Jakten på Energimojängen

By Fredrik Brounéus

Visst hade Tim hoppats på en häftig prao i professor Kvargströms labb. Men när en uppfinning blir stulen dras han in i ett farligt mysterium. Snart står hela världens framtid på spel. Fiffiga forskare, djupa djungler, besvärliga bröder och en vaktmästare med ett krympt huvud. Steg för steg närmar sig Tim gåtans lösning. Men bovarna är honom hack i häl ...

Jakten på Energimojängen är ett fartfyllt och humoristiskt äventyr för barn i åldrarna 8-12 år.

"Tur för läsaren att den här deckaren är en riktig SkrajSkräckSkrattSkröna." Kulturrådets barnkatalog

"Alla som gillar mysterier och äventyr läs boken!" Barnens Bibliotek, Victor 9 år

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Feb 15, 2018
• ISBN: 9789177852414

Fredrik Brounéus

Fredrik Brounéus är en svensk författare som skriver för barn, ungdomar och vuxna.

Book preview

Epilog

KAPITEL 1

Det är i dag det händer!

Tevereportern Bengt Bissy tog två steg i taget uppför trappan till Stora Hotellet. Han hade mikrofonen i handen och en kameraman tätt i hälarna. Efter några kliv stannade han och vände sig mot kameran.

Det är i dag det avgörs, kära tittare. Det är i dag som Vetenskapsklubben delar ut sitt Stora Snillepris. Vem vinner? Vem förlorar? Det här är Bengt Bissy i direktsändning för Teve 9– den alltid aktuella kanalen. Häng med!

Inne i hotellfoajén gnistrade kristallkronor i taket. Sorlet var högt från alla gäster som gick runt och skålade med varandra. Många var elegant klädda i frack eller långklänning, men en del hade vita laboratorierockar på sig istället. Servitriser i svarta kjolar gled fram mellan gästerna med brickor dignande av läckra tilltugg. I ett hörn av rummet stod Enkelboda Big Band och spelade jazz.

Där borta till exempel, sa Bengt Bissy till kameran, ser ni professor Gunnar Magbris som har uppfunnit pruttfläkten.

Kameran zoomade in en mullig man som Bengt Bissy just kommit fram till. Professorn hade båda händerna fulla av smörgåssnittar, ostbitar och röda korvar spetsade på tandpetare.

Pruttfläkten – vad är det för nåt egentligen?

Professor Magbris harklade sig och försökte svälja en korvbit.

Jaha, jo, det är en finurlig uppfinning som kan sprida ut en prutt i ett helt rum på bara några sekunder, sa professor Magbris. Och då kan ju ingen veta att det är just du som har pruttat, eller hur?

Nämen, så otrooligt smart! sa Bengt Bissy. Prutt i hela rummet, kära tittare, kom ihåg var ni såg det först! Teve 9– den alltid aktuella kanalen!

Och som du ser har jag tillverkat pruttfläktar till hela serveringspersonalen, kvällen till ära, sa professor Magbris och svalde två ostbitar hela.

Kameran svängde runt och filmade ändan på en av servitriserna, och mycket riktigt: där utanpå kjolen snurrade en liten fläkt.

Pruttfläktar på personalen, ser man på! Tack för det professor Magbris. Lycka till! sa Bengt Bissy. Och där borta ser jag professor Borring som har uppfunnit sömnmedlet Dorminol. Vi ska se om vi kan få prata lite med honom.

Bengt Bissy armbågade sig fram till en kort man med platt brunt hår och slappa kinder.

Professor Borring?

Dubbelprofessor Borring! skrek den korte mannen, så att kinderna fladdrade av luftdraget. Dubbelprofessor, för tusan hakar!

Ursäkta mig, dubbelprofessor Borring ska det såklart vara. Vill du berätta för tittarna om ditt superstarka sömnmedel Dorminol?

Nu var dubbelprofessor Borring alldeles röd i ansiktet.

Nej, så lagom heller! Försvinn!

Nähä, tack så mycket då. Som ni såg kära tittare, så var Borring på sitt vanliga glada humör, sa Bengt Bissy. Men ni måste komma ihåg att han har kommit tvåa fem år i rad, så det är inte underligt att han är lite stingslig. Ska det bli Borrings år i år? Ska han äntligen vinna det stora priset?

Kameran svepte återigen över gästerna. Den stannade upp vid en äldre man i vit rock som stod och lyssnade på orkestern.

Professor Kvargström? sa Bengt Bissy och sträckte fram mikrofonen. Professorn, vad jag förstår, så har du kommit hit med två alldeles otrooliga uppfinningar. Vill du berätta lite om dom?

Aha, javisst, svarade professorn. Javisst!

Bengt Bissy tog honom vid armen och ledde honom en bit bort från musiken. Professor Kvargström var lång och smal och hade tjocka glasögon som gjorde ögonen stora som femkronor. Längst ner på hakan satt ett litet fjunigt pipskägg.

Dels så är det ju min Transform-Art-or, sa han och fiskade upp något som såg ut som en liten hårtork ur ena fickan på rocken.

Jaha? Och då undrar tittarna säkert vad en Transform-Art-or är för nåt, vill du berätta det? frågade Bengt Bissy.

Nej, nej, nej, det är hemligt än så länge! Men det är en märkvärdig manick om jag får säga det själv.

Jaså, där ser man. Och den andra uppfinningen, då? Kan tittarna få veta lite grann om den kanske?

Professorn lutade sig fram mot Bengt Bissy och viskade.

Det är en liten sak som jag kallar Den Eviga Energimojängen. Vad skulle du säga, om jag påstod att jag hade upptäckt något som kunde ge hela jorden evig energi i evinnerlig tid? Om jag skulle säga att det inte kommer att bli några fler avgaser, inga fler utsläpp! Om jag skulle påstå att alla jordens miljöproblem är lösta för all framtid?

Jag skulle säga att du är snurrig i bollen, sa Bengt Bissy sakligt. Knäpp så det stänker, med andra ord.

Aha! Men hör då noga på: Allt hände en mörk natt för ett halvår sedan. Jag var hemma och höll på med mina experiment för att uppfinna den luktfria havartiosten. Jag hade precis blandat ihop två kilo dansk ost med en unik ostkant från 1800-talet. Stanken var vidrig och jag arbetade med gasmask och korsdrag från fyra håll. Jag rörde i geggan, mycket långsamt och försiktigt, men plötsligt – BANG! – en enorm explosion!

Hörde ni det kära tittare? sa Bengt Bissy förtjust. Det sa BANG!

Professor Kvargström nickade och fortsatte.

När jag kvicknade till var det mörkt, för explosionen hade orsakat strömavbrott i hela kvarteret. Och där bunken med ostarna hade stått fanns ett stort hål rakt genom bordet, rakt genom golvet, rakt genom hela huset. Upprymd trevade jag mig nedför trapporna för att se om jag hade lyckats, om jag äntligen hade uppfunnit den luktfria havartiosten. Men jag hade än en gång misslyckats.

Så synd, sa Bengt Bissy.

Inte alls! För när jag kom ner i källaren så bländades jag av ett häpnadsväckande ljus! På golvet framför mina fötter låg ett litet grönt klot, stort som en golfboll, och glänste med det mest fantastiska sken jag någonsin sett. De två ostarna hade orsakat en så kraftfull reaktion att dom hade bildat ett nytt grundämne! Jag beslöt mig genast för att kalla ämnet Havartium.

Havartium?

Jajamen, sa professorn. Havartium är ett fantastiskt ämne. Det verkar som om det kan ge hur mycket energi som helst, utan att någonsin ta slut.

"Otrooligt! Gosse, vilken fantastisk nyhet! Glöm inte var ni såg detta först, kära tittare. Teve 9 – den alltid aktuella kanalen, med Bengt Bissy i hetluften! Tack för det professor Kvargström och lycka till! Pruttfläktar och energimojänger, ingen vet vad som … hupp!"

Bengt Bissy knuffades omkull av en jättelik servitör. I händerna bar servitören en bricka fullastad med champagneglas. Kameran filmade när servitören plöjde vidare bland gästerna och spillde champagne till höger och vänster.

Gosse, vilken buse! fräste Bengt Bissy och reste sig upp.

En liten stråle champagne strilade ner på golvet när han vred ur slipsen.

Det var det värsta jag …

Längre hann han inte innan han blev omkullknuffad igen, av ännu en jättestor servitör. Den här servitören bar på ett fat med potatisar. Potatisarna rullade över kanterna på fatet och landade på de förskräckta gästerna.

En till? Såg ni? fräste Bengt Bissy och borstade bort potatiskladd från kavajen. Hur kan man hyra in såna där drumlar till den här fina festen?

Ja, det är en skandal.

Va? sa Bengt Bissy och vände sig om.

Jag sa, det är verkligen en skandal.

Bredvid Bengt Bissy stod en smal man, med mörka ögon och en tunn mustasch med tvinnade ändar. Hans svarta hår var blankt och bakåtkammat. Mannen tog fram en metallplunta ur innerfickan på kavajen och sprejade sig i munnen.

Jaha, jo, det är det verkligen. Kära tittare jag står här nu med … öh … med hm …

Docent Di Abolo, sa mannen med ett snett leende på sina smala läppar.

Ja, naturligtvis! sa Bengt Bissy. Docent Di Abolo, som jag precis tänkte säga. Docenten har uppfunnit … öh … han har kommit hit med sin upptäckt … hm …

Docent Di Abolo sprejade sig i munnen igen.

Maximint, sa han och höll upp den lilla pluntan mot kameran. Världens starkaste munsprej.

Så fint! sa Bengt Bissy. Säg mig, docenten, vad tycker du om Enkelboda? Har du hunnit titta nåt på sevärdheterna i staden?

Docenten såg plötsligt ut som om någon hade stuckit en citronskiva i munnen på honom.

Nej …, mumlade han. Nej det har jag verkligen inte!

En servitris slog på en gonggong. Strax bakom henne kom en gammal man med långa mustascher. Han slog ut med armarna mot gästerna.

Välkomna, kära vänner! Jag är Werner Toukasz, ordförande i Vetenskapsklubben. Varsågoda att stiga in i festsalen! Middagen är serverad!

Gästerna strömmade in genom dörrarna till festsalen. Längst fram fanns en scen med en fördragen röd sammetsridå. Framför ridån stod en snirklig silverpokal på en piedestal. Sakta fylldes salen upp till sista plats.

Det måste vara minst tusen gäster här i kväll, sa Bengt Bissy. Tänk er det kära tittare, tusen av världens smartaste forskare på samma fest! Vilket gäng! Som ni förstår börjar alla bli nervösa nu. Vetenskapsklubbens pris till Årets Snille är det finaste pris man kan få. Vinnaren får den stora silverpokalen plus femton miljoner kronor. Femton miljoner! Det är ingen dålig slant.

Plötsligt smattrade en trumpetfanfar från scenen.

Då är det säkert dags, kära tittare, sa Bengt Bissy. Professor Werner Toukasz, som nu går upp på scenen, har varit ordförande för Vetenskapsklubben i över fyrtio år. Han har själv vunnit det stora priset två gånger. Vilken kille!

Professor Toukasz fumlade med handen i fickan. Strax tog han upp en skrynklig papperslapp. Nu var det knäpptyst i hela salen.

Vad det är spännande, kära tittare! viskade Bengt Bissy. Nu får vi veta vem som vinner priset!

Werner Toukasz sköt ner glasögonen på nästippen och läste högt.

Tre liter mjölk, ett paket smör, ägg, marmelad, obs! Ej aprikos! Obs! … hoppsan, fel lapp.

Det hördes ett besviket sus från publiken framför scenen.

Kom till saken gamla apa! skrek dubbelprofessor Borring.

Nu har jag hittat den rätta, sa professor Toukasz och höll upp en annan papperslapp.

Han vecklade ut den och började åter läsa.

Årets Stora Snillepris har Vetenskapsklubben beslutat att ge till …

Alla gästerna var tysta. Inte ens Bengt Bissy sa något.

… en vetenskapsman som har uppfunnit en makalös manick, vars like världen aldrig skådat. Priset går alltså till …

Om han inte säger det snart så får jag krupp, kära tittare, viskade Bengt Bissy och hans röst darrade.

… professor Kvargström! ropade professor Toukasz. Priset går till professor Kvargström, för hans Eviga Energimojäng!

Ett öronbedövande jubel bröt ut i salen. Alla gästerna stod upp och viftade med servetterna.

Otrooligt! ropade Bengt Bissy. Kära tittare, professor Kvargström är årets vinnare av Stora Snillepriset!

Professor Kvargström gick uppför trappan mot scenen, där han möttes av gamle professor Toukasz. De skakade hand och omfamnade varandra. Professor Toukasz ledde professor Kvargström fram till mikrofonen.

Mina damer och herrar, tillåt mig att presentera Årets Snille, professor Kvargström!

Applåderna och jublet tog ny fart. Nedanför scenen gjorde gästerna vågen.

Professor Kvargström höll upp händerna för att försöka lugna dem.

Kära vänner! sa han.

Jublet visade inga tecken på att avta, så Werner Toukasz gick fram till mikrofonen.

Får jag be om lite tystnad. Jag tror att professor Kvargström har något att säga.

Långsamt tystnade applåderna och busvisslingarna.

Kära vänner, egentligen vet jag inte vad jag ska säga.

Säg tack din piprensare! hördes dubbelprofessor Borrings röst nerifrån golvet.

Ja, naturligtvis. Tack så hemskt mycket! sa professor Kvargström. Tack till Vetenskapsklubbens kommitté, som valde mig. Tack till alla mina kära kollegor, och tack till min käre bror som har stått ut med mina ostar i alla år!

Var är Energimojängen? ropade någon.

Visa mo-jäng-en! Visa mo-jäng-en! började åskådarna ropa, samtidigt som de klappade händerna i takt. Professor Kvargström höll upp händerna igen.

Kära vänner, jag vet att det är tradition att pristagaren visar upp sin uppfinning vid tacktalet.

Han rotade runt med händerna i fickorna på den vita labbrocken.

Oh! ropade gästerna.

Närbild! Närbild! skrek Bengt Bissy. Han tänker visa Energimojängen!

Men, som ni säkert förstår så vågade jag inte ta med Energimojängen hit i kväll.

Åh! suckade gästerna.

Så istället tänker jag visa er min intressanta Transform-Art-or! sa professorn och plockade upp det hårtorksliknande föremålet ur rockfickan.

Oh! ropade gästerna.

Professor Kvargström höll upp apparaten i luften så att alla kunde se den.

Med hjälp av Transform-Art-orn kan man förvandla ett djur från en art till en annan. En råtta till en gris, eller en gris till en ko, eller en ko till en råtta. I den lilla luckan här på sidan stoppar jag in till exempel ett hårstrå, eller något annat som innehåller arvsmassa från den djurart som jag tänker förvandla något till, och sedan är det bara att sikta och trycka av! Jag ska visa hur det går till.

Professorn plockade upp en liten vit råtta ur den andra rockfickan.

Det här är min assistent Maja, som nu ska hjälpa mig att demonstrera Transform-Art-orn.

Råttan sprattlade och pep, och försökte rymma in i professorns rockärm.

Häpp! Hihi, oj din lilla rackare där. Ta det lugnt bara. Nå, vad ska jag förvandla Maja till tycker ni?

En tiger! ropade dubbelprofessor Borring. Så hon kan äta upp dig!

Ja, det hade allt varit en syn det. Men tyvärr så har jag inga tigerhår med mig så, vad sägs om … en ko?

Professor Kvargström öppnade luckan på Transform-Art-orns sida och stoppade in ett brunt hårstrå i den. Sedan riktade han Transform-Art-orn mot råttan Maja och tryckte av.

En röd ljusstråle sköt ut från apparaten, och för ett ögonblick var Maja omsluten av ett rött sken. Sedan sögs ljuset in i pälsen på råttan, och försvann.

Var det allt? sa Bengt Bissy. Jaha, kära tittare, det verkar inte som om Transform-Art-orn fungerar nåt vidare tycker …

Bengt Bissy tystnade, för det växte ut två horn i pannan på råttan. Bakbenen och frambenen drogs ut och svällde som ballonger och den lilla nosen blev till en stor blöt mule. Innan någon visste ordet av, hade Maja blivit en ko. En stor vit ko.

Oh! ropade gästerna.

Mmmuh! råmade Maja.

Professor Kvargström, som nyss hade haft en liten råtta i handen, föll baklänges med