Boken om Nautilus

By Börje Heed

09.54 (östamerikansk tid), 5 augusti 1958. Just då kom meddelandet: Nautilus, 90 grader, Nord. Världens första atomubåt, USS Nautilus, hade nått Nordpolen. En tidigare omöjlig bedrift, vilket bland annat Nordenskiöld, André och Nobile fick erfara, hade nu genomförts, och den mänskliga erövringen av jorden hade nått ännu en milstolpe. I denna bok skildrar journalisten och författaren Börje Heed Nautilus häpnadsväckande färder under polarisen. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jun 7, 2021
• ISBN: 9788726855760

Book preview

www.sagaegmont.com

Förord

Sammanställandet av denna lilla bok har möjliggjorts genom tillmötesgående från flera institutioner, företag och privatpersoner till vilka författaren önskar uttala sitt tack.

Den större delen av det material, som ligger till grund för skildringen av Nautilus’ tillkomst och fartygets färder under polarisen, har ställts till förfogande av de amerikanska marinmyndigheterna.

I denna och andra delar av skildringen har mr Frank Porter från Washington Post and Times Herald lämnat värdefull medverkan.

Illustrationerna består till större delen av bilder som tagits av amerikanska flottans fotografer, men General Dynamics Corporation — det företag som byggde Nautilus — har också bidragit med fotografier och skisser.

Ett tack riktas också till den svenske kommendörkapten som granskat de fackmässiga detaljerna i skildringen av Nautilus tillkomst och historiska bedrift att under Nordpolen passera från Stilla havet till Atlanten.

Förf.

De stora upptäckterna

När världens första atomdrivna undervattensbåt, USS Nautilus, den 5 augusti 1958 klockan 9.54 (östamerikansk tid) avlät signalmeddelandet Nautilus — 90 grader — nord kunde en ny geografisk upptäckt bokföras i den långa historien om människornas kamp för jordens erövring.

Nordpolen var besegrad.

Det sensationella budskapet från polarområdet gjorde att namn som Bartholomeo Diaz, Christoffer Columbus, Vasco da Gama, Ferdinand Magalhaens, Frithjof Nansen, Adolf Erik Nordenskiöld och James Cook föll i tankarna.

Nautilus färd från Stilla havet under polarisen och till Atlanten var en föga mindre bragd än de ovannämnda pionjärernas. Kommendörkapten William R. Andersons namn fogades på ett naturligt sätt till raden av berömda upptäckare.

Men man kom också att tänka på alla de män som förgäves sökt nå fram till Nordpolen, men som stupat i packisen eller kanske räddats i sista stund: André, Strindberg, Fraenkel, Nobile och en rad okända ryssar …

Ty just när Nautilus passerade under Nordpolen, långt under packisens skrovliga tak, beordrade kommendörkapten Anderson en tyst minut för de män som efter ohyggliga strapatser nått fram till polen eller omkommit i snön och isens obarmhärtiga famntag.

För att rätt förstå och kunna uppfatta det revolutionerande i en färd med ubåt under nordkalotten bör vi först en stund uppehålla oss vid de tidigare försök som gjorts att nå polen eller att på vattnet öppna en passage mellan jordens två största oceaner. Först när man jämför Nautilus relativt smärtfria färd under polarisen med de fruktansvärda insatser som tidigare krävdes för en färd genom packisen inser man vidden av den upptäckt som väl kan betecknas som det nittonde århundradets största: upptäckten av atomkraften.

I.

År 1773 utfäste det brittiska parlamentet en belöning på 20.000 pund sterling till den som först kunde framtränga från Nordatlanten till Stilla havet. Belöningen avsåg att den förste som kunde tränga igenom packisområdet kring Nordpolen skulle bli en britt och inte en skandinav eller en ryss. Ryssarna hade nämligen sökt att genom att lägga upp en depå på Spetsbergen därifrån tränga vidare. År 1765 avgick en expedition under befäl av kapten Vassilij Tjitjakov, men ismassorna tvingade expeditionen att vända om.

Resultatet av den utfästa belöningen blev att två av brittiska flottans starkaste fartyg, Racehorse och Carcass, utsågs att söka nå Stilla havet via Nordpolen. Befälhavare på de båda fartygen blev kaptenerna Konstantin John Phipps och Lutwidge. Som en kuriositet kan nämnas, att en 15-årig slupförare medföljde som frivillig. Han skulle senare bli bekant som amiral Horace Nelson.

Det var 1773 som denna expedition avgick norrut. Men sedan man nått 80 grader 30 min. nordlig bredd fick man vända. Isen tornade upp sig till åtta meters höjd och inga öppningar var synliga.

De studier som verkställdes av isens beskaffenhet, tjocklek och drift samt jordmagnetismens verkningar skulle emellertid visa sig värdefulla för senare expeditioner.

Brittiska amiralitetets chef, lord Sandwich, bestämde 1776 att man åter skulle undersöka om det inte skulle vara möjligt att kringsegla Amerika i norr. Nu tänkte man försöka från Stilla havet och den berömde upptäcktsresanden James Cook erbjöd sig att ta befälet över expeditionen. Belöningen på 20.000 pund fördubblades.

Cook tog befälet över fartyget Resolution, medan Charles Clark var befälhavare på Discovery. Efter två års färd kom de till de öar, som efter amiralitetschefen döptes till Sandwich-öarna, och därifrån seglade de via den nordvästra amerikanska kusten. Kartorna var mycket ofullständiga, men efter ytterligare ett års irrfärder, under vilka man flera gånger fått vända om på grund av kompakta ismassor, insåg Cook, att kartorna var felaktiga, och att endast ett smalt sund skilde Amerika från Asien.

Efter att ha dragit sig tillbaka till Hawaii-öarna för att göra ett nytt försök till sommaren mördades Cook i februari 1779 av infödingar. Clark övertog befälet över expeditionen. Man lyckades nu ta sig genom Berings sund och försökte tränga fram längs det amerikanska landet. Där tvingades man emellertid vända på grund av oerhörda ismassor. Ett nytt försök nu längs den asiatiska kusten blev lika fåfängt. Formliga berg av is spärrade vägen.

Det är märkligt att tänka på att den atomdrivna ubåten Nautilus 179 år senare skulle råka i exakt samma situation på nästan exakt samma plats.

I Clarks dagböcker kallades försöken att hitta en nordväst- eller en nordostpassage för rent vansinne. Han hoppades att expeditionerna av 1778 och 1779 äntligen visat världen den välgärningen att för alltid bota henne för den falska tron på dylika upptäcktsfärder.

II.

Cooks expeditioner blåste nytt liv i ryssarnas försök att öppna en passage mellan öst och väst.

I maj 1787 sökte löjtnant Josef Billings med fartygen Pallas och Jassaschna tränga fram från Europa via Ishavet till Berings sund. Men ismassorna tvingade besättningarna att lämna fartygen och återvända över land.

Den baltiske adelsmannen Adam Johan von Krusenstern sökte med fartygen Neva och Nadeschda från Stilla havet nå in till den sibiriska kusten, men försöket fick uppges av