Spela med mig: Spela för kärlek, #1

By Anna Katmore

Lisa Matthews har varit förälskad i sin bäste vän sedan lekskolan. Tony är den hon är mest förtrogen med och, förhoppningsvis hennes blivande man. Som stjärnspelare i skolans fotbollslag, spenderar han sommaren på träningsläger. Lisa längtar efter att honom, men när han kommer tillbaka hem igen är saker och ting konstigt nog inte desamma längre. En tjej som spelar i det mixade laget har fått upp ögonen för hennes man! 

Lisa avskyr att spela fotboll, men om det är vad som krävs, tänker hon vara med i uttagningarna. Konstigt nog verkar det bara vara en person som är entusiastisk över hennes beslut, nämligen Ryan Hunter, den ur-snygge lagkaptenen vars rykte som spelare sträcker sig betydligt längre än till bara fotbollsplanen. När han erbjuder sig att träna henne, är tequila-lime-kyssen definitivt inte en del av planen. Eller är den kanske det?

Med Tonys uppmärksamhet någon annanstans och Ryans lekfulla närvaro, faller Lisas bestämda plan samman och livet blir plötsligt mycket komplicerat.

• Language: Svenska
• Publisher: Anna Katmore
• Release date: Apr 15, 2021
• ISBN: 9781071596821

Anna Katmore

“I’m writing stories because I can’t breathe without.”At six years old, Anna Katmore told everyone she wanted to be an author after she discovered her mother's typewriter on a rainy afternoon. She could just see herself typing away on that magical thing for the rest of her life.In 2012, she finished her first young adult romance “Play With Me” and decided to take the leap into self-publishing. When the book hit #1 on Amazon’s bestseller lists within the first week after publication, Anna knew it was the best decision she could have made.Today, she lives in an enchanted world of her own, where she combines storytelling with teaching, and she never tires of bringing a little bit of magic into the lives of her beloved readers, too.Anna’s favorite quote and something she lives by:If your dreams don't scare you, they aren't big enough.

Book preview

Innehållsförteckning

KAPITEL 1

KAPITEL 2

KAPITEL 3

KAPITEL 4

KAPITEL 5

KAPITEL 6

KAPITEL 7

KAPITEL 8

KAPITEL 9

KAPITEL 10

KAPITEL 11

KAPITEL 12

KAPITEL 13

KAPITEL 14

EPILOG

Ljudspår

Till den mest stödjande vän och kritiker jag någonsin skulle kunna önska mig.

Georgia Lyn Hunter

Tack för att du skyddar mig.

Just det, sudda bort flinet från ansiktet, Hunter. Vi har ett arbete att utföra—

Försöka ta över världen.

KAPITEL 1

––––––––

HAN HADE ALDRIG försökt kyssa mig, även om vi praktiskt taget delat säng halva sommaren. Sedan var han borta. I fem outhärdliga veckor. Jag trodde jag skulle dö efter bara en eller två dagar.

Men idag var tortyren över. Idag kom Anthony Mitchell hem igen. Min bäste vän och blivande make.

Inte för att jag hade informerat honom om det, inte ännu, men det var inte heller nödvändigt. Alla visste om det och jag längtade efter att få byta ut mitt efternamn, Matthews, till hans. Tony och jag kände varandra sedan vi gick i lekskolan. Vi var oskiljaktiga, förutom de få timmar varje dag när han tränade fotboll och jag hade—hm, lite tid att skriva om hur mycket jag älskade honom i min dagbok för sextonde miljonte gången.

Lisa och Tony, vi var som Bonnie & Clyde. Som Lois & Clark. Vi var verkligen som tvillingsjälar.

Det ringde på dörren.

Jag hade hjärtat i halsgropen när jag snabbt lade dagboken åt sidan, kämpade för att komma ur filten som hade snurrat sig kring benen. Till slut ramlade jag ur sängen tillsammans med täcke och allt.

Jag kommer! På väg nedför den slingrande trappan drog jag fingrarna genom mitt långa, bruna hår, för att snygga till det lite, innan jag rusade fram för att öppna dörren. Först fick jag solen i ögonen, därpå följde Tonys länge saknade, snygga uppenbarelse. Hans rufsiga blonda hår föll ner över hans panna och rörde nästan vid de vackra blå ögonen. Han hade på sig en vit skjorta som var halvvägs öppen, och jag fick alltid stålsätta mig för att inte dregla över hans nakna hud.

Med händerna i byxfickorna stod han bara där och betraktade mig. Sedan formade sig hans mun i ett för honom typiskt underfundigt leende. Vad är det, Liz? Jag vet att du dör om du inte får krama mig.

Jag log bländande mot honom, med perfekta tänder efter två år med tandställning och gav honom sedan en björnkram som förväntat. Han drog mig med sig ut och snurrade runt mig under den varma solen med mitt ansikte lutat mot hans bröst. Mm, han luktade så gott, solkysst och helt enkelt Tony. Jag fick aldrig nog av den karaktäristiska kombinationen.

Hur var träningslägret? frågade jag när han släppte taget.

Han retade mig genom att rynka på näsan. Tråkigt som bara den utan dig, såklart!

Ja visst. Säkert.

För att verkligen förstå honom måste man veta att förutom ost kex med majonnäs var fotboll Tonys absolut största passion i hela världen. Men jag uppskattade hans lögn och räckte ut tungan åt honom.

Tony suckade. Uppförandet, flicka lilla. Om du vill kyssa mig så säg bara till. Hans ansikte var så nära att hans näsa rörde vid min. Jag kvävde lusten att luta på huvudet och göra just det. Men jag visste att han bara retade mig igen. Än så länge hade vi aldrig kyssts. Jag somnade regelbundet i hans sovrum när vi spelade datorspel, eller så somnade han på min när hans föräldrar var på affärsresor. Han lät mig vila mitt huvud mot hans axel, han till och med lekte frånvarande med mitt hår. Men en kyss? Nej.

Jag skulle fylla sjutton i slutet av sommaren och tyckte det började kännas lite konstigt att inte ha blivit kysst ännu. Men ingen annan än Tony skulle få röra vid mina läppar, och om han behövde ytterligare några månader för att inse att han ville ha mig, så kunde jag vänta.

Hallå, har du lust att hänga med ner till stranden? Jag har köpt en ny snygg baddräkt och jag har inte testat den ännu. Med förväntan på vår återförening hade jag tagit på mig min neongröna bikini på morgonen och nu drog jag ner kragen på min rosa topp för att locka honom med en glimt. Grön var hans favoritfärg.

Han spann som en katt med lyft mungipa. Jag skulle älska att se dig halvnaken, Matthews. Bara ännu ett skämt, men det gjorde ingenting. Jag fick gåshud över hela kroppen.

Tyvärr, kan jag inte. Jag ska träffa några lagkompisar nere på Charlies.

Mina axlar sjönk. Allvarligt talat? Du kom ju precis tillbaka, var det ens tio minuter sedan? Fick du inte nog av killarna på lägret?

Hunter vill diskutera morgondagens uttagningar.

Jag tjurade. Sedan Ryan Hunter blivit lagkapten för Grover Beach gymnasiets fotbollslag, hade Tonys träningstider fördubblats och mer träning betydde mindre tid för honom att vara tillsammans med mig. Jag hatade Hunter.

Gaska upp dig, tjejen. Varför följer du inte med? Du känner ju redan de flesta killarna och jag kan presentera dig för de andra. Jag är helt säker på att Hunter inte har något emot det. Han gav mig inte en chans att säga emot, eller ens att byta ut mina flip-flops mot mer anständiga skor. Med min hand i ett fast grepp drog han mig med sig längs med stigen på framsidan av vårt hus.

Vänta! Jag har inga pengar på mig.

Du behöver inga. Läsken som du kommer att smutta på de närmsta två timmarna har jag råd med.

Jag samlade håret i en hästsvans med ett hårband som jag hade i fickan medan vi traskade längs Saratoga avenyn till Charlies Café och Diner.

Ett gäng ungdomar satt runt tre bord i skuggan av det lutande trätaket som täckte halva uteplatsen. Jag kände igen några av dem från Tonys lag. Sasha Torres, Stephen Jones, Alex Winter. Nick Andrews arm var gipsad. Träningslägret hade självklart inte passerat utan att lämna stridsärr.

Jag var förvånad över att det var så många tjejer där. Vad är det här? viskade jag till Tony när vi fortfarande var utom hörhåll. Är träningen för både killar och tjejer nu?

Häftigt, eller hur? Vi spelade några matcher tillsammans i Santa Monica och Hunter tyckte det skulle vara häftigt att sätta ihop ett blandat lag här också.

Jag kände igen några av flickorna och jag hade till och med spansklektioner tillsammans med Susan Miller. Men en handfull av dem hade jag aldrig sett förut. Som hon som reste sig när vi närmade oss och kysste Tony på kinden med sina klarröda läppar.

Du är sen, Anthony. Jag trodde nästan inte att du skulle komma.

Anthony? Den enda person jag någonsin hört kalla honom det var hans mormor.

Hej, Chloe, svarade han med en ovanligt djup röst jag aldrig hade hört förut. Hans händer vilade på hennes höfter. Han sänkte huvudet och lät henne kyssa hans andra kind.

Hon blinkade åt honom och gav mig sedan den underligaste snabbkoll jag någonsin erfarit. Illviljan i hennes ögon fick mig att känna mig som om jag misslyckats i både utseende- och modeavdelningen enligt hennes tycke.

Min blick gled till Tonys ansikte. Vad i hela fridens namn var det där? Och allvarligt talat, han behövde väl inte dregla över hennes skamlöst långa ben när hon satte sig ned igen och svängde det ena benet över det andra. Hennes vita miniklänning måste ha krympt i tvätten, eftersom något rött syntes därunder.

Tony ropade vår order till Charlie som stod bakom bardisken. En Coke och en Red Bull. Den sistnämnda sannerligen inte till mig. När började Tony dricka sån smörja? Röda-läppar-och-vita-klänning tjejen hade en flaska Red Bull framför sig också. Jag började helt plötsligt känna mig obekväm.

Blandade fotbollslag, va? Klagade jag till Tony medan vi satte oss ned – han mittemot Chloe och jag mellan honom och Nick med gipset.

Uttagningarna är imorgon, Matthews. Jag kan lägga till ditt namn till listan, om du är intresserad, ropade Ryan Hunter till mig med en retsam glimt i de mörka ögonen.

Att hans ens visste mitt namn överrumplade mig.

Liz och fotboll? skrattade Tony intill mig. Det gjorde ont på ett konstigt sätt. Du skulle lika gärna kunna försöka få en elefant att dansa tango. Eller hur, Liz?

Jag riktade en irriterad blick åt min förmodade bäste vän. Han märkte in ens när hela gänget började gapskratta.

Elefant delen gick hem, sa Barbie till den rödhåriga vid sidan om sig och sedan log hon elakt mot mig.

Förlåt, vad? Jag var en perfekt storlek XS. Mina 163-centimeter kunde förvisso verka lite kort för hennes gigantiska 180-centimeter plus, men jag var definitivt inte tjock. Jag tog mig samman trots den sugande känslan i magen och bestämde mig för att konfrontera Tony senare, för att han låtsats inte ha hört det. Så länge vi varit vänner hade han aldrig någonsin låtit någon förolämpa mig utan att ge dem en omgång. Okej, att möblera om Chloes ansikte vore kanske att ta i, men han kunde ju i varje fall ha sagt någonting för att försvara mig.

Eftersom han verkade ha glömt hur, återgäldade jag det sackarin-söta leendet till Barbie klonen. Jag försökte också spy upp mina måltider i nionde klass, men det verkar som om det är mer din grej än min numera.

Skrattet dog ut och Tony satte en munfull av Red Bull i halsen medan resten av gruppen låtsades prata med dämpade röster. Det enda ljudet, ett småskratt, kom från hållet där Ryan Hunter satt.

Chloe rynkade på pannan åt mig som om jag sagt något på ett främmande språk.

Förolämpade du just mig?

Det konstiga var att hon verkligen menade det. Jag tittade upp i taket och tog en klunk av min Coke. Tack och lov fick Tony ett textmeddelande från sin mamma just då. Mrs. Mitchell hoppades få se en skymt av Tony innan hon och hennes man var tvungna att ge sig av i två dagar. Tony tittade på mitt nästan fulla glas och frågade om jag ville stanna med de andra.

Jag svepte innehållet på tre sekunder medan jag reste mig upp. Nej, jag är färdig.

Han skakade på huvudet men log och lät mig gå framför honom.

Vi ses imorgon, Anthony, kuttrade Barbie.