Den vanartige Jan Myrdal: Ett seminarium kring ett 75-årigt författarskap

By Gun Kessles Och Jan Myrdals Stiftelse

Jan Myrdal är en av den svenska litteraturens mest mångsidiga och produktiva författare. Han debuterade i offentligheten 1944, och den 14 april 2019 arrangerades seminariet "Den vanartige Jan Myrdal. Ett seminarium kring ett 75-årigt författarskap", där skilda aspekter av denna skriftställargärning behandlades. Det var Myrdals uttryckliga vilja att seminariet skulle vara kritiskt och resonerande.

Boken redovisar flertalet inlägg på seminariet, och behandlar bland annat de skönlitterära och dramatiska verken, synen på Indien, bild- och konstsyn samt politiska ställningstaganden.

Medverkande: Anders Björnsson, Håkan Bravinger, Subrata Das, Jan Guillou, Ola Holmgren, Anton Honkonen, Tobias Hübinette, Mariusz Kalinowski, Jan Käll, Anne Lidén, Jan Myrdal, Dag Sandahl, Hans O. Sjöström, Sören Sommelius, Karin Sunvisson och Mats Svegfors.

Redaktör: Per Arne Skansen

• Language: Svenska
• Publisher: Gun Kessles Och Jan Myrdals Stiftelse
• Release date: Nov 22, 2019
• ISBN: 9789151926407

Book preview

ABF-Huset i Stockholm

14 april 2019

Medarbetare i denna volym: Anders Björnsson, Håkan Bravinger, Subrata Das, Jan Guillou, Ola Holmgren, Anton Honkonen, Tobias Hübinette, Mariusz Kalinowski, Jan Käll, Anne Lidén, Jan Myrdal, Dag Sandahl, Hans O. Sjöström, Sören Sommelius, Karin Sunvisson, Mats Svegfors.

Redaktör: Per Arne Skansen

Innehåll

Förord

Stefan Lindgren och Leif Stålhammer

Inledning

I

Mats Svegfors: Den egna vägen

Jan Myrdals skönlitterära och dramatiska verk

II

Håkan Bravinger: Ett andra anstånd

III

Anton Honkonen: Om Jan Myrdals jag-böcker

IV

Jan Käll: Några reflektioner kring Jan Myrdals dramatik

V

Ola Holmgren: Skriftställaren i offentligheten

VI

Hans O. Sjöström: Söndagsmorgon

VII

Mariusz Kalinowski: Strindberg, Tjernysjevskij och serendipity

Jan Myrdals syn på Indien

VIII

Subrata Das: Jan Myrdal och Indien: en relation av kärlek och respekt

IX

Sören Sommelius: Vad väntar Indien på?

Jan Myrdals och Gun Kessles bild- och konstsyn

X

Anne Lidén: Gun Kessle – konst, uttryck och motiv

XI

Karin Sunvisson: Bilders verkan – Om Jan Myrdals och Gun Kessles samling av bilder för massorna

Jan Myrdals politiska ställningstaganden

XII

Tobias Hübinette: Jan Myrdals syn på rasism och fascism

XIII

Anders Björnsson: Europeiska intellektuella – Jan Myrdal, Heinrich Mann och en till

XIV

Dag Sandahl: Jan Myrdal och Luther

XV

Jan Guillou: Om också den skadlige Myrdal

Appendix

XVI

Jan Myrdal: En summering

Medverkande

Bildackreditering

Förord

Den här antologin utgörs av merparten av de föredrag som hölls i ABF-huset i Stockholm den 14 april 2019 vid ett seminarium om Jan Myrdals författarskap.

Idén till seminariet kom hösten 2018 från Jan Myrdal själv. Ingen bör förundras över att författaren själv tar ett sådant initiativ – att vara författare är, i synnerhet i Sverige, inget för blyga violer.

Jan Myrdal ville i samband med utgivningen av sin nya bok Ett andra anstånd (Norstedts 2019) och en kommande ny utvidgad upplaga av Maj. En kärlek (Modernista) uppmuntra till diskussion om hans verk. I ett brev till en trängre vänkrets skrev han att särskilt personer som kritiserat honom, till exempel Per Wästberg, Agneta Pleijel med flera skulle inbjudas att tala.

Den som först reagerade på förslaget var skådespelaren Leif Stålhammer, Norberg, som kontaktade Stefan Lindgren och vi, undertecknade, beslutade att organisera ett sådant seminarium och att det borde ske ad hoc, det vill säga utanför sedvanliga fållor.

Vi fastnade för dagen 14 april. Folket i Bild/Kulturfront och Jan Myrdalsällskapet anslöt sig till initiativet. Ett startkapital på drygt 15 000 kr uppbringades; Gun Kessles och Jan Myrdals stiftelse, Folket i Bild/Kulturfront och Jan Myrdalsällskapet bidrog med vardera 5 000 kr.

Svenska Akademiens ständige sekreterare Anders Olsson reagerade snabbt och positivt på ett tiggarbrev och utverkade 20 000 kr till arrangemanget. ABF-Stockholms Göran Eriksson stödde entusiastiskt arrangemanget och tog på sig att ordna lokal.

Fram till den 14 april bidrog enskilda med sammanlagt nära 50 000 kr i små och större bidrag.

P.O. Ultvedts bild från 1982, fortfarande sann 2019, användes i en annons för seminariet Den vanartige Jan Myrdal.

Sammantaget visade detta på ett stort intresse och generositet bland Myrdals läsare. Ad hoc och crowd-funding borde vara ett användbart koncept för många fler arrangemang i samma anda.

Till bilden hör ju att Jan Myrdal till stor del har varit utestängd från media under en följd av år efter lögnaktiga kampanjer mot honom där han ofta inte ens tillerkänts en normal replikrätt.

I Aftonbladet, som traditionellt varit den dagstidning där Myrdal oftast publicerat sig, har han varit utestängd under många år. Seminariet 14 april förtegs genomgående i stora media. Så står det till med den omskrutna vidsynen och toleransen i svenska media!

Som den här boken visar representerade emellertid seminariets talare ett brett spektrum av läsare som oavsett politisk, etnisk eller religiös bakgrund finner Jan Myrdals författarskap relevant och betydande. Det är i det långa loppet viktigare än medias ansträngningar att marginalisera det.

Bokutgivningen finansieras genom ett överskott från seminariet (tack till alla som nöjde sig med de symboliska honoraren eller i många fall avstod även från dessa!) och utges av den nybildade Gun Kessles och Jan Myrdals stiftelse (www.gkjm.se) vars uppgift är att bevara och skydda Gun Kessles och Jan Myrdals konstnärliga och litterära kvarlåtenskap samt främja kännedom om deras verk.

På några punkter återspeglar inte den här boken seminariet. Gun Lauritzsons föredrag utgår i avvaktan på hennes avhandling om Myrdal/Kessle och den kinesiska byn Liu Lin. Tf. riksbibliotekarien Lars Ilshammar beskrev i ord och bild utan att hålla ett formellt föredrag hur synnerligen väl Jan Myrdal är representerad i KB:s samlingar. Få andra svenska författare kan visa upp liknande omfattning, bredd och djup i sitt arbete. En sökning i Libris visar cirka 350 bokverk på ett tjugotal språk, och SMDB, Svensk mediedatabas innehåller närmare 500 poster – TV, radio, film, fonogram. I de dagstidningar som finns digitaliserade förekommer Jan Myrdal i mer än 17 000 poster.

KB har även visat stort intresse för att medverka till digitalisering av Jan Myrdals och Gun Kessles mycket omfattande personliga arkiv med pressklipp, korrespondens, fotografier med mera, något som skulle vara till stort gagn för forskning och allmän tillgänglighet.

Stefan Lindgren och Leif Stålhammer

Jan Myrdal talar vid seminariet Den vanartige Jan Myrdal i ABF-Huset 14 april.

Inledning

Mats Svegfors

Den egna vägen

Jag var landshövding i Västmanlands län. Och tyckte att ingenjörsborgerligheten i Västerås skulle erbjudas något annat än vad den brukade erbjudas. Så en kväll när det varken hölls rotarymöte eller förberedande schlagerfestival på TV bjöd jag in länsbon Jan Myrdal att tala över valfritt ämne på den engelska puben i stadshotellets källarvåning. Ämnet blev fraktionsbildning i turkisk arbetarrörelse.

Frågestunden blev inte så lång. Men i efterhand mötte jag mycket uppskattning för mitt initiativ. En annan värld hade öppnats för deltagarna. Inte nödvändigtvis större. Men som goda ingenjörer hade de insett att de lyssnat till något relevant men om något som de inte tidigare hade vetat om att det fanns.

Det är inte så dumt med ingenjörer. De känner igen ett Meccano när de ser ett.

Jag började inte läsa den uttalat politiske Jan Myrdal. Jag läste Kulturers korsväg rätt tidigt. Förmodligen i mitten av 1960-talet. Ja, jag säger inte att hans bok om Afghanistan är opolitisk:

Jag citerar:

[…] när engelsmännen under sjuttonhundratalet tränger upp genom Indien börjar det visa sig att de inte blott är intresserade av att upprätta faktorier och handelsstationer. Efter att först ha sugit ut landet och forslat dess rikedomar till hemlandet upprättar de ett eget skatteindrivningssystem för att sedan förvandla hela den indiska underkontinenten till ett reservat för brittisk handel och brittiska varor. Nu blir förfallet hejdlöst. I Indien syns detta förfall tydligt, den allt slappare och slappare arkitektoniska formgivningen, den alltmer tilltagande smakförskämningen, den stora förslumningen. Och sedan under adertonhundratalet när britterna genomfört sitt skolsystem för överskiktet, hela den förkrossande andliga kastration som skapade den stora indiska misären. Från Indien sprids nu förfallet och massfattigdomen som en cancer över Asien.

Men även om det inte riktigt framgår av dagens seminarieprogram är Jan Myrdal politisk. Och han har därmed hamnat i ett spänningsfält där var och en som inte är politiker – och politiker är förvisso inte Jan Myrdal – och som inte vill bli bränd vid ena polen gör klokt att hålla sig borta ifrån.

Men Jan Myrdal håller sig verkligen inte borta. I sin journalistik, i sina böcker, i sina filmer är han politisk. Själv betecknar han sig som partilös kommunist. Och som om det inte skulle räcka refererar han till Lenin, ja till och med till Stalin, utan att alltid och vid varje omnämnande uttrycka sitt avståndstagande.

Och det ska jag väl bekänna: om Jan Myrdal ställde upp i val – till riksdagen eller till kommunfullmäktige i min hemkommun Skinnskatteberg – skulle jag inte rösta på Jan Myrdal.

Men jag läser honom. För det första för en stark gemenskap i skrivandet.

Så här skriver Jan Myrdal:

Om jag vaknar en morgon och finner att jag har exakt samma uppfattning av verkligheten som jag hade morgonen innan, då har jag byggt ett program omkring mig. Blivit gallerskakare.

Jag har inte skrivit lika mycket som Jan Myrdal. Men likväl mycket. Nästan dagligen i Svenska Dagbladet i nästan 20 år. Om jag räknar om det i böcker inklusive de böcker som jag har skrivit, kanske motsvarande 30 eller 40 böcker. Jag var en dålig ledarskribent. Jag ville aldrig skriva samma sak två gånger. Jag ville inte bygga ett program kring mig, inte bli gallerskakare. Men att skriva har för mig blivit ett sätt att leva och bli delaktig i samhället. Man skulle också kunna uttrycka det som så att skrivandet är ett sätt att bryta alienationen.

Det är något alldeles speciellt med skrivandet, med uppgåendet i något som är jag och det meningsfulla i min tillvaro men som också är något som förbinder jaget med det samhälleliga. För att citera Jan Myrdal när han skriver brev till Lars Gustafsson:

Som Du vet är jag en morgonskrivare och en hotellskrivare. Nu när jag skriver detta är klockan 04.53. Jag gick upp tjugo minuter över fyra. Då ringde klockan. Drack kaffe (thermos), tog två smörgåsar. Sitter nu i stora stillheten och tystnaden har djup runt huset. När jag lyfter blicken från skrivmaskinen ser jag gatljusen vid strandpromenaden i Mariefred på andra sidan viken. Tystnaden och de stilla ljusen långt borta ställer inga krav. [...] dessa morgontimmar är fullkomligt hela [...] hunden bryr sig inte ens om att öppna ögonen och se på mig; endast katten tar notis om mig – den reser på sig, sträcker på sig, går fram mot mig, stryker sig mot mig och försvinner själv ut i natten. Om jag går upp klockan sex däremot då väcker jag hela huset. Då blir förebråelser över morgonkaffet och hunden gläfser till och tjurar.

Men jag läser också Jan Myrdal för att följa och helst förstå hans ständigt pågående sökande efter ett annat samhälle, ett som inte byggs på exploatering av andras arbete.

Mina egna utgångspunkter därvidlag är tre, inte alldeles omyrdalska, till och med lite smått marxistiska.

En första är inte bara förvissningen

Reviews for Den vanartige Jan Myrdal

[Murzal Gayre · Rating: 5 out of 5 stars]

i love this book, good literature and work, i recomended it

[John Bevegård · Rating: 5 out of 5 stars]

hej en av jans bästa böcker..mycket bra läs den kila bra som barndomsböckerna ..läs,,fr john bevegård.