Dykande deckarna och guldskatten

By Kjell Fridh

Vännerna Ulf och Enrico är på kryssning tillsammans med Ulfs familj. Ombord på fartyget ser de en man som tappar en pistol på golvet och alltihop verkar mycket märkligt. De bestämmer sig för att smyga in i mannens hytt för att söka efter en förklaring till varför han bär på en pistol. Inne i hytten hittar de en karta och snart visar det sig att mannen planerar att kapa fartyget. Ulf och Enrico bestämmer sig för att sätta stopp för mannens planer. Men kommer de lyckas innan det är försent?-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Oct 5, 2021
• ISBN: 9788726941401

Book preview

1

— Akta dej!

Ulf skrek så högt att det ekade i den långa korridoren, men det var för sent. Han och Enrico brakade rätt in i hyttdörren som så plötsligt hade öppnats. De kolliderade med mannen som kom ut ur hytten och alla tre föll omkull. En dov duns hördes och pojkarna hann uppfatta hur någonting mörkt gled över korridorgolvet och slutligen blev liggande en dryg meter ifrån dem. Det var en pistol!

Ulf och Enrico stirrade förvånat på mannen som låg bredvid dem på golvet. Han var mycket spensligt byggd, verkligt mager. Ansiktet dominerades av en kraftig, böjd näsa och ögonen som låg djupt var mörka. Mannen såg ut som om han tänkte slå ihjäl dem på fläcken och de fick bråttom att komma på benen.

Den magra främlingen snappade blixtsnabbt åt sig pistolen och lät den glida ned i innerfickan samtidigt som han med kattlik vighet kom upp i stående ställning. Pojkarna såg att han formligen kokade av ursinne.

— Se er för, oborstade drumlar! skrek han så högt att ljudet studsade fram mellan väggarna i den smala fartygskorridoren. Rösten lät underlig på något sätt. Mannen talade engelska med stark brytning.

Ulf och Enrico kom på benen fortare än kvickt.

— Försvinn innan jag vrider nacken av er!

Pojkarna tumlade om varandra i den trånga korridoren. Den rasande mannen tog några hotfulla steg emot dem, men fartyget gjorde just då en överhalning och han förlorade balansen. Ulf och Enrico tog chansen och sprang mot korridorens utgång så fort de orkade. De stannade inte förrän de kom ut på däck.

— Den du! Han var väl inte riktigt klok, flåsade Ulf.

— Nä … instämde Enrico.

— Varför knallar han omkring med en pistol i fickan, tror du?

— Det verkar skumt, medgav Enrico eftertänksamt.

De blev stående tysta ett tag för att hämta andan. Ulf såg ut över havet. Det blåste ganska friskt och sjön var krabb. Långt bort vid horisonten syntes fortfarande en smal landremsa.

— Ulf! Enrico! Kom hit genast! Ni kommer för sent till middagen.

Det var Ulfs mamma som ropade på pojkarna. Hon lät minst sagt irriterad …

Ulf kastade en blick på sitt armbandsur. De var redan fem minuter försenade.

— Vi får snacka mer om den där gubben i korridoren efter middagen. Säg ingenting till mamma eller pappa, sa Ulf.

Enrico nickade och de följde efter Ulfs mamma in i den stora matsalen. Ulfs pappa satt redan vid bordet. Han var rejält arg och gav pojkarna en utskällning för att de kom för sent.

— Det är för ynkligt att ni inte kan komma i tid åtminstone i dag, åtminstone till den första middagen ombord, muttrade han.

Efter utskällningen var stämningen inte den bästa. De åt under tystnad. Ulf och Enrico avskydde hela tillställningen. De var tvungna att ha vit skjorta och slips och det kändes instängt och otrevligt. Och under middagen blev det varmare och varmare i den stora salen.

Ulf kastade en blick på alla de festklädda människorna som satt och åt. De såg lika trista ut hela bunten. Ingen var i samma ålder som han och Enrico. Den här kryssningen blir nog en trist historia, tänkte Ulf besviken. Han kom samtidigt ihåg hur glad han hade blivit den där dagen när pappa första gången hade berättat om den.

Ulfs pappa, som var marinforskare och dykexpert, hade tidigare arbetat vid marinbasen i Toulon i Frankrike. Det var där Ulf hade träffat Enrico som tillhörde en fattig familj och bodde i ett fallfärdigt skjul utanför staden. Enrico hade tidigare bott med sin familj i Sverige en tid och kunde tala svenska nästan felfritt.

När Ulfs pappa slutade sitt arbete i Frankrike var det meningen att Enrico skulle få följa med till Sverige och bo hos Ulf, men så kom den här kryssningen emellan och då bestämdes det att pojkarna skulle få följa med på den. Egentligen var det inte någon vanlig kryssning. Ulfs pappa skulle sammanträffa med en del andra vetenskapsmän ombord på båten och hålla något som kallades för ett symposium. Ulf visste inte riktigt vad det betydde, men pappa hade sagt att det var ett slags vetenskaplig konferens.

Ulf kastade en blick tvärs över bordet. Enrico såg alldeles bortkommen ut i den fina miljön. Han led tydligen också av värmen för han torkade sig i pannan med avigsidan av handen, när han trodde att ingen såg honom.

Plötsligt ryckte Ulf till. Mannen, som de hade krockat med i korridoren, kom in genom dörren till matsalen! Han hade en lång kraftig karl med ett stort skägg i sällskap. De kryssade sig fram mellan middagsgästerna och när de gick förbi bordet där pojkarna satt syntes det tydligt att mannen kände igen Ulf och Enrico. Han gav dem en hotfull blick innan han och den skäggprydde slog sig ned vid ett bord lite längre bort.

— Lillen kände igen oss, sa Ulf till Enrico som nickade instämmande.

—