Hustrutorp: FRÅN STENHACKA TILL SKÖRDETRÖSKA HISTORIEN OM EN GÅRD I KILA SOCKEN SÖDRA SÖRMLAND

By Mats Lundberg, Anna-Lena Jansson and Eva-Lisa Ed

Den här boken berättar om ett torp vid randen av Kolmårdsskogen i södra Sörmland. Om ägare och familjer som bott på gården, om andra människor i Kiladalen och i Jönåkers härad under den tidsperiod boken spänner över, d.v.s. främst från 1400-talet fram till 1900-talets första hälft.
Några kapitel i boken är fakta, andra är berättande och uppbyggda som fiktion baserade på fakta. Författarna vill på så vis ge glimtar ur livet i Kiladalen under de epoker boken täcker.
Hur gick en rättegång till i Jönåkers häradsting i slutet av 1500-talet? Varför avrättades tre personer i Kila i mitten av 1700-talet? Vad gjorde en sexman? Vad hände med pigan som fick en oäkta dotter? Böter för fortkörning med oxar! Hur firades midsommar på ett torp på 1920-talet?

• Language: Svenska
• Publisher: BoD - Books on Demand
• Release date: May 7, 2024
• ISBN: 9789180974677

Mats Lundberg

Utbildade sig till målare på sextiotalet. Studerade senare språk och kulturantropologi vid Uppsala universitet som ledde till en Filosofie licentiatexamen. Tog ytterligare några år senare en Filosofie doktorsexamen vid Linköpings universitet. Har fältforskat i Amazonasområdet i Peru och i bergsområdena i norra Vietnam. Född på Hustorp och bosatt där åter från 22-årsålder. Fader Carl född och uppväxt på Hustorp.

Book preview

Detalj från Carta marina et descriptio septentrionalium terrarium (Marin karta och beskrivning av de Nordiska länderna) med sydöstra Södermanland och nordöstra Östergötland, där orterna Trosa, Nyköping (Nicopia), Vingåker (Vigaker), Norrköping (Norcopia), samt Söderköping (Svderco) syns. Kartan arbetades fram under tolv år av Olaus Magnus (1490-1557), domprost i Strängnäs. Carta marina trycktes år 1539.

Uppsala universitetsbibliotek

Innehållsförteckning

Förord

Hustrutorp

Stenåldern

Bronsåldern

Järnåldern

Medeltiden

Hustrutorp och Krokeks kloster

Eskort genom Kolmårdsskogen

Reformationen och Hustrutorp

Lasse i Hustrutorp inför Jönåkers häradsting 1596

Hustrutorp och 1600-talet

Tore i Hustrutorp inför Jönåkers häradsting 1624

Hustorp och 1700-talet

Ur Kila kyrkoarkiv på 1700-talet

Sexman Jöns Jonsson

Vad hände sedan?

Rysshärjningarna 1719

Hustorp och 1800-talet

Kila under 1800-talet

Hustorps by kommer till

Kila kyrka på 1600 - 1800-talen

Församlingsböckerna

Husförhöret år 1829 i Bålsjö rote

Två dagar före husförhöret, dagen före allhelgonadagen

Husförhöret den andra november 1829

Vad hände sedan?

Om Eva Charlotta Lundberg, pigan som blev husfru på Hustorp

Lunda kyrka, en augustisöndag 1874

Hustorp i slutet av oktober 1874

Nästan ett år senare…

Vad hände sedan?

Båtsmännen Lundberg i Bergtorpstugan

Båtsman Carl August Lundberg bosätter sig på Hustorp

Handelsboden: diversehandel och social knutpunkt

Historien om båtsman Lundberg och de skenande oxarna

Målare Carl Albins arbetsresa till Danmark

En blåsig vinterdag år 1924 på Hustorp

I en sal på lasarettet, hösten 1925

Höbärgning och midsommar

Dagen före midsommarafton år 1926

Vad hände sedan?

Generationerna på Hustorp 1931 och framåt

Förteckning över ägare eller brukare av Hustorp

Tack

Referenslista

Tryckt och publicerat material

Ej publicerat material

Internetkällor

Författarna

Förord

Den här boken berättar om ett torp i södra Sörmland, dess olika ägare och de familjer som bott där, samt om människor i trakten däromkring, i första hand i Kiladalen och i Jönåkers härad. Historiskt ligger tyngdpunkten främst från slutet av medeltiden till början av 1900-talet.

Nio av bokens kapitel är berättande och uppbyggda som fiktion, men baserade på fakta så långt som möjligt¹ (dessa är skrivna med kursiv text i kapitelrubrikerna). Detta för att ge glimtar av hur livet har kunnat te sig under olika epoker i den historiska tidsramen vi rör oss i. Dessa kan vara händelser som i sig är historiskt bekräftade men där vi inte kunnat veta hur det egentliga händelseförloppet sett ut. Vi har baserat berättelserna på tillgänglig skriftlig eller muntlig information och sedan beskrivit hur vi kunnat tänka oss att det har gått till. Ett exempel är rättegångarna vid Jönåkers häradsting på 1500- och 1600-talen. De specifika rättegångsfallen som beskrivs har enligt historiska dokument skett i verkligheten. Vi kan inte veta exakt hur scenerna utspelats i rättegångssalen, eller hur många och vilka personer som deltagit, etc. Dock finns det dokumenterat vilka straff som utmätts. Kapitel som beskriver mer sentida händelser på Hustorp under familjen Lundbergs ägande bygger delvis på vad författarna hört av föräldrar och andra släktingar.

Varvat med de berättande kapitlen har vi lagt in helt faktabaserade avsnitt där vi beskriver Hustorp och trakten däromkring. Dessa bygger främst på historiska, geografiska och andra sakuppgifter som vi hämtat från olika namngivna källor. Där det finns motstridiga uppgifter eller där tvekan råder har vi angett detta i fotnoter. En del av innehållet i de kapitlen bygger också på muntlig information från författarnas familjemedlemmar och släkt, samt på egna minnen och upplevelser. Vi har gått igenom arkiv², internetsajter, husförhör, samt hundratals sidor tryckt material i form av böcker och uppsatser. Trots denna tämligen omfattande forskning har vi säkert förbisett en del källor, men vi anser att materialet vi inhämtat ändå har varit tillräckligt för att skriva både faktaavsnitten och den berättande texten.

När det gäller illustrationer: fotografier, kartor, teckningar, etc., har vi så gott det varit möjligt angivit källor, fotografer eller andra upphovsmän.

De personer som beskrivs i försöken att levandegöra händelser ur Hustorps historia är dels fiktiva, dels människor som bevisligen levt och verkat, huvudsakligen i Kila socken. Alla personer som namnges från år 1800 och framåt har existerat. Det gäller också bipersoner, som bara omnämns i förbigående. Däremot är det som sägs om utseende och personlighet fria fantasier, utom vad beträffar familjen Lundberg.

I kyrkböckerna kan man i husförhörslängderna följa dem som bodde på Hustorp från slutet av 1700-talet och framåt. Ju längre tillbaka i tiden händelserna ligger, desto svårare är det att få fram detaljer. Eftersom vi sitter med facit i hand, d.v.s. de ovannämnda kyrkböckerna, tycker vi att det är intressant att följa några av personerna som vi berättat om ett stycke framåt i tiden. Det har vi gjort genom att lägga till ett avsnitt som vi kallat Vad hände sedan? efter själva huvudkapitlet.

De kyrkböcker vi huvudsakligen använt oss av är förutom husförhörslängderna som börjar 1768, också Födelse- och dopböckerna från 1669 och framåt och Dödböckerna från 1670. De senare byter 1841 namn till Död- och begravningsböckerna.

Personernas namn återges nästan alltid som de står i kyrkböckerna. Vad beträffar förnamn har man i de första längderna oftast bara ett, men ett decennium in på 1800-talet är två dopnamn det vanligaste. Sannolikt var bara ett av dem tilltalsnamn, oftast det första. Det gäller dock inte alltid, eftersom vi säkert vet att t.ex. Amalia Albertina Lundberg kallades Amalia, medan hennes make Carl Albins tilltalsnamn var Albin.

I de äldsta husförhörslängderna kan samma persons namn återges på olika sätt. Katarina används t. ex. omväxlande med Karin och Petter med Per eller Pehr. Att det rör sig om en och samma person framgår tydligt av födelsedatumet.

---

1 Kapitlet Eskort genom Kolmårdsskogen är det enda som är helt fiktivt

2 Riksarkivet Stockholm; Landsarkivet Uppsala; Sörmlands museum Nyköping

Hustrutorp

Där Kolmården³, den stora skog som utgör gräns mellan Södermanland och Östergötland, börjar tunnas ut mot norr och mer och mer ersättas av jordbruksbygd, ligger Hustorpsbyn, två-tre kilometer från Ålberga samhälle (tidigare Ålberga stationssamhälle). Större delen av den mark som en gång hörde till gårdarna i byn är numera utarrenderad och de flesta husen och gårdarna har andra namn än Hustorp, men inte så långt tillbaka hette de alla Hustorp, efter den ursprungliga gård som byggdes där för mycket länge sedan.

Namnet låter lite udda, ett hus som är ett torp, men från början hette det Hustrutorp, vilket i och för sig också låter udda. Enligt en obekräftad uppgift skulle någon ha gett gården som morgongåva till sin hustru⁴. Namnet förkortades med tiden till det nuvarande Hustorp, vars första stavelse alltså bör uttalas med kort u och rimma på buss och inte på bus.

Mangårdsbyggnaden på Hustorp. Foto troligen från 1940-talet. Fotograf okänd

Flygfoto över Hustorp, taget senare hälften av 1950-talet. Fotograf okänd

---

3 Namnet Kolmården har inget med mårddjur att göra utan kommer från det medeltida svenska ordet mardher som betydde grusig och stenig mark. Kolmården skrevs på den tiden Culmard. (Ohlsén, M. 2011)

4 Enligt andra och muntliga källor skulle Hustrutorp fått sitt namn av att biskopsänkor fått bo där. Men i så fall måste detta ha varit efter reformationen och stämmer inte med tidsepoken då namnet dyker upp första gången.

Stenåldern

Området där Hustorp ligger måste ha varit bebott i varje fall sedan sen neolitisk tid (yngre stenåldern)⁵, eftersom stenyxor har hittats på åkrarna. Det bör ha varit lockande för stenåldersmänniskor att slå sig ner på den plats där det första Hustorp kom att uppföras; en liten höjd nära en fiskrik sjö – Bålsjön⁶ - och med stora skogsområden med vilt och bär inpå knutarna. En bäck, som då sannolikt var en å, rinner nedanför kullen och fortsätter ut i sjön, och från den kunde man få vatten och fisk⁷.

Varifrån kom de och hur tog de sig dit, de som för så där 6000 år sedan först slog sig ner i det område som skulle bli Hustorps by? Det sörmländska kustlandskapet var ett vattenrike under stenåldern. Det som nu är höjder i landskapet var då öar och kobbar och breda vikar skar djupt in i landet⁸. En av vikarna blev så småningom Kilaån med omgivande dal, men ända in på bronsåldern var den nuvarande Kiladalen en vik av Östersjön. Det naturliga var att man tog sig fram på vatten, om man ville förflytta sig längre sträckor.

Vid Gammelsta har man gjort fynd som visar att där förekom tillverkning och/eller reparation av pilar redan under senmesolitisk tid, d.v.s. sen mellanstenålder⁹. Man har bara hittat ett fåtal föremål, så stenåldersjägarna vistades sannolikt kort tid på platsen och hade en boplats på någon annan del av det som under mesolitikum var den ö där det nutida Gammelsta ligger.¹⁰ Är bönderna som kom att befolka Kiladalen ättlingar till dem?

Lika troligt är att människorna som spred sig utefter viken som med tiden blev en å var släkt med de neolitiska säljägare man funnit spår av i utkanten av Nyköping. Vid nuvarande Påljungshage, då en ö, vistades man periodvis för att fiska och jaga säl. Upphittade sädeskorn tyder på att man någonstans hade en mer permanent bosättning.¹¹

Efter att stenåldersbönderna brett ut sig utefter dalen kom man ända till slutet av den, där den smalnade till den kil som senare förmodligen blev upphovet till dess namn.¹²

Rester av en boplats har hittats inte långt från Ålberga samhälle och det är tänkbart att de allra första bosättarna på det som skulle bli Hustorp kom därifrån.¹³

Bålsjön var avsevärt större än idag (bål är f. ö. ett gammalt ord som betyder just stor) så från bosättningen vid Ålberga var det enkelt att med ekstockar eller skinnkanoter ta sig ut på vattnet och hitta lämpliga ställen utefter stränderna att slå sig ner på. En sådan grupp bosatte sig på en kulle ett stycke bortom ån, som rann ut från sjön. Skogen bjöd på träd och grenar och sjön på vass så ganska snart stod sannolikt en eller flera hyddor klara; ett embryo till det som flera tusen år senare skulle bli Hustorps by.

Även om stenålderns klimat påminde om det som råder i dagens norra Frankrike måste man bygga riktiga boningshus innan den något kallare och definitivt mörkare årstiden nalkades. Man behövde inte bara skydd mot vädret; det fanns gott om vilda djur i Kolmården. Det krävdes rejäla stockar som bar upp husens vasstäckta tak, så man fick arbeta hårt med stenyxorna. Väggarna byggdes av tunnare virke eller flätades av grenar och var troligen lerklinade¹⁴. Husdjuren kunde gå ute hela året vallade av herdar och hundar, så någon lagårdsdel i husen behövdes inte.

Odlade stenåldersfolket jorden eller var de enbart boskapsskötare? Kanske ägnade de sig åt svedjebruk. Årdret fanns inte förrän i övergången till bronsålder, så jorden måste hackas. Med så primitiva redskap kunde man inte odla upp några större arealer så den viktigaste födan fick man från sina tamdjur. Jakt och fiske spelade också stor roll för matförsörjningen.

Vid Bålsjöns södra ände i närheten av det nuvarande Hacketorp har man hittat