Dickens långa väg hem från skolan

By Inger Brattström

Dicken är sju år och bor nära skolan, men ändå har han svårt att komma i tid till lektionerna. Trots att det bara tar två minuter att ta sig dit. Men att ta sig hem går inte lika snabbt. Det är något konstigt som händer när Dicken ska gå hem från skolan. Det är som att vägen har förändrats, växt och blivit större. Varje dag är ett äventyr för Dicken som noga utforskar världen. Ja det händer säkert tusen olika saker på vägen hem från skolan ...

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Oct 21, 2020
• ISBN: 9788726427622

Book preview

författaren.

Vägen till…

Men Dicken, nu kommer du i sista minuten igen!

Dicken stod i dörren. Alla barn satt i sina bänkar och tittade på honom. Fröken skakade på huvudet.

Dicken var röd om kinderna, han andades fort och skrattade. Han körde håret från pannan, det långa gula håret som var naggat i kanterna som om han försökt klippa det själv. Kuddjackan satt på bara ena armen och axeln. Han hade tydliga choklad-mustascher under näsan.

I sista minuten är inte för sent, sa Dicken. Sen gick han ut med jackan i korridoren och tvättade av choklad-mustaschen.

Det ringde in andra gången och Fröken sa:

Just du, Dicken, som har så nära till skolan, behöver väl inte komma i sista minuten varenda dag.

Så här var det:

När Dicken började i ettan den hösten hade han sån tur att nya skolan just blev färdig. Den var så ny att det luktade målarfärg och kitt och trä av den. Elektriska karlar sprang ännu runt och fäste upp trådar överallt. Ute på skolgården låg allt möjligt bråte kvar i högar och staketet omkring var inte uppsatt.

Det var en fin skola. Den såg ut som ett lågt sommarhus vid havet, fast den låg bakom gamla posthuset och med Gungparken framför. Den var vit och i en våning och med stora fönster på båda sidor. Det var bara tre klasser, och alla hade egen ingång.

Men det bästa av allt!

Den låg helt nära Dickens hus! Ingen hade så nära till skolan som Dicken. När han satt och åt morgonmål kunde han höra när det ringde in. Mamma hörde rasterna från köks-fönstret, hon sa att hon hörde Dickens röst över alla andras. Om hon ville kunde hon ropa på Dicken. Ännu hade hon i alla fall inte brytt sig om det.

När alla löv blåste av träden på hösten, kunde man tydligt se skolan från farstutrappan.

När det ringde in första gången på morgonen, sa mamma till Dicken där han satt med sin varma choklad:

Men skynda dej nu, så du inte kommer för sent. Hör du inte att det ringer in?

Dicken hörde! Mamma hade redan kappan på sig, hon var otålig att komma iväg. Hon jobbade halvtid på posten och ville att Dicken skulle gå först.

Och med choklad-mustaschen och jackan bara halvvägs på sprang Dicken ner för backen. Fort som en kastad sten flög han genom luften.

Mamma ute på trappan ropade efter honom.

Och gå raka vägen hem från skolan, Dicken. Kom hem och ät mellanmål och byt till gamla jackan…

Ibland tog det bara två minuter. Först var det nerför Granbacken och förbi Sjukhemmet. Sen rakan mellan Lekplan och Brända tomten. Så över stora vägen till stan. Och in genom grinden till skolan!

När det ringde in andra gången var Dicken framme.

I sista minuten är inte för sent, sa han triumferande.

Vägen från…

Hemvägen var annorlunda. Det var underligt – men på något sätt var det inte samma väg längre. Den hade vuxit under dagen. Den hade tänjt sig på längden som ett gummiband. Den hade svullnat på bredden. Den hade fått djupa diken på sidorna. Gungparken hade blivit en tät skog och Lekplan en öde slätt. Brända tomten var en hemlighetsfull djungel och Sjukhemmet ett förtrollat slott. Och nerförsbacken en uppförsbacke, som var en brant bergsluttning.

Hemvägen var lång och farlig och full av överrumplingar. Det hände minst tusen saker på vägen hem från skolan.