Dessa trakter

By Alexandra Kronqvist

I dessa trakter hänger allting samman. Här har bönder levt och verkat i trettio generationer. Här ligger människor från forntiden begravda i kohagarna under små kullar av gräs. Här finns rullstensåsen som isen en gång lämnat efter sig. Medan grannen brukar sin livgivande jord, fyller berättaren sida efter sida med ord. Det är hennes sätt att få allt att gå ihop, från tändsticksaskar och EU-kontrollanter, till Olavs oxar och barnmorskan som var Greta Garbos syster. Mycket är nytt, men vissa saker är precis som de alltid har varit. Här, i dessa trakter."Dessa trakter" är en nostalgisk och poetiskt eftertänksam roman med abstrakta och drömska inslag. Boken är Alexandra Kronqvists författardebut. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: May 10, 2022
• ISBN: 9788728293010

Book preview

Alexandra Kronqvist

Dessa trakter

SAGA Egmont

Dessa trakter

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright © 2004, 2022 Alexandra Kronqvist och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728293010

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

Arbetsuppgift: rita en rullstensås i genomskärning. Att med  blicken följa istidens spår. Det vill säga hur den gjorde sig en väg genom landskapet förr i tiden. Hur den här och där lät åsar gå i höjden, sänkor ned i marken, jättegrytor uppstå med stenar i mitten och hur den skavde på berg. Något senare kom människorna hit och begravde varandra. Sextiosex rösen och högar i kohagen här bakom. Det är det största gravfältet i trakten. Nedanför eldar grannbonden bråte.

Jag ritar följande: man skall se hur det under det moderna, nutida korta gräset som inte fanns under istiden, hur det där under ligger runda stenar tätt tillsammans. Jag ritar stenarna. Det är viktigt med beröringspunkterna; hur de rör vid varandra. Kvarts, fältspat och glimmer. Läran om bergarternas sammansättning är en hel vetenskap i sig. Jag kommer därför att fördjupa mig i den vid ett annat tillfälle. Nu är det rullstensåsen som gäller.

Åsen löper förbi sjön och lämnar socknen i nordlig riktning. Det var så isen tvingades tillbaka. Den smälte och drog sig norrut. Vintern var över. Människorna kom. De dog och lät sig begravas i kohagen här bakom. Stenarna däremot tydde sig till varandra. De lade sig tätt, tätt tillsammans, kind mot kind. Jag ritar så. Som om beröringspunkterna var kinder. Runda, släta och okuvliga. Så ligger de an mot varandra och låter gräset växa över sig in i modern tid.

Jag har ritat ut rullstensåsens sträckning i nord-sydlig riktning, stenarnas alla beröringspunkter under gräset. På världskartan har jag också gjort en särskild markering för platsen där jag bor. Intill har jag tecknat ett självporträtt. Man kan knappt se det, för skalan är ett till femtio miljoner och jag har tvingats teckna litet för trovärdighetens skull, men om man tittar noga ser man mig på kartan. Jag har en svart vinterjacka av förrförra årets modell. Det har inte blivit av att köpa någon ny och jag tycker den är praktisk. I armarna håller jag ett barn. Hon syns knappt på grund av skalan. Det är min dotter. Barnet har en röd mössa i någon sorts luddigt tyg.

Min dotter bär samma namn som registreringsnumret på en gammal bil vi hade en gång. Det var en bra bil, liten och bensinsnål. Någon bröt sönder låskolvarna en natt och då fick man krypa in genom bakluckan. Skärmarna var uppluckrade av rost. Vi försökte laga det provisoriskt med vävtejp, men det gick inte igenom vid besiktningen. Då fick vi spackla. Men annars var det en bra bil. Vi sålde den för en tusenlapp och sedan fick vi en dotter med samma namn. Hon föddes under stor smärta. Det ena griper in i det andra. Jag förstår det nu.

Landisen drog sig tillbaka och rullstensåsen lade sig till rätta utmed sjön, in i skogen. Därefter kom människorna hit. De högg sig enkla kanoter, för havet låg just intill. Sedan dog de och lät sig begravas