Stugukrönika: 2015

By Books on Demand

Stugun leder sina anor tillbaka till tidig medeltid och en raststuga (själastuga) längst en av pilgrimslederna till den helige Olofs grav i Nidaros. Den årliga sockenkrönikan skildrar dels tidevarv och släktled som flytt dels det senaste årets aktuella händelser.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Mar 14, 2016
• ISBN: 9789175698489

Book preview

Annonsörer

Några bilder från den tidiga nykterhetsrörelsen i Stugun

År 1890 hade logen Näcken 600 nära 25% av sockenborna i Stugun i sina rullor. Logen hade bildats redan 1883 och den sociala gemenskapen med nya demokratiska arbetsformer och budskapet om ett nyktert liv fick snabbt stor spridning och anslutning.

Nykterhetsrörelsen var från början av 1880-talet och fram mot 1920-talet den överlägset största folkrörelsen, för att inte säga den enda av någon större vikt i Jämtland, särskilt utanför Östersund. Frikyrkan var svag eller fanns inte, fackföreningar och arbetarkommuner fanns endast i stan och på några fåtaliga industriorter, typ Järpen och Trångsviken. Varken idrottsrörelsen eller kooperationen hade tagit fart på landsbygden. Skidor och fotboll var i sin linda. Klubbar bildades i Stugun 1918–19 respektive mitten av 20-talet. Och då ofta av samma personer som börjat i och skolats i logen.

Två eldsjälar i nykterhetsarbetet bland många andra blev skräddarmästaren med mera, Sven Petter Åberg (1875–1965) och Kristina Åberg (1871–1958), inflyttade till Stugun från Sundsjö år 1900.

I samma skede eller den 7 oktober 1900 antog Logen Näckens byggnadsförening UPA sina stadgar undertecknade av Anders Elof Näslund, Erik Petter Svensson, Jöns Petter Andersson, Nils Ericsson och Erik Olof Lindquist. Ändamålet var:

att i Stuguns socken af Jämtlands län övertaga redan befintligt Logen Näckens byggnadsmaterial och inköpa sådant och däraf å för ändamålet för all framtid upplåten lägenhet på södra sidan Indalselfen invid Stuguforsen uppföra tidsenligt ordenshus för sagda godtemplarloge.

Redan året därpå den 26 december 1901 invigdes ordenshuset och jag saxar några meningar ur talet som hölls:

och nu står den här, denna ordensbyggnad redan i sitt ofullbordade skick vittnande om logens uthållighet samt allmänhetens intresse och offervillighet för en god saks framgång! Å logen Näckens vägnar frambär jag ett varmt tack till hemmansägaren Olof Petter Mattsson (Sörgården) vilken som gåva för all framtid överlämnat denna i många avseenden utmärkta och välbelägna byggnadsplats, sedan till byggmästaren Nils Erik Nilsson under vilkens skickliga ledning arbetet omsorgsfullt och raskt framskridit och som lovat att leda detsamma till en god fullbordan.

Därefter hölls basar för att få in pengar till färdigställandet. Lån sågs som en sista utväg.

Veteraner på äldre dar, Kristina och S P Åberg.

Sven Petter och Kristina Åberg tog förstås aktiv del i arbetet på många sätt. Kristina och dottern Svea drev t ex under ca 5 år 1919–1924 caférörelsen i ordenshuset och Sven Petter var under många år fram till över plus 60 år ordförande och på alla sätt drivande i byggnadsföreningen och huset. Aktiva i styrelsen var för att nämna några bl.a. ständige kassören August Engström, Lasse Forssberg, Olof Michael Jonsson, Oskar Eriksson, John Pettersson, Karl Hellkvist och som enda styrelsekvinna under några år Amanda Eriksson.

Stora frågor och förändringar att läsa i protokoll är, bland annat, att Olof Michael Jonsson 1925 antogs som kaféarrendator och vaktmästare. Dottern Gerda och Johan Lindström drev sedan rörelsen och bodde i huset fram till 1941. Av kassaböcker som finns kvar från 20-talet syns att det inte var något det gick att bli rik på. Karin och Lennart Larsson, Nelly Ovard och Karin Lindström är sedan namn och personer man minns och som är förknippade med gott bröd och kaffe och med Godtemplarkafe´t under 40-tal och inpå 50-talet.

I protokoll av den 11 juni 1933 behandlades anbud för att bättra på Wc:t. Fyra anbud fanns; Helge Sjölander 450: -, Frans Morén 375: -, John Danielsson 325: - och Alexius Danielsson (Stugufors) 290: -. Styrelsen beslöt ta lägsta, d.v.s. Alexius´. Den 14 juni hade Alex dragit tillbaka sitt anbud och då togs brodern Johns anbud på 325: - som John sedan den 17/9 lyckades få tillägg med 20: - till 345: -.

I övrigt var byggandet av apparat/maskinrum för biograf 1934 för ca 1000: - och centralvärme för ca 4000: - 1935 (då föreningen tog ett lån på 2000: - mot inteckning) betydande investeringar och förbättringar.

Ett hus fullt av liv; bibliotek som Elma Dahl höll i, café förstås med populär biljard, biograf och lokaler för Häbärsknösfesten, teater, basarer, nyårsrevyer, föreläsningar, trolleriföreställningar, danser, möten mm. Liv och rörelse är det man minns från det imponerande och ändamålsenliga huset.

Det jag inte minns men några fortfarande kommer ihåg och kan berätta om är en berömd boxningsgala 1943–44 med lokala grabbar som Gunnar Hellkvist, Gösta Jonsson, Hans-Göran Lindström, Fritz Rubensson m fl. som mötte främst Älgenboxare från Ö-sund.

Hemmaförmågorna hade tränats av en från Stockholm utlokaliserad lovande yngre pugilist Tancred som fanns på Torvallaskogen under sin rekryt och jobbade för rikets vedförsörjning. Det gick väl sådär för de våra men tillställningen var en formidabel succé och fullsatt till sista plats. Ett event som det talades om i byn i många år efteråt.

Och fortfarande lever galan kvar genom publikens olika kommentarer och reaktioner; Kalle Hellkvist hävdade t.ex. bestämt att sonen Gunnar hade så långa armar att han inte gick att komma åt. Hugo Södergren skrek högt stoppa matchen för helvete, han blö ju då Gösta Jonsson fick lätt näsblod. Tyko Lundström var inte speciellt uppmuntrande till hemmaboxarna med tillrop som "dom kom å slå ijel de, kärajävel" på deras väg mot ringen. Och Verner Stugvard påstod alltid att "Gunnar Hellkvist gick i golvet och räknades ut vid handskhälsningen utan att ett slag växlades."

1954 upphörde verksamheten på GT på grund av kraftverksbygget och flyttades över på andra sidan bron i nya fina lokaler men det är en annan historia.

Sven Petter och Kristina Åberg (som den 5/2 1939 fick ett varmt och broderligt tack från Storlogen för sitt femtioåriga arbete inom orden) fortsatta livet ut som medlemmar/sympatisörer i IOGT-rörelsen. Dom och många andra inom folkrörelsen för nykterhet tål verkligen att hedras och kommas ihåg