Sorgens största smärta

By Fredrik Hjorth

"Den vänstra stumpen mätte 6,4 centimeter från axelns mittpunkt och livet lade sig i sorgens fåra. Ingen mäter människans värde i längd, vikt, armar eller ögonfärg. Människan skall se själen och hjärtat som det viktigast i livet, det är där kärleken bor."

Så börjar boken som handlar om Sofia Siri Persson och hennes familj. Alla familjemedlemmar får möta olika sorger på nära håll, men Sofia Siri döljer sin sorg så att ingen kan se eller höra den.

"Elaka ord träffar Sofia Siris små öron och tränger in genom hennes hud och når hjärtats kammare. Denna dag i november stannade Sofia Siri bara sju minuter på lekplatsen sedan sprang hon hem igen. Då hade hennes själ fått möta ordets kraft som kom från munnar som tillhörde två pojkar som var sex och sju år gamla."

En av de pojkarna som utsätter Sofia Siri för dessa kränkingar heter Niklas Jönsson. Pojken har en fader som slår honom.

"Pojken höll åter sina små händer på köksbordets kant och fadern delat ut elakheten och ondskan i åtta rapp med livremmen som han bär runt sin midja. De åtta slagen som träffade pojkens rygg bildade nya mönster och ärren bildade en karta i hudens vävnad."

Läsaren får följa familjen Persson som består av fyra familjemedlemmar och bara två överlever.

"Hon var mindre än 100 steg från skolan då Stefan Hus, Henrik Persson och Niklas Jönsson kom bakifrån henne på vars en cykel. Henrik Persson sträckte fram sin hand och med alla kraft knuffade han till Sofia Siri. Sofia Siri föll handlöst mot marken och skrapade båda knäna och fick ett rejält märke i huvudet. Pojkarna stannade sina cyklar en bit bort och tittade på Sofia Siri och skrattade högt. Denna gång föll inte bara regnet över Eslöv, denna gång föll tårarna från hennes ögon. Paraplyet låg på vägen och Sofia Siri satt på marken med en trasig själ. Långt borta hörde hon hur pojkarna hånskrattade åt henne."

"Vissa människor kan välja ensamheten men den hade Sofia Siri aldrig valt, det visste Sven. Den fick hon när de tre pojkarna viskade och skrek fula ord till henne och i samma ögonblick kunde hon inte lita på någon annan människa. När helgerna kom satt Sofia Siri på sitt studentrum och fyllde strupen med alkohol för att glömma vart kroppen och själen befann sig."

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Mar 10, 2015
• ISBN: 9789175692517

Fredrik Hjorth

Gryningen hade precis blivit morgon när jag, Jimmy och Patrik cyklade mot åkern. Fastän morgonen var tidigt bar himlen en ljusblå färg och solen riktade sina strålar mot jordens vackra skorpa. Jag, Jimmy och Patrik tyckte att bondens fält och dess halmbalar låg som en orörd skatt i morgonens stilla timme. En tunn dimma låg fortfarande kvar som något mystiskt över kvarteret och åkern. Innan vi sprang ut på fältet där de rektangulära halmbalarna låg, stod vi stilla vid kanten till åkern, och våra blickar vandrade över det stora fältet. Ingen människa syntes till, inte ens hundägarna var uppe. Fredrik Hjorth föddes 1976 och växte upp i Eslöv under kvarteret Västerdalas trygga vingar och åkern låg bara några hundra meter från hans hus. Sedan tio år tillbaka bor han i Löddeköpinge. Han är gift och har två barn.

Book preview

tangenter.

Den vänstra stumpen mätte 6,4 centimeter från axelns mittpunkt och livet lade sig i sorgens fåra. Ingen mäter människans värde i längd, vikt, armar eller ögonfärg. Människan skall se själen och hjärtat som det viktigast i livet, det är där kärleken bor.

1980–1983

Barnet som kom från Maria föddes utan armar och tron som Maria och Sven hade på Gud flyttades runt Eslöv och Lund på mindre än en sekund. Där låg barnet som de längtat efter på Maria bröst. Tårarna föll från Svens ögon i denna stund och lyckan byttes ut mot en oviss framtid. Barnmorskan förklarade att flickan var helt frisk men att hon saknade bägge armarna. Ingen människa kunde i detta ögonblick förklara varför detta barn inte hade några armar eller händer som ett vanligt barn. Armar hade flickan men den högra armen slutade 4,5 centimeter nedanför axeln och den vänstra var något länge den mätte 6.4 centimeter från axelns mitt punkt. Flickebarnet skulle aldrig räkna sina fingrar för hon hade inga att räkna och aldrig skulle hon kunna hjula på den gröna gräsmattan. Maria och Sven hade fått sitt första barn som de hade längtat efter så länge, men i lyckan sken oron och sorgen in genom små springor. I nästan nio månader hade Sven lagt sitt öra mot magen och lyssnat på ljudet som kom från det heligaste rummet en kvinna har. Varje kväll hade han viskat ömma ord mot magen. Han lade orden så varsamt mot Marias mage: Jag längtar efter din doft, jag längtar efter att få hålla dig i min famn. Låt mig få bära dig genom livets snår och livets glädje. Jag hoppas att du vet att du är älskad från första stund, för du är min längtan och du är min kärlek. Två dagar efter förlossningen den 24 september 1980 fick dottern namnet Sofia Siri Persson. Då hade många sett barnet som inte bar några armar på sin kropp men stumparna låg aldrig stilla. Flickebarnet rörde sig alltid och låg aldrig stilla i Sven eller Marias famnar. Varje blick från människor som betraktade flickebarnet hade en skärva och ett ögonblick av sorg och hopplöshet. Vissa av Maria och Svens vänner såg Sofia Siri Persson som ett monster och från första stund föraktade de hennes existens på denna vackra jord. En människa kan på mindre än ett ögonblick bilda sig en uppfattning av en annan person och somliga vänner som såg flickebarnet slutade att ringa och höra av sig till Sven och Maria. Sofia Siri hade aldrig bett till Gud eller någon annan att hon skulle födas utan armar. Modern Maria hade lättare att ta till sig det lilla flickebarnet än fadern, Sven. Men visst hade också Maria en smärta i sitt bröst när hon såg att flickan inte hade några armar. Flickan kunde inte få tillbaka sina armar som Gud glömt att ge henne, den tidiga höst då, de första löven föll från äppleträden som stod i trädgården hemma i Eslöv. Samtidigt som Sofia Siri föddes förändrades världens färger från gröna till gyllenbruna. Förljudandet spred sig snabbt i kvarteret att Sven och Maria hade fått ett vanskapt barn som inte hade några armar. Vissa av grannarna som många gånger suttit runt Sven och Marias köksbord och ätit mat, vågade inte ens knacka på och gratulera paret. På den tredje dagen stod vännerna Gustav och Sara utanför dörren med blommor, choklad och en stor brun nalle som Gustav bar under sin vänstra arm. Ingenting kan mäta sig mot riktiga vänner, sade Sven när vännerna hade stigit in. Gustav Andersson han hade varit Svens bästa vän sedan första klass. Många gånger hade han som liten pojke sovit över hos Sven och ridit hästarna över fälten och ängarna som låg vid gården, där Sven växt upp. Kamraterna hade gått i samma klass i sex år innan Sven hoppade av. Gustav gick två år till. Gustav var som en bror för Sven och än så länge hade inget kunnat skilja dem åt. Liksom Sven var också Gustav snickare. Sara och Gustav hade varit tillsammans sedan de var 16 år gamla. Snabbt hade Sara och Maria blivit bästa vänner och många som de träffade trodde att de var syskon. De gjorde mycket ihop och Maria älskade Sara som en syster hon aldrig fick. Sara och Maria kunde sitta uppe hela nätter och skratta och le i varandras sällskap. Alla tankar som Gustav och Sara hade gått och burit på försvann på en sekund när de fick hålla flickbarnet i sina famnar. Sofia Siri var som vilken flicka som helt, det enda som hon saknade och aldrig någonsin skulle få var ett par armar och tio fingrar att smeka sin mor och fars ansikte med. Denna kväll när Gustav och Sara kom på besök förändrades livet för Sven. Gustav tog stora ord i sin mun och han hjälpte att flytta Sven Perssons själ några millimeter mot hjärtat. Gustav sade: En människa räknas inte av ur många armar eller ben eller fingrar som hon bär. En människa räknas som en människa när hon har hjärta, själ och kropp. Aldrig skall ni låta er dotter tro något annan. Hon är unik, men aldrig skall hon vara hjälplös eller känna sig vanskapt. Hon bär drag från två människor som jag står nära och älskar med hela mitt hjärta. Låt inte människans ord trycka ner henne eller göra henne ledsen. Låt henne se att allt är möjligt bara själen är stark nog. Sofia Siri har en kropp, ett hjärta och en själ som ni skall fylla med lycka, glädje, kunskap och goda värderingar. Tro aldrig att människan ligger stilla i en barnvagn bara för hon saknar händer och armar. Nej, kroppen äger två ben som kan ta henne långt i denna värld och tänk när jag säger att det viktigaste som en människa bär döljer hon bakom huvudets hårda skorpa, det är hjärnan. Denna kväll gjorde Gustav små mirakel med sina ord som han gav Maria och Sven. Att en snickare hade så många vackra ord i sin famn det visste jag inte sade Sven till sin kamrat. Sofia Siri låg i Marias famn när Gustav lade vackra ord i köket: Sven och Maria ni skall aldrig skämmas för att ert barn inte bär några armar för lyckan och glädjen sätter sig i hjärtat och inte i armarna. Självförtroendet som bygger upp människan ligger inte i handens fem fingrar eller armbåges vinkel, ni två har en viktig uppgift att ge er dotter. Ge henne beröm och uppmuntra henne och hennes värld kommer bli så mycket större än vad ni kan ana. Kom ihåg att klokheten inte sitter i armarna eller i fingrarna, den sitter som en vacker tavla och den sitter innanför skallbenet och stavas hjärnan. Efter bara nio månader tog Sofia Siri sina första steg i världen och då hade sommaren sakta börjat krypa fram. Trädgården blommade för fullt och rosorna var blodröda vid husets ena gavel. Äppleträden stod i blom med vita vackra färger och solen gav dem näring. Där på gräsmattan på en blå filt tog Sofia Siri sina första steg. Sven stod vid päronträdet och blickade upp mot trädets grenar när dottern reste sig och gick ett par steg. När Maria såg de fyra stegen som dottern tog krympte världens svårigheter om framtiden till en knappnåls storlek. Då spred sig hoppet och lyckan i moderns kropp och stunden gav henne tro på framtiden. Lyckan kom ut i ett rop från Maria och Sven som stod vid päronträdet vände sig snabbt om och fick se när dottern tog sina första steg. All osäkerhet som fanns i deras bröst kunde på mindre än fyra steg försvinna och förmultna. Sven Persson gav sin fru en stor kram och en puss på munnen, utan en enda rädsla innanför sin kropp. Sven och Maria behandlade aldrig sin dotter annorlunda, de behandlade henne bara med ödmjukhet och respekt och lade vackra ord i hennes små öron. Åren sprang iväg och Sofia Siri fann att världen var större och större för varje dag. Inget stoppade flickan, hon var nyfiken på allt. Hon såg snabbt att hon var annorlunda, men aldrig stoppade hennes fart i världen. En dag när Sofia Siri var tre år kom hon hem och sade att hon ville ha en cykel. Sven sade aldrig att det var omöjligt för flickan att cykla, istället sade han: Vart tänkte du cykla och hur hade du tänkt styra cykeln. Länge stod Sofia Siri och funderade sedan sa hon: Jag ska cykla runt kvarteret och jag ska styr min cykel med min mun. Samma dag köpte Sven en begagnad cykel till Sofia Siri. Ute i förrådet satte Sven på stödhjul och svetsade på ett extra styre på cykeln, så att Sofia Siri skulle kunna styra cykeln med munnen. Samma dag fick Skålpundsvägen en ny hjälte på sin gata, Sofia Siri gav aldrig upp hon försökte om och om igen. I hennes huvud gick orden fram, kan de andra barnen cykla kan jag också cykla. Sven och Gustav stod ute på gatan och såg Sofia Siri för första gången trampa på en cykel. Under Skålpundsvägens gatubelysning cyklade hon runt kvarteret och lyckan visste inga gränser och världen fick sitt åttonde underverk på en liten gata i Eslöv. I Svens ögon fastnade bilden av dottern på en cykel där hon styrde med munnen och ingenting var längre omöjligt. Det här är ett mirakel, sa Gustav till Sven när Sofia Siri cyklade. Det tog inte lång tid innan varje unge som bodde på kvarteret visste att människan inte behöver armar för att kunna cykla. Sven såg ännu ett mirakel utföras av sin dotter. Sofia Siri fäktade varje dag mot världens svårigheter. Flickebarnet såg aldrig det svåra i situationerna, hon såg möjligheterna och hon hoppade över varje hinder som stod i vägen för henne. Sven och Maria stod stolta på tomten som de ägde och i deras kropp gick glädjen och lyckan hand i hand. Sofia Siri som inte hade några armar visade hela kvarteret att människan kan gå, springa och cykla långt utan tummar, långfingrar, händer eller armar. Snabbt blev Sofia Siris värld så mycket större än kvarterets gräns. Flickebarnet var frågvis och snappade upp allt vad människorna i kvarteret sade. Hon lade äpplesorterna på sitt minne, fåglarnas sång och bokstäverna som stod på reklampelarna i stadens hörn. Sofia Siri var envis som få och frågvis som ingen annan människa. Frågar man aldrig få man aldrig veta något sade Sofia Siri till Maria när de satt och åt middag.

Jorden snurrade sina varv runt solen och flickan gav jorden och mänskligheten en läxa i mirakel och envishet. Inga hinder är för stora för denna flicka och det vackraste bandet en människa kan ha runt sin kropp är ett vänskapsband.

1984 november

När Sofia Siri var fyra år och 55 dagar gammal kunde hon läsa högt ur dagstidningens svärta. Bredvid henne satt Sven och Maria och log mot varandra. Sofia Siri hade snabbt lagt alla bokstäver och dess ljud i sin lilla kropp. Hon älskade att läsa. Att läsa kräver inga armar eller händer sade Sofia Siri när Sven frågade hur hon kunde läsa? Dottern hade tagit livet och världen med storm och lagt miraklet öppet på kvarterets gator och lekplatser i Eslöv. Detta år började Maria att studera till lärare i Malmö. Maria satt och log mot sin dotter när hon läste högt ur tidningen Arbetet. Varje dag hade de övat ord och bokstäver och format svåra ljud i deras munnar. Modern höll sitt pekfinger under tidningens rader så att Sofia Siri skulle kunna se vart hon var i texten. När dottern läste sitt första ord var hon knappt över två år. Maria gav upp en fast lön mot studier och en trygghet för sin dotter. Hon hade arbetat många år i livsmedelsbutiken och ville nu göra något annat. Redan långt innan Sofia Siri blev till hade hon velat studera till lärare och nu var det Sven som övertalade henne att ta chansen. Vill du studera skall jag stötta dig till hundra procent. Gör du inte detta nu kommer du att ångra dig resten av livet, det hjärtat slår för skall människan lägga sin kraft på. Vi har pengar sparade som vi kan använda oss av och jag tycker du är för smart för att stå i en livsmedelsbutik hela livet. Du skall snart fylla 48 år så jag vill att du tar chansen nu, kanske kommer den aldrig mera tillbaka. Vad du än väljer så älskar jag dig och stöttar dig. Samma dag som Sven sade dessa ord till Maria bestämde hon sig för att ge studierna en chans. Sven arbetade fortfarande som snickare hela dagarna medan Maria satt försjunken i böcker och artiklar. Kärleken mellan Sven och Maria fick ta ett steg tillbaka då Sofia Siri, studier och extra arbeta tog all tid. Varje lördag och söndag arbetade Sven extra hos vänner och bekanta för att kunna tjäna lite extra pengar. Han reste väggar, målade och byggde uteplatser till olika familjer som bodde runt om Eslöv. Han gjorde allt han kunde för att dottern och Maria skulle ha det bra. Kärleken tog ett steg tillbaka men de försvann aldrig, den bara vilade för ett ögonblick. För varje människa Sofia Siri mötte fick hon en djupare blick som var fylld med frågor och fundersamhet. Många av människorna som träffade Sofia Siri tänkte, hur kan en flicka cykla utan armar? Men den lilla flickan ropade aldrig efter hjälp, hon bara sade med en klar röst till de hon träffade och till dem som frågade: Ingen i världen är perfekt, inte ens jag. Dotterns ord spred sig som löpeldar i kvarteret och varje vuxen som hade hört henne prata visste att det var något särskilt med flickebarnet. Kvarteret där familjen bodde låg i en sänka som var omringad av åkrar där havren växte högt. Fastän det fanns över hundra barn som bodde i kvarteret visste alla vem Sofia Siri var. Hon blev flickan som inte hade några armar men som talade med ren klang som Gud hade gett henne. Inget äventyr var för stort för hennes kropp. Människans godhet eller ärlighet räknas inte på fingrarna eller armarna. Gud glömde ge mig två armar och tio fingrar, men glöden som mitt hjärta består av den har mina föräldrar byggt upp så att den aldrig slocknar och den är värd mer än två armar och tio små fingrar, det skall människan veta, sa Sofia Siri. En dag var det några pojkar som sade att hon inte kunde fånga några fjärilar, men då satte Sofia Siri håven vid den högra armhålan och spände armens stump mot kroppen, pojkarna skrattade åt henne men Sofia Siri gav inte upp. Hon sprang med hoven mellan kroppen och stumpen, flickan sprang genom havrefälten och på de gröna ängarna. På två minuter fångade hon fyra fjärilar till pojkarnas stora häpnad och aldrig mer skrattade dessa pojkar åt Sofia Siri. Flickans själ och hjärta hörde varje dag orden från Sven och Maria att ingenting var omöjligt i denna värld. Flickan dansade fram på Skålpundsvägen och slängde alla förutfattade meningar som kvarterets människor hade om henne i avloppsbrunnen som fanns vid huset tomt. Flickan kunde läsa, skriva och räkna innan hon hade klivit in i skolans värld. Några av de vuxna som bodde på kvarteret hade svårt med den lilla flickan, de tyckte att hon var ett vanskaptbarn som kunde smitta de andra barnen. Men