Hilda och Tilda

By Bo Söderlund

Där är Hilda och Tilda säger folk, och ett mer omaka par får man väl ta och leta efter. Hilda är beroende av sin rullator efter en stroke och tysta Tilda säger inte ett ord. Och de är helt oskiljaktiga. De udda själarna passar ihop som de sista bitarna i ett pussel.Vännernas tillvaro är fylld av hårdrock, sex och snabblån. Hilda låter sig ju inte hindras av en rullator! Tilda iakttar och skriver om sin väns äventyr i Berättelseboken med sin vackra handstil. Det är ett bra liv, men det finns också sjukdom... och till slut kan inte ens levnadsglada Hilda ignorera vad som håller på att hända. I denna makalösa berättelse är skrattet granne med gråten. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Nov 20, 2020
• ISBN: 9788726647556

Book preview

författaren.

Sammanväxta i själen

Hilda och Tilda.

Det lät som namnet på ett halvtaskigt varietépar.

Hilda hette egentligen Hildegard. Tilda var döpt till någonting helt annat men ingen kom ihåg till vad och själv hade hon förträngt det.

För drygt trettio år sedan var det någon som kastat ur sig, titta, här kommer Hilda och Tilda.

Sedan den dagen var de Hilda och Tilda. Både tyckte det lät riktigt bra. Enkelt att komma ihåg.

De var som siamesiska tvillingar utan att vara sammanväxta.

Jo, de var sammanväxta i själen. Mest Tilda.

De var nästan alltid hemma hos Hilda. Hon hade sedan några år tillbaka minskad rörlighet efter en stroke och förflyttade sig med hjälp av en rullator. Stroken var en följd av hennes leverne, hon hade varit storrökare sedan tonåren och spottade verkligen inte i glaset. Hon hade lovat läkarna att försöka sluta röka, fast hon hade inte sagt när. Sviterna av sjukdomen hade gjort att hon ibland kände sig förbrukad, mindre värd. Det hade ökat hennes behov att bli bekräftad. Speciellt av män.

Tilda sov på en madrass på golvet hemma hos Hilda. Tilda både skötte inköpen och matlagningen.

Hon var bara hemma i sin lägenhet för att titta till sin kaktus och damma av plastblommorna. De enda nätter hon tillbringade i egna sängen var när Hilda hittat något manligt nattsällskap men det blev allt mera sällsynt.

Trots att Hilda hade svårt att gå längre sträckor älskade hon att vara ute. Ofta sågs de i den lilla stadens centrum. Hilda först med en cigarett fastsugen mellan läpparna och ett stadigt grepp om handtaget till rullatorn. Hon vek sällan undan utan körde ofta på folk som inte hann hoppa undan.

Tilda några steg bakom. Kutryggig och med en lång och sned hals, det såg ut som huvudet var felmonterat. Hon liknade en gam. Nästan ingen hade hört henne säga någonting. Hon skämdes inte heller över Hildas framfart. Tilda tyckte allting som hennes vän, hennes enda vän, gjorde var rätt och riktigt.

Tildas föräldrar var döda, det trodde hon i alla fall. De hade satt henne på ett hem för utvecklingsstörda när hon var nio år och sedan dess hade hon inte hört av dem.

Tilda var egentligen ganska normal, hon kunde läsa, räkna och skriva. Hon förstod det mesta när det gällde vardagliga saker och var duktig på att laga mat. Men hon sa nästan aldrig någonting. Därför hade föräldrarna trott att hon passade bäst på hemmet.

Tilda trivdes ganska bra. Personalen var snäll och många av övriga boende såg nästan upp till henne. Hon behövde sällan svara på några dumma frågor och ingen retade henne och kallade henne för gamen bara för att hennes hals var lite krokig.

Hildas mamma levde men hon hade för länge sedan nått alzheimerns andra sida.

Blåmärken i baken

Skynda dig.

Hilda lät nästan irriterad. Men så satt hon också med giftig vätska i håret.

Hon höll på att färga om håret för fjärde gången på två veckor. Nu skulle det bli rött och dölja det svarta, det nästan blå, efter ett tidigare misslyckande och den numera äkta grå färgen.

Hon skulle bli extra fin inför den årliga gatufesten som började om några timmar.

Tilda skyndade sig in i köket där Hilda satt på en stol mitt på golvet. Tilda hjälpte till att skölja ur och torka håret, sedan beundrade hon Hildas illröda nyfärgade hår.

Tilda tyckte det var snyggt. Men det hade hon tyckt oavsett resultat.

Spegeln, sa Hilda ivrigt.

Tilda hämtade den och höll den framför Hilda.

Får duga, sa hon.

Hilda var som vanligt förväntansfull inför gatufesten. Hon hade inte gett upp hoppet om att få uppleva ytterligare en natt fylld av kärlek, eller i alla fall några minuters lycka.

Hilda hade haft många män. I unga år åkte hon till Stockholm och jobbade på ett ölhak nära hamnen. Antalet blåmärken i baken berättade hur lyckad kvällen varit. Kunderna fick nypa, det ledde ofta till extra dricks. Men det var oftast de enda nyp de fick.

Fast visst hände det att någon kund fick följa med hem. Men hon tog nästan aldrig betalt. Bara om hon var alldeles utfattig.

Två gånger hade hon haft längre förhållanden. Först med en slaktare i Stockholm sedan med en lärare i hemstaden. Men båda gångerna tog det slut innan giftermål ens kommit på tal.

Några barn hade det inte heller blivit.

Nu var hon nyss fyllda sextiotre år men inte alls nöjd, trots att hennes kropp blivit lite skröplig klarade den av ytterligare kärleksnätter.

Hilda fyllde på glaset med mer billigt vin.

Tilda var också tillsnyggad i håret dagen till ära. Hilda hade klippt henne. Det var flera olika längder men Tilda var nöjd. Hon hade långt kopparsvart hår utan en antydan till gråa strån. Håret var det Tilda var mest nöjd med, fast det var också det enda hon var nöjd med när det gällde sig själv.

Hilda hade medvetet klippt det lite hackigt. Inte av elakhet men hon var lite avundsjuk på Tildas hår, hennes eget var kort, glest och slitet efter alla omfärgningar.

Men hon visste att Tilda inte skulle bli någon konkurrent om de få herrar som kunde tänkas vara intresserade.

Tilda brydde sig inte om män. Hon var oskuld vid … ja, hon mindes inte riktigt hur gammal hon var.

Hon hade slutat fira sina födelsedagar för länge sedan och Hilda hade aldrig brytt sig om att fråga.

En gång var det nära att Tilda blivit av med oskulden. Hon träffade Oskar, inte byfåne med nästintill. De hade suttit tillsammans bakom en lada. Oskar började tafsa på henne och Tilda tänkte att det kanske var dags att prova. Hon var i alla fall några år över trettio.

Men det blev ingenting. Först fick en förtvivlad Oskar inte upp den, sedan somnade han. Då tog också Tildas erotiska karriär slut.

Vill du smaka? frågade Hilda och höll fram vinflaskan.

Tilda brukade aldrig dricka sig full men hon gillade att bli lite fnittrig. Då kände hon sig nästan söt och glömde bort kutryggen och gamnacken. Hon hämtade ett av de få glasen som inte var kantstötta och fyllde det till hälften.

Skål, sa Hilda.

Tilda nickade och drack upp.

Löständer på bordet

Tidigare under dagen hade Tilda tvättat och putsat Hildas röda rullator. Nu sken den som ny. Tilda hade smörjt hjulen med margarin. Hilda hatade om det gnisslade när hon kom gåendes.

Hildas lägenhet låg bara några hundra meter från entrén till gatufesten. Hon kontrollerade att hon hade cigaretter i koftans båda fickor, ett paket i vardera. Hon tände dagens fjortonde cigarett och sög fast den mellan sina blodlösa läppar.

Under tiden kånkade Tilda på rullatorn.

Hilda hade en ny röd klänning under koftan. Klänningen var inköpt dagen innan med bara en liten reasänkning.

Tilda var klädd i en av sina gamla urtvättade klänningar. Svart som alla de andra. Hon blev liksom mindre i svart. Tilda köpte all maten och hade inte råd med nya kläder men hon behövde ju inte heller piffa till sig. Ingen skulle bry sig.

Hilda tog tag med båda händerna om handtaget till rullatorn samtidigt som en stor mängd aska ramlade ner i gatan.

Häng på, nu blir det fest, sa hon.

Tilda försökte stryka bort de värsta skrynklorna från sin klänning och följde efter, som vanligt några steg bakom.

När de kom fram till entrén saktade inte Hilda in farten utan snarare tvärt om. Med sin rullator var hon nära att köra över mannen som kontrollerade biljetterna.

Vänta nu, sa mannen som hann ta ett steg åt sidan.

Men Hilda väntade inte hon gick bara rakt in.

Skynda dig, ropade hon åt Tilda som stannade och såg sig förskräckt omkring.

Hon visste inte vad hon skulle göra och neg så djupt hon kunde.

Biljettmannen ryckte uppgivet på axlarna och vinkade åt Tilda att gå in. Liksom de flesta i byn kände han till Hilda och Tilda. Hilda var den vresiga som aldrig lyssnade och Tilda var den underliga som bara lyssnade.

Hilda satte fart mot ett av öltälten. Där slog hon sig ner.

Gå och köp två öl, sa hon till Tilda.

Hilda hade som vanligt inga pengar med sig men Tilda hade ingenting emot att betala. Huvudsaken var att Hilda var nöjd.

När Tilda gick för att köpa ölen gick hon förbi den plats där hon första gången träffade Hilda. Det var några år efter Tildas amorösa äventyr och Hildas spruckna förhållande med läraren.

Hilda hade legat på gatan helt utslagen och nerspydd. Alla andra gick omvägar runt henne men Tilda stannade och hjälpte henne hem. Från den dagen var de som tvillingar. Ingen av dem hade tänkt på varför det blev så men de hade bara vuxit ihop.

Deras udda själar passade som sista bitarna i ett pussel.

Tilda sträckte upp två fingrar och fick sina öl. Hon visste att det skulle bli som vanligt, hon skulle dricka två klunkar ur sin öl och Hilda resten. Men det var precis som det skulle vara.

När Tilda kom tillbaka såg hon att Hilda redan hunnit bli ovän med ett äldre par som satt vid bordet intill. Paret reste sig och gick.

Hilda skrek förolämpningar efter dem.

Tilda ställde ölen på bordet.

Ska vi svälta ihjäl? frågade Hilda.

Tilda gick och köpte en kopp med nötter.

Hilda hade nästan druckit upp sin öl när Tilda satte ner nötterna framför henne. Hilda tog ut sina löständer och lade dem på bordet. Tilda skämdes inte ett dugg. Självfallet fick Hilda lägga tänderna var hon ville.

Tilda hade de flesta av sina egna tänder kvar. Visst fanns det några gluggar men de satt ganska långt in så de syntes knappt.

Tilda tog sin andra klunk öl och sköt sedan över glaset till Hilda som just tände dagens tjugofjärde cigarett och sög in den mellan läpparna.

Kvällen rann iväg.

Med ojämna mellanrum gick Tilda och köpte två nya öl. Hon tog sina två klunkar och sköt sedan över glaset till Hilda som drack upp resten, svor flirtade och åt nötter med eller utan tänderna.

Tilda reste sig plötsligt och pekade mellan sina ben. Det var ingen obscen gest utan bara en vink om att hon skulle gå och pinka.

Egentligen var det ju Hilda som borde vara pinknödig men Tilda hade listat ut hennes knep. Hilda hasade fram på stolen eller bänken och petade ifrån underbyxorna om hon hade några. Sedan pinkade hon.

På gatufesten luktade det redan piss från alla som urinerat i buskar och runt knutar. Ingen hörde heller skvalet som dränktes i den höga musiken.

Efter pinkningen bytte Hilda bara plats.

Tilda gick åt det håll hårdrockmusiken kom ifrån, En av hennes hemliga passioner var hårdrock.

Musiken fick hela hennes kropp att vibrera och hon blev varm inombords. Värmen spreds i hela kroppen ända till tårna som allt oftare kändes iskalla.

Tilda blundade och njöt. Ibland kikade hon