jag stod inte ut med att vara hemma i amerika nu när mamma inte är där. Det räckte med de dagar vi var där. Vi spenderade dagarna med att åka runt i landet, vi hade ju ett flygplan som bara stod och samlade damm på ett fält så vi passade på att utnyttja det. Och eftersom min blivande fru inte varit i landet tidigare så passade vi på att åka runt lite så att hon fick se det hon ville. Det var nog inte så särskilt bra för miljön att vi åkte runt i det stora planet och så korta sträckor dessutom, men det fick det vara värt för nu, vi var ju tvungna att passa på. Dessutom så behövde jag verkligen få annat att tänka på än min mamma som numera inte finns. Fan jag kan inte fatta det, jag påminner mig ofta om att det faktiskt är så, men jag vill inte tro att det är sant. Bara tanken på det gör så ont i mig och, ja, jag har tystat den smärtan med öl eller wiskey under hela tiden vi var där borta.

Vi var i new york i två dagar, mestadels runt central park, och i parken, men vi kollade även in manhattan och frihetsgudinnan och annat turistigt också. Den natten sov vi på hotell, ett riktigt lyxigt sådant, sviten var stor och med fönster från golv till tak på trettiofemte våningen så vi hade utsikt över massor av byggnader och empire state building. Vi njöt av en rejäl hotellfrukost på morgonen, vilket vi egentligen faktiskt gör varje dag, men nu hade vi utsikt över central park och husen på andra sidan åt ett håll och massa höghus och gator åt andra sidan. Det var magiskt. Inte bara hotellet och dess mat och utsikt, utan även staden, att se Alices överväldigande känslor i hennes ansiktsuttryck. En annan dag var vi i los angeles och dagen efter vaknade vi utanför alburqueque. Den dagen sög, det var då vi skulle begrava mamma. Jag ville verkligen inte gå, det skulle ju göra så ont, jag kunde ta farväl av henne en annan dag på mitt egna sätt, men Alice tvingade mig att gå dit. Dock vägrade jag att gå på den där jäkla bjudningen efteråt hemma hos pappa, det skulle göra för ont att se huset med alla minnen av mamma. Vi sade hejdå till min familj utanför kyrkan och sedan flög vi till hem till huset i aspen. Egentligen skulle vi åkt runt lite mer, till san fransisco och seattle, men jag orkade inte mer så vi bestämde oss för att bara vara hemma i huset och chilla. Vilket vi gjorde, i vardagsrummet drog vi för alla gardiner så det blev helt mörkt, sedan lade vi oss och skedade nakna i soffan med ett täcke över oss och såg på film. Mellan filmerna ställde vi oss i uterummet och tittade på den vackra utsikten medan vi rökte. Min utsikt var en osminkad rufsig Alice, minst lika vackert, om inte ännu vackrare, som den utsikt som hon tittade på. Vi skickade iväg John för att hämta mat åt oss ibland och minst en gång om dagen kröp vi ner i bubbelbadkaret tillsammans, med vars ett glas champagne och jordgubbar. Jag var så deppig men jag försökte att inte visa det för Alice, jag vet dock att hon märkte det. Dagen innan nyår åkte vi hem till Sverige igen så vi kunde fira in det nya året med våra vänner. Och här är vi nu, ett par dagar senare.

KAPITEL TVÅ

Den nionde januari är vardagen tillbaka igen. Idag gör jag mig i ordning, duschar och sminkar mig, drar på mig ett par tjocka grå strumpbyxor, en svartvit kort klockad kjol, vit t-shirt och en svart cardigan till det. Sedan går jag ner till Blaire där jag möter upp Jos, vi gör kaffe och sedan börjar vi inventera, räknar allt ute i barerna och så vidare innan vi går in till bakutrymmena. Jag står och räknar alla glas när det ringer i min mobil, ett nummer som jag inte känner till men så kommer jag på att jag ringde läkaren i morse angående magsmärtorna, de skulle ringa upp mig.

Hej, det är Alice.

Det är, som jag trodde, läkaren som ringer tillbaka. Jag får en tid för att komma dit senare idag.

Men väl på vårdcentralen skickar de mig vidare till sjukhuset för vidare undersökning, de säger att de fixat så jag får komma in direkt.

Nej., säger jag. Nej. Varför? Nej..

När jag satt mig i bilen igen, sätter jag mobilen i bilhållaren och ringer till Chris för att berätta vad läkaren sagt.

Men varför?, viskar Chris mållöst.

Det sa jag med. Jag vet inte Chris, men jag är orolig.

Kom hit. John kör oss direkt. Jag vill inte att du kör dit ensam.

Jag är ledsen att allt har tagit sån tid., säger doktorn. "Och tyvärr,

Alice, så har jag dåliga nyheter. Han tar ett djupt andetag och jag blundar hårt, håller andan i väntan på att han ska fortsätta. Snälla, det är inget allvarligt. Snälla, det är inget allvarligt. Biopsin visar att du har cancer i livmoderhalsen.", säger han sedan.

Men.. Hur?, frågar jag. Jag är helt i chock, får verkligen inte fram några riktiga ord. Tårar rinner nerför mina kinder.

Det har bildats nya cancerceller i din kropp. Det verkar ha gått ganska långt är jag rädd.

Men. De kollade ju efter operationerna. Då var det ingen cancer kvar., säger jag.

Det stämmer. Men ibland händer det att kroppen skapar nya cancerceller trots att man en gång blivit frisk från sjukdomen tidigare., svarar läkaren.

Så, vad gör vi nu?, frågar Chris och lägger en arm om mig, håller om mig, pussar mig på huvudet.

Vi kommer att göra allt vi kan och börjar med maxdosen av cellgifter. Du kommer hit en gång i veckan, Alice, och så kommer du få tabletter som du måste ta varje dag. Vi kommer få prova med allt.. Men det är inte säkert att det kommer att gå att göra något denna gången....

Detta kan bara inte vara sant. Jag orkar inte med detta. Jag vill inte. Tårarna rinner och jag börjar skaka. Kan inte andas, hyperventilerar.

Jag gråter högt. Kan inte få luft i lungorna, börjar hosta, skriker. Nu vill jag bara hem och lägga mig i min säng och stanna där tills jag dör.

Det kommer att bli bra Alice., viskar Chris med läpparna mot min panna.

När? När kommer det bli bra? Det hjälper mig inte nu. Jag vill inte ha detta och jag vill inte ha det nu.

Jag vet. Jag vet hjärtat. Han suckar.

Och när vi kommer hem drar jag av mig alla kläder och lägger mig i sängen med täcket över huvudet. Jag har fucking cancer. Igen. Den har satt sig i magen på mig. Hur fan ska jag överleva detta? Jag är fan inte stark nog för detta. Kommer jag verkligen att klara detta? Tänk om de måste operera bort mina äggstockar? Jag kommer inte kunna få barn! Och tänk om det inte ens hjälper? Tänk om inte cellgifterna hjälper?

Fan jag har precis fått mitt hår tillbaka. Nu kommer det försvinna igen. Jag blir tokig.

Chris kommer in och jag hör att han tar av sig kläderna, sedan lägger han sig bakom mig, lyfter på täcket och kryper intill mig, håller om mig.

Det kommer bli bra fina, fina Alice., viskar han mot min nacke.

"Varför tror du