Dom ska få igen

By Curt Einar Jinder

Lenne är blöt och kall. Han vill inte gå hem och han vill definitivt inte gå till skolan igen. Någonsin. Ibland har han svårt att koncentrera sig eller hindra sina impulser. Då kommer magister Stål med rottingen och så slår han det hårdaste han kan. Lärare får nämligen göra så när det behövs. Lenne brukar vara stark och stå emot, men den här gången gick det bara inte. Den här gången måste han hämnas. Frågan är bara hur... -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Apr 16, 2021
• ISBN: 9788726655964

Book preview

allvar.

Kapitel 1

När det inte längre finns några tårar kvar honom vaknar tanken på hämnd.

– Dom ska få igen, dom jävlarna.

Men dom är alla så stora.

Så starka och mäktiga.

Prästen, läraren, mjölnaren. Och Knutsson på bostället.

Lenne är bara en tanig elvaåring.

Vad kan han gör åt dom.

Gubbarna i skolrådet.

Han ligger på magen i vasshyddan som han och Nisse byggt vid Månstorpasjö.

Som egentligen inte är någon sjö.

Den är en mosse med en mängd djupa gravar där man tidigare tagit upp torv. Som sedan torkats och använts som bränsle.

Gravarna är nu vattenfyllda och vid stränderna växer vass och kaveldun. Kaveldunets blommor liknar tjocka, svarta cigarrer och gungar på nära två meter höga stänglar. När de mognat brister den svarta fröställningen likt en explosion och moln av ulliga fjun sprids för vinden, slår rot och växer upp i ett ständigt kretslopp.

Mellan vattenhålen står gräset högt och här och där finns snår av spretig sälg.

Ett kvarglömt transportband står i gräset som ett svartrostat skelett av en forntida jätteödla.

Han ligger med huvudet mot sina tårblöta tröjärmar.

Det är sen höst och vinden drar kall genom den torra vassen.

Hans tunna kropp skakar av kyla och kramper.

De blöta byxorna kyler mot underlivet.

Och från lårens baksidor dunkar smärtan som en glödande puls genom kroppen.

När han försiktigt för handen längs sina slitna byxben känner han svullnaden hela vägen ner mot knävecken.

Kapitel 2

Han slår hårt, skolläraren.

Och alltid på låren, ner mot knävecken där skinnet är tunnast och smärtan störst.

Han slänger upp sitt offer på bänken med benen hängande utanför.

Med vänster hand griper han tag i byxbaken och vrider om tyget så att det ligger tätt och stramt längs låren.

Sedan dansar rottingen.

Fem eller tio snärtiga rapp.

Hur många beror på hur snabbt och högt den bestraffade skriker ut sin skräck och smärta.

Men om någon, som Lenne, håller igen och försöker uthärda haglar rappen till dess den slagne inte orkar stå emot.

Lenne hade han inte rått på.

Han tycktes tåla hur mycket stryk som helst.

Och stryk fick han oftare än de flesta.

Kanske just på grund av sitt envisa trots.

Efter en bestraffning var han